fristaden -

Dr Jekyll & Mr. Hyde

Nu är Landskrona vårt enda hem, efter att ha skeppat möbler och grejor från lägenheten i Hjärup i några veckor. Veckan innan min födelsedag kom mina föräldrar ner på besök och hjälpte till med en del av flytten och den inte så lätta flyttstädningen. Det var mycket kul att ha dom ner och för det mesta gick det bra. Fader har sina sidor ibland men om det blir för mycket negativt snack får man försöka leda in samtalet på andra saker. Jag visade mor Lund och jag tror att hon blev imponerad av bokhandeln Arken.

Efter de hade åkt hem så var den 31 på måndagen. Jag tänkte ta en lugn dag och koppla av, frun har äntligen fått jobb och var borta i Lund för tillfället. Då ringer telefonen och det är kvinnan i duon som var våra hyresvärdar i Hjärup. Efter vi hade flyttstädat det sista på söndagkväll så bestämde vi nämligen att gå ned med nycklarna (2/3) till hyresvärdarna innan vi åkte till Landskrona. De var på bio så kvinnans mor tog emot dem. Efter det hade visste vi att de skulle kontakta oss för att boka in en kontrollbesiktning, för det är ju så det fungerar. Ändå, den måndagen så ringde hon iallafall och var helt inställd på strid. Bl.a. så ifrågasatte hon hur vi tänkte och om vi ens hade städat. Jag tyckte att det var ganska onödigt, vidare som hon kommenterade varför vi hade lämnat sopor (fast om man skulle ha lite koll, vilket hon inte verkade ha, så kan soptjänst ta även extra större sopor förutom den ordinare, för en extra avgift) medan jag försökte förklara situationen som vi hade bestämt med de som ska bo där efter oss. Hon hävdade då att de nya hyresgästerna skulle flytta in omgående, men det var konstigt, sade jag, för enligt mannen i det andra paret skulle de inte flytta in förrän den 10 april. Antingen var någon inte helt ärlig, ljög rakt ut eller så var det andra saker i görningen, tänkte jag. Det uppskattades inte. Så vi fick inställa oss på måndagkväll när frun kom hem för att göra en extra flyttstädning, så hon skulle kunna peka (säkert bokstavligt!) vart det var illa städat, även om hon framhöll att hon inte var petig. Redan direkt så kom hon stridsklar och ville liksom skapa maktrummet och frugan försökte förklara hur läget låg, att vi visst var på det klara med att vi skulle kunna behöva göra kompletteringar på städningen men sättet som det riktigt krävdes på - som hennes rätt att vara på högre nivå och vi i underläge, var galet. Jag tyckte mig skymta den sanna inställningen till oss när hon behövde höja rösten. Underligt nog så hade hon och hennes man olika åsikter, när det kom till frågan om de någonsin tvivlade på att vi alls hade flyttstädat - han sa nej och hon ja nästan samtidigt. Det kändes som att allt varit uppdämt i alla dessa år som vi bott där, och att hon äntligen slapp vara artig och bara kunde lätta på trycket. Hon var verkligen en missnöjd resenär.

Det är inte svårt att räkna ut att vi fick ännu en flyttstädning att ta hand om, eftersom hon verkligen inte var nöjd. Det som var intressant att se var hur hennes man försökte "laga" relationen till oss när hon inte var i närheten. Så i onsdags fick vi åka dit efter jobb och studier och göra klart det sista som behövdes göras. Efter det var klart så kom de gående. Jag hade nästan förberett mig på ännu en konfrontation och i tankarna övat under dagen på möjliga och omöjliga scenarion att förhålla mig till. Men se och häpna, bägge var lugna och det var verkligen som någon hade bytt sidan av ett mynt. Hon var övertrevlig på ett sätt som får mig att fundera på Dr. Jekyll & Mr Hyde. Vi beslöt att spela med, ingen anlending att ropa "varg" - den som mister kontrollen och behöver höja rösten har ju redan förlorat ett argument. Makt är ju inget som man äger, den existerar bara när den utövas, som dramatikern Helander skriver (Barnteater & Barndiskurser, s. 7, 2003) Allt visade sig vara helt i ordning nu så de fick den sista nyckeln innan det var tack och farväl. Nu känns det skönt att vara fri därifrån. Det är klart man undrar vad det har varit som damen har retat sig på så mycket genom åren så att öppna fönster stängdes hastigt när vi närmade oss dom, bara hälsade på vår hund om vi råkade mötas på en väg eller varför hon så sällan sade ett enkelt "hej" då och då, som hennes man gjorde? Ingen idé att behöva ta reda på det nu egentligen. Nu ska vi njuta av vårt nya liv i Landskrona. Hoppas det går bättre för de nya hyresgästerna.

Summary in English:

Now our home is in Landskrona, after shipping furniture and stuff from Hjärup for a couple of weeks now. During the week prior to my birthday on the 31st of March my parents came down to visit and help with the moving away. It was nice to have them here and I took mum on a tour of Lund, which she appriciated, especially the bookshop Arken (The Arch).

The 31st was on Monday and I thought about having a calm day. My wife have got a job now and was away in Lund. Then the phone rings and it's the the lady from the couple who have been our landlords in Hjärup. After we had cleaned up the last on Sunday we went down to leave the keys (2/3) before we would go back to Landskrona. They were at the cinema and not at home but the lady's mother accepted them. We knew they would contact us later to set a date for a control-check of the flat, which is customary. Yet, on this Monday when she called she was set out to fight. She questioned whether at all we had cleaned and wondered what we were thinking. I thought that was uncalled for, on she kept complaining about the bags of trash we had left (though, if you are in control of your household you would know, which she apparently didn't, that the company that handles trash also take bigger objects for an extra fee) while I tried to explain that we had sorted that out with the new tenants. The claim she gave that it needed to be cleaned out since they would move in as soon as possible seemed strange, since the guy in the new tenant couple told us they were coming down April 10th. Either someone is decietful or plainly lying or else something strange is going on, I thought. It was not appreciated nevertheless. So on Monday we were to show up after work and studies to give the flat a nice cleaning rub, and she wanted to point (literally!) on areas that we'd missed. She promoted herself as not so pedantic. At the moment as we arrived she came over and was ready to sling words. My wife tried to explain that we were well aware that we could need to clean maybe one more time, but that there was no need to present it in such an aggressive manner. On her terms - being on a superior level and gushing down at us. I think I got a glimpse of her real attitude towards us when it caused her to raise her voice at us. Surprisingly her and her husband didn't have a joint stand when the question came up whether they ever doubted on us cleaning at all. She said yes and he said no almost at the same time. It felt as if it had finally been released, all this time we'd been living there she now didn't need to be polite anymore. She was definately one unhappy camper.

Needless to say, we got to do another tidying up in the end. She was quite unsatisfied. It was also interesting to see how her husband tried to "fix" the element of relationship between us and them when she was in another room. On Wednesday we had to go there again to do the last bits. After we'd finished they came walking into our patch. I was almost ready for a confrontation and had made up different scenarios in my head during the day. But lo and behold, both of them were calm and it was like shifting the side of a coin. She was exaggeratingly nice in a way that made me think of Dr Jekyll & Mr Hyde. We decided to go along, no need to cry "wolf" - the one who raises their voice has lost the argument anyway. Power exists only when it is used, but is never owned, as the Swedish dramatic Helander writes (Children's Theatre & dissertations, p 7, 2003). Everything seemed to be in order according to them, so we left the last key in their care and left. It feels good that it's now over with. Yet, I can't help but wonder what she had against us over the years, when an open window suddenly shut as soon as we accidently were too close to it, why she greeted our dog but not us, not even a short "hello", like her husband always did. Of course there's no need to dwell upon that anymore. Now we'll enjoy our life in Landskrona. I do hope it will be better for the new tenants.

2008-04-04 @ 10:24:30 Permalink Om mig / About me Kommentarer (0) Trackbacks ()

Flytta på dig / Move over

Flytten till Landskrona blir iallafall av. Allt gick så fort att det var lite svårt att hänga med nästan, först så registrerade vi oss på Landskronahems hemsida och var registrerade i bara två veckor innan det kom ett e-brev där de frågade om vi ville ha en 3:a på 70 kvm. Vilken underlig fråga, så klart att vi tackade ja! Så vi åkte dit dagen efter och skrev kontrakt med en trevlig dam. Samma kväll gick vi ner till våra hyresvärdar (det är bara en av dom i paret som har officiell kontakt med oss) och berättade att vi skulle flytta. Han visade ingen förvåning och vi hörde hur ljudet i deras tvrum i rummet bredvid sjönk hastigt (någon mer ville höra allt som sades). Det var nästan att de väntat det på något vis, inte för att det gör något. När de annonserade ut lägenheten sedan fick de napp direkt, så tydligen så vill nog folk bo där. Hoppas de inte är långa eller gillar att hänga konst, för det är ju snedtak överallt nästan.

Vi ska få hämta nyckel den 20 mars och så börjar hyrestiden den 1 april. På så vis kan vi flytta i lugn takt i ca 2 veckor och samtidigt få hjälp av våra nya vänner i Landskrona. Det kan nog bli bra. Bara tanken på raka väggar gör mig lycklig, då kan jag få upp bokhyllor och dekorera med fina Rodney Matthews bilder.

Idag är jag trött men ser fram emot att jobba i nallebutiken. Innan dess så är det övningar på kursen mellan 9-12.

Summary in English:

We are definately moving to Landskrona now. It all happened so fast. We were registered for only 2 weeks until we recieved an offer. When we told our present landlords (it's only one in the couple that has official contact with us) the man in the house wasn't at all surprised and we could hear the sound of the telly in the adjoining room drop fast (someone else wanted to hear our conversation as well). They later put an ad out and someone took the bait at once. I hope they aren't either tall or like to hang up art, since the walls lean inwards everywhere.

We can pick up the key for the new flat on 20 March and the actual moving in begins 1 April. Then we have about 2 weeks inbetween where we can move stuff, also with the help of our new-found friends in Landskrona. Just the thought of having straight walls makes me happy, I'll be able to put up book-shelves and Rodney Matthews posters.

Today I'm tired but am looking forward to working in the bear-building shop again. Before that; exercises with the drama course between 9-12.

2008-03-07 @ 08:30:49 Permalink Om mig / About me Kommentarer (0) Trackbacks ()

Ett danskt besök / A Danish visit

Min goda vän Mie skulle åka in till Malmö idag för en liten tur i staden, då passade hon på att träffa mig och min fru också. Hennes tåg från Svågertorp kom in tidigt, jag själv var på högskolan och frun var hemma fram till strax före 12 idag. Vi bestämde att mötas vid Hilton nära Triangeln vid 12.30 - Mie såg inte att vi smög på henne bakifrån förrän det var försent: överraskad! Haha. Hon verkade mycket piggare idag än innan hon blev färdig lärare, och alla blev piggare på att få lite mat i oss sedan. Vi åt på restaurang ANKARA, som serverar turkisk buffé.

Det som var den stora utmaningen idag var att vi skulle prata svenska med henne utan att att använda dansk/norska alltför mycket och absolut ingen engelska (vi har ju inget emot engelska språket, men det är oftast det lätta alternativet att ta till engelska när det kör ihop sig). Mie är ju en glad dansk, så hon var med på noterna - då vi talade ganska långsamt. Hon har ett sådant fantastiskt språköra och är genuint intresserad av att lära sig nya ord, meningar och konstiga uttryck. Idag imponerade hon med råge! Allt lyssnande på svensk oförskämd hip-hop och The Real Group har varit värt allt!!!

Jag har varit nyfiken på en utställning med isländske avantgardekonstnären Hreinn Friðfinnsson ända sedan jag fick se den stora banderollen mellan två byggnader vid centralstationen. Idag var det dags att besöka Malmö Konsthall igen, senast jag såg en utställning där var under min tid i Viebäck för ca 10 år sedan. Vi kom precis lagom till en guidetur men hoppade av den rätt snabbt. Guiden var så excentrisk att det blev jobbigt att lyssna för länge. Vi gick själva omkring bland Hreinns konstverk istället, men det var ju lite speciell stil konstnären själv hade. En del var bara...man suckade och gick vidare. Det känns dumt att behöva läsa in vad konstnärer har tänkt och så fantastiskt djupt allt ska vara precis hela tiden, när många saker kan göras av vilka människor som helst (se bild nedan). Men i allt så var det lite intressant att se på utställning igen, det var länge sedan.

Vid 16.10 så följde vi med Mie ner till busshållplatsen och sade hej då för den här gången. Nästa gång vi möts vill Mie att det blir i Danmark. Jag håller med.

Summary in English:

Today I got a visit from my Danish friend Mie in Malmö city. We met up near Hilton hotel and started our little venture with a nice buffé meal at a Turkish restaurant called ANKARA. Her train came in early but I was at Uni and the Mrs. was at home until at least some minutes before 12.00.

The big challenge today was that we had agreed to speak in Swedish to her without trying to resort to some Danish/Norwegian and no English at all (not that we despise the Engish language, it's just that it so easily gets to that when all words run out). We were mindset on speaking slowly and Mie was all up for that. She has such a good ear for language and tonations - always keen to learn new words, sentences and expressions. She really impressed today! I guess all that listening to Swedish rude hip-hop music and the vocal group The Real Group finally paid off!!!

I have been longing to see the exhibition by the Icelandic avantgarde artist Hreinn Friðfinnsson for quite some time now, always some poster or a banner catching my eye. Today was the day to visit Malmö Art Hall again to see it. Last time I saw something there must have been about 10 years ago when I was still studying at Viebäck. We arrived just in time to join a guided tour but shortly disbanded. The guide was so eccentric it was more of a pain to listen to it (she wasn't bad or anything, just overly enthusiastic). We walked along by ourselves instead, to find Hreinn's work a bit hard to relate to. Some of them were just...well, you sighed and went along. Funny how everything just needs to be so very artistic all the time when, frankly, some things can be made by just about anybody (see picture below).

Around 16.10 we followed Mie back to the station. Next time she thought it would be cool if we could visit her in Denmark. I couldn't agree more.

En låda klädd i rosa = konst?
A box clothed in pink = art?

2008-02-22 @ 16:13:29 Permalink Om mig / About me Kommentarer (0) Trackbacks ()

Kändis på vandring förbi... / Celebrity passing by...

Idag när jag stod som F.I.B. (First Impression Bear = Första Intrycks-Björn) i butiken så passerade Ola Ström förbi. Det var lite kul. Själv minns jag honom och hans vapendragare Ola Dunsö från serier som Solstollarna och Toffelhjältarna på 80-talet. Tidigare har folk som sångaren Tommy Körberg och boxaren Armand Krajnc kommit in för att ordna nallar till någon. Kanske alla behöver en nalle när allt kommer omkring?

Summary in English:

Today when I was in the service as a F.I.B. (First Impression Bear) in the shop, Ola Ström passed by. It was kind of fun. I remember him and his co-worker Ola Dunsö from different Swedish children's series like Solstollarna (Sun-crazies) and Toffelhjältarna (Scaredy heroes) in the 80's. Earlier people like Swedish singer Tommy Körberg and boxer Armand Krajnc have come in to build bears for someone. Maybe everyone needs a bear when it comes around?

2008-02-18 @ 23:04:09 Permalink Om mig / About me Kommentarer (0) Trackbacks ()

Hur man agerar vänligt / To act kindly

Tänk så konstigt man kan reagera beroende på vilken sinnesstämning man är i. Bara i tisdags (12/2) så hade jag, frun och Ejra varit ute på en liten åktur till Landskrona eftersom vi bägge var lediga. Som vanligt så blir man svulten innan det är färdigt, och när vi kom tillbaka till Hjärup igen så var det allvarlig kris. Vi har en järngrind in till vår del av huset och den ligger precis mitt i vägen för trafiken i vårt grannskap. En av oss får alltid gå ut och öppna den och hålla utkik efter andra bilar medan den andra sakta får krypa för att knöka sig in genom grindarna utan att skrapa lacken.

Så skedde det. En dam kom på cykel och bröt på något konstigt språk. Hon undrade om det fanns någon toalett i närheten, kanske i en skola eller så. Eftersom jag var svulten så dirigerade jag henne bort till någon onämnbar gata längre ner i vårt område. När hon hade fått samma storlek som en smurf på cykel (det tog inte lång tid, hon var nog nödig!) i horisonten började jag tänka: "Hmm... hon kunde ju ha använt vår toalett." Men det slog jag snabbt ur huvudet. Jag var ju svulten! Mat först till mig och mina närmaste, sedan kan man börja oroa sig för andra I-landsproblem, som att någon på cykel vill ha tag på en toalett.

Såklart, det kristna sättet hade ju varit att bjuda in damen till toaletten och sedan önska fortsatt god tur. Men jag tänkte bara på mat den stunden. Så underligt hur vi människor fungerar, vi är nog egentligen ganska egoistiska när allt kommer omkring.

Summary in English:

It's very odd how you react depending on what mood you're in. Just yesterday me, my wife and Ejra had come back from a day-trip in Landskrona since we both had the day off. In normal fashion we became hungry so while back in Hjärup we were really starving. To get to our house you have to pass an iron-gate and it's placed facing the road in our neighbourhood. That means that one of us always have to step out of the car to open it and look out for more cars coming to pass outside our gates. The driver then needs to cruise gently pass the gates without scratching the paint job.

And so it happened. A lady came along on a bike and spoke with a funny accent from another language. She was wondering where she could find a toilett nearby, maybe in a school or so. Since I was starving I directed her further down the street into some obscure area nearby. When she had the size of a smurf on a bike (it didn't take long, she was probably desperate by then!) in the horizon I began to think: "Well, she could have used our toilet.". But I soon swept that away from my thinking. I am hungry! First food for me and my closest of kin, then you can start worrying about some industrial-country problem, like someone on a bike looking for a toilet.

Of course the Christian thing to do would have been to invite the lady to use our toilet and then wish a continuous happy trip. But all I could think of was food in that moment. It's kind of interesting how we humans work, we are probably more egoistical than we'd like to shine on.

2008-02-13 @ 19:22:22 Permalink Om mig / About me Kommentarer (0) Trackbacks ()

Kyla och värme / Cold and warmth

Examinationen gick bra i onsdags trots allt våndande. In i det sista så hade jag svårt att välja vilken historia/saga jag skulle berätta. Antingen skulle jag ta den rumänska fabeln om kaninen som skulle till butiken, den som jag mer eller mindre kan utantill, eller så skulle jag använda mig av något som jag inte kunde, den amerikanska folksagan om irländarna Pat och Mike. Vad utvecklar mig mest, tänkte jag och tog den senare historien. Den historien är rätt så kul men den hade kanske fungerat bättre om den blev anpassad efter norrmän istället irländare. Man skrattar om man läser den som svensk men om man är amerikan eller brittisk tror jag att det är hysteriskt kul att det är irländare som klantar sig. Igår torsdag var jag och Gunilla från dramakursen som en del av ett projekt ut i en skola (alla ska göra det, och i olika skolor) i sex veckor och berätta sagor/historier för och med barnen. Det var ganska skrämmande och intressant samtidigt och jag var glad att jag hade med Gunilla som faktiskt har erfarenhet av att vara i klassrum. Så de ropade och stökade omkring i början när vi kom in i klassrummet! Jag ville vända redan då för hur skulle jag kunna ta "kommandot" bland alla dessa ungar? Men det gick bättre än jag trott och vi berättade en varsin sägen utantill (jag fick fråga ut moder kvällen innan efter någon spännande hémifrå' som jag kunde använda!). Vi hade med filmkamera också så att vi kunde dokumentera vår teknik till ett annat tillfälle. Jag berättade en sägen om fäbodstintan, messmöret och björnen, Gunilla om Trollehornet i Trolle-Ljungby slott. Barnen var faktiskt stilla som ljus.

När man stiger upp på morgonen lämnar man en varm säng för att gå ut med hunden i kylan, månen står högt och stjärnorna är på väg att blekna i ljusskiftet från mörkt till ljusblått, och sedan gå in igen till en lite instängd lägenhet med sunkig lukt. Det blir inte bättre än så här i nuläget.

Jag tycker om luften när det är höst-vinter-vår och att då få se stjärnorna. Allt känns så friskt och klart på många sätt. Man kan titta normalt under dagarna också eftersom det inte är lika irriterande ljust hela tiden som ska blända tills man knappt ser vart man går. Förut så drömde jag att ha en kupol ovanför ett rum på andra våningen i ett framtida hus i stil med Connor MacLeods hemliga rum i filmen Highlander (högländaren) fast med en kupol över rummet av ett material som inte blir skadat eller repat. Där skulle jag kunna ligga och titta på stjärnorna tills jag somnade med en katt på mina kalla fötter. Jag tror jag har tänkt på det ända sedan jag brukade måla sent om kvällarna i sjöstugan på Viebäcks FHSK med Mikael (1974-2006) som sällskap. Det var ofta stjärnklart på kalla vinternätter då minns jag. Det är nog ett högtravande önsketänkande egentligen med någon stjärnkupol. För om jag verkligen ville det så skulle jag inte längre bara tänka på det, utan ha köpt hus för länge sedan och monterat ihop en kupol redan. Och vart står jag i livet? Jo, precis flera mil efter vad jag tänkt på. Det känns skit, men man kan nog inte skylla på något än sig själv. Var man är sin egen lyckas smed.

Igår så lyckade jag och frun ta oss i kragen efter lite bökande och fara in till Lund för att utnyttja biokortet som jag fick i julklapp av cheferna på jobbet. Vi valde att se den nya filmatiseringen av Richard Mathesons bok "I Am Legend" med Will Smith i huvudrollen. Jag har inte läst boken från 1954 men vet att den har filmats förut med "Siste mannen på jorden" 1964 last man on earth med Vincent Price och "Omegamannen" med Charlton Heston 1971 som de mest kända. Min vän Rebecca från Australien berättade att boken hade vampyrer medan den nya filmen skulle ha några zombieliknande varelser med vampyriska inslag. Monster som monster kanske någon tycker, men det kan faktiskt bli en stor skillnad eftersom de beter sig olika.

Så hur var filmen då? Jag ger den nog 4.50 av 5.00. Will Smith är kanonbra i filmen och har verkligen fångat det otäcka med att vara helt övergiven fast egentligen aldrig "ensam". Efter att något luft- och kontaktburet virus drabbat New York med omnejd (hela världen - pratas det om) är Robert Neville ensam överlevare i staden. Han letar mat och försöker behålla sinnet stabilt om dagen efter 3 år utan mänsklig kontakt och så låser han in sig om natten för att hålla sig undan de smittade. I korthet är det så upplägget är. Det är mycket effektfullt med ibland en sorts halvt dokumentär stil med ryckig kamera och spelet mellan ljust och mörkt i kameravinklarna. Jag hoppade till många gånger i biostolen fast det inte var otäckt rakt på. Spänningen finns alltid där och Roberts knep för att behålla förståndet ger en inblick i hur människan fungerar tycker jag, utan att bli sentimental. Det är nog styrkan i fantastiska berättelser - de tillåts vara filosofiska utan att sättas i det kulturella finrummet där allt förstås av en liten elit. Det här är istället något som alla kan ta del av. Den är dock känslosam på många sätt den här filmen - var redo att känna!

Summary in English:

The exam on Wednesday went smoother than I had expected. To the very last hour I hadn't quite decided which story I would tell, either the Romanian tale of the rabbit and the store or the American folktale about the 2 Irish immigrants Pat & Mike? I decided to choose the story that would challenge myself the most, since I knew the Romanian by heart. So Pat & Mike it was. If I had chosen to exchange Irish with Norwegian I am sure it would have become an even bigger hit with my audience although it did work in its original form. For the Americans and especially the British I reckon that tale is insanely funny with the Irish being so clumsy. Yesterday we had our first pair-project with the educational drama course, that we will be at a school with the same students once a week for six weeks and tell stories to and later with them. At first it was a bit frightening but later, since my partner Gunilla was so used to be in school, became slightly pleasant. We both told a story each, I from my home province about a maid and a bear, and Gunilla about the troll-horn of Ljungby castle. The children were totally immersed.

It's so warm in bed and so cold when you need to go up and walk the dog in the morning. Often it's so early that both the moon and stars are out. Then you go from the cold and into our lousy flat that smells of containment (morning smell). I sometimes wonder if this is the best that life can be.

I really like the smell and air in the Autumn-Winter-Spring. It's crisp and fresh in a way. You don't need to cover your eyes constantly because of harsh sunlight that hinders. I once dreamed of having my own room at the top of a house that would have a glass-dome for roof. Kind of like Connor MacLeod in the Highlander, in his secret room, but instead of the roof, a big dome with a bruise and bang-proof glass of some kind. There I could lie and watch the stars with a cat purring on my cold feet. I have thought of this ever since my time at the folk high school in Viebäck. I used to do paintings in a cabin there by a lake, long hours into the night with my friend Mikael (1974-2006) for company. The nights were often clear and starbright then, I remember. By now I wonder if that dream is just wishful thinking. If I so much wanted it, would'nt I have had it by now? And a house, and a full-blown account with lots of money? It feels like crap but there's no one to blame than oneself. I guess that what goes around comes around.

On Thursday me and the mrs. finally got our act together and went to the cinema. Mostly because we had a gift card that I got for Christmas from my bosses, otherwise it's really expensive. We went to see "I Am Legend" with Will Smith. The film is based on a book by Richard Matheson and has been filmed before, with "The last man on earth" with Vincent Price from 1964 and "The Omega Man" with Charlton Heston from 1971 being the most famous. According to my Australian friend Rebecca, the book has vampires in it whilst the movie would have some kind of zombies with vampire traits.

And the movie? I am just blown away and will give it 4.50 out of 5.00. Will Smith is just perfect and embodies the horror of being lonely but never "alone"! After a virus hits NYC Robert Neville finds himself alone in the city, forging for food during daytime and locking himself inside his house during the night to survive. This is ongoing for 3 years and he is starting to loose his mind. In short this is the plot, but there is so much more and a couple of side-stories to discover. It has some philosophical elements to it, which makes it even better. The use of a free-hand camera at times gives the film a slight documentary feel. I honestly jumped in my seat from time to time, even if it wasn't scary in a sense. Robert's struggle to keep sane is nicely pictured without becoming too sentimental. This is a film that will stir inside of you, sometimes in a very scary way.

Robert Neville och hans ende vän Samantha.
Robert Neville and his only friend Samantha.

Städer blev helt plötsligt ännu läskigare än vanligt.
Cities just became even more of a scary place than ususal.

2008-02-01 @ 09:39:02 Permalink Om mig / About me Kommentarer (0) Trackbacks ()

Mörka strömmar / Black currents

Livet är inkapslat i en grå dimma av repetetioner känns det som, liksom jag dansar på en egg och riskerar att ramla utan något skyddsnät. Idag mår jag inte så bra, det verkar som om esbericum tabletterna inte fungerar alltid, fast jag glömt att ta en sådan idag. Vi ska ha vårat berättande på kursen och jag är inte det minsta inspirerad känner jag, få så illa.

Jag och frun har skilda livsmål på en del områden märker jag mer och mer, hon vill gärna flytta från Skåne och det märks för varje dag som går. Jag ser bara möjligheterna med att bo kvar...men bo kvar för vad? Jag vet egentligen inte vad det ska bli av mitt liv än, jag siktar lite lågt och försiktigt på någon form av pedagog/lärare men jag vet vad jag trivs med annars. Det finns en tydlig konflikt med vad man riktigt vill och det man faktiskt borde göra. Förvirrad.

Jag hoppas ibland men alltmer sällan att det någon gång skulle bli lite liv i luckan från ovan. Hur mycket jag än ber, läser min Bibel eller går till möten så får jag ingen kontakt. Det känns som min kristna tro är ett teoretiskt tidsfördriv...

Jag önskar jag var mindre ensam. Som det är nu så är det väl så att jag hjälpligt tar mig igenom det som måste göras varje dag men jag känner ofta ingen riktig lust för många saker. Det är väl då man blir lite dagdrömmande? Det är ofta som jag liksom dras med i en sång av Eivør Pálsdóttir som heter "Sum sólja og bøur":

á, um bert ein dag,
eg kundi flogið avstað við tær,
men vit hittast bara,
tá ið eg blundi,
í náttardreymun hjá mær.

(svensk text)
åh, om bara en dag.
jag kunde flyga iväg med dig,
men vi hittar (varandra) bara,
då som jag blundar,
i nattadrömmen hos mig.

Summary in English:

Life is fathomed by a grey mist of repetitions it seems, and I feel like I'm dancing on the edge with the risk of falling down without security. I'm not feeling to well today - it seems like my Esbericum pills aren't working properly. We are currently doing our "to tell stories" segment in our course today and I couldn't be more uninspired!

Me and the Mrs, have also a couple of life-goals that aren't matching it seems. She really wants to go and move out of Skåne and I really want to stay. But then again, stay for what? I see all the opportunities of staying but still I don't know really what I will do with my life. I am aiming low at becoming some sort of educator/teacher but I still know what makes me happy. There's a clear conflict between what you want to do and what you really should do. I am confused.

I do hope but don't count on it anymore, that there will be some kind of sign from above. No matter how hard I try to pray, read my Bible and go to meetings it never seems to trigger any response. It almost feels like my Christian faith is becoming some kind of theoretical knowledge...

I do wish I was less alone. As of now I get through with what I need to do during a day but I no longer find the passion for it. I guess that's when you start to day-dream? I find myself flowing and identifying with a song by Eivør Pálsdóttir ever so often. It's called "Sum sólja og bøur":

á, um bert ein dag,
eg kundi flogið avstað við tær,
men vit hittast bara,
tá ið eg blundi,
í náttardreymun hjá mær.

(English lyrics)
oh, if only one day,
I could fly away with you,
but we only find (each other) ,
when I am closing my eyes,
in my nightly dream

2008-01-29 @ 08:55:54 Permalink Om mig / About me Kommentarer (0) Trackbacks ()

Goda avsikter / Good intentions

Snart är det en ny dag igen. Det är fortfarande den 25 januari och idag är det 6 år sedan mormor flyttade hem til Himlen. Jag skulle ha tänt ljus ikväll men det rann lite ut i sanden. Jag har jobbat idag och så kommer man hem lite sent, då blir det ibland svårt att få till något. Fast om jag ska vara ärlig så hyrde jag film ikväll, så det var därför som kvällen försvann lite. Men filmen - Spindelmannen 3, var väldigt bra tyckte jag.

Jobbet är så kul. Ni vet hur det är när man blir positivt överraskad ibland och man inte är med på det. Så var det idag. En jobbarkompis hade skrivit en lapp och lagt i min låda i personalrummet (vi har alla en egen låda) om en av gästerna som jag hade betjänat en dag tidigare. Det var en dansk dam som hade blivit så nöjd över hur jag hade behandlat henne och hennes dotter på den 23/1 att hon hade kommit tillbaka för att säga det. Jag blir så glad av så lite uppmuntran att det värmer. Samma dag då hade jag hand om att få ordning på lagret och bl.a. lägga nallar i rätt djurordning, städa golvet och sortera nyinkomna skor. En av de 2 nallebyggare som jag jobbade med då tyckte jag var "en pingla" för att det blev så fint. Lite missvisande kanske...jag sa att jag hellre ville vara en nalle.

Summary in English:

Today it's 6 years ago since my grandmother went to be with the Lord. I was meant to light some candles but it never happened. I had rented a film - Spider-Man 3, that was really good in my opinion.

Things at work are super. You know when you get surprised big time sometimes. That happend today. One of my collegues had written a note and put in my box in the lunch room (we all have our own box there) about one of our guests that I had taken served just a day before on the 23/1. This woman was Danish and had been so pleasantly surprised about the way I had treated her and her daughter that day that she wanted to come in and say it in person. It warms my heart. That very day I was in charge of getting our warehouse in order in the back room - getting the animals in order, cleaning the floor and sort shoes for instance. One of the 2 bear-builders I was working with thought I was "a doll" for tidying the place up. A bit out of character perhaps...I told her I'd rather be a bear.

2008-01-25 @ 23:59:30 Permalink Om mig / About me Kommentarer (0) Trackbacks ()

Att reda ut saker / To work things out

Klockan är efter 08 på morgonen. Nu är jag förkyld igen, fast det började redan i tisdags. Den här jojoförkylningen har hoppat från frun och mig 4-5 gånger nu och man börjar på att bli så här lagom trött på det. Ejra är glad dock, för det betyder att jag sover på soffan för att inte smitta frun min, då får hon sova hos husse. Vi vaknade väl bägge två nu på morgonen vid 06 ändå, jobbig hals och rinnande näsa. Igår var vi iväg till hemgruppen som vi gick med i i höstas. Det var inte kul att vara Christian då. Jag bara satt där och var eländig, tror jag borde ha stannat hemma egntligen.

Nu är det iallafall klart att jag inte spelar "Klas klättermus" med Teaterfolket i februari. Det blev helt enkelt för mycket saker att hålla isär med 3 scheman. Först kändes det väldigt surt men det har vänt till att bli en lättnad på ett sätt, eftersom jag får en mindre sak att tänka på. Sedan har jag en känsla av att det finns vissa i ensemblen som inte gillade min närvaro i gruppen. Som en skrev på svarta tavlan i vårat repetitionsrum: "hipp hurra, för Bamsefar, som ingen alls vill ha". Det kanske är läge att ta en paus? Mitt frånfälle har ändå lämnat lite saker att reda ut. Eftersom jag var inställd på att spela Bamsefar i februari så anpassade jag mitt jobbschema därefter samtidigt som jag desperat väntade på att skolschemat skulle bli klart. Nu när högskolans schema väl kom i januari (sent!) så krockade det med minst 4 dagar med jobbet, samtidigt som jag plötsligt fick helt tomma dagar på helgerna som var avsatta för teatern. Då kunde jag ha jobbat istället.

Jag känner att jag skulle vilja ha lite ändring på min livsrutin men jag vet inte hur jag ska få ihop det. Månaderna framöver är späckade på högskolan och så vill jag jobba så mycket som jag bara kan för att vi ska kunna skrapa ihop till hyran i slutet på månaden. Vi har 2 olika hemgrupper på 2 dagar i rad (ons- och torsdag) under veckan där vi träffas, pratar med varandra och med Gud. Ändå skulle det kännas kul att få göra något åt/för mig själv tycker jag. Det drar i mig att få göra något...jag vet att jag behöver gå ned i vikt t.ex. Tänk att få motionera och samtidigt få ha kul. Att stå och hoppa aerobics lockar inte så mycket, men om det hade funnits tid till det så skulle jag vilja ta upp antingen:

den historiska fäktningen inne i Malmö med A.R.M.A.R.T.
den medeltida dansen i Lund med Cadenza.
eller något annat, som innebandy, kampsport eller badminton.

Fäktningen har träning på tis- och torsdagar, dansen på onsdag vad jag vet. Då krockar det med mitt nuvarande liv. Sedan skulle jag gärna vilja gå en riktig nybörjarkurs i isländska. Det är frustrerande att kunna så pass mycket av ett språk men inte veta hur man ska gå vidare, när man har luckor och inte kan använda grammatiken. Det känns som att allt alltid är inom räckhåll men för långt borta pga ekonomiska och/eller tidsmässiga skäl. Känns dåligt.

Idag börjar vi med ett nytt kapitel med pedagogiskt drama. Nytt också med ett par nya människor som ska börja den här delkursen. Hoppas det blir bra.

Summary in English:

It's now well after 08 in the morning. Again, I have a cold, although it all started on Tuesday. This yo-yo-cold has skipped to and fro between me and my wife about 4-5 times now, so I am quite tired of it really. Our dog, Ejra is happy anyway, because when I am sick I usually sleep on the couch and the dog too, happy to lie down at master's feet. Both of us woke up around 06 this morning and there you have it; sore throat and runny nose. We went to the house-group yesterday but I think I should have stayed at home. I was miserable.

Now it is crystal clear that I will not participate in the upcoming children's play "The animals in Hackebacke forest" in February. Plain and simple, it became too much to balance 3 timetables at the same time. At first I was a bit grumpy about it but more and more it now feels like a relief since it means I have one less thing to keep in my head. Also, I felt there were parts of the crew that didn't like me there for some reason. Someone had for instance used one of the songs in the play but altered the lyrics and wrote on the blackboard where we rehearsed: "Hooray for Father Bear, who no one really needs". Maybe that indicates that it's a good time to take a break? My depatrure from the crew has left a few things to work out. Since I was determined to play this character Father Bear I had tried to adjust my work timetable for it to fit with the theater's timetable. At the same time I waited desperately for the timetable from the university to be finished. Now when the timetable then came in January (late!) it crashed with at least 4 days at work at the same time as I suddenly had free days on weekends that were once set for the theatre. I could have worked then instead.

I feel I would like to have a change in my life right now, although I don't know how to make it work. Months ahead at university are crammed and busy, I also want to work as much as possible to get rent money. We are currently involved in 2 different house groups on 2 days in a row during a week. Those are Wednesday and Thursdays. We meet, talk to each others and to God. Yet...I feel it would be good for me to do something for myself. At times I can feel something inside me pulling, beckoning me to do something. For instance, I know I need to loose weight. What if you could combine that with having fun at the same time? I'm not a fan of aerobics but if time allowed it I would like to pick up:

historical fencing in Malmö with A.R.M.A.R.T.
medieval dancing in Lund with Cadenza.
land-hockey, martial arts, badminton or something similar.

The fencing trains on Tues- and Thursdays, the dancing on Wednesdays. That will collide with my life right now. Also, I would love to have a beginner's course in Icelandic. It's so frustrating to have enough knowledge in a language and still not going forward due to lack of proper understanding of grammar and having too many "gaps" in the vocabulary. It feels like all these activities are within reach constantly, but financial issues and time limits prevents it from ever happening. It feels bad.

Today we will open a new chapter with the educational drama course. There will also be a couple of new people there. I hope it will be fun.

2008-01-18 @ 09:22:19 Permalink Om mig / About me Kommentarer (0) Trackbacks ()

Julen och nyår 2007 / Christmas and New Year 2007

Nu känns det så länge sedan jag skrev här att jag nästan tycker mig ha glömt hur man gör. Ändå så är det idag den 17 januari 2008, och sista inlägget skrevs den sista dagen 2007. Så riktigt länge sedan har det ju inte varit.

Att få ha varit hemma under julhelgen var en riktig höjdare, jag blir alltid så glad av att få träffa min släkt. Det känns som att jag får släppa alla masker som jag kanske har här nere med olika konstellationer av människor. Men innan vi åkte upp på vår julturné så var det en stressig tid här nere i Skåne. Julklapparna hade fått låta vänta på sig ganska länge så det blev lite hastiga inköp och långa kvällar med att slå in allt bara dagarna innan vi skulle åka. Puh! Jag jobbade ganska mycket också. Nallebutiken var som ett slagfält av stressade vuxna och lugna barn med köer långa och snåriga som Trollstigen i Norge. Emellan så följde vi halvt som halvt en dansk julkalender på tv som hette "Jul i Valhal". Det var ett annorlunda tema och rätt så kul faktiskt, om man jämför med årets svenska, "En riktig jul" som verkligen var konstigt dålig - och hur kommer det sig att ALLA hela tiden ska tala Stockholmska? Varför är det ingen som fattar att om man ska ha en mysig julkalender ska den ta plats på Tomteland i Gesunda, och inte lida av ett dåligt manus som de flesta julkalendrar har gjort genom åren? En del kristna skulle nog ha svårt med den danska julkalendern eftersom den har lite av ett hedniskt tema, men om jag själv som kristen och historiker ska vara ärlig mot mig själv så är vår jul egentligen en kultkontinuitet av ett äldre hedniskt firande och Jesus föddes faktiskt mycket tidigare än den 24 december. Jag tänker någon gång ärligt ta upp saker som det här med julen och göra upp med annat som jag har blivit lärd och hur det faktiskt ligger till. Om man ska ha en helt kristet världsbild rensat från allt annat fornt så får man ju också t.ex. byta namn på alla våra veckodagar och sluta ha julgran på julen. Det blir lite bökigt. Bättre är det att försonas med faktum, att vi dras med ett hedniskt arv vare sig vi vill eller inte och göra det bästa av det. Jag tycker de gamla traditionerna/sederna är mustiga och spännande kulturarv men det betyder ju inte att jag är asatroende för det. Det är fantastiskt hur många tankar man får när man studerar historia.

Vi hade i allafall bestämt att vi skulle fira jul i Hälsingland och nyår i Östergötland. Det tar ju dryga 5 timmar i bil enkel väg upp till Norrköping, 5 till om man ska upp till Edsbyn. Lite över 10 timmar alltså om man ska åka i ett sträck. Det kände vi inte att vi orkade. Fast det betydde att vi skulle släpa upp alla julklappar och vår packning till min frus föräldrars lägenhet så gjorde vi ändå en mellanlandning där innan vi fortsatte upp till Edsbyn. Vi har ju en hund att ta hänsyn till också. Hon gillar verkligen inte att åka bil långt och blir uttråkad efter 30 minuter. Vi stannade en natt, sedan ut med all packning igen (utom deras julkappar). Heja! När vi till sist kom fram till Edsbyn så var det skönt att få vila tyckte jag. Det blev en bra jul med mycket mat, skratt och bara att umgås. Min släkt är rätt så högljudd och det rör sig hela tiden. När min bror Kenneth (äldre) ofta stövlade in eller ringde tidigt mest hela tiden för att kolla om vi ville hitta på något så blev det lite för mycket för frun, som är van vid ett mer subtilt och stillsamt liv. Haha. En av julklapparna var en Playstationkonsoll till både Klas (yngre) och mig, från Klas själv. Han hade ett speciellt frågespel: Buzz Quiz, som gick varmt i mellandagarna. Man kunde välja speciella karaktärer som reagerade på hög/låg poäng och så gav frågeledaren i spelet en förolämpning till dålig prestation eller fel svar. Det var kul, för man kunde vara 4 samtidigt. Kenneth har ju 2 rottweilar nu också, 2 dunderklumpar som kallas för artilleriet. Jag har haft något emot sådana "skarpa" raser förut, för att jag inte litat riktigt på dom, men dessa 2 var ju riktiga charmtroll och jag har nu fått ny uppfattning om rasen.

Vi for till slut ner till Östergötland och Jursla, där fruns familj nu bor. Det var någon dag innan själva nyårsafton. Där hade vi en 2:a jul eftersom folket där hade sparat julklapparna vi lämnade efter vårat stopp tidigare. Sedan levde vi ett stilla liv i ungefär en vecka. Det är alltid som en liten kulturkrock varje gång vi är där eftersom allt är så tyst och stilla mest hela tiden och det stövlar aldrig in någon genom dörren oanmäld, som uppe i Edsbyn. Jag blir nog aldrig helt van vid det. Fast på nyårsafton så åkte 3/5 in till Norrköpings stad för att gå på ljusvandring. Det var imponerande, med olika stationer som man vandrade genom i ljusets tecken. En station hade ett ljusspel bakom ett vattenfall, en annan hade ordlös dansteater till musik o.s.v. Massiva ljuskronor hade tillverkats på ett annat ställe och man trodde nästan att man gick genom i ett finare hotells foajé fast vi var utomhus i ett gammalt industriområde. Från ett jättelikt träd hade de hängt som lysrör som såg ut att "droppa" ljus en bit ner. De var läckra och jag ska definitivt ha sådana i min trädgård sedan!

Det var tänkt att vi skulle bygga pepparkakshus med fruns bror också, men han tappade lusten någonstans mitt i planeringen så vi sköt fram det på obestämd tid. Han är väldigt ombytlig och jag vet aldrig vart jag har karln eller vad han tänker. Vi tänkte vi skulle på bio med och eftersom han redan hade sett "Arn - Tempelriddaren" så var det svårt att hitta en kompromiss som skulle kunna fungera för alla 3 eftersom det inte gick så mycket bra i början av januari. Frun och jag hade haft våra ögon på "Förtrollad" ett tag, den lät lite kul eftersom Disney nu har förstått att man kan driva med sig själv utan att tappa ansiktet. Den verkade vara en film som hade både humor och sång, att blanda tecknat med riktig film på allvar lät också kul. Det visade sig snart vara en mycket sockersöt film med en mycket flickig prinsessa på den vita duken. Pernilla och hennes bror gillade den inte alls och tyckte den inte var så väldigt kul (fast de skrattade ändå, konstigt nog). Jag får nog ge den godkänt ändå. Om man ser den kravlöst för vad den är så kan man ändå charmas av den positiva tonen i den, oavsett vem man är. Sedan var ju fantastiska Susan Sarandon med som ond styvmor. Jag menar...bara det!

Brodern ville nog helst se "Alien vs Predator 2: Requiem". Men efter att ha se samtliga filmer på temat tidigare kan jag bara konstatera att Alienfenomenet borde ha slutat efter Alien 3, som faktiskt var en rejäl konstgjord andning. De som har kommit efter har blivit mer och mer bisarra. Predator, Rovdjuretserien skulle också ha låtit Schwarzeneggers insats vara ifred, även om Danny Glover i del 2 faktiskt var bra. Sedan fick någon i Hollywood för sig att det vore fränt att låta de här bestarna äta klo och svans mot varandra i en film. På papperet ser det ju både spännande och intressant ut. Men nötterna som släppte "Aliens vs Predator" 2004 hade glömt att ge publiken något annat än scener med maffiga bataljer mellan de 2 raserna i sakta rörelse. Just det, de glömde att ge oss en originell och spännande historia. Man kan också undra varför Lance Henrikssen dyker upp som ledare för en expedition i den, när han redan spelat androiden Bishop i "Aliens" från 1986. Kanske en vink/hyllning till fansen?

Vi blev ett par dagar extra där i Jursla/Norrköping pga dåligt väglag på motorvägarna. Jag passade på att fynda lite till Dino (Kenneths bedlingtonterrier) innan vi for mot Skåne. Jag hittade en halsduk som det stod "För ball för dressyrkurs" på. Det passar den hunden! Nu har vi varit i Skåne i snart 2 veckor. Det var ändå skönt att komma "hem" till sist. Tillbaka till vardagen. :-D

Summary in English:

It feels like it's been a long time since I last wrote here that I think I might have forgotten how I wrote. But really, it hasn't been so long - today it's only January 17th.

Being up with my family for Christmas was great! I feel at peace when I get to spend time with my clan up there, I get to put down all the masks I hide behind down here with different constellations of people. But before we could go up-country we had a hectic time here in Skåne. The Christmas tour had to wait for us finishing wrapping in gifts, study and work. At the bear-building store it was so crazy, everyone was in shopping frenzy and queues were long. While at home me and my wife used to watch the Christmas calendar show when we were able - not the Swedish one but a Danish, called "Yule in Valhalla". It was different and fun. I guess some Christians would be disturbed by the pagan origin pointing to the "real" reason for Christmas. To be perfectly honest as a Christian myself, I have come to terms with the fact that our Christmas celebration in itself is a cult continuity from a pagan past, and Jesus wasn't born on December 24-25th as we are made to believe. So if you want to have a totally pure worldview, if you are honest and fair about it, you need to change the name on weekdays and also abolish the Christmas tree. It's better I think to reconciliate with the fact that we have a pagan heritage. I think the old customs/tales from the Viking age are exciting and interesting - that still doesn't make me a asa-worshipper.

This holiday we had decided to celebrate 50/50 with my family in Edsbyn (Christmas) and my wife's family in Jursla (New Year). It takes about +10 hours to go straight to Edsbyn from here, so we spent the night at the in-laws, which is half-way in distance. That meant that we had to carry ALL our bags, presents and other things to their apartment, only to carry it all down (except their presents) the next day. Cheeeeers! We needed to take our dog in consideration. She really hates going by car longer distances and gets bored withing 30 minutes. As we arrived in Edsbyn I felt a huge relief. It was a week full of tasty food, laughter and just hanging out. My family is rather loud and buffly and I think it was sometimes too much for my wife, since she is used to more calmer conditions. Haha! One cool gift we got my younger brother Klas and I (he bought both!) was a Playstation console! He also brought a game: Buzz Quiz, ever so often. It had different characters of choice that reacterd in their own unique way in case of success or letdown. The game host also gave insults to slow players...totally crazy I tell you. Apart from his Bedlington Terrier, my older brother Kenneth now also owns 2 Rottweiler dogs. I have always thought of them as too "sharp" for comfort, but after meeting these 2 I must revise my opinion. They are SO cute and friendly!

Then after the week was up, we went down to Jursla a day or so before New Year's eve. Since both they and we had saved the gifts we gave each other and not opened them, we had a second Christmas there. Then a silent and calm week followed. I never quite get used to it and each time is like a minor culture shock, since it's so quiet and no one ever bounces in unannounced, like up in Edsbyn. Though 3/5 of us did actually go into the city on New Year's Eve to walk along a lit trail among the buildings of Norrköping. It was called a light-walk and they had these stations along the way and everything was about light. One station could for instance display a light show behind a waterfall, another had silent dance-drama set to a piece of music and so on. I was impressed.

We also thought that we would build a gingerbread house with my wife's brother but he lost interest somewhere half-way through and fell asleep so we too gave it up. His mood shift quickly and I have yet to work out his mind, since I don't know where I should place him or what he's thinking. We did think it would be fun to go to the cinema as a trio though but as he had already seen "Arn - Knight's Templar" it was kind of hard to find any film that would suit all three of us. Me and the Mrs. had had our eyes set on "Enchanted" for a while. The trailers seemed promising, as well as Disney finally have realised that you can do a parody of yourself without loosing one's credibility. Also, it looked as if it would be full of humor and the occasional sing act, the mix of animated and "real" feature film always attracts me. It turned out to be a suger-coated film with a very girly princess on the big screen. My wife and her brother didn't like it one bit and didn't think it was funny (although they did smile surprisingly enough.). I think I'll have to give it: "approved". If you see it for what is I think anyone can find it a bit fun or think the positive tone to be charming at the very least. If not for anything, then see Susan Sarandon as the wicked step-mother!

Her brother would rather have seen "Alien vs Predator: Requiem" instead. After having seen all of the films prior to this I can just first conclude that the Alien-phenomena should have ended with Alien 3 - in itself just barely passing the thin line between being a real film and becoming a "turkey". All those after have aspired to become more and more bizarre. I think Schwarzenegger's achievement in the first Predator film should have been left alone, even though Danny Glover was good in the sequel. Then some wiseguy in Hollywood came up with the idea of letting these 2 space monsters go head to tail against each other in a film. It sounds like a good plan. But the silly persons that released "Aliens vs Predators" in 2004 had forgotten to give the audience something in the middle of all the cool scenes with the beasts fighting in slow motion. Oh, now I remember, they forgot to give us an original and exciting story. One can also wonder what Lance Henrikssen was doing there as a human explorer - when he was playing the android Bishop in "Aliens" from 1986? Maybe a hint to the fans?

After the holidays we have now been in Skåne for about 2 weeks. Back to every-day life. :-D

2008-01-17 @ 17:41:48 Permalink Om mig / About me Kommentarer (0) Trackbacks ()

Sista dagen på året / Last day of the year

Bara timmen kvar till ett nytt år, ett 2008. Jag har haft det bra uppe i Úgganåker med släkten. Kul att få härja med bröderna en sväng och få ta ut Ejra till nordlig vildmark. Just nu är vi hos svärfamiljen i Östergötland och ska väl dra ner till Skåne någon gång nästa år. Det får bli en mer utförlig beskrivning av helgen senare.

Summary in English:

Just a mere hour away to a new year, a 2008. I have had a great time up in Úgganåker with my family. Nice to be wild and crazy with my brothers and also take Ejra to a more northern wilderness. Right now we are at my in-laws in Östergötland province & we'll go to Skåne some time during the next year. A more detailed description of the weekend will follow.

2007-12-31 @ 23:21:10 Permalink Om mig / About me Kommentarer (0) Trackbacks ()