Sista dagen på året / Last day of the year
Bara timmen kvar till ett nytt år, ett 2008. Jag har haft det bra uppe i Úgganåker med släkten. Kul att få härja med bröderna en sväng och få ta ut Ejra till nordlig vildmark. Just nu är vi hos svärfamiljen i Östergötland och ska väl dra ner till Skåne någon gång nästa år. Det får bli en mer utförlig beskrivning av helgen senare.
Summary in English:
Just a mere hour away to a new year, a 2008. I have had a great time up in Úgganåker with my family. Nice to be wild and crazy with my brothers and also take Ejra to a more northern wilderness. Right now we are at my in-laws in Östergötland province & we'll go to Skåne some time during the next year. A more detailed description of the weekend will follow.
12 dagar till Jul / 12 days to Christmas
Redan bara 12 dagar kvar? Oj, oj, oj... det var värst. Det känns inte som om det är jul än. Konstigt. Kanske det kommer lite senare. Det kan ha med stress att göra också. Och alla saker som "måste göras".
Idag fick jag en ny chans till att göra klart examinationen med min andra medlem i duon. Det gick ganska bra, även om jag klantade till det rejält och avvek från den ursprungliga planen. Innan vi hade den så fick vi gå och se en pjäs som de som går drama termin 5 hade gjort. Den var rå, fin och bra spelad. Pluspoäng AB! Den hette Rosanna och handlade om en blödarsjuk kille som hette Christoffer som bor hos sin överbeskyddande mamma. Genom tips från en tvivelaktig kompis får han för sig att han ska vara med en hora innan han dör av sin sjukdom. Plötsligt i all förvirring så möter han den nyinflyttade grannen Rosanna och så börjar saker på att ändras...
Julklapparna till Australien måste skickas imorgon. Få se om jag kan ringa Rebecca på lördag också. Får tänka på de olika tidszonerna.
Summary in English:
Already 12 days away already? My, my, my... indeed. It doesn't feel like it's soon Christmas. Weird. Maybe it will come later. It also might have something to do with stress. Not to mention all the things on the "to do"- list.
Today I got another shot at my exam with my partner in crime. It went fairly well although I messed up and deviated from the original plan. Before the exam we had the opportunity to see a play by others studying drama, term 5. It was raw, nice and very well-played. Scores extra points! It was called Rosanna and was about this guy (24 years old) suffering from haemophilia called Christopher. He lives with his very over-protecting mother. Through a very dubios contact he gets hooked up with a whore, he wants to be with one at least once before he dies. All of the sudden a new neighbour named Rosanna moves in and slowly things start to change...
Christmas gifts must be sent to Australia tomorrow. Maybe I could give Rebecca a ring on Saturday too. I will have to mind the time zones.
Idag fick jag en ny chans till att göra klart examinationen med min andra medlem i duon. Det gick ganska bra, även om jag klantade till det rejält och avvek från den ursprungliga planen. Innan vi hade den så fick vi gå och se en pjäs som de som går drama termin 5 hade gjort. Den var rå, fin och bra spelad. Pluspoäng AB! Den hette Rosanna och handlade om en blödarsjuk kille som hette Christoffer som bor hos sin överbeskyddande mamma. Genom tips från en tvivelaktig kompis får han för sig att han ska vara med en hora innan han dör av sin sjukdom. Plötsligt i all förvirring så möter han den nyinflyttade grannen Rosanna och så börjar saker på att ändras...
Julklapparna till Australien måste skickas imorgon. Få se om jag kan ringa Rebecca på lördag också. Får tänka på de olika tidszonerna.
Summary in English:
Already 12 days away already? My, my, my... indeed. It doesn't feel like it's soon Christmas. Weird. Maybe it will come later. It also might have something to do with stress. Not to mention all the things on the "to do"- list.
Today I got another shot at my exam with my partner in crime. It went fairly well although I messed up and deviated from the original plan. Before the exam we had the opportunity to see a play by others studying drama, term 5. It was raw, nice and very well-played. Scores extra points! It was called Rosanna and was about this guy (24 years old) suffering from haemophilia called Christopher. He lives with his very over-protecting mother. Through a very dubios contact he gets hooked up with a whore, he wants to be with one at least once before he dies. All of the sudden a new neighbour named Rosanna moves in and slowly things start to change...
Christmas gifts must be sent to Australia tomorrow. Maybe I could give Rebecca a ring on Saturday too. I will have to mind the time zones.
Nu är cirkeln sluten / It has come full circle
Idag torsdagen den 6 december så har jag varit krasslig i ungefär en vecka. Vad har skett då? I tisdags (4/12) så missade jag den sista tentan före julen. Eller...jag tänkte göra ett försök trots att kroppen protesterade å det högsta! Väl vid högskolan så fick jag ett allvarligt fall av näsblod som inte ville sluta helt förrän efter 45 minuters kamp. En stund innan vi skulle börja träffade jag min samarbetspartner Jahna, som jag skulle leda dramaövningen med. Men jag kände att benen nästan vek sig av utmattning och den här skitförkylningen och bestämde mig för att åka hem. Suck! Det här var viktigt, vi skulle leda dramaövningar i par och sedan göra en skrivning om va som skedde under passet. Nu när jag inte kunde vara med så blev det genast svårare att kunna skriva om något, som jag inte ens har sett! Jag fick e-brev från en av mina lärare nyss och tydligen ska vi lösa det genom att göra en variant på övningarna på något vis nästa vecka. Undrar vad det innebär?
Med förkylningen har jag också behövt sjukskriva mig från jobbet den här veckan, bägge av de enda dagar som jag fick i veckan. Det kändes lite surt, som jag säkert sade förra gången så behöver vi alla pengar som vi (jag) tjänar. Hemska saker som hyra, mat, bensin och annat viktigt behövs tas hand om. Men till lördagen så MÅSTE jag vara frisk, då ska vi ut och käka lite med jobbet inne i Malmö. Fy pekk för förkylningar.
De har börjat visa den amerikanska versionen av "The Office/Kontoret" med Steve Carell på svensk tv nu. Den når inte alls upp till samma nivå som den brittiska men verkar vara lite småkul ändå. Amerikanare har inte samma svart humor tror jag. Den är så himla rolig!
Summary in English:
Today on Thursday, December 6th I have been having a cold for a week. So what's new? First of all, this Tuesday I missed out on the last drama-exam before Christmas due to this cold. We were supposed to lead a drama exercise in pairs and I thought I would give it a go and go in to Uni despite the protests from my body. Upon arrival I had a nose-bleed attack that didn't ease up fully until after 45 minutes. So I decided to go home. It was an important day, we would lead the exercise and then later write something that applied to that exersice. Now, how would I be able to write about something that I hadn't seen? One of my teachers sent me an e-mail and assured me we would sort things out next week.
Due to this cold I have hade to call in sick for my two days of work this week. Not cool. As I mentioned before we really need the money, all the money we (I) make, for the rent, food, petrol and other necessities. On Saturday I NEED to be well, since we will eat out with the bear-builders at work.
They have begun showing the American version of "The Office" with Steve Carell as the leading man. It was fun alright, but it doesn't meet the standards of the British original by a longshot. I guess Americans don't understand the special "dark" humor.
Med förkylningen har jag också behövt sjukskriva mig från jobbet den här veckan, bägge av de enda dagar som jag fick i veckan. Det kändes lite surt, som jag säkert sade förra gången så behöver vi alla pengar som vi (jag) tjänar. Hemska saker som hyra, mat, bensin och annat viktigt behövs tas hand om. Men till lördagen så MÅSTE jag vara frisk, då ska vi ut och käka lite med jobbet inne i Malmö. Fy pekk för förkylningar.
De har börjat visa den amerikanska versionen av "The Office/Kontoret" med Steve Carell på svensk tv nu. Den når inte alls upp till samma nivå som den brittiska men verkar vara lite småkul ändå. Amerikanare har inte samma svart humor tror jag. Den är så himla rolig!
Summary in English:
Today on Thursday, December 6th I have been having a cold for a week. So what's new? First of all, this Tuesday I missed out on the last drama-exam before Christmas due to this cold. We were supposed to lead a drama exercise in pairs and I thought I would give it a go and go in to Uni despite the protests from my body. Upon arrival I had a nose-bleed attack that didn't ease up fully until after 45 minutes. So I decided to go home. It was an important day, we would lead the exercise and then later write something that applied to that exersice. Now, how would I be able to write about something that I hadn't seen? One of my teachers sent me an e-mail and assured me we would sort things out next week.
Due to this cold I have hade to call in sick for my two days of work this week. Not cool. As I mentioned before we really need the money, all the money we (I) make, for the rent, food, petrol and other necessities. On Saturday I NEED to be well, since we will eat out with the bear-builders at work.
They have begun showing the American version of "The Office" with Steve Carell as the leading man. It was fun alright, but it doesn't meet the standards of the British original by a longshot. I guess Americans don't understand the special "dark" humor.
Nallemode och förkylning / Bear-fashion and a cold
Tack för Bafucin! Det är en riktig hjälpare i nöden. Ja, ni gissade rätt, jag är förkyld. Men inte en helt vanlig förkylning, nej, den här har satt sig mer på halsen än någon annanstans. Det är för illa alltså.... allt började efter torsdagen 29/11. Vi har haft nallemodevisning på jobbet då, vilket var annorlunda och kul även om jag var lite halvlåg till manns. De hade byggt ut en riktig modegång som olika butiker använde sig av. När det var våran tur så hade vi kantat hela gångens sidor med fluff och ställt ut några nallar strategiskt vid ridån (läs svart tygstycke). Michelle och Sanja (chefer) hade skrivit ett manus till som en nallebyggare läste från medan vi andra agerade enligt det. På torsdagen kändes det lite osäkert och allt gick på under 15 minuter men till slut blev vi nog rätt så proffsiga och landade på en sluttid av 25 minuter. Det blev en mindre succé och bra tillfälle att visa upp sig som butik.
Eftersom det gick så fort på torsdagen betydde det att jag kunde åka hem tidigare, och följdaktligen också följa med till den andra bönegruppen som träffas den dagen. Jag brukar annars jobba just den dagen och just i brottet av den tiden och har bara varit med en gång hittills på hela hösten. Så vi åkte dit, men vad ingen hade berättat var att hela familjen var sjuk i feber och förkylning sedan länge. Mycket riktigt så satt de och hostade sig igenom kvällen, deras unge var en skicklig hostare må jag säga. Efteråt kunde jag få lite känningar att något inte stod "rätt" till i kroppen men trodde jag bara var trött (trötthet i sig sänker immunförsvaret). Efter den modeshowen på fredag kände jag mig rätt så illa...halsen smärtade och jag fick frossa när jag väl kom hem. Argh.. fast på något vis så verkade allt "gå ner" igen tills jag skulle sova. Övertygad om att kroppen spelat mig ett spratt stoppade jag i mig alla vitaminer och frukter jag kunde klara av innan jag for till jobbet på lördag morgon. Dagen gick ganska bra men det var som jag hade en pulserande klappning i kroppen rätt så snart. Efter sista modevisningen var jag helt förstörd och skulle ändå jobba i några timmar till. På något vis höll jag ut till det sista. Det var nog mycket för pengarnas skull. Jag är tacksam för alla pengar som jag kan tjäna när vi har det lite knapert. Jag har liksom inte råd att vara sjuk känner jag, speciellt som frun inte har fått tag på något jobb än. Det blir lätt en liten katastrof. Just därför blev jag lite sur att de inte sa något. De kunde ha sagt om de visste om sig att de var sjuka: "Vi har feber och är förkylda sedan en tid tillbaka, kanske vi kan ta det någon annan dag?". Men neeeej då! De körde på som vanligt. I och för sig så kanske de inte visste att det mesta hänger på mig för att få ihop det till hyran. Men hallå, vem vill bli sjuk? Och när förkylning är en av de mest smittsamma sjukdomar så kan man väl anta att man inte ska vara bland människor, för att minska smittrisken. Jag blev bara sur över det hela. Det är väl dags att ta ett till Bafucinpiller kanske...?
Nedrans skit också. Den här bloggsidan är förfärligt dålig! Om man inte sparar en gång var femte minut så bara loggas man ut medans man skriver om man vill förhandsvisa eller välja att spara efter att ha väntat en stund. Ôkke himla bôs! Jag har precis förlorat hela min engelska summering och massor av det svenska också (sparades senast 8:25 och nu är klockan 9:47). Gå och dö din fula bloggsida... grrr....!!!!
Nåväl, låt oss skriva om det så hastigt försvann, en gång till! Jag skrev förut att det rör på sig i musikvärlden på många sätt. En artist som jag skulle vilja undersöka just nu är Tarja Turunen och hennes nya "Winter Storm". Hittills så har jag bara hört och sett videon till "I Walk Alone". Den är mycket filmisk och lite drömsk, nästan hämtat ifrån Tolkiens Midgård. Tarjas röst passar bra till sådan musik tycker jag. Stilen känns lite lättare än när hon var med i Nightwish. Kritikerna har i Sverige inte varit nådiga mot "Winter Storm". Jag ska nog ta reda på det själv, om den är bra eller inte. Tydligen är det som en fantasiberättelse hela skivan. Kanske det har fungerat som terapiarbete också, för att bearbeta bråket med gamla bandmedlemmar?Jag kan tycka att det var lite onödigt att hon fick sparken på det sättet som det hände, med att bli offentligt uthängd med det där brevet som bandet skrev. Sedan har ryktena gått över hela internet, varför hon blev sparkad. Det ska man nog ta med en nypa salt tror jag. Det finns alltid två sidor av ett mynt, nämligen.
Summary in English:
Thanks for Bafucin! Yes, you guessed it, I have a fever and a cold - not your usual cold but one that has attacked my throat more than anything. It all begun on November 29th. At work we've had bear-fashion with us walking back and forth on stage and also on a catwalk they had built. It was great fun. At first our catwalk was finished after just 15 minutes but as we became more secure our 2 last shows clocked at about 25-30 minutes. Our bosses had written a script for us, one read it and the rest acted on stage to what was being said. I think it was a great oppurtunity to show the shop.
Since it only took 15 minutes on Thursday it meant I could go home earlier, thus enabling me to tag along to the 2nd prayer group we are involved in. I have only once been to this one since the time it's at collides with my job's time-table. But this night I could all of the sudden come along. So we went, but what no one had told me was that the family that would host the event (always the same one) were sick of fever and had been battling a nasty cold for quite some time now. Sure enough, they coughed themselves through the entire evening, their child being the master-cougher of them all. As we later drove off home I could feel something wasn't "right" in my body but dismissed it as me being tired (tiredness in itself lowers the body's defences). After the bear-fashion on Friday I could feel my throat clogging and I also had the shivers that evening, though it seemed to subside when it was time for bed. Thinking my body had played me in jest I hurried to work on Saturday morning after eating some fruits and vitamines. In the beginning of that day everything was peachy but soon I got this sick-beat throbbing in my body and after the last bear-fashion show I felt totally wasted though I had hours left on my shift. I held on despite the pain in my throat. I stuck around mostly for the money, since we are in slight economic distress. I can't really afford to call in sick at the present, especially when my wife can't seem to get a job to balance it a bit. That is exactly why I became a bit cross with the situation with the prayer group. They could easily have told us that they were sick: "We have a fever and cold, meybe we could postpone this to another day?". But noooo! They just kept on going as if they weren't sick. I do admit that they might not have known that Iit depends solely on me to get money for rent. But hello, who in their right mind wants to get a fever and a cold? And considering that a cold is one of the most contagious diseases there are, you would probably don't want to be around people. It really bugged me. Maybe it's time to have another Bafucin pill...?
Crap... totally wacky! This blogg-page really sucks - unless you save your work every five minutes or so, you log out unwillingly while you are writing something and it won't get saved. Such a waste of time, it gets me mad. I have just lost my entire English summary and also loads of Swedish material without knowing it. Drop dead you funking blogg-page... grr!!!
Here we go again. It's moving in the music business. One of the artists that I will keep an extra eye out for is Tarja Turunen and her album "Winter Storm". So far I have only seen her video for the song "I Walk Alone". It has movie-like qualities and is very beautiful in my opinion, takes my mind to places like Tolkiens Middle-Earth. The style fits Tarja's voice nicely, I think the album is a much lighter creation than when she was in Nightwish. The critics have not been merciful in regards to this album in Sweden. But I will find it out for myself. Apparently, it is like a epic fantasy-story the whole album. Maybe it has served as a form of theraphy to write this for Tarja, also to process the brawl she had with her former band. I can feel that the way she was hung out by the rest was very unjust, writing a public letter and all. I also think that one should be catious in believing all the rumors on the net, on why she was sacked. There are always two sides to every story.
