Nordens land / The Nordic land
Jag tänkte skriva några rader om ett väldigt "hemland" nu. För många är "hem" kanske Sverige eller ibland mest begränsat till ett visst område eller en stad, t.ex. folk som bor i Mora känner lokalpatriotism i sitt firande av sin kulturhistoria och midsommar. Många tycker att hem är hem i Mora mycket pga det. Stockholm kan kännas som hem för stockholmare därför världen är där, och " på landet" är utanför. Det kan finnas många orsaker till sina rötters lojalitet. Men tänk att kunna göra världen större!
Norden består av fem självständiga länder: Sverige, Norge, Finland, Danmark och Island. Sedan är Färöarna och Grönland till viss del självstyrande inom Danmark. Samernas land, eller Sápmi är uppdelat mellan Norge, Sverige, Finland och Ryssland och har ingen officiell status som självständigt. Ibland brukar även Estland räknas in till det nordiska området.
Det som kan vara en gemensam nämnare för Norden är att vi genom vårt gemensamma kulturarv faktiskt kan förstå varandra över gränserna med hjälp av de språkliga resurser som finns tillgängliga. Danska och svenska har, trots väldigt skiftande uttal, många gemensamma nämnare då bägge tillhör den östligt nordiska språkstammen. För en svensk är det faktiskt helt möjligt att förstå danska, om man vill.
Norska bokmålet är lättare för svenskars öron att förstå medan nynorsk kräver lite mer koncentration. Den trion av språk: svenska, norska och danska har man väldigt stor nytta av att ha några kunskaper i om man ska tala med islänningar, grönländare eller färingar. Danska är nämligen första främmande språk i de områden. Man kommer därför också ganska långt med norsk-svenska då bokmålsnorska påminner en hel del om danska, fast med annat uttal.
Färöiska och isländska tillhör (med norska) den västliga språkstammen av nordiska. Det är inte helt lätt som svensk att utan förkunskaper förstå de språken. Vissa västliga norska dialekter kan faktiskt göra det, mycket beroende av att isländska och färöiska faktiskt härstammade från västnorge en gång i tiden. Men på diplomatisk norsk-svenska kan man klara sig rätt så bra i Tórshavn på Färöarna, det vet jag av egen erfarenhet.
Bryggan till öst och Finland kan för alla övriga nordiska språk korsas tack vare finlandssvenskan som talas på Åland och finska västkusten. Svenska är faktiskt ett officiellt språk i Finland jämte finskan och genom en försvenskning av sina egna språk kan islänningar, färingar, danskar och norrmän säkert ta sig runt i de finlandssvenska områdena utan större problem. Det handlar ju om att lyssna och vilja förstå, fånga upp särskilda ord som man gör till sina egna, och därmed ökar förståelsen.
Nu när man vet detta, att språkbryggor i Norden kan korsas, kanske man skulle tänka till en extra gång innan man väljer Egypten, Mallorca eller Bulgarien som resemål för sin semester? Svenskar av idag är så anglofierade att de till och med väljer bort svenska ord framför engelska i sitt dagliga tal. Engelskan ska användas på semestern, punkt slut. Det är ju helt sant och riktigt om man ska åka långt. Men om man tänker på rikedomen som finns i det nordiska området finns en hel värld att utforska! Isbjörnssafari på Svalbard, långa vandringsleder på Streymoy, konstpaus på Lousiana eller vid Skagen, ridning nära Vatnajökull, skärgårdsliv vid Ålands kust, fiske på ön Hitra utanför Trondheim. Listan kan göras lång. Nu tycker jag att någon borde starta Nordresor med temaresor inom Norden, så att folk får upp ögonen för detta väldiga hemland.
Summary in English:
Now I'm going to write a little about the Nordic region, a mighty "homeland". To many, home is Sweden, a regional area or a city. For instance people of the city of Mora (known for its cultural heritage) might consider their city as "home" because of the regional celebration of Midsummer. The same with people from Stockholm, who separate their city from "the countryside" due to regional territory. There are many reasons why people have a feel for their roots. But what about making the world a bigger place!
The Nordic region consists of five independant countries: Sweden, Norway, Finland, Iceland and Denmark. The Faroe Islands and Greenland are self-goverened to an extent within Denmark. Then the Sami land, or Sápmi is divided between Norway, Finland, Russia and Sweden and has no official status as a country. Sometimes Estonia is also included into the Nordic region.
The common thread for this region is that we can actually understand each other across the borders through our common cultural heritage and the linguistic resources that are available. Danish and Swedish have, though a huge differential in the pronounciation, very much in common since they both derive from the eastern nordic language family. For a Swedish person it is very possible to understand Danish if you really want it.
The Norwegian Bokmål (book-language) is easier for Swedish ears to comprehend, while the nynorsk (New Norwegian) takes a little more practise. The trio of languages Swedish, Norwegian and Danish comes in handy when you are speaking to Icelanders, Greenlanders or Faroese people. Danish is the first foreign language in those regions. You can get very far by using a Swedish-Norwegian mix, when bokmål-Norwegian reminds of Danish, but with a slight different pronounciation.
Faroese and Icelandic belongs (with Norwegian) to the west nordic language family. It's not very easy for an untrained ear to understand those languages, although some west-Norwegian dialects are known to do that. It depends on the fact that both Icelandic and Faroese once originated from old western Norwegian. I know from experience that using a diplomatic Swedish-Norwegian can take you far in the town of Tórshavn on the Faroe Islands.
The bridge to the east and Finland can be crossed through Finland Swedish, a variant that can be understood by most other Nordic people. It is mainly spoken on the west coast of Finland and also on the island Åland. Swedish is the second official language in Finland and by making their own language more adapted to Swedish I believe most Icelanders, Norwegians, Faroese and Danes wouldn't have too much trouble going around in those Finn-Swedish regions. It's all about wanting to understand, to pick up words and expressions, making them your own and thereby increase your understanding.
Now, when you know about this, that language gaps can be fixed, maybe you will think again before choosing Egypt, Mallorca or Bulgaria as the destination for your holiday trip? Swedish people of today are so anglofied that they resort in using English words before Swedish in their daily life. English is to be used on the holiday, end of story. That is to be true and good if you are going far away. But if you think about the richness in the Nordic region there is a whole world to explore! Polar bear safari on Svalbard, long hiking trails on Streymoy, art stop in Skagen, horse riding near Vatnajökul, fishing outside Trondheim on the island Hitra, archepelago exploring by the Åland coast. The list can become long. So now I feel that someone should start a travel company called Nordic Travels, so more people can become aware of the Nordic region.
Ugganåkersmål / The language of the Ovanåker province
Úgganåkers kommûnvapen.
Definitioner:
Vårt talade mål har ingen ortografi (alfabet för språket) och jag är inte helt säker på om det skulle finnas något intresse av att försöka återskapa eller rädda det lilla som finns kvar runtom Edsbyn-Alfta. Varje generation urvattnar ju den föregåendes språk och seder när det finns ett sådant hårt tryck från rikssvenskan genom mediabruset. Nuförtiden finns det knappt någon som egentligen talar målet tror jag. Det finns en viss klang i dialekten som antyder att det skulle ha funnits andra ord och uttryck annat än de försvenskade ord man använder som oftast. Men så ?ibland så kommer det fram något ord som folk (mest för att demonstrera kanske) använder. Orden som verkar vara de vanligaste är ids, ôkken och läll. Nu ska jag försöka förklara lite mer ingående om målet.
Speciella ljud i målet:
ï = Ett i-ljud som skapas med tungspetsen nära framtänderna (sïr: ser). Påminner om ett stockholmskt i-ljud.
´ll = L-ljud som skapas med tungspetsen placerad bakom framtänderna. Säg "L" och blås samtidigt (á'llt: allt).
ôô = Ett stegrande ö-ljud i två toner (mô-ôrn: morgon).
r?= R + konsonant i slutet av ett ord skapar ett hårt sch-ljud (môr?k: mörk, bjár?t: ljus & bur?k: burk).
â = Finns ofta med i slutet av en mening. Ja hantâ gjort de ja â: jag har inte gjort det (jag inte).
Status:
Som sagt tidigare så finns det nästan bara fragment kvar, och även om ett fåtal säkert behärskar målet i läst form så tror jag inte att det skrivs så mycket på ugganåker längre. Den mest kända eldsjälen var min gamla lärares far, Helge Johansson, som gav ut några diktsamlingar på úgganåker. Det är till och med svårt att veta vad man ska kalla målet längre...var det därför jag skrev úgganåker kanske? Man vill ju som människa kategorisera och benämna allt som finns omkring en. Men när något så "konstigt" som ett dialektmål finns men inte har ett namn, som t.ex engelska för engelsmän så blir de flesta nog lite fundersamma över vad de ska kalla sitt gamla språk. Termen hälsingemål blir också lite missvisande då det finns ett par olika grenar av hälsingemål. Och man behöver inte åka så långt för att få en språklig kulturkock.
Jag minns så tydligt på våren 2001 när en grupp som gick på ännu av AF's alla åtgärder (det var skit att vara arbetslös..bli slussad mellan olika åtgärder, den ena mer dagislilknande än den andra!) från Edsbyn skulle till Bollnäs på studiebesök. Det var lite kul att bli guidad runt på brandstationen men mer intressant var det när det var dags för frågestund. En bandytokig tjej i gruppen frågade:
"Var?t fââr ni nôr?t oftest dá ôm de bïr larm? Ïr de mest ômkring bygda hânnâ rå´?"
(Vart åker ni någonstans oftast om det blir larm? Är det mest omkring här i bygden då?)
Brandmännen bara kollade på varandra och sedan sökande på oss andra för att få någon form av översättning. Nu ligger ju Bollnäs bara ca 4 mil härifrån, men den här händelsen visar vilken skillnad som har legat och fortfarande ligger till grund för språket i Alfta-Ovanåker som unikt.
Inom bandykulturen har de annamat termen nu läll, som bäst kan översättas med "nu minsann". Jag undrar lite hur förfäderna här uppe pratade innan Stockholm genomförde sitt strikta språkliga likformande av språket. Det är inte för inte som man blir lite nyfiken. Man kan ju följa ord genom ett par dialekter. Ordet spindel heter på ugganåker dörg, på älvdalska (övdalska) dyrg och på soldi (Sollerön utanför Mora) djerg. Det är väl våra lingvistiskt närmaste släktingar skulle jag tro. Den mest livliga men i stor risk för utrotning är älvdalskan. Jag tror att man skulle behöva ta hjälp just därifrån för att kunna få igång vårt mål igen. Frågan är väl om någon egentligen skulle bemöda sig om det, eller bry sig. Jag tror att de flesta tycker det är lite kul med "konstiga" ord från förr men de vill nog inte sträcka sig efter något längre än så.
Det vore intressant att forska i det, när Edsbyn blev rikssvenskt. Undrar hur man skulle gå tillväga då? Det får jag fundera på. Skrift och talspråk är ju två helt skilda språk. Om ni skulle höra mig säga allt som jag skriver vore det säkert inte detsamma "tydliga" språk. Varför har inte vi en egen ortografi? Vem bryr sig?
Användbara uttryck:
Vah sâger du fô nahannan? = Vad säger du för någonting?
Hûj ig kômm int' hânnâfrån ig â = Hej, jag kommer inte härifrån.
Ïr de mykkje fôlk sôm kômm híttnâs? = Är det mycket folk som kommer hit?
Var?t ïr närmaste tjotta? = Var är närmaste toalett?
Vantâ sánn târvskôra = Var inte sådan tråkmåns.
English summary:
Coming soon...check back later.