fristaden

Idag den 25 november har jag jobbat i nallebutiken Build-A-Bear i över ett år, vi började den 6 oktober. Det är dags att summera lite hur det har varit hittills. Jag tycker att det i början var lite stapplande att komma in i rollen som nallebyggare: att stå i kassan, hur man skulle kunna leva upp till att vara en positiv förebild för gästerna och leva i bra förhållande till arbetskompisarna. Vägen har varit lite krokig då jag ofta har fått ge efter andra saker som krockat med jobbtiderna men det har varit värt det hela. Att ha varit utan jobb så länge när jag väl kom ner hit till Skåne har verkligen inte varit någon höjdare. Så det är inte för inte som jag är tacksam, glad och sprallig för mitt jobb. Jag tror nog att det är mer än bara ett jobb för mig det här, precis som med Tomteland (www.santaworld.se) i Mora. Jag kanske inte tjänar storkovan eftersom jag inte jobbar så mycket, tack vare studier som också ska skötas. Men å andra sidan får jag något ut av att vara nallebyggare som inte kan mätas i pengar. Just det här med att få göra människor glada i en sorts lekfullt allvar trivs jag väldigt med. Sedan har ju människor åsikter om jobbet, men det är ju ett fritt land (än så länge). Det är några som inte tycker jag ska ta så allvarligt på detta, då det "bara" är ett extrajobb.

En väldigt positiv förmån hittills har varit att få göra tjänsteresor (mat och resa betald) till butiker i Danmark och träffa nallebyggare där att samarbeta med. Jag tycker om varje tillfälle jag får att lära nya danska ord och få göra ett litet inhopp i den danska språkkulturen, som den språknörd jag är. När man är i en butik i Danmark så blir man efter några timmar ganska bra på att få koll på det danska talsystemet. Det hjälper väldigt mycket faktiskt. Visst kan man gå över till engelska om det kniper men det känns lite fegt när danska ändå är ett grannspråk. Man får väl anstränga sig lite! Det är helt möjligt att förstå och till viss mån även tala danska (med kul svensk brytning) om man vill. Hittills har jag varit till (utan inbördes ordning till bilderna) butiken i Köpenhamn (Tivoli), Fields nära Österport och den i Lyngby. Vikingnallen kom med ändå, för att den såg kul ut.




Så visst trivs jag med jobbet. Nu i oktober så fick vi vår första tass på vår namnskylt för att vi har jobbat ett år. Jag blev så glad för det på något vis. Det känns som att man blir omhändertagen på ett sätt som jag inte har varit med om inom en annan koncern eller på ett annat jobb. Hmm...men det är ju så, det liknar inget annat jobb! Och som jag nämnde någon gång förut så fungerar det också väldigt bra med arbetskompisarna förutom en som jag fortfarande inte får något riktigt grepp om. Men det verkar som hon ska ta tjänstledigt ett tag nu för en längre resa. Jag fattar inte vad det kan vara - det är klart att man inte kan ha bra kemi med alla i hela världen. Hur skulle det se ut egentligen?

Det enda som jag går och är rädd för är väl att jag pga klantighet ska mista jobbet. Vi har lite som inom baseball, tre slag och sedan är man ute - även om de inte håller så hårt på det i de Skandinaviska butikerna kanske. Men just det här att bli prickad känns hårt. Jag vet att jag inte ska tänka så men det ligger hela tiden i bakhuvudet och gnager: om jag skulle komma försent en gång för mycket och det skulle göra så att jag miste jobbet. Många skulle nog tycka att det vore att överdriva - det är ju bara ett jobb, gå vidare. Jag trivs så bra där att det vore en obehaglig förändring att behöva ge upp det känner jag nu.

Så, ett år har gått... hoppas jag får fortsätta leva nalledrömmen ett tag till.

Summary in English:

Today, the 25th of November I have been working at Build-A-Bear for over a year, we began on October 6th. It's time to do a short summary of it all. Honestly, at first I felt it to be quite hard to become a bear-builder; all this with standing by the register or being a good role-model for our guests coming into our shop. The road has been narrow but it has all being worth of giving up other things that might and has collided with the job. After having been without a job for so long ever since I got here to Scania I feel so fortunate to have this now. To me, even if it's part time, it's more than just a job. Very similar to Santaworld outside Mora (www.santaworld.se) I feel that it gives payment in other currency than just money. The happy faces and smiles gives me so much in return, even if people in my near surroundings would view upon it otherwise.