Mörka strömmar / Black currents
Livet är inkapslat i en grå dimma av repetetioner känns det som, liksom jag dansar på en egg och riskerar att ramla utan något skyddsnät. Idag mår jag inte så bra, det verkar som om esbericum tabletterna inte fungerar alltid, fast jag glömt att ta en sådan idag. Vi ska ha vårat berättande på kursen och jag är inte det minsta inspirerad känner jag, få så illa.
Jag och frun har skilda livsmål på en del områden märker jag mer och mer, hon vill gärna flytta från Skåne och det märks för varje dag som går. Jag ser bara möjligheterna med att bo kvar...men bo kvar för vad? Jag vet egentligen inte vad det ska bli av mitt liv än, jag siktar lite lågt och försiktigt på någon form av pedagog/lärare men jag vet vad jag trivs med annars. Det finns en tydlig konflikt med vad man riktigt vill och det man faktiskt borde göra. Förvirrad.
Jag hoppas ibland men alltmer sällan att det någon gång skulle bli lite liv i luckan från ovan. Hur mycket jag än ber, läser min Bibel eller går till möten så får jag ingen kontakt. Det känns som min kristna tro är ett teoretiskt tidsfördriv...
Jag önskar jag var mindre ensam. Som det är nu så är det väl så att jag hjälpligt tar mig igenom det som måste göras varje dag men jag känner ofta ingen riktig lust för många saker. Det är väl då man blir lite dagdrömmande? Det är ofta som jag liksom dras med i en sång av Eivør Pálsdóttir som heter "Sum sólja og bøur":
á, um bert ein dag,
eg kundi flogið avstað við tær,
men vit hittast bara,
tá ið eg blundi,
í náttardreymun hjá mær.
(svensk text)
åh, om bara en dag.
jag kunde flyga iväg med dig,
men vi hittar (varandra) bara,
då som jag blundar,
i nattadrömmen hos mig.
Summary in English:
Life is fathomed by a grey mist of repetitions it seems, and I feel like I'm dancing on the edge with the risk of falling down without security. I'm not feeling to well today - it seems like my Esbericum pills aren't working properly. We are currently doing our "to tell stories" segment in our course today and I couldn't be more uninspired!
Me and the Mrs, have also a couple of life-goals that aren't matching it seems. She really wants to go and move out of Skåne and I really want to stay. But then again, stay for what? I see all the opportunities of staying but still I don't know really what I will do with my life. I am aiming low at becoming some sort of educator/teacher but I still know what makes me happy. There's a clear conflict between what you want to do and what you really should do. I am confused.
I do hope but don't count on it anymore, that there will be some kind of sign from above. No matter how hard I try to pray, read my Bible and go to meetings it never seems to trigger any response. It almost feels like my Christian faith is becoming some kind of theoretical knowledge...
I do wish I was less alone. As of now I get through with what I need to do during a day but I no longer find the passion for it. I guess that's when you start to day-dream? I find myself flowing and identifying with a song by Eivør Pálsdóttir ever so often. It's called "Sum sólja og bøur":
á, um bert ein dag,
eg kundi flogið avstað við tær,
men vit hittast bara,
tá ið eg blundi,
í náttardreymun hjá mær.
(English lyrics)
oh, if only one day,
I could fly away with you,
but we only find (each other) ,
when I am closing my eyes,
in my nightly dream
Jag och frun har skilda livsmål på en del områden märker jag mer och mer, hon vill gärna flytta från Skåne och det märks för varje dag som går. Jag ser bara möjligheterna med att bo kvar...men bo kvar för vad? Jag vet egentligen inte vad det ska bli av mitt liv än, jag siktar lite lågt och försiktigt på någon form av pedagog/lärare men jag vet vad jag trivs med annars. Det finns en tydlig konflikt med vad man riktigt vill och det man faktiskt borde göra. Förvirrad.
Jag hoppas ibland men alltmer sällan att det någon gång skulle bli lite liv i luckan från ovan. Hur mycket jag än ber, läser min Bibel eller går till möten så får jag ingen kontakt. Det känns som min kristna tro är ett teoretiskt tidsfördriv...
Jag önskar jag var mindre ensam. Som det är nu så är det väl så att jag hjälpligt tar mig igenom det som måste göras varje dag men jag känner ofta ingen riktig lust för många saker. Det är väl då man blir lite dagdrömmande? Det är ofta som jag liksom dras med i en sång av Eivør Pálsdóttir som heter "Sum sólja og bøur":
á, um bert ein dag,
eg kundi flogið avstað við tær,
men vit hittast bara,
tá ið eg blundi,
í náttardreymun hjá mær.
(svensk text)
åh, om bara en dag.
jag kunde flyga iväg med dig,
men vi hittar (varandra) bara,
då som jag blundar,
i nattadrömmen hos mig.
Summary in English:
Life is fathomed by a grey mist of repetitions it seems, and I feel like I'm dancing on the edge with the risk of falling down without security. I'm not feeling to well today - it seems like my Esbericum pills aren't working properly. We are currently doing our "to tell stories" segment in our course today and I couldn't be more uninspired!
Me and the Mrs, have also a couple of life-goals that aren't matching it seems. She really wants to go and move out of Skåne and I really want to stay. But then again, stay for what? I see all the opportunities of staying but still I don't know really what I will do with my life. I am aiming low at becoming some sort of educator/teacher but I still know what makes me happy. There's a clear conflict between what you want to do and what you really should do. I am confused.
I do hope but don't count on it anymore, that there will be some kind of sign from above. No matter how hard I try to pray, read my Bible and go to meetings it never seems to trigger any response. It almost feels like my Christian faith is becoming some kind of theoretical knowledge...
I do wish I was less alone. As of now I get through with what I need to do during a day but I no longer find the passion for it. I guess that's when you start to day-dream? I find myself flowing and identifying with a song by Eivør Pálsdóttir ever so often. It's called "Sum sólja og bøur":
á, um bert ein dag,
eg kundi flogið avstað við tær,
men vit hittast bara,
tá ið eg blundi,
í náttardreymun hjá mær.
(English lyrics)
oh, if only one day,
I could fly away with you,
but we only find (each other) ,
when I am closing my eyes,
in my nightly dream
Kommentarer
Trackback