Mörka strömmar / Black currents
Livet är inkapslat i en grå dimma av repetetioner känns det som, liksom jag dansar på en egg och riskerar att ramla utan något skyddsnät. Idag mår jag inte så bra, det verkar som om esbericum tabletterna inte fungerar alltid, fast jag glömt att ta en sådan idag. Vi ska ha vårat berättande på kursen och jag är inte det minsta inspirerad känner jag, få så illa.
Jag och frun har skilda livsmål på en del områden märker jag mer och mer, hon vill gärna flytta från Skåne och det märks för varje dag som går. Jag ser bara möjligheterna med att bo kvar...men bo kvar för vad? Jag vet egentligen inte vad det ska bli av mitt liv än, jag siktar lite lågt och försiktigt på någon form av pedagog/lärare men jag vet vad jag trivs med annars. Det finns en tydlig konflikt med vad man riktigt vill och det man faktiskt borde göra. Förvirrad.
Jag hoppas ibland men alltmer sällan att det någon gång skulle bli lite liv i luckan från ovan. Hur mycket jag än ber, läser min Bibel eller går till möten så får jag ingen kontakt. Det känns som min kristna tro är ett teoretiskt tidsfördriv...
Jag önskar jag var mindre ensam. Som det är nu så är det väl så att jag hjälpligt tar mig igenom det som måste göras varje dag men jag känner ofta ingen riktig lust för många saker. Det är väl då man blir lite dagdrömmande? Det är ofta som jag liksom dras med i en sång av Eivør Pálsdóttir som heter "Sum sólja og bøur":
á, um bert ein dag,
eg kundi flogið avstað við tær,
men vit hittast bara,
tá ið eg blundi,
í náttardreymun hjá mær.
(svensk text)
åh, om bara en dag.
jag kunde flyga iväg med dig,
men vi hittar (varandra) bara,
då som jag blundar,
i nattadrömmen hos mig.
Summary in English:
Life is fathomed by a grey mist of repetitions it seems, and I feel like I'm dancing on the edge with the risk of falling down without security. I'm not feeling to well today - it seems like my Esbericum pills aren't working properly. We are currently doing our "to tell stories" segment in our course today and I couldn't be more uninspired!
Me and the Mrs, have also a couple of life-goals that aren't matching it seems. She really wants to go and move out of Skåne and I really want to stay. But then again, stay for what? I see all the opportunities of staying but still I don't know really what I will do with my life. I am aiming low at becoming some sort of educator/teacher but I still know what makes me happy. There's a clear conflict between what you want to do and what you really should do. I am confused.
I do hope but don't count on it anymore, that there will be some kind of sign from above. No matter how hard I try to pray, read my Bible and go to meetings it never seems to trigger any response. It almost feels like my Christian faith is becoming some kind of theoretical knowledge...
I do wish I was less alone. As of now I get through with what I need to do during a day but I no longer find the passion for it. I guess that's when you start to day-dream? I find myself flowing and identifying with a song by Eivør Pálsdóttir ever so often. It's called "Sum sólja og bøur":
á, um bert ein dag,
eg kundi flogið avstað við tær,
men vit hittast bara,
tá ið eg blundi,
í náttardreymun hjá mær.
(English lyrics)
oh, if only one day,
I could fly away with you,
but we only find (each other) ,
when I am closing my eyes,
in my nightly dream
Jag och frun har skilda livsmål på en del områden märker jag mer och mer, hon vill gärna flytta från Skåne och det märks för varje dag som går. Jag ser bara möjligheterna med att bo kvar...men bo kvar för vad? Jag vet egentligen inte vad det ska bli av mitt liv än, jag siktar lite lågt och försiktigt på någon form av pedagog/lärare men jag vet vad jag trivs med annars. Det finns en tydlig konflikt med vad man riktigt vill och det man faktiskt borde göra. Förvirrad.
Jag hoppas ibland men alltmer sällan att det någon gång skulle bli lite liv i luckan från ovan. Hur mycket jag än ber, läser min Bibel eller går till möten så får jag ingen kontakt. Det känns som min kristna tro är ett teoretiskt tidsfördriv...
Jag önskar jag var mindre ensam. Som det är nu så är det väl så att jag hjälpligt tar mig igenom det som måste göras varje dag men jag känner ofta ingen riktig lust för många saker. Det är väl då man blir lite dagdrömmande? Det är ofta som jag liksom dras med i en sång av Eivør Pálsdóttir som heter "Sum sólja og bøur":
á, um bert ein dag,
eg kundi flogið avstað við tær,
men vit hittast bara,
tá ið eg blundi,
í náttardreymun hjá mær.
(svensk text)
åh, om bara en dag.
jag kunde flyga iväg med dig,
men vi hittar (varandra) bara,
då som jag blundar,
i nattadrömmen hos mig.
Summary in English:
Life is fathomed by a grey mist of repetitions it seems, and I feel like I'm dancing on the edge with the risk of falling down without security. I'm not feeling to well today - it seems like my Esbericum pills aren't working properly. We are currently doing our "to tell stories" segment in our course today and I couldn't be more uninspired!
Me and the Mrs, have also a couple of life-goals that aren't matching it seems. She really wants to go and move out of Skåne and I really want to stay. But then again, stay for what? I see all the opportunities of staying but still I don't know really what I will do with my life. I am aiming low at becoming some sort of educator/teacher but I still know what makes me happy. There's a clear conflict between what you want to do and what you really should do. I am confused.
I do hope but don't count on it anymore, that there will be some kind of sign from above. No matter how hard I try to pray, read my Bible and go to meetings it never seems to trigger any response. It almost feels like my Christian faith is becoming some kind of theoretical knowledge...
I do wish I was less alone. As of now I get through with what I need to do during a day but I no longer find the passion for it. I guess that's when you start to day-dream? I find myself flowing and identifying with a song by Eivør Pálsdóttir ever so often. It's called "Sum sólja og bøur":
á, um bert ein dag,
eg kundi flogið avstað við tær,
men vit hittast bara,
tá ið eg blundi,
í náttardreymun hjá mær.
(English lyrics)
oh, if only one day,
I could fly away with you,
but we only find (each other) ,
when I am closing my eyes,
in my nightly dream
Goda avsikter / Good intentions
Snart är det en ny dag igen. Det är fortfarande den 25 januari och idag är det 6 år sedan mormor flyttade hem til Himlen. Jag skulle ha tänt ljus ikväll men det rann lite ut i sanden. Jag har jobbat idag och så kommer man hem lite sent, då blir det ibland svårt att få till något. Fast om jag ska vara ärlig så hyrde jag film ikväll, så det var därför som kvällen försvann lite. Men filmen - Spindelmannen 3, var väldigt bra tyckte jag.
Jobbet är så kul. Ni vet hur det är när man blir positivt överraskad ibland och man inte är med på det. Så var det idag. En jobbarkompis hade skrivit en lapp och lagt i min låda i personalrummet (vi har alla en egen låda) om en av gästerna som jag hade betjänat en dag tidigare. Det var en dansk dam som hade blivit så nöjd över hur jag hade behandlat henne och hennes dotter på den 23/1 att hon hade kommit tillbaka för att säga det. Jag blir så glad av så lite uppmuntran att det värmer. Samma dag då hade jag hand om att få ordning på lagret och bl.a. lägga nallar i rätt djurordning, städa golvet och sortera nyinkomna skor. En av de 2 nallebyggare som jag jobbade med då tyckte jag var "en pingla" för att det blev så fint. Lite missvisande kanske...jag sa att jag hellre ville vara en nalle.
Summary in English:
Today it's 6 years ago since my grandmother went to be with the Lord. I was meant to light some candles but it never happened. I had rented a film - Spider-Man 3, that was really good in my opinion.
Things at work are super. You know when you get surprised big time sometimes. That happend today. One of my collegues had written a note and put in my box in the lunch room (we all have our own box there) about one of our guests that I had taken served just a day before on the 23/1. This woman was Danish and had been so pleasantly surprised about the way I had treated her and her daughter that day that she wanted to come in and say it in person. It warms my heart. That very day I was in charge of getting our warehouse in order in the back room - getting the animals in order, cleaning the floor and sort shoes for instance. One of the 2 bear-builders I was working with thought I was "a doll" for tidying the place up. A bit out of character perhaps...I told her I'd rather be a bear.
Jobbet är så kul. Ni vet hur det är när man blir positivt överraskad ibland och man inte är med på det. Så var det idag. En jobbarkompis hade skrivit en lapp och lagt i min låda i personalrummet (vi har alla en egen låda) om en av gästerna som jag hade betjänat en dag tidigare. Det var en dansk dam som hade blivit så nöjd över hur jag hade behandlat henne och hennes dotter på den 23/1 att hon hade kommit tillbaka för att säga det. Jag blir så glad av så lite uppmuntran att det värmer. Samma dag då hade jag hand om att få ordning på lagret och bl.a. lägga nallar i rätt djurordning, städa golvet och sortera nyinkomna skor. En av de 2 nallebyggare som jag jobbade med då tyckte jag var "en pingla" för att det blev så fint. Lite missvisande kanske...jag sa att jag hellre ville vara en nalle.
Summary in English:
Today it's 6 years ago since my grandmother went to be with the Lord. I was meant to light some candles but it never happened. I had rented a film - Spider-Man 3, that was really good in my opinion.
Things at work are super. You know when you get surprised big time sometimes. That happend today. One of my collegues had written a note and put in my box in the lunch room (we all have our own box there) about one of our guests that I had taken served just a day before on the 23/1. This woman was Danish and had been so pleasantly surprised about the way I had treated her and her daughter that day that she wanted to come in and say it in person. It warms my heart. That very day I was in charge of getting our warehouse in order in the back room - getting the animals in order, cleaning the floor and sort shoes for instance. One of the 2 bear-builders I was working with thought I was "a doll" for tidying the place up. A bit out of character perhaps...I told her I'd rather be a bear.
Att reda ut saker / To work things out
Klockan är efter 08 på morgonen. Nu är jag förkyld igen, fast det började redan i tisdags. Den här jojoförkylningen har hoppat från frun och mig 4-5 gånger nu och man börjar på att bli så här lagom trött på det. Ejra är glad dock, för det betyder att jag sover på soffan för att inte smitta frun min, då får hon sova hos husse. Vi vaknade väl bägge två nu på morgonen vid 06 ändå, jobbig hals och rinnande näsa. Igår var vi iväg till hemgruppen som vi gick med i i höstas. Det var inte kul att vara Christian då. Jag bara satt där och var eländig, tror jag borde ha stannat hemma egntligen.
Nu är det iallafall klart att jag inte spelar "Klas klättermus" med Teaterfolket i februari. Det blev helt enkelt för mycket saker att hålla isär med 3 scheman. Först kändes det väldigt surt men det har vänt till att bli en lättnad på ett sätt, eftersom jag får en mindre sak att tänka på. Sedan har jag en känsla av att det finns vissa i ensemblen som inte gillade min närvaro i gruppen. Som en skrev på svarta tavlan i vårat repetitionsrum: "hipp hurra, för Bamsefar, som ingen alls vill ha". Det kanske är läge att ta en paus? Mitt frånfälle har ändå lämnat lite saker att reda ut. Eftersom jag var inställd på att spela Bamsefar i februari så anpassade jag mitt jobbschema därefter samtidigt som jag desperat väntade på att skolschemat skulle bli klart. Nu när högskolans schema väl kom i januari (sent!) så krockade det med minst 4 dagar med jobbet, samtidigt som jag plötsligt fick helt tomma dagar på helgerna som var avsatta för teatern. Då kunde jag ha jobbat istället.
Jag känner att jag skulle vilja ha lite ändring på min livsrutin men jag vet inte hur jag ska få ihop det. Månaderna framöver är späckade på högskolan och så vill jag jobba så mycket som jag bara kan för att vi ska kunna skrapa ihop till hyran i slutet på månaden. Vi har 2 olika hemgrupper på 2 dagar i rad (ons- och torsdag) under veckan där vi träffas, pratar med varandra och med Gud. Ändå skulle det kännas kul att få göra något åt/för mig själv tycker jag. Det drar i mig att få göra något...jag vet att jag behöver gå ned i vikt t.ex. Tänk att få motionera och samtidigt få ha kul. Att stå och hoppa aerobics lockar inte så mycket, men om det hade funnits tid till det så skulle jag vilja ta upp antingen:
Fäktningen har träning på tis- och torsdagar, dansen på onsdag vad jag vet. Då krockar det med mitt nuvarande liv. Sedan skulle jag gärna vilja gå en riktig nybörjarkurs i isländska. Det är frustrerande att kunna så pass mycket av ett språk men inte veta hur man ska gå vidare, när man har luckor och inte kan använda grammatiken. Det känns som att allt alltid är inom räckhåll men för långt borta pga ekonomiska och/eller tidsmässiga skäl. Känns dåligt.
Idag börjar vi med ett nytt kapitel med pedagogiskt drama. Nytt också med ett par nya människor som ska börja den här delkursen. Hoppas det blir bra.
Summary in English:
It's now well after 08 in the morning. Again, I have a cold, although it all started on Tuesday. This yo-yo-cold has skipped to and fro between me and my wife about 4-5 times now, so I am quite tired of it really. Our dog, Ejra is happy anyway, because when I am sick I usually sleep on the couch and the dog too, happy to lie down at master's feet. Both of us woke up around 06 this morning and there you have it; sore throat and runny nose. We went to the house-group yesterday but I think I should have stayed at home. I was miserable.
Now it is crystal clear that I will not participate in the upcoming children's play "The animals in Hackebacke forest" in February. Plain and simple, it became too much to balance 3 timetables at the same time. At first I was a bit grumpy about it but more and more it now feels like a relief since it means I have one less thing to keep in my head. Also, I felt there were parts of the crew that didn't like me there for some reason. Someone had for instance used one of the songs in the play but altered the lyrics and wrote on the blackboard where we rehearsed: "Hooray for Father Bear, who no one really needs". Maybe that indicates that it's a good time to take a break? My depatrure from the crew has left a few things to work out. Since I was determined to play this character Father Bear I had tried to adjust my work timetable for it to fit with the theater's timetable. At the same time I waited desperately for the timetable from the university to be finished. Now when the timetable then came in January (late!) it crashed with at least 4 days at work at the same time as I suddenly had free days on weekends that were once set for the theatre. I could have worked then instead.
I feel I would like to have a change in my life right now, although I don't know how to make it work. Months ahead at university are crammed and busy, I also want to work as much as possible to get rent money. We are currently involved in 2 different house groups on 2 days in a row during a week. Those are Wednesday and Thursdays. We meet, talk to each others and to God. Yet...I feel it would be good for me to do something for myself. At times I can feel something inside me pulling, beckoning me to do something. For instance, I know I need to loose weight. What if you could combine that with having fun at the same time? I'm not a fan of aerobics but if time allowed it I would like to pick up:
The fencing trains on Tues- and Thursdays, the dancing on Wednesdays. That will collide with my life right now. Also, I would love to have a beginner's course in Icelandic. It's so frustrating to have enough knowledge in a language and still not going forward due to lack of proper understanding of grammar and having too many "gaps" in the vocabulary. It feels like all these activities are within reach constantly, but financial issues and time limits prevents it from ever happening. It feels bad.
Today we will open a new chapter with the educational drama course. There will also be a couple of new people there. I hope it will be fun.
Nu är det iallafall klart att jag inte spelar "Klas klättermus" med Teaterfolket i februari. Det blev helt enkelt för mycket saker att hålla isär med 3 scheman. Först kändes det väldigt surt men det har vänt till att bli en lättnad på ett sätt, eftersom jag får en mindre sak att tänka på. Sedan har jag en känsla av att det finns vissa i ensemblen som inte gillade min närvaro i gruppen. Som en skrev på svarta tavlan i vårat repetitionsrum: "hipp hurra, för Bamsefar, som ingen alls vill ha". Det kanske är läge att ta en paus? Mitt frånfälle har ändå lämnat lite saker att reda ut. Eftersom jag var inställd på att spela Bamsefar i februari så anpassade jag mitt jobbschema därefter samtidigt som jag desperat väntade på att skolschemat skulle bli klart. Nu när högskolans schema väl kom i januari (sent!) så krockade det med minst 4 dagar med jobbet, samtidigt som jag plötsligt fick helt tomma dagar på helgerna som var avsatta för teatern. Då kunde jag ha jobbat istället.
Jag känner att jag skulle vilja ha lite ändring på min livsrutin men jag vet inte hur jag ska få ihop det. Månaderna framöver är späckade på högskolan och så vill jag jobba så mycket som jag bara kan för att vi ska kunna skrapa ihop till hyran i slutet på månaden. Vi har 2 olika hemgrupper på 2 dagar i rad (ons- och torsdag) under veckan där vi träffas, pratar med varandra och med Gud. Ändå skulle det kännas kul att få göra något åt/för mig själv tycker jag. Det drar i mig att få göra något...jag vet att jag behöver gå ned i vikt t.ex. Tänk att få motionera och samtidigt få ha kul. Att stå och hoppa aerobics lockar inte så mycket, men om det hade funnits tid till det så skulle jag vilja ta upp antingen:
- den historiska fäktningen inne i Malmö med A.R.M.A.R.T.
- den medeltida dansen i Lund med Cadenza.
- eller något annat, som innebandy, kampsport eller badminton.
Fäktningen har träning på tis- och torsdagar, dansen på onsdag vad jag vet. Då krockar det med mitt nuvarande liv. Sedan skulle jag gärna vilja gå en riktig nybörjarkurs i isländska. Det är frustrerande att kunna så pass mycket av ett språk men inte veta hur man ska gå vidare, när man har luckor och inte kan använda grammatiken. Det känns som att allt alltid är inom räckhåll men för långt borta pga ekonomiska och/eller tidsmässiga skäl. Känns dåligt.
Idag börjar vi med ett nytt kapitel med pedagogiskt drama. Nytt också med ett par nya människor som ska börja den här delkursen. Hoppas det blir bra.
Summary in English:
It's now well after 08 in the morning. Again, I have a cold, although it all started on Tuesday. This yo-yo-cold has skipped to and fro between me and my wife about 4-5 times now, so I am quite tired of it really. Our dog, Ejra is happy anyway, because when I am sick I usually sleep on the couch and the dog too, happy to lie down at master's feet. Both of us woke up around 06 this morning and there you have it; sore throat and runny nose. We went to the house-group yesterday but I think I should have stayed at home. I was miserable.
Now it is crystal clear that I will not participate in the upcoming children's play "The animals in Hackebacke forest" in February. Plain and simple, it became too much to balance 3 timetables at the same time. At first I was a bit grumpy about it but more and more it now feels like a relief since it means I have one less thing to keep in my head. Also, I felt there were parts of the crew that didn't like me there for some reason. Someone had for instance used one of the songs in the play but altered the lyrics and wrote on the blackboard where we rehearsed: "Hooray for Father Bear, who no one really needs". Maybe that indicates that it's a good time to take a break? My depatrure from the crew has left a few things to work out. Since I was determined to play this character Father Bear I had tried to adjust my work timetable for it to fit with the theater's timetable. At the same time I waited desperately for the timetable from the university to be finished. Now when the timetable then came in January (late!) it crashed with at least 4 days at work at the same time as I suddenly had free days on weekends that were once set for the theatre. I could have worked then instead.
I feel I would like to have a change in my life right now, although I don't know how to make it work. Months ahead at university are crammed and busy, I also want to work as much as possible to get rent money. We are currently involved in 2 different house groups on 2 days in a row during a week. Those are Wednesday and Thursdays. We meet, talk to each others and to God. Yet...I feel it would be good for me to do something for myself. At times I can feel something inside me pulling, beckoning me to do something. For instance, I know I need to loose weight. What if you could combine that with having fun at the same time? I'm not a fan of aerobics but if time allowed it I would like to pick up:
- historical fencing in Malmö with A.R.M.A.R.T.
- medieval dancing in Lund with Cadenza.
- land-hockey, martial arts, badminton or something similar.
The fencing trains on Tues- and Thursdays, the dancing on Wednesdays. That will collide with my life right now. Also, I would love to have a beginner's course in Icelandic. It's so frustrating to have enough knowledge in a language and still not going forward due to lack of proper understanding of grammar and having too many "gaps" in the vocabulary. It feels like all these activities are within reach constantly, but financial issues and time limits prevents it from ever happening. It feels bad.
Today we will open a new chapter with the educational drama course. There will also be a couple of new people there. I hope it will be fun.
Julen och nyår 2007 / Christmas and New Year 2007
Nu känns det så länge sedan jag skrev här att jag nästan tycker mig ha glömt hur man gör. Ändå så är det idag den 17 januari 2008, och sista inlägget skrevs den sista dagen 2007. Så riktigt länge sedan har det ju inte varit.
Att få ha varit hemma under julhelgen var en riktig höjdare, jag blir alltid så glad av att få träffa min släkt. Det känns som att jag får släppa alla masker som jag kanske har här nere med olika konstellationer av människor. Men innan vi åkte upp på vår julturné så var det en stressig tid här nere i Skåne. Julklapparna hade fått låta vänta på sig ganska länge så det blev lite hastiga inköp och långa kvällar med att slå in allt bara dagarna innan vi skulle åka. Puh! Jag jobbade ganska mycket också. Nallebutiken var som ett slagfält av stressade vuxna och lugna barn med köer långa och snåriga som Trollstigen i Norge. Emellan så följde vi halvt som halvt en dansk julkalender på tv som hette "Jul i Valhal". Det var ett annorlunda tema och rätt så kul faktiskt, om man jämför med årets svenska, "En riktig jul" som verkligen var konstigt dålig - och hur kommer det sig att ALLA hela tiden ska tala Stockholmska? Varför är det ingen som fattar att om man ska ha en mysig julkalender ska den ta plats på Tomteland i Gesunda, och inte lida av ett dåligt manus som de flesta julkalendrar har gjort genom åren? En del kristna skulle nog ha svårt med den danska julkalendern eftersom den har lite av ett hedniskt tema, men om jag själv som kristen och historiker ska vara ärlig mot mig själv så är vår jul egentligen en kultkontinuitet av ett äldre hedniskt firande och Jesus föddes faktiskt mycket tidigare än den 24 december. Jag tänker någon gång ärligt ta upp saker som det här med julen och göra upp med annat som jag har blivit lärd och hur det faktiskt ligger till. Om man ska ha en helt kristet världsbild rensat från allt annat fornt så får man ju också t.ex. byta namn på alla våra veckodagar och sluta ha julgran på julen. Det blir lite bökigt. Bättre är det att försonas med faktum, att vi dras med ett hedniskt arv vare sig vi vill eller inte och göra det bästa av det. Jag tycker de gamla traditionerna/sederna är mustiga och spännande kulturarv men det betyder ju inte att jag är asatroende för det. Det är fantastiskt hur många tankar man får när man studerar historia.
Vi hade i allafall bestämt att vi skulle fira jul i Hälsingland och nyår i Östergötland. Det tar ju dryga 5 timmar i bil enkel väg upp till Norrköping, 5 till om man ska upp till Edsbyn. Lite över 10 timmar alltså om man ska åka i ett sträck. Det kände vi inte att vi orkade. Fast det betydde att vi skulle släpa upp alla julklappar och vår packning till min frus föräldrars lägenhet så gjorde vi ändå en mellanlandning där innan vi fortsatte upp till Edsbyn. Vi har ju en hund att ta hänsyn till också. Hon gillar verkligen inte att åka bil långt och blir uttråkad efter 30 minuter. Vi stannade en natt, sedan ut med all packning igen (utom deras julkappar). Heja! När vi till sist kom fram till Edsbyn så var det skönt att få vila tyckte jag. Det blev en bra jul med mycket mat, skratt och bara att umgås. Min släkt är rätt så högljudd och det rör sig hela tiden. När min bror Kenneth (äldre) ofta stövlade in eller ringde tidigt mest hela tiden för att kolla om vi ville hitta på något så blev det lite för mycket för frun, som är van vid ett mer subtilt och stillsamt liv. Haha. En av julklapparna var en Playstationkonsoll till både Klas (yngre) och mig, från Klas själv. Han hade ett speciellt frågespel: Buzz Quiz, som gick varmt i mellandagarna. Man kunde välja speciella karaktärer som reagerade på hög/låg poäng och så gav frågeledaren i spelet en förolämpning till dålig prestation eller fel svar. Det var kul, för man kunde vara 4 samtidigt. Kenneth har ju 2 rottweilar nu också, 2 dunderklumpar som kallas för artilleriet. Jag har haft något emot sådana "skarpa" raser förut, för att jag inte litat riktigt på dom, men dessa 2 var ju riktiga charmtroll och jag har nu fått ny uppfattning om rasen.
Vi for till slut ner till Östergötland och Jursla, där fruns familj nu bor. Det var någon dag innan själva nyårsafton. Där hade vi en 2:a jul eftersom folket där hade sparat julklapparna vi lämnade efter vårat stopp tidigare. Sedan levde vi ett stilla liv i ungefär en vecka. Det är alltid som en liten kulturkrock varje gång vi är där eftersom allt är så tyst och stilla mest hela tiden och det stövlar aldrig in någon genom dörren oanmäld, som uppe i Edsbyn. Jag blir nog aldrig helt van vid det. Fast på nyårsafton så åkte 3/5 in till Norrköpings stad för att gå på ljusvandring. Det var imponerande, med olika stationer som man vandrade genom i ljusets tecken. En station hade ett ljusspel bakom ett vattenfall, en annan hade ordlös dansteater till musik o.s.v. Massiva ljuskronor hade tillverkats på ett annat ställe och man trodde nästan att man gick genom i ett finare hotells foajé fast vi var utomhus i ett gammalt industriområde. Från ett jättelikt träd hade de hängt som lysrör som såg ut att "droppa" ljus en bit ner. De var läckra och jag ska definitivt ha sådana i min trädgård sedan!
Det var tänkt att vi skulle bygga pepparkakshus med fruns bror också, men han tappade lusten någonstans mitt i planeringen så vi sköt fram det på obestämd tid. Han är väldigt ombytlig och jag vet aldrig vart jag har karln eller vad han tänker. Vi tänkte vi skulle på bio med och eftersom han redan hade sett "Arn - Tempelriddaren" så var det svårt att hitta en kompromiss som skulle kunna fungera för alla 3 eftersom det inte gick så mycket bra i början av januari. Frun och jag hade haft våra ögon på "Förtrollad" ett tag, den lät lite kul eftersom Disney nu har förstått att man kan driva med sig själv utan att tappa ansiktet. Den verkade vara en film som hade både humor och sång, att blanda tecknat med riktig film på allvar lät också kul. Det visade sig snart vara en mycket sockersöt film med en mycket flickig prinsessa på den vita duken. Pernilla och hennes bror gillade den inte alls och tyckte den inte var så väldigt kul (fast de skrattade ändå, konstigt nog). Jag får nog ge den godkänt ändå. Om man ser den kravlöst för vad den är så kan man ändå charmas av den positiva tonen i den, oavsett vem man är. Sedan var ju fantastiska Susan Sarandon med som ond styvmor. Jag menar...bara det!
Brodern ville nog helst se "Alien vs Predator 2: Requiem". Men efter att ha se samtliga filmer på temat tidigare kan jag bara konstatera att Alienfenomenet borde ha slutat efter Alien 3, som faktiskt var en rejäl konstgjord andning. De som har kommit efter har blivit mer och mer bisarra. Predator, Rovdjuretserien skulle också ha låtit Schwarzeneggers insats vara ifred, även om Danny Glover i del 2 faktiskt var bra. Sedan fick någon i Hollywood för sig att det vore fränt att låta de här bestarna äta klo och svans mot varandra i en film. På papperet ser det ju både spännande och intressant ut. Men nötterna som släppte "Aliens vs Predator" 2004 hade glömt att ge publiken något annat än scener med maffiga bataljer mellan de 2 raserna i sakta rörelse. Just det, de glömde att ge oss en originell och spännande historia. Man kan också undra varför Lance Henrikssen dyker upp som ledare för en expedition i den, när han redan spelat androiden Bishop i "Aliens" från 1986. Kanske en vink/hyllning till fansen?
Vi blev ett par dagar extra där i Jursla/Norrköping pga dåligt väglag på motorvägarna. Jag passade på att fynda lite till Dino (Kenneths bedlingtonterrier) innan vi for mot Skåne. Jag hittade en halsduk som det stod "För ball för dressyrkurs" på. Det passar den hunden! Nu har vi varit i Skåne i snart 2 veckor. Det var ändå skönt att komma "hem" till sist. Tillbaka till vardagen. :-D
Summary in English:
It feels like it's been a long time since I last wrote here that I think I might have forgotten how I wrote. But really, it hasn't been so long - today it's only January 17th.
Being up with my family for Christmas was great! I feel at peace when I get to spend time with my clan up there, I get to put down all the masks I hide behind down here with different constellations of people. But before we could go up-country we had a hectic time here in Skåne. The Christmas tour had to wait for us finishing wrapping in gifts, study and work. At the bear-building store it was so crazy, everyone was in shopping frenzy and queues were long. While at home me and my wife used to watch the Christmas calendar show when we were able - not the Swedish one but a Danish, called "Yule in Valhalla". It was different and fun. I guess some Christians would be disturbed by the pagan origin pointing to the "real" reason for Christmas. To be perfectly honest as a Christian myself, I have come to terms with the fact that our Christmas celebration in itself is a cult continuity from a pagan past, and Jesus wasn't born on December 24-25th as we are made to believe. So if you want to have a totally pure worldview, if you are honest and fair about it, you need to change the name on weekdays and also abolish the Christmas tree. It's better I think to reconciliate with the fact that we have a pagan heritage. I think the old customs/tales from the Viking age are exciting and interesting - that still doesn't make me a asa-worshipper.
This holiday we had decided to celebrate 50/50 with my family in Edsbyn (Christmas) and my wife's family in Jursla (New Year). It takes about +10 hours to go straight to Edsbyn from here, so we spent the night at the in-laws, which is half-way in distance. That meant that we had to carry ALL our bags, presents and other things to their apartment, only to carry it all down (except their presents) the next day. Cheeeeers! We needed to take our dog in consideration. She really hates going by car longer distances and gets bored withing 30 minutes. As we arrived in Edsbyn I felt a huge relief. It was a week full of tasty food, laughter and just hanging out. My family is rather loud and buffly and I think it was sometimes too much for my wife, since she is used to more calmer conditions. Haha! One cool gift we got my younger brother Klas and I (he bought both!) was a Playstation console! He also brought a game: Buzz Quiz, ever so often. It had different characters of choice that reacterd in their own unique way in case of success or letdown. The game host also gave insults to slow players...totally crazy I tell you. Apart from his Bedlington Terrier, my older brother Kenneth now also owns 2 Rottweiler dogs. I have always thought of them as too "sharp" for comfort, but after meeting these 2 I must revise my opinion. They are SO cute and friendly!
Then after the week was up, we went down to Jursla a day or so before New Year's eve. Since both they and we had saved the gifts we gave each other and not opened them, we had a second Christmas there. Then a silent and calm week followed. I never quite get used to it and each time is like a minor culture shock, since it's so quiet and no one ever bounces in unannounced, like up in Edsbyn. Though 3/5 of us did actually go into the city on New Year's Eve to walk along a lit trail among the buildings of Norrköping. It was called a light-walk and they had these stations along the way and everything was about light. One station could for instance display a light show behind a waterfall, another had silent dance-drama set to a piece of music and so on. I was impressed.
We also thought that we would build a gingerbread house with my wife's brother but he lost interest somewhere half-way through and fell asleep so we too gave it up. His mood shift quickly and I have yet to work out his mind, since I don't know where I should place him or what he's thinking. We did think it would be fun to go to the cinema as a trio though but as he had already seen "Arn - Knight's Templar" it was kind of hard to find any film that would suit all three of us. Me and the Mrs. had had our eyes set on "Enchanted" for a while. The trailers seemed promising, as well as Disney finally have realised that you can do a parody of yourself without loosing one's credibility. Also, it looked as if it would be full of humor and the occasional sing act, the mix of animated and "real" feature film always attracts me. It turned out to be a suger-coated film with a very girly princess on the big screen. My wife and her brother didn't like it one bit and didn't think it was funny (although they did smile surprisingly enough.). I think I'll have to give it: "approved". If you see it for what is I think anyone can find it a bit fun or think the positive tone to be charming at the very least. If not for anything, then see Susan Sarandon as the wicked step-mother!
Her brother would rather have seen "Alien vs Predator: Requiem" instead. After having seen all of the films prior to this I can just first conclude that the Alien-phenomena should have ended with Alien 3 - in itself just barely passing the thin line between being a real film and becoming a "turkey". All those after have aspired to become more and more bizarre. I think Schwarzenegger's achievement in the first Predator film should have been left alone, even though Danny Glover was good in the sequel. Then some wiseguy in Hollywood came up with the idea of letting these 2 space monsters go head to tail against each other in a film. It sounds like a good plan. But the silly persons that released "Aliens vs Predators" in 2004 had forgotten to give the audience something in the middle of all the cool scenes with the beasts fighting in slow motion. Oh, now I remember, they forgot to give us an original and exciting story. One can also wonder what Lance Henrikssen was doing there as a human explorer - when he was playing the android Bishop in "Aliens" from 1986? Maybe a hint to the fans?
After the holidays we have now been in Skåne for about 2 weeks. Back to every-day life. :-D
VS 
Att få ha varit hemma under julhelgen var en riktig höjdare, jag blir alltid så glad av att få träffa min släkt. Det känns som att jag får släppa alla masker som jag kanske har här nere med olika konstellationer av människor. Men innan vi åkte upp på vår julturné så var det en stressig tid här nere i Skåne. Julklapparna hade fått låta vänta på sig ganska länge så det blev lite hastiga inköp och långa kvällar med att slå in allt bara dagarna innan vi skulle åka. Puh! Jag jobbade ganska mycket också. Nallebutiken var som ett slagfält av stressade vuxna och lugna barn med köer långa och snåriga som Trollstigen i Norge. Emellan så följde vi halvt som halvt en dansk julkalender på tv som hette "Jul i Valhal". Det var ett annorlunda tema och rätt så kul faktiskt, om man jämför med årets svenska, "En riktig jul" som verkligen var konstigt dålig - och hur kommer det sig att ALLA hela tiden ska tala Stockholmska? Varför är det ingen som fattar att om man ska ha en mysig julkalender ska den ta plats på Tomteland i Gesunda, och inte lida av ett dåligt manus som de flesta julkalendrar har gjort genom åren? En del kristna skulle nog ha svårt med den danska julkalendern eftersom den har lite av ett hedniskt tema, men om jag själv som kristen och historiker ska vara ärlig mot mig själv så är vår jul egentligen en kultkontinuitet av ett äldre hedniskt firande och Jesus föddes faktiskt mycket tidigare än den 24 december. Jag tänker någon gång ärligt ta upp saker som det här med julen och göra upp med annat som jag har blivit lärd och hur det faktiskt ligger till. Om man ska ha en helt kristet världsbild rensat från allt annat fornt så får man ju också t.ex. byta namn på alla våra veckodagar och sluta ha julgran på julen. Det blir lite bökigt. Bättre är det att försonas med faktum, att vi dras med ett hedniskt arv vare sig vi vill eller inte och göra det bästa av det. Jag tycker de gamla traditionerna/sederna är mustiga och spännande kulturarv men det betyder ju inte att jag är asatroende för det. Det är fantastiskt hur många tankar man får när man studerar historia.
Vi hade i allafall bestämt att vi skulle fira jul i Hälsingland och nyår i Östergötland. Det tar ju dryga 5 timmar i bil enkel väg upp till Norrköping, 5 till om man ska upp till Edsbyn. Lite över 10 timmar alltså om man ska åka i ett sträck. Det kände vi inte att vi orkade. Fast det betydde att vi skulle släpa upp alla julklappar och vår packning till min frus föräldrars lägenhet så gjorde vi ändå en mellanlandning där innan vi fortsatte upp till Edsbyn. Vi har ju en hund att ta hänsyn till också. Hon gillar verkligen inte att åka bil långt och blir uttråkad efter 30 minuter. Vi stannade en natt, sedan ut med all packning igen (utom deras julkappar). Heja! När vi till sist kom fram till Edsbyn så var det skönt att få vila tyckte jag. Det blev en bra jul med mycket mat, skratt och bara att umgås. Min släkt är rätt så högljudd och det rör sig hela tiden. När min bror Kenneth (äldre) ofta stövlade in eller ringde tidigt mest hela tiden för att kolla om vi ville hitta på något så blev det lite för mycket för frun, som är van vid ett mer subtilt och stillsamt liv. Haha. En av julklapparna var en Playstationkonsoll till både Klas (yngre) och mig, från Klas själv. Han hade ett speciellt frågespel: Buzz Quiz, som gick varmt i mellandagarna. Man kunde välja speciella karaktärer som reagerade på hög/låg poäng och så gav frågeledaren i spelet en förolämpning till dålig prestation eller fel svar. Det var kul, för man kunde vara 4 samtidigt. Kenneth har ju 2 rottweilar nu också, 2 dunderklumpar som kallas för artilleriet. Jag har haft något emot sådana "skarpa" raser förut, för att jag inte litat riktigt på dom, men dessa 2 var ju riktiga charmtroll och jag har nu fått ny uppfattning om rasen.
Vi for till slut ner till Östergötland och Jursla, där fruns familj nu bor. Det var någon dag innan själva nyårsafton. Där hade vi en 2:a jul eftersom folket där hade sparat julklapparna vi lämnade efter vårat stopp tidigare. Sedan levde vi ett stilla liv i ungefär en vecka. Det är alltid som en liten kulturkrock varje gång vi är där eftersom allt är så tyst och stilla mest hela tiden och det stövlar aldrig in någon genom dörren oanmäld, som uppe i Edsbyn. Jag blir nog aldrig helt van vid det. Fast på nyårsafton så åkte 3/5 in till Norrköpings stad för att gå på ljusvandring. Det var imponerande, med olika stationer som man vandrade genom i ljusets tecken. En station hade ett ljusspel bakom ett vattenfall, en annan hade ordlös dansteater till musik o.s.v. Massiva ljuskronor hade tillverkats på ett annat ställe och man trodde nästan att man gick genom i ett finare hotells foajé fast vi var utomhus i ett gammalt industriområde. Från ett jättelikt träd hade de hängt som lysrör som såg ut att "droppa" ljus en bit ner. De var läckra och jag ska definitivt ha sådana i min trädgård sedan!
Det var tänkt att vi skulle bygga pepparkakshus med fruns bror också, men han tappade lusten någonstans mitt i planeringen så vi sköt fram det på obestämd tid. Han är väldigt ombytlig och jag vet aldrig vart jag har karln eller vad han tänker. Vi tänkte vi skulle på bio med och eftersom han redan hade sett "Arn - Tempelriddaren" så var det svårt att hitta en kompromiss som skulle kunna fungera för alla 3 eftersom det inte gick så mycket bra i början av januari. Frun och jag hade haft våra ögon på "Förtrollad" ett tag, den lät lite kul eftersom Disney nu har förstått att man kan driva med sig själv utan att tappa ansiktet. Den verkade vara en film som hade både humor och sång, att blanda tecknat med riktig film på allvar lät också kul. Det visade sig snart vara en mycket sockersöt film med en mycket flickig prinsessa på den vita duken. Pernilla och hennes bror gillade den inte alls och tyckte den inte var så väldigt kul (fast de skrattade ändå, konstigt nog). Jag får nog ge den godkänt ändå. Om man ser den kravlöst för vad den är så kan man ändå charmas av den positiva tonen i den, oavsett vem man är. Sedan var ju fantastiska Susan Sarandon med som ond styvmor. Jag menar...bara det!
Brodern ville nog helst se "Alien vs Predator 2: Requiem". Men efter att ha se samtliga filmer på temat tidigare kan jag bara konstatera att Alienfenomenet borde ha slutat efter Alien 3, som faktiskt var en rejäl konstgjord andning. De som har kommit efter har blivit mer och mer bisarra. Predator, Rovdjuretserien skulle också ha låtit Schwarzeneggers insats vara ifred, även om Danny Glover i del 2 faktiskt var bra. Sedan fick någon i Hollywood för sig att det vore fränt att låta de här bestarna äta klo och svans mot varandra i en film. På papperet ser det ju både spännande och intressant ut. Men nötterna som släppte "Aliens vs Predator" 2004 hade glömt att ge publiken något annat än scener med maffiga bataljer mellan de 2 raserna i sakta rörelse. Just det, de glömde att ge oss en originell och spännande historia. Man kan också undra varför Lance Henrikssen dyker upp som ledare för en expedition i den, när han redan spelat androiden Bishop i "Aliens" från 1986. Kanske en vink/hyllning till fansen?
Vi blev ett par dagar extra där i Jursla/Norrköping pga dåligt väglag på motorvägarna. Jag passade på att fynda lite till Dino (Kenneths bedlingtonterrier) innan vi for mot Skåne. Jag hittade en halsduk som det stod "För ball för dressyrkurs" på. Det passar den hunden! Nu har vi varit i Skåne i snart 2 veckor. Det var ändå skönt att komma "hem" till sist. Tillbaka till vardagen. :-D
Summary in English:
It feels like it's been a long time since I last wrote here that I think I might have forgotten how I wrote. But really, it hasn't been so long - today it's only January 17th.
Being up with my family for Christmas was great! I feel at peace when I get to spend time with my clan up there, I get to put down all the masks I hide behind down here with different constellations of people. But before we could go up-country we had a hectic time here in Skåne. The Christmas tour had to wait for us finishing wrapping in gifts, study and work. At the bear-building store it was so crazy, everyone was in shopping frenzy and queues were long. While at home me and my wife used to watch the Christmas calendar show when we were able - not the Swedish one but a Danish, called "Yule in Valhalla". It was different and fun. I guess some Christians would be disturbed by the pagan origin pointing to the "real" reason for Christmas. To be perfectly honest as a Christian myself, I have come to terms with the fact that our Christmas celebration in itself is a cult continuity from a pagan past, and Jesus wasn't born on December 24-25th as we are made to believe. So if you want to have a totally pure worldview, if you are honest and fair about it, you need to change the name on weekdays and also abolish the Christmas tree. It's better I think to reconciliate with the fact that we have a pagan heritage. I think the old customs/tales from the Viking age are exciting and interesting - that still doesn't make me a asa-worshipper.
This holiday we had decided to celebrate 50/50 with my family in Edsbyn (Christmas) and my wife's family in Jursla (New Year). It takes about +10 hours to go straight to Edsbyn from here, so we spent the night at the in-laws, which is half-way in distance. That meant that we had to carry ALL our bags, presents and other things to their apartment, only to carry it all down (except their presents) the next day. Cheeeeers! We needed to take our dog in consideration. She really hates going by car longer distances and gets bored withing 30 minutes. As we arrived in Edsbyn I felt a huge relief. It was a week full of tasty food, laughter and just hanging out. My family is rather loud and buffly and I think it was sometimes too much for my wife, since she is used to more calmer conditions. Haha! One cool gift we got my younger brother Klas and I (he bought both!) was a Playstation console! He also brought a game: Buzz Quiz, ever so often. It had different characters of choice that reacterd in their own unique way in case of success or letdown. The game host also gave insults to slow players...totally crazy I tell you. Apart from his Bedlington Terrier, my older brother Kenneth now also owns 2 Rottweiler dogs. I have always thought of them as too "sharp" for comfort, but after meeting these 2 I must revise my opinion. They are SO cute and friendly!
Then after the week was up, we went down to Jursla a day or so before New Year's eve. Since both they and we had saved the gifts we gave each other and not opened them, we had a second Christmas there. Then a silent and calm week followed. I never quite get used to it and each time is like a minor culture shock, since it's so quiet and no one ever bounces in unannounced, like up in Edsbyn. Though 3/5 of us did actually go into the city on New Year's Eve to walk along a lit trail among the buildings of Norrköping. It was called a light-walk and they had these stations along the way and everything was about light. One station could for instance display a light show behind a waterfall, another had silent dance-drama set to a piece of music and so on. I was impressed.
We also thought that we would build a gingerbread house with my wife's brother but he lost interest somewhere half-way through and fell asleep so we too gave it up. His mood shift quickly and I have yet to work out his mind, since I don't know where I should place him or what he's thinking. We did think it would be fun to go to the cinema as a trio though but as he had already seen "Arn - Knight's Templar" it was kind of hard to find any film that would suit all three of us. Me and the Mrs. had had our eyes set on "Enchanted" for a while. The trailers seemed promising, as well as Disney finally have realised that you can do a parody of yourself without loosing one's credibility. Also, it looked as if it would be full of humor and the occasional sing act, the mix of animated and "real" feature film always attracts me. It turned out to be a suger-coated film with a very girly princess on the big screen. My wife and her brother didn't like it one bit and didn't think it was funny (although they did smile surprisingly enough.). I think I'll have to give it: "approved". If you see it for what is I think anyone can find it a bit fun or think the positive tone to be charming at the very least. If not for anything, then see Susan Sarandon as the wicked step-mother!
Her brother would rather have seen "Alien vs Predator: Requiem" instead. After having seen all of the films prior to this I can just first conclude that the Alien-phenomena should have ended with Alien 3 - in itself just barely passing the thin line between being a real film and becoming a "turkey". All those after have aspired to become more and more bizarre. I think Schwarzenegger's achievement in the first Predator film should have been left alone, even though Danny Glover was good in the sequel. Then some wiseguy in Hollywood came up with the idea of letting these 2 space monsters go head to tail against each other in a film. It sounds like a good plan. But the silly persons that released "Aliens vs Predators" in 2004 had forgotten to give the audience something in the middle of all the cool scenes with the beasts fighting in slow motion. Oh, now I remember, they forgot to give us an original and exciting story. One can also wonder what Lance Henrikssen was doing there as a human explorer - when he was playing the android Bishop in "Aliens" from 1986? Maybe a hint to the fans?
After the holidays we have now been in Skåne for about 2 weeks. Back to every-day life. :-D
VS