fristaden

Today I have been tired. Up at 05:50, walk the dog and then breakfast before the train leaves at 07:45 for Malmö. A new course started today - that means a couple of days (four) between 09:15-16:00 each day. Lectures and discussions. The food for Ejra ran out two days ago so today I had to cut class for the last hour at Uni to make it to Eslöv. It's only there that is relatively close by that Ejra's food (Carrier - lamb & rice) can be bought. Today I celebrated my birthday...it was me, me and me. I am home alone still, though Ejra can be at the party too. But instead of cake she will have a piece of banana. If I could choose my birthday would have been celebrated in the company of many friends and the ideal would perhaps have been as the painting "On a storyteller's night" by R. Matthews or that we'd sung and danced at the inn "The prancing pony" in the Shire. Perhaps another time!

Jag hade ett par delmål med den här resan. Först var det ju kul att få se ugganåkersbygden igen, träffa familjen och vänner där. Men ganska högt upp på listan var också att besöka min engelska vän Xanthe uppe i Sundsvall, kombinerat med att gå till Stjärnornas Krig-utställningen i Örnsköldsvik. Så efter några dagar runt i Edsbyn åkte jag upp mot Sundsvall. Ejra fick vara hemma på spa. Jag hade på mig t-skjortan som Klas gav mig, med Stjärnornas Krig texten på, men lämnade kepsen hemma för att inte verka alltför fanatisk. Utställningen har hittills bara getts på ett par utvalda platser i Europa: Lissabon och Porto i Portugal, London i England, Bryssel i Belgien och Örnsköldsvik i Sverige. Nästa stop 2008 verkar bli Madrid i Spanien. Att den gavs endast i Örnsköldsvik i hela Norden tyckte jag var stort och som den Stjärnornas krig-fantast jag är kunde jag såklart inte hålla mig borta!

Färden upp gick bra men det var inte helt lätt att hitta stället min vän bodde på, när jag väl hade kommit ut ur Sundsvall. Men med lite hjälp av telefonguidning och min väns make Roger så kom jag till slut fram. Skönt att sträcka på benen. Deras hus var stort, nog vill man ha hus när man såg det. Det här var första gången som jag träffade lilla Hannah också. Jag tänkte att en nalle är ju aldrig fel, så familjen blev lite större den dagen. Ha, ha.

Jag hade bara träffat Roger som hastigast på både vårat och deras bröllop så jag visste egentligen inte vem han var. Det visade sig vara en trevlig kille med mycket bestämda åsikter och kärlek till allt som går fort. Viktigaste var att han verkade ha hjärtat på rätta stället. Det var skönt att veta att jag inte ensam skulle stå för Stjärnornas Krig-galenskapen. Roger hade redan varit till utställningen en gång innan jag kom upp! Nu var alltså högtidsstunden här. Xanthe gjorde en fantastiskt god middag innan vi packade in oss i bilen på väg till Örnsköldsvik. Landskapet vid Höga Kusten är väldigt speciellt och var en fin bakgrund till lite uppdateringssamtal. Det händer så många saker med ens vänner när man inte träffas så ofta verkar det som. Men hon verkar trivas i sin roll som mamma och det är inte svårt att förstå när man umgås med Hannah. Vilken liten bus!

Luften var varm när vi kom fram och jag saknade redan luftkonditioneringen från bilen. Men det gjorde inte så mycket ändå, när jag visste vart vi var på väg. Ett eller två övergångsställen senare stod vi äntligen framför museet och såg den jättelika banderollen för utställningen. Det kändes nästan historiskt, i alla fall på det personliga planet. Väl inne i byggnaden kom en flodvåg av återblickar från barndomen: leksaker, seriealbum, prylar och inte minst de första minnena av filmerna. Allt blandades runt i en stor nostalgisk hyllning till fenomenet Stjärnornas Krig. Utställarna hade verkligen inte sparat på krutet. Här fanns mängder av modeller, produktionsskisser och prylar från alla sex filmerna. På bottenvåningen var det mest modeller och produktionsskisser, med fördel från de tre nyaste filmerna. Informations-skyltarna vid en del grejer var verkligen intressanta för alla filmintresserade. Det fanns material för bakom-scenerna såväl som fiktiva fakta att frossa i. De andra våningarna var ännu mer imponerande, med de flesta dräkterna och kostymerna till de karaktärer som man verkligen minns. Darth Vader hade fått ett alldeles eget rum, där hans långsamma andetag gav det en speciell stämning. Kul var det också att se Boba Fett, Stormtrupper och Ewoker. Det här är hantverk tycker jag. Visst kan det ha sina förtjänster med DAB (Data animerade bilder) men det har nästan blivit för kletigt verklighetstroget nuförtiden att det nästan inte imponerar mig längre. Det är nästan så att man hellre föredrar Ed Wood scenografi i ren protest.

Vi tog en paus för lunch och glass efter några timmar. I anslutning till cafét så fanns ju naturligtvis en prylbutik med hutlösa priser. Man kunde också filma en sekvens med stormtrupper och ljussabel som man kunde ta med sig hem på DVD men kön av barn var så lång att jag avstod. Skulle kännas lite konstigt tror jag att stå där, lång som en wookie och blicka ut över kön av lintotteskallar.

En av många höjdpunkter på utställningen var att äntligen få se C-3PO och R2-D2 i naturlig storlek. Dessa "otursförföljda" robotar som speciellt i episod 4-6 har den viktiga humoristiska rollen för att väga upp de många gånger allvarliga teman som finns i Stjärnornas krig. Det var så häftigt att bara få vara nära dessa dräkter. Vi tog oss därifrån efter lite till tittande och körde ner till hamnen, där en fullskalig modell av ett Naboo jaktplan stod uppställt! Så synd bara att det inte var en TIE jagare eller en X-vinge, men nog var det kul ändå. Nöjda och väldigt nostalgiska åkte (åtminstone jag) vi tillbaka mot Sundsvall. Vi gjorde ett kort stopp precis vid Höga kusten bron och beundrade utsikten. För alla er som på något sätt tycker att Stjärnornas krigs universum är spännande men har missat utställningen, tyvärr, det finns ingen tröst. Den borde ha varit ett måste för alla som har det minsta intresse av film och definitivt för er som är sålda på fenomenet. Men för er stackare tänkte jag vara extra generösa med bilder i det här inlägget.

Samma kväll åkte jag hem och mötte mina bröder på vägen mellan Söderhamn och Bollnäs. De skulle ut med hundarna och jag hängde på. En av rottweilerhundarna gjorde dock utfall mot mig, vilket inte var så kul. Det var tillrättavisning och ignorera på hög nivå som gällde. Jag skulle jobba lite senare i veckan så jag fick åka mot Skåne några dagar efter resan till Sundsvall.

Resan ner blev lite längre än väntat. Jag hamnade på fel väg och tänkte inte så mycket på det förrän jag närmade mig Göteborg! Jag var trött och ouppmärksam och hamnade "lite" fel. Argh...! Så jag virrade runt och kom ner via Varberg, letade upp en dansk radiokanal och körde på. Kvällsljuset var det inget fel på. Kustlinjen var så fin den kvällen och jag hade skaffat en 2 liters Coca-Cola för att hålla mig vaken. Väl framme i Landskrona kom det en överraskning. Frun hade gjort en kaka och bad mig sitta ner i soffan. Jag förstod ingenting. Kakan kom och på den stod det 1+1=3. Nej men...vi ska få barn! Så allt "morgonmys" i Karlstad lyckades alltså. I början av april blir det livat.

Summary in English:

July 29^th

I went up to Ugganåker on Saturday the 26^th to visit the clan, Ejra was with me as a friendly but silent companion. I took the E4-E6 road through the country, passing Jönköping and I also made a stop at the Vätterviks bathing camp. Dogs were not allowed on the premises so Ejra had to sit tight while I took a swim in the freezing cold water. Refreshing! I hid the camera in my clothes, that's the way to do it when travelling alone. But as you can see by now, the camera didn't get stolen. As we later came into Dalecarlia we made our last stop before getting home and I fooled around a little bit with the self timer. It's not the easiest thing to get good pictures that way.

Overall it took us about 12 hours to reach Edsbyn. I hit the sack without any persuation. When I woke up I had to think for a while before I understood where I was. I was in Edsbyn of course. Whenever I get back home I usually try to visit as many family members and friends as possible and also take a trip to the graveyard. At Kenneth's office they had had two new pets, a parrot and a small shark. Just taking a ride around Ugganåker countryside all things are very different to my life down in Skåne. The bear trail sign is priceless. Klas and Sverre brought their little dog Bamse who instantly became a playmate for Ejra. They ran around the grass like crazy but later fell asleep.

I had a couple of goals for this trip. Firstly, it was so nice to be in the province and meet family and friends. But secondly, it would also be an opportunity to visit my friend Xanthe up in Sundsvall, and combine that with a visit to the Star Wars exhibition in Örnsköldsvik. So after a couple of days around Edsbyn I went. I left Ejra with my parents. The T-shirt of the day was the Star Wars logo one that Klas gave me, but I decided to leave my cap at home to not appear too fanatic and nerdy. The exhibition had previously been in: Porto and Lisbon in Portugal, London in England, Brussles in Belgium before it came to Örnsköldsvik, Sweden. Next stop for 2008 seems to be Madrid, Spain. I think it was rather cool that it only came to Örnsköldsvik in the entire Nordic region, instead of, let's say....Stockholm. And as the Star Wars fan I am I just couldn't keep away.

The journey up went well although it was a bit of an ordeal to find the place my friend lived at, once out of Sundsvall centre. But after som phone-guidance and the help of my friend's husband Roger, I soon arrived. Nice to stretch your legs. Their house was big, it made me want a house as well. This was also the first time I met little Hannah. Before I left Skåne I built a bear at work, a bear is never wrong. So the family got extended that day, ha, ha.

I had only met Roger briefly at both our and their wedding, so I really didn't know him. He turned out to be the nicest guy with very strong opinions and a love for anything that goes fast. The most important thing was that he had the heart on the right spot. It was also good to know that I wasn't going to be the only one appearing to be mad for Star Wars. Roger had already gone up to the exhibition grounds once before I came! So this was the moment. Before we packed ourselves into the car Xanthe made a delicious dinner. The landscape around the high coast is somewhat perfect in acting as a backdrop for conversations. So many things are going on in friends' lives when you are not able to update yourself on a regular basis. But Xanthe seems to enjoying her role as a mother. And I am not surprised after meeting Hannah.

The air was hot when we arrived and I found myself missing the air conditioner as we stepped out of the car. It didn't bother me too much now that I knew we were on our way. Only one or two zebra crossings later we stood in front of the museum and saw the gigantic poster advertising the exhibition. It almost felt historical, on a personal level. Once inside the actual building a tidal wave from my childhood hit me: the toys, the comics, gadgets and most of all, the first memories of the movies. All those things got mixed in a nostalgic tribute to the pehnomena that is Star Wars. They really spoiled us. Here were loads of miniature models, props, costumes and production art from all the six movies. The models were primarily on the first floor, most of them from the three new ones. The information signs were are true treat for us movie-freaks. Both behind-the-scenes and fiction writing and facts were available. The other floors were even more impressive, with most of the costumes and characters that were memorable. Darth Vader had his very own room and his slow breathing really laid down the atmosphere. I delighted in seeing Boba Fett, Storm Troopers and Ewoks too. This is craftmanship in my opinion. Sure, CGI (Computer Generated Images) effects have their charm to an extent, but it's all smeary authentic nowadays it hardly impresses me any more. It's almost that you want to put an ad out for Ed Wood production design as a protest!

We had lunch and an ice-cream after an hour or so. Adjoining the café was of course a small gadget shop with outrageous prices. You could also shoot your very own scene with Storm Troopers and a light saber and bring it home on DVD but the long line of children talked me out of it. Besides, it would look rather strange if I were to stand there, tall as a Wookie, and look down on those small curly heads.

One of many highlights was to finally see C3PO and R2-D2 in natural size. These two messed up droids were important as a humoristic duo, especially in episodes 4-6, to give some counter effect to the many times - serious themes you can see in Star Wars. It was so cool just to be close to those costumes. After some more viewing pleasure we departed and went to the docks, where they had a full scale replica of a Naboo starfighter! Too bad it wasn't a TIE fighter or a X-wing but it was fun nonetheless. As we drove nostalgic (at least I was) towards Sundsvall we made a stop at the High Coast Bridge and admired the scenery. And to all of you who are interested in Star Wars in any way but have missed the exhibition, there is no consolation I'm afraid. All who are interested in film in general and in Star Wars in particular, you just had to be there if you are a fan! For all of you I will be extra generous with images in this entry.

That very evening I went home and met my brothers cars on the road between Söderhamn and Bollnäs. They asked me if I wanted to come along and walk the dogs in the forest and I did. One of Kenneth's rotteweilers charged at me so I had to discipline and ignore it for a while. Later that week I would work in Malmö so I stayed only for a couple of more days in Edsbyn.

The trip south took longer time than anticipated. I took some wrong turns and didn't really think I was lost before I saw Gothenburg closing in. I was tired and fatigued by driving so long and thus didn't pay enough attention I guess. Argh...! Eventually I reached Varberg and managed to power up with a large Coca-Cola to stay awake and found a Danish radio station to get in the mood. The evening light was beautiful that night. When I finally reached Landskrona it was already dark. My wife had a major surprise in store, she made me sit down in the couch and later brought out a nice little cake. She had written 1+1=3 on it. Wait a minute...are we going to have children? So all the "morning cosy" in Karlstad paid off. In the beginning of April it will be full of life here!

  
  

Summary in English:

July 13^th.

We got up at 04:45. Although tired we would try catching a church service in Karlstad at 10:00. The night before we had come to the Mrs.' parents outside Norrköping, so it wasn't by far such a distance had we gone directly from Landskrona to Karlstad (in which case, we would not have make it in time). I ate breakfast and went out with Ejra for a walk. When my wife then got up from her sleepy daze we scrambled her first breakfast together, and my second before we saw to our packing. We had packed most of the stuff already down in Skåne so it went smoothly to get it all out in the car before we kissed our dog goodbye (not directly at her snout!).

The trip went well, although it was too many 50-70 km signs along the road, even on the E18. It took us about 5.5 hours to get to Karlstad from Jursla and well in Karlstad it turned out to be a bit tricky to find our way to that church, that was in the Haga quarter. We took a few wrong turns too but when we actually did find it there were nice parking spaces and we also had 2 minutes advantage before the service would start! The church was smaller than we had expected but had its special charm. After the service we waited until the last minute whether or not to stay for a "fika" (tea/coffee/cordial/ice water and what have you?) but decided to stay. In doing so our table was joined by three people (Birgit, Kjell-Åke and the troubadour Börje) and we had some nice conversations, among other things; how to camp two people in a car with a dog! It's so interesting, wherever you go in Sweden or in the world you can always have fellowship with total strangers through our faith in God.

We bought a small stock of food before we headed out for Bomstadbaden Camping. Neither of us were especially knowledgeable about these things. Who do you talk to when you arrive at a camping site? We followed the signs to the reception and got plenty of good help there. In a few moments the tent was raised and that felt good. Only minutes before we got harsh winds and drizzle rain but now it could keep on coming, our tent stands secured! Ha, ha. The surroundings were abolutely wonderful, with the lake Vänern close by, but we shall not go for a swim just yet. Tomorrow we'll go on a shopping spree at the local second hand shops. Fun! Now was feeding time. Both of us looked forward exploring Karlstad in the following days.

14 Juli.

Vi vaknade i god tid och efter lite morgonmys åt vi en stadig (?) frukost. De loppisar som vi hade spanat ut var Solareturen och Gengåvan och vi var helt säkra på att de öppnade 10, men när vi kom fram till Solareturen fick vi se att de öppnade kl 12. Oj då. Istället för att sitta och vänta i tittade vi lite i "Välkommen till Karlstad" broschyren och kom på att vi kunde åka till Alsters Herrgård och kika, kanske ta en glass medan vi väntade. På väg dit passade vi på att titta på Frödingestenen och så mötte vi en holländsk familj som vi passerade på väg till bilen tillbaka. Väl på Alster, så var området snyggt skött, fint och kulturhistoriskt intressant men glassen kostade 70:- (hjälp!) så det blev inget fika. Istället gick vi ner i Bäverdalen nedanför Alsters, som var en vacker del av en vandringsled.

Solareturen öppnade lite innan 12 så vi blev dessvärre inte först in den dagen (folk stod, satt och vankade omkring utanför i en någorlunda köbildning). Men frukten icke, vi fann de bästa fynden! 4 sjalar till frun, 30 gardinkrokar, 1 poster över det bibliska Israel, 1 ny Igor till Ejra och ett par klassiska seriealbum från 80-talet till mig. En sådan bedrift som att handla begagnat krävde något fiberfattigt. Det blev lunch på Burger King fast vi egentligen letade efter en Max-restaurang (som om det vore bättre? Ja, det smakar lite mer mat.). När vi sedan åkte mot den andra Solareturen som låg i Kroppkärr passerade vi Max-restaurangen bara på andra sidan gatan från Burger King. Typiskt. Det var inte helt lätt att hitta där borta så vi frågade en äldre dam om vägen. Hon visade sig vara från Skåne (från Lund) och berättade att Solareturen var sommarstängd. Vi tog turen förbi Bergviks köpcenter istället, köpte nya skor och kollade runt i allmänhet innan vi for tillbaka till Bomstad. Det är så härligt med Vänern där, bland alla höga tallar och blåbärs- och lingonris i skogarna. Jag kunde inte hålla mig längre och skuttade i det kalla vattnet. Frun tyckte att det var för kallt och betraktade mitt hundsim med ro, innan det var dags för kvällsmat: grillspett med potatismos.

July 14^th.

We woke up at reasonable time and after some morning cosy we ate a steady (?) breakfast. Those second hand shops we had pin pointed were Solareturen and Gengåvan and we were certain they opened at 10, but after a closer look outside the Solareturen shop we saw they opened at 12. Oops. But instead of just hang around and wait for two hours we flipped through our "Welcome to Karlstad" booklet and found out we could easily go to the Alster mansion not too far off. Maybe we could have ourselves an ice cream too? On our way there we made a stop by the Frödinge-rock (Gustaf Fröding was a poet born at Alster) and on our way back to our car we met a Dutch family on their way to the rock. At Alster the environment was stunning, nice cultural historic buildings and all, but the ice cream cost ridicolously 70 SEK (help!) so no fika for us. Instead we took a short hike along the beautiful Bäverdalen (Beaver Valley) trail just below Alster mansion.

Solareturen opened a little before 12 'o clock so we weren't the first ones in, sad to say (people were standing, sitting and wandering to and fro outside in a somewhat queueish order). But faint not, we ended up with the best bargains! 4 scarfs for my wife, 30 curtain hooks, 1 poster over Biblical Israel, 1 new Igor for Ejra and a couple of 80's comic albums for myself. Such an accomplishment as shopping second hand stuff was in need of something low on fiber. We had our lunch at Burger King though we intitially searched for a Max restaurant (as if that would be better? Well, it tastes of food). When we later drove towards the other second hand shop that was in Kroppkärr quarter we passed the Max restaurant, just on the other side of the street of Burger King. It figures. The other place wasn't that easy to find so we had to ask for directions. The lady we asked, it turned out, was from Lund and told us that the place we were looking for was closed down for the summer. They had a large shopping centre (Bergvik), where we bought some new shoes before we went back to the camping. It is so nice with Vänern there, among the tall pine trees and blueberry- and lingonberry shrubs all over the place along the forest trails. When we got back I couldn't contain myself any longer, and jumped into the cold water. My wife thought it was way too cold and observed my dog swim with content before it was time for supper: mashed potatoes and barbecue.

15 Juli.

Idag åkte vi med en bussbåt. Den som gick kl 18 skulle bli bäst i tid, så innan dess gjorde vi en sväng i staden för att undersöka centrum. Där vi parkerade bilen kunde vi stå tills imorgon 16 juli. Vi busringde lite till Tofsarna också men Lill-Tofs fattade ingenting och la på luren i örat på mig. Ha, ha...! Butiken moviestore hade dessvärre bara öppet på lördagar under juli, så det blev inget med det. Som vanligt så blev vi väldigt svultna, så vi beställde asiatisk mat på övervåningen av en galleria. Det smakade faktiskt bara sådär. Nedanför kunde vi skymta en stor Myrornabutik som man fick åka rulltrappa till. Vi fann inget speciellt där, bara smärre fynd, innan vi gick vidare. Det fanns ett par till gallerior och ett litet torg där vi gick fram i Karlstad. Inte allt för imponerande tyckte jag, fast de hade också en liten biograf, vilket ger pluspoäng.

Den mystiska Tempel riddare orden hade också ett säte i Karlstad. Vi gick runt lite i staden fram till kl 16.50, då vi tog oss till Slusswakten för att därifrån kl 18 fara ut på kanalerna. Medan vi väntade åt vi glass (min till halva priset då den hade blivit avfrostad en gång). När båten väl kom fick vi en äldre dam som guide som förutom wermländska kunde engelska, franska och tyska. Turen var mycket intressant i början med många nedslag i stadens historia men det mattades av mot slutet i takt med att det blev kallare ute. Vid Mariebergsskogen, dit vi ska imorgon, fanns en väldigt snygg utomhusteater. När vi kom hem igen var vi förstås svultna (igen!). Imorgon kanske vi antingen hyr trampbåt eller tar en runda minigolf innan vi åker in till Karlstad en kortis. Sedan ska vi åka söderut till fruns familj och titta till vår hund.

July 15^th.

Today we have tried buss-boat. The one who would depart at 18 would suit us best, so before that we investigated the city. We parked close to the tourist office and the car could be there until tomorrow, July 16 if we wanted it to. We made a prank call to or friends the Tassels too but Little-Tassel didn't understand and hung up on me. Ha, ha...! The shop Moviestore had open only on Saturdays so it was their loss. As usual we became starving before too long, so we ordered Asian food on the second floor at a galleria. It tasted so-so, to be honest. Down below we could discern a larger Myrorna shop (second hand) you could only reach by escalator. We didn't find too much, so we moved on. As we strolled around in Karlstad we found some museum, a couple of more gallerias and a small square. Not too much to impress me, although they had a cinema, which scores extra points.

They also had the mysterious Templars of honor and temperance in Karlstad. We walked around in the city until about 16.50, then we went to Slusswakten dock. From there we would then go by boat through the canals in Karlstad. While waiting we had some ice cream (I got minefor half price since it had been defrosted once). When we finally were seated in this tourist boat we got an elderly lady for a guide who, besides her local dialect wermlandish, also knew English, French and German. Impressive. The tour was very interesting at first, with stories from the city's history. But in the end it became a bit boring, even as the day got colder. By Mariebergsskogen (Marieberg forest quarter) was a very nice outdoor theatre. Tomorrow we'll go there. When we got back to our tent we were starving (again!). Maybe we will rent a pedalo at the camping before we go to Marieberg for a short stop. Later we need to go down to the in-laws in the south, and also check on our dog.

  
  

16 Juli.

Morgnarna är sköna här. Eftersom jag vaknar så tidigt ändå brukar jag passa på att vandra lite på stigarna runt campingen. Det är ganska fränt att se solen gå upp mellan träden. Imorse mötte jag en dam med en väldigt söt valp som påminde lite om Ejra fast det var en annan färg på den här lilla vovven. Efter ännu en stadig (?) frukost, ta ner tältet och nyckelinlämning så styrde vi in mot Marieberg, fast det är alltid lite svårt att köra i nya städer. Det är så många saker att tänka på: trafiken, vart man ska och svänga i rätt tid. Vi kom dit i allafall, och kunde utforska området i god tid. Det var ganska varmt den dagen, och väldigt opassande att bli osams, vilket vi blev lite grann. Karlstads vara eller inte vara som framtidens hem passerar till och från som osämjans stora ämne. Men efter att vi gått runt en sväng bland djur, upp i ett utkikstorn, tagit kort på en trollslända så blev vi sams över en glass. Solen lyste fortfarande när vi sedan lämnade Karlstad för den här gången. Vi får se när vi kommer tillbaka. För mig var det inga riktiga aha-upplevelser, fast jag kan tycka att dialekten var fin dock.

När vi kom fram till Östergötland hade det blivit lite sent men kvällssolen sken som vilken fin sommar som helst. Fruns familj har en liten sommarstuga vid en sjö dit vi nu åkte. Där hade Ejra fått leva vilt som en liten varg under tiden vi varit i Karlstad och det syntes på henne att hon var lycklig.

July 16^th.

The mornings here are wonderful. Since I wake up so early anyway I often take the opportunity to walk in the forest on the trails. It's quite nice to see the sun go up between the trees. This morning I ran into a lady with a little puppy which reminded of Ejra but it had quite different colours. After yet another steady (?) breakfast, picking down the tent and the handing in of keys we drove towards Marieberg, though it can be hard to find your way around in new cities. There are lots of things to think about; where you are going and turning in the right moment. The main thing is that we got there, and could explore the area in good time. It was pretty hot that day and very inaporpriate to get on each others nerves, which we did. As often before, it dealt with Karlstad's be or not to be as our future home. After walking around for quite a while among animals, up and down a look-out tower, catching a dragonfly with the camera we made up over another ice cream. The sun shone strongly when we left Karlstad for this time. We'll see when we come back again. I had no real peachy impressions, still I can find their dialect rather nice.

When we later reached Östergötland it was a bit late and the evening sun shone like any other nice summer. My wife's family has a small summerhouse by a lake, to which we now went. Our dog Ejra had been living the free wolf life there during our stay in Karlstad and I could tell she was happy.

  
 
  

Summary in English:

May 25^th.

Our journey really began the day before our flight left the airport. On Saturday we spent most of the time buying things in central Norrköping we forgot to bring from our flat in Skåne. That night we ran around at the in-laws flat and getting things packed. We left there at around 01.00 and head north. I did most of the driving since the Mrs. was pretty tired. Take a lucky guess if I became tired of driving? It was a bit surreal to drive through Stockholm and hardly come across any traffic. Sometimes it was a bit like in the film "28 days later", very desolate, but it also meant that we would come to Måby long-time parking (outside Arlanda airport) faster. Actually, we came in good time enough to sleep for almost an hour. When the others came we got out in the cold morning air and unloaded our bags. We put them in a minbus and got into the office to leave our car keys, when we got out the bus had gone to the airport! Fortunately, we got onto another bus and reunited with our bags at the airport.

At 06.00 we squeezed ourselves into the plane. It was rather a pain for my legs more than anything else. The Mrs. got a window seat and was enjoying herself. To our misfortune our seats were just by one of the wings so she her view wasn't as nice as it could have been. During the 5 hour flight we saw the mighty Carpathians when we passed Romania in to Hungary, with its wonderful landscape. Further down, most likely Italy, we saw a huge volcano. Then after a while we could finally see the North African coast. What a contrast between the yellow shoreline and the azur blue water. That would become a nice painting. The yellow continued. Nothing but sand, rocks and mountains as far as the eye could see. In 2001 I saw more than just desert when I flew over Australia's swamps and rain forests. Also in 2003, there was no desert to be found when I passed the dew-polished cliffs and mountains of 1000 shades of green slopes of the Faeroe Islands. But here, nothing cut through the yellow sands. Could people actually live here?

The plane took a turn over Hurghada before landing and we could see the Red Sea, which was turqouise - like taken from a travel agency ad. Besides the city right by the ocean, the desert surrounded everything. As we got off the plane a wall of warmth struck against us in shock, though we knew it probably would be very warm. We had to go through 2 passport checks in the terminal and a visa control station, handled by slightly irritated officials. We bought a temporary visa for $15USD before we came out on the other side of the airport. The sun hit us again. On the huge parking lot there were busses and people holding signs with travelling companies logos on them. We walked up to a lady with an Apollo sign (which was our agency we'd travelled with) and got assigned to a bus. Bags were packed in in haste and then the bus would take us to our hotel - Arabella. The trip there took us through all sides of Hurghada city. The landscape was barren, dusty in the southern suburbs. Buildings stood half finished and next to them construction workers stood on cut and paste quality racks. No security what so ever! Some racks were disturbingly bent. Further downtown was a different story, loads of flashy business streets and shopping malls. Things like McDonald's and Levi's could be seen here and there. But between downtown and our hotel the picture altered. Soon we could see shabby sheds with no windows or pavements. The ditches were overcrowded with filthy bags and rusty metal, where children were playing. There was the occasional burned out car too.

The hotels Arabella and Arabya were close to each other and inbetween there was a small casbah complex, very touristy. As we arrived we were assigned to a big room and we each got a small drink. Along with that came a paper for us to sign to get our keys. They put on an all-inclusive wrist band. It would give us all the benefits of free meals, drinks and stuff like that. Our room was very cool, with nice vaults. When it was time for afternoon food by the pool dad ordered 10 pizzas in Swedish and became friends with the pizzaman that way (whom didn't understood a word he was saying but was clearly entertained by the sign language!). I had forgotten how nice it is to swim, to float around like a cork is an absolute joy!

26 Maj / May 26^th.

Inget skrivet. / No entry.

27 Maj / May 27^th.

Inget skrivet. / No entry.

28 Maj.

Idag har det gått några dagar sedan sist jag skrev något. Vi har väl kommit in lite i det nu, och dagarna börjar likna varandra lite för mycket med solbadande, badande och mat däremellan. För någon dag sedan blev jag magsjuk på något vis men jag lyckades näpsa den med hjälp av Resorb. Det är en lugn dag idag med sol och bad i pool, fast på morgonen hade någon i sällskapet bokat handduk åt oss utan att fråga. Vi ville ju bestämma själva om vi ville ligga och pressa eller inte. Frun mår inte helt 100, alla har varit mer eller mindre sjuka. Jag badade länge i den stora poolen (med en bar!) idag, först själv eftersom många hellre ville ligga nära den lilla (som är närmast deras rum), men sen kom Kenneth och Eva-Lena dit med. Vi pratade om att 8 av oss kanske skulle fara in till Sakalla centrum i Hurghada ikväll för att känna in nattpulsen och kanske fynda något. Om Kenneth skulle fara med var vi också med, inte annars, eftersom han verkar minst impulsiv. Nu börjar man kunna hitta runt så smått inne på det stora hotellområdet. Det känns alltid bra att veta om en del genvägar.

Kväll. Vi satt vid grillen till 19.00 då de öppnade. 19.30 skulle vi sedan träffas vid hotellets ingång och gå gemensamt till huvudgatan. Måste ju äta innan, men det var bara jag och frun från sällskapet där.. Efter vi har ätit klart ringer Kenneth för att kolla vart vi är. Suck. Då har de ätit i restaurangen i andra änden av hotellet, såklart nära deras rum, och väntade nu lite otåligt. Kanske någon kunde säga hur de vill göra istället för att antaga saker hela tiden? Nåväl, vi hamnade till slut i en trång gammal buss som för £20 tog oss till någon affärsgata inne i centrum. Hemskt som han körde! Väl ute ur bussen kom det en liten grupp tiggarbarn och slog oss på armarna för att få uppmärksamhet, men det var bara till att ignorera. För bakom dem lurade kvinnor som, vad vi fick berättat åt oss på hotellet, väntade på rätt tillfälle att ta plånboken. Vi gick vidare, vilket inte var helt lätt, som folk körde på gatorna. För mig kändes det som kaos men egyptierna själva har säkert ett utvecklat system för att köra som jag helt enkelt inte förstår bara.

Gatorna myllrade av liv i ett dunkelt neonsken, alla hittade en ursäkt för att försöka få något sålt till oss, men under de senaste dagarna hade vi tränat oss så pass i att säga "nej tack" på arabiska att vi snart lät som infödda. Det var inga större problem att välja bort deras försök att sälja. Jag var helt säker på att jag inte ville ha någon souvenir av en pyramid eller gudabild av Anubis, Osiris eller Thot när jag inte ens skulle få se statyerna i verkligheten, så där kom dom ingenstans med mig. Jag fick en förstahandstitt på hur arabvärlden verkligen inte accepterar landet Israel också, som en av bilderna nedan visar. Vid en resebyrå fanns det olika kartor dit de hade resor men på kartan där Israel skulle finnas stod det bara Palestina! Så mycket är freds-förhandlingarna värda alltså, något som svenska medier aldrig skulle våga undersöka. Men Klas, Kenneth, Ingela, Kerstin, Sverre och Eva hittade alla ett par fynd (även om en del av sakerna gick sönder efter några dagar!) tror jag. Vi hittade ett par småsaker till släkt och vänner. Jag råkade ut för Southallsyndromet när jag skulle köpa en begagnad skiva med Nancy Ajram (نانسي عجرم) och det visade sig att det var fel skiva i fodralet, något jag såg när jag kom hem till hotellet. Heja! Men den var ändå bra. Vi gick till basaren när vi kom hem igen för att skaffa något skydd till morgondagens utfärd till öknen. Det fick bli en grönvit palestinasjal av lite halvdålig kvalite. Ikväll är jag dålig i magen igen. Nedrans pekkalurk!

Summary in English:

Now there have been a few days since I last wrote something. We've landed now it seems, the previous day looks very similar to the following with being in the sun, eating and all things in between. A day or so ago I felt sick to my stomach but I've managed to have it under control with Resorb pills. This morning would be sun and swimming, but someone in our group had already booked a towel for us though we wanted to decide for ourselves. My wife isn't feeling too good. Everyone is more or less feeling slightly ill right now. I spent quite a lot of time in the larger pool (with its own bar!) today, first by myself and later Kenneth and Eva-Lena came by. We talked about going Sakalla centre in Hurghada that night, 8 of us, to feel the night life and maybe find some bargains. My wife and I felt that if Kenneth would go, we'd go too since he is less impulsive than the others and would uphold some sort of balance. Now I feel that I can get around the hotel complex and find short cuts.

Evening. Me and the Mrs. sat by the grill restaurant at 19.00 as they opened the gates to the buffé. We all would meet at 19.30 so we thought we should get something to eat first. Oddly, there was no one else from our group there except for us. Then Kenneth calls right after we've finished our meal to check our location. Sigh. Then the remaining 6 have eaten in the restaurant on the other end of the hotel and are waiting impatiencly! What if someone could actually talk to us in advance instead of assuming things all the time. Very well, eventually we ended up in an old bus that took all of us to Sakalla for £20. He was a terrible driver and I was feeling better first after he pulled over to let us out. My well-being was swiftly replaced by uneasiness as beggar children ganged up around us, pulling our sleeves. We just ignored them, as we had been instructed by people working at the hotel. Just as they had told us, a few feet behind the children, women lurked in the shadows, their mothers waiting for the right moment to snatch our wallets. We carried on walking, which in itself was kind of hard since the Egyptians drove like crazy. To me it was all chaos but I am sure they have a developed system of driving that I just can't comprehend.

The streets were vibrant of life in shady neon lighting, everybody came with an excuse poorer than the first, to sell something to us, but we'd had plenty of practise during our stay already in how to say "no thanks" in Arabic that we soon could be taken for native speakers. We had no trouble in blocking their attempts in selling. I was quite sure I didn't want any small replica statues of either pyramids or the gods Anubis, Osiris or Thot when I never was going to see them in real life anyway.

I got a first hand glance on the Arab world's denial of Israel too. Outside a travel agency they had lots of maps of places where you could go but on the map where Israel is only Palestine was marked out. So much is the peace process worth, something that Swedish media never would dare to investigate! Some people in our group found some real bargains; Kenneth and Ingela got themselves watches that looked expensive and some others found flashy womens bags (although both watches and bags started to fall apart after a couple of days - lousy quality!). I fell victim to the Southall-syndrome when I bought a second hand CD with Nancy Ajram (نانسي عجرم) with the case showing the wrong disc when I opened it in the hotel room! Cheers! The disc was cool nevertheless. We also did a nightly stop at the Casbah to find some sun protection for tomorrows desert trip. I ended up with a green/white scarf, not the best quality either. Groan...I feel sick to my stomach again.

29 Maj.

Nu är frun dålig igen, mer än förut. Jag fick hämta en tallrik med mat till henne på rummet efter att jag kommit hem från en badtur, eftersom hon knappt kunde ta sig upp ur sängen. I Röda Havet fick Ingela syn på clownfiskar. Kul, vi hittade Nemo! När jag kom till rummet med mat så fortsatte jag morgonen med att packa det som kunde behövas inför färden ut i öknen: vattenflaskor, varm tröja, handsprit m.m. Jag lovade frun att ta en massa kort innan jag gick mot receptionen för att möta upp med Mor, Far och Eva-Lena. Kl 14.00 skulle de komma från Spring Tours och hämta upp oss men de dök upp först efter 20 minuter till. Vi fick klättra upp i en riktig stabil ökenjeep som hade utfällbar stege för att ta sig upp. I den satt redan ett par från Noreg och sedan for vi runt en sväng som en flipperspelskula mellan olika hotell i Hurghada för att hämta upp mer folk: en dansk familj på 5 personer, ett tyskt äldre par och till sist en svenska som jobbade i Torup. Som sagt var ju körningen lite speciell i Egypten. Vår förare, Ashraf blev upphunnen av en annan bil med människor som han kände. De körde precis bredvid vår feta jeep, tutade och pratade som på ett café och skrattade, alltmedan vi mötte trafik, som de kryssade mellan! Sedan for vi ut i öknen och passerade beväpnade ökenvakter i en bil som gav oss klartecken att fortsätta in i Sahara. Det är fortfarande spänt mellan regeringen och islamister så säkerheten har ökat markant, inte minst efter allvarliga händelser som Luxormassakern 17 november 1997, seriebomberna i Sharm-el-sheikh den 23 Juli 2005 och senast Dahabbomben den 24 april 2006.

Solen var mycket stark och den dryga resan på ca en timme visade sig vara hoppig och skuttig. Ibland fanns det par djupa sänkor i vägen som vi skulle åka ner för, då kröp bilen sakta ena sekunden för att i nästa dra på så att sanden yrde och alla i bilen skrek som 14-åriga småtjejer! Det blev två stopp på färden innan vi kom fram till målet, som var beduinbyn Gebella. Första stoppet var en Fata Morgana-hägring och det andra en stor klippig sanddyn (som jag sprang upp för - i stekande sol!). Från den kunde man se långt. Tystnaden i öknen var fridfull och bergen var nästintill blåa. När vi kom fram till Gebella hade värmen gått från varmt till stekhett ute och vi blev ledda till en större hydda där vi blev välkomnade med lokalt thé. Det kändes väldigt fel att tacka nej fastän vi egentligen inte skulle dricka saker gjort på kranvatten. Hyddan var skickligt byggd av palmblad och vass. Vår guide Mahmoud berättade lite om beduinerna, deras livsstil och språk. Ordet beduin kommer från arabiskans bedea (صحراء), som betyder öken och beduin är helt enkelt en som lever i öknen. Lägret Gebella låg väster om Hurghada och på andra sidan Rödahavsberget och bestod av ungefär 35 personer där alla var släkt. Eftersom beduiner helst gifter sig inom släkten (i sällsynta fall med någon från annat läger) så är de flesta mycket korta och/eller har genetiska defekter såsom skador på ögon (relaterade till RP: Retinitis pigmentosa) eller krokiga leder från t.ex. äktenskap mellan kusiner. Men stor familj är tradition eftersom stor familj betyder lycka och styrka i antal. Flickorna måste börja täcka sig när de är mellan 12-13 år. Mahmoud berättade också att beduinerna hade olika sätt att välja läger på men allt handlade om vart det fanns vatten. En del gick efter på hur bergen såg ut, andra valde att använda slagruta eller följde kamelerna för att dessa kan lukta sig till vatten. Förut brukade män ha sina namn på kamelerna skrivet med färg på de som de ägde, mycket likt stäppindianerna i Nordamerika.

Innan vi skulle rida kamel var det en ökenfärd på fyrhjuling som gällde. Jag fick hjälp av Ashraf att knyta min sjal på bästa sätt eftersom det var ytterst viktigt att skydda sig från den varma solen och all sand som säkert skulle blåsa upp. Eva-Lena ville inte köra själv så hon fick åka bakom mig. Vi hade en ledarförare som åkte längst fram och två till som for efter karavanen av turister för att hålla oss på banan. Men som alltid med motorfordon finns det en eller ett par fartdårar som tror att de är kvar i sitt hemland. Två for runt och sladdade i öknen och for ut i en båge från karavanen ett par gånger. Ledarna blev upprörda pekade ett aja-bajafinger och fick styra in dem i karavanen igen. Vad inte många vet är att det fortfarande finns minor kvar sedan andra världskriget, och på grund av dessa är mycket av Egyptens jord obrukbar. De allra flest är också i öknen, så jag antar att fartdårarna inte tänkte. Vi skulle åka i ungefär 45 minuter i solen. Den danska familjen hade med sig två små flickor mellan 7-10 som inte var skyddade på något sätt. De hade extremt korta byxor och ett linne på sig och karavanen fick stanna till två gånger för att flickorna skrek så av brännsmärta. De blev helt röda i skinnet! Inte alls bra planerat av föräldrarna...aj, aj.

Vilken underbar känsla att få åka i öknen. Den var mäktig och bistert ödslig på samma gång. Bergen var något speciellt. Med bara en gnutta fantasi kunde man drömma sig tillbaka till tiden för det gamla riket (2650-2150 f.Kr.), då pyramiderna tros ha byggts eller kanske att man åkte landglidare på Tatooine (Star Wars). Efter en stunds körande blev det en välbehövlig paus i skuggan. Mor var verkligen på hugget fast det var den allra första gången hon körde fyrhjuling. När vi kom tillbaka till lägret kände jag mig ganska skakig i kroppen. Det vibrerar så väldigt när man kör.

Men nu var vi fulla av förväntan när vi stegade mot öknens skepp, det var vår tur att prova kamel. En stor grupp var före oss så vi fick snällt vänta på vår tur. Som den språknörd jag är så kunde jag lista ut att det var två stora grupper där, en portugisisk och den andra polsk. Kamelförarna hade två kameler var som de höll i. Att ta sig upp på en kamel var lite läskigt i början. Sadeln hade ett träskaft på bägge sidor som ryggstöd och något att hålla i där fram. Mor och jag nästan flög upp när kamelen reste sig från sanden, sedan bar det iväg ut i öknen. Djuret reser sig med bakbenen först, så det gällde att vara beredd. Jag fick den hårda pinnen i ryggen. Mysigt. Färden var inte alls lång, bara 25-30 meter innan vi vände igen. Föraren provade arabiska mot min mikrokunskap i språket. Kort samtal alltså. Haha. Kanske jag borde prova engelska istället så att de inte tror mer om mig? Fast ändå, det är ändå respektfullt tycker jag, att åtminstone försöka använda språket som finns i landet där man är. Jag vet att många verkligen inte håller med mig om det, och det får dom, det är ok. Att stiga av en kamel var knepigt. Den gick ner på framknäna först och sedan rappt ner med bakbenen, vilket gjorde att jag fick pinnen i ryggen när jag hämtade efter andan och snabbt kastades framåt och fick den andra pinnen i mellangärdet. Puff!

Mahmoud visade oss runt i lägret sedan. Vi fick se hur de gjorde bröd som smakade väldigt lika ugganåkersbröd. De hade också försäljning av fina hantverk, så till min fru köpte jag ett smycke innan vi tog en titt på deras hyddor. Barnen där var runt oss hela tiden och gjorde allt för att få kontakt. De blev rätt så förtjusta i mamma, kanske för att hon hade ljust hår? Husen och hyddorna de bodde i var väldigt enkla och de sov direkt på golvet. I närheten fanns också ett terrarium där de hade en hel del djur. Många av dom, såsom kobra och skorpion, kunde man träffa på i öknen. Det fanns fog för glasskivorna mellan oss och de giftiga djuren.

Finalen för kvällen var en show på en scen utomhus byggd i mitten av en arena. Det var ett bygge av tegel och hade platser i trappsteg, som på en amfieteater. Väggarna var dekorerade med stora fina tygstycken som kallades furasha. Borden var låga och vi satt på kuddar med bra möjlighet att luta sig bakåt och stödja kroppen med armbågarna på trappsteget bakom. Arenan var byggd som i en halvcirkel och ett enormt berg fungerade som bakgrund till kvällens underhållning. Erbjudande om thé och vattenpipa gick ut men jag röker inte, så det blev la, shukkran (nej, tack) för hela slanten. Vattenpipa är för övrigt ännu mer skadlig för kroppen än cigaretter. Kvällen inleddes sedan med traditionella dansare, de var klart godkända och hade fina dräkter. Men det raspiga ljudet från högtalarna var...inte kul. Men nästa nummer, som var någon slags gycklar-magiker, var helt otroligt skicklig. Han snurrade åt vänster under hela sitt nummer samtidigt som han trixade med färggranna handtrummor och sjalar. Efteråt verkade han inte det minsta trött eller snurrig. Det bästa kom till sist, med en stor egyptier, en fakir byggd som en gladiator. Med sig hade han sin trådsmala assistent och det fanns en härligt teatralisk osämja mellan dem. De bjöd på svärdskonster, dela stenblock (kalksten troligtvis) med slägga mot huvudet och spika i en spik med handflatan. Rått och brutalt! När alla konster var över tände de lamporna som de hade placerat ut på bergryggen och maten serverades. Det dåliga ljuset gjorde det svårt att se vad för slags mat man tog men allt smakade ju ändå gott. Jag höll mig borta från kyckling och tog inte gärna kötträtter som verkade misstänkta att förvärra magproblemen.

På väg hem sedan stannade vi till mitt i öknen på en plats där stjärnorna lyste klarare än jag sett på länge. Där fick vi titta på Saturnus genom en stjärnkikare och det kändes enormt overkligt. Det var bara en lite ljusfläck men så nöjd jag kände mig! Resan hem gick fortare än väntat och vi nådde ingången till hotellet vid 22:15. Min fru hade tyvärr haft jättetråkigt hemma och hade inte kunnat gå upp för att äta, så hon var svinsvulten!

Summary in English:

Now the Mrs. is feeling ill again, more than ever. I had to collect a plate with food from the restaurant to our room after a swim, since she could hardly get out of bed. In the Red Sea Ingela got a glimpse of clown fish. That's fun, we found Nemo! When I got back to the room with some food I continued to pack supplies: water bottles, warm shirt, hand liqour etc. I promised the Mrs. to take loads of pictures before I headed for the reception to meet up with Mum, Dad and Eva-Lena. The tour bus would come at 14 but actually came after additional 20 minutes. We had to climb up a ladder to get inside the bus. In it was a young couple from Norway and the bus later went like a pinball between hotels to pick up people: a Danish 5 people family, an elderly German couple and finally another Swedish woman. The driving style in Egypt is very special as mentioned earlier. Our driver Ashraf was caught up by another car full of people he apparently knew. They drove right beside him, oblivious of any meeting cars on the other lane. They spoke loudly and honked as if they had been at a café as cars flew by us! Eventually we came to the desert and passed a swat car with armed desert guards that gave us clearence before we could enter the desert. It is still tense between the goverment and Islamists, not least after the famous events, like the Luxor massacre on the 17^th of November 1997, the serial-bombs in Sharm-el-sheikh on the 23^rd of July 2005 or of late the Dahab-bomb on the 24^th of April 2006.

The sun was very strong and the journey to our destination (about an hour) proved to be a bit bumpy to say the least. Sometimes there was a deep slope where our driver needed to crawl down so we wouldn't tip over, for in the next minute going full throttle up hill, causing the sand to swirl around us. There were two stops along the way until we came to the bedouin village of Gebella. The first one was the mirage Fata Morgana and the other one was a sandy mountain ridge (which I ran up - in the blazing sun!). From that you had a nice view. The complete silence was peaceful and the mountains in the distant were radiant in variant shades of blue. When we finally reached Gebella the heat had gone from warm to frying hot as we were led to a large hut for local tea. It felt very wrong to turn the offer down even though we shouldn't drink things possible made of tap water. The hut was skillfully crafted palm leaves and phragmites. Our guide Mahmoud told us a little about the bedouins, their life style and language. The word bedouin in itself derives from the Arabic word bedea (صحراء) which means desert. A bedouin is simply one who lives in the desert. Gebella lay west of Hurghada and on the other side of the Red Sea Mountains. 35 people lived there and they were all related. Since bedouins marry within the family (in rare cases with someone from another camp) most of them are short and/or have genetic defects such as crooked limbs or eye damages (related to RP: Retinitis pigmentosa) from marriages to first cousins. But a large family is tradition since large families is a token of luck and strength in numbers. Girls need to cover themselves between the age of 12-13. Mahmoud also told us that the bedouins had different ways of picking a site to have a camp but all depends on where there's water. Some used the colours of the mountains, others used dowsing or followed camels, since they can smell their way to water. In older days men used to have their names on their camels painted in different colours on the animals they owned, much like North American natives of the plains.

Before our planned camel ride we would go on quad bikes. Our driver Ashraf helped tying the scarf securely since it was very important to shield ourselves from the blazing sun and sand. My aunt didn't dare to drive by herself so she sat behind me. There was one leader quad that drove ahead and additional two to keep our quad caravan in track. As always when it comes to motors there are a couple of speed demons who think they are still in their homelands. Two in our caravan strayed from the track a couple of times. The leaders went mental and raised the naughty-finger before hearding them in the caravan again. Many don't realize that great areals of Egypt's landmass is still useless due to landmines from the 2^nd World War. Most of them are found in the desert, so my guess would be that the speed demons didn't think. Our ride would be about 45 minutes in the sun. The Danish family had brought two small girls between 7-10 years old that weren't protected in any way. They wore extremely short pants and a tank top, causing the caravan to stop two times since the girls were crying from sun burn pain. Their skin was totally red! Not good parental planning.

What a wonderful feeling to be driving in the desert. It was powerful and bitterly barren at the same time. The mountains were something very special. With a tiny ounce of imagination you could easily dream away to the time of the Old Kingdom (2650-2150 B.C.), when the pyramids are thought to have been built, or maybe that you came by landspeeder on Tatooine (Star Wars). After a time of driving there was a well needed rest in the shade. My mum was really into it although it was her first time on a quad. When we came back to camp I felt all shaky in my legs and arms.

Now we were all excited about trying out the ship of the desert, the camel. A larger group was first in turn. Being a lingvist nerd I figured out the group consisted of two smaller group; one Portoguese and the other Polish. The camel masters led two camels at the time. Getting on a camel was a bit hard at first. The saddle had two wooden rods on the front and the back, working as some sort of support for your back and also something to rest on for your hands in the front. My mother and I almost catapulted when the animals got up from the sand, and then we headed out in the desert. They get up with their hind legs first, so you need to be prepared.. I got the the wooden rod in my back. Cosy. The trip wasn't at all long by any standards, only about 25-30 meters before we turned back. The camel master tried Arabic with us against my micro-knowledge of the language. In other words, a short conversation. Ha, ha. Maybe I should just settle with using English instead so they won't think more of me than they have to? Still, I find it respectful to at least try to use the lanugage in the country you're in. I know that many truly disagree with me on that one and that's ok, they can. To dismount from a camel isn't the easiest in the world. It descended fast on its front legs and then its hind legs, causing me to get one rod in my back and while catching my breath swiftly being thrown forward, getting the other rod in solar plexus.

Mahmoud then showed us around the camp. We got to see how they made bread that tasted very similar to bread from the Ugganåker province. They also had handcraft for sale and I bought a pendant for my wife before we took a closer look at their houses/huts. The children moved around us at all times and did anything to attract our attention. They became particularly fond of my mother, maybe because she had blond hair? Their housing was very simple and they slept on the floor. Close by was also a small zoo. Some of them, like scorpio and cobra could be found in the desert. The glass between us and the venomous animals weren't just for show.

The grand finale for the evening was a show on an outdoor stage built in the middle of an arena. It was built with bricks and the seats were like steps in elevation, like an amphie theatre. The walls were decorated with large pieces of fabric called furasha. The tables were low and we sat on large cushions and rested our backs nicely. The arena was crescent shaped and a huge mountain acted as background to the nights event. An offer went out for tea and water pipe but I don't smoke so I said la, shukkran (no thanks), most of the time. Water pipe is even more harmful than ciggarettes by the way. Then the night opened with traditional dancers in colourful costumes. The raspy sound from broken speakers left much to wish for, soundwise. But the following number put such things aside. He was some kind of jester/magician and spun to the left throughout the entire routine at the same time as he juggled and played around with colourful drums and scarfs. Aftewards he didn't seem a bit dizzy or tired. The best was saved for last; a well-built gladiator Egyptian and his skinny assistant. There was this cool taunting relationship between the two. They had some sword tricks to show, as well as cut stone (limestone, I reckon) in two, using a sledge-hammer against the head and hit nails through wood using the palm of a hand, among other things. Raw and brutal! When all things were done with they lit up lamps carefully placed on the huge mountain and started to hand out food. The poor lighting made it difficult to see what you were eating but it tasted great. I stayed away from chicken and meat as I thought it could worsen my stomach problems.

On our way home we stopped in the middle of the desert, where the stars shone more brightly than I've ever seen for a long tim. We got to se Saturn through a telescope and it felt very surreal. It was just a small spot of light but I felt satisfied as ever! The journey home went fast and we were home at 22:15. My wife had had a boring time and hadn't been able to go up to eat, guess if she was starving!

30 Maj.

Det har varit en lugn dag idag, jag vaknade lite glad över äventyret igår. Fruns tallrik som jag hade tagit med igår, eftersom hon mådde så illa, krälade det massor av myror på idag! Efter att ha diskat den på rummet gick vi ner för ännu en fin frukost. Eftersom alla är/har varit sjuka så har vi begränsat oss till omelett för att spara magen. Jag förstår inte, fast man är svulten så är man ändå mätt och illamående hela tiden. Det är lite kul att komma tillbaka till rummet efter frukost. Alltid är det något konstverk av handdukar på sängen, när man har lämnat lite dricks på bordet.

Innan vi gick till stranden vid Röda Havet så tog vi en tur till basaren för att fynda lite. Det blev samma affär som vi varit till tidigare, för att innehavaren var så lättsam och trevlig. Annars har det varit idel sura miner om man inte väljer just deras butik, så just därför kände vi att vi skulle återkomma till den här. Det vi var ute efter var handdukar och en väska åt moder. Fader fick namnet på arabiska skrivet på en lapp och han tyckte att det var lite kul. Våra köp sedan blev riktiga kap, man får vara nöjd.

Man kan inte hjälpa att fantisera lite när man simmar i Röda Havet, först om Mose och hela uttåget från Egypten, men också om filmen Bruce Allsmäktig. Vad i hela världen skulle man tänka eller ta sig till om vattnet delade på sig som hans tomatsoppa? Vi snorklade i havet men fick hela tiden vatten innanför cyklopet. Det blir väl till att öva och raka sig i framtiden. Men vi fick se lite fina fiskar ändå, en och annan Nemo. Utan simfenor och bara simskor kommer man inte särskilt långt. Livet följde sin cykel och i vanlig ordning var det snart dags för poolpizza igen. Frun kunde ta av och på sitt gröna allt-inkluderat band och hade glömt det på rummet. Hon kom lite senare. Efter maten skingrades gruppen sakta och för en liten stund kände jag mig övergiven utan att veta varför, tur att frun fanns där.

En till lätt middag följde på kvällskvisten och efter det gick vi tillbaka till rummet för att vila. Kenneth kom upp och pratade en stund över allt och inget. Vi hade alla planerat att gå till basaren igen på kvällen. Många i gruppen köpte mängder av T-tröjor och Kenneth bjöd en handlare på snus som verkligen inte föll honom i smaken. Kul men lite elakt! Jag hittade en toksnygg klänning åt frun för £110. Jag börjar få kläm på det här med att pruta, priset började nämligen på £185. Frun låg ännu kvar på rummet och mådde illa. Fast när det blev dags för kvällsmat sände vi sms att hon kunde komma ner till matstället Italia. Jag kom på sedan att hon kanske inte alls hittade helt själv och gick efter henne. Jag fann henne nästan vid vår lägenhet och kunde ledsaga henne till Italia (hotellets alla områden påminner lite om en labyrint). Under middagen fick frun sin present och verkade gilla den. Vi fick också betjäning av en mycket skojig kille som envisades med att tala arabiska med oss när han hörde att vi kunde lite (mest frun såklart!) när vi tackade för betjäningen. Han lärde också oss lite nya ord. Imorgon blir det till att ta det väldigt lugnt därför att i stort sett alla mår dåligt. Här är skördens offer:

Fader: Solbränd, kräk- och diarrésjuk.

Moder: Kräk- och diarrésjuk.

Kenneth: Solbränd, kräk- och diarrésjuk.

Eva-Lena: Magknip, diarrésjuk och frossa.

Kerstin: Förkyld.

Ingela: Förkyld.

Klas & Sverre: Förkyld.

Frun: Magknip och diarrésjuk.

Jag: Magknip och diarrésjuk.

Summary in English:

May 30^th.

It's been a quiet day today, I woke up feeling a bit thrilled about yesterday. The Mrs. plate which I had brought yesterday was crawling with ants today! After a swift washing up in our room we took it downstairs and to get ourselves another fine breakfast. Since all of us are more or less sick to the stomach we have limited to eating only omelettes. I can't see it, though I am totally starved I am full and constantly nauseous. It's fun to come back to the room after breakfast, since there is always some kind of towel art on the bed after you have left some tip-money on the table.

Before we went to the beach by the Red Sea we took a short stop at the casbah. We went straight to the shop we'd been earlier, since the shop keeper was so bright and friendly. Otherwise there have been sour puss faces if you don't chose their shop, that's why we felt we should come back to this one. For this time we were looking for towels and a beach bag for my mother. My dad got his name written in Arabic on a note, which he thought was fun. Our buys were true bargains.

You can't help but fantasize when you are swimming in the Red Sea, first about Moses and the exodus from Egypt, but also about the film Bruce Almighty. What in the world would you do or think if the water parted just like his tomato soup? We did some snorkeling in the ocean but got water on the inside of the diving mask. I bet I need to shave and practice in the future. But we did get to see som nice fish anyway. Withouth fins and just swimming shoes you don't get very far. The vacation life came full circle and soon it was time for more pool pizza. After we'd eaten the group dispersed and for a moment I felt abandoned without knowing why. Luckily my wife was still there.

We had just a light dinner and then back to our rooms for a little nap. Kenneth came over for a chat about all and nothing. We had all planned to go to the casbah later that night. Many in our group bought t-shirts and Kenneth offered a salesperson snus, which really didn't fell to his liking. Fun but a little mean! I found a very nice dress for my wife for about £110. I am getting a hang on this haggeling deal, the price started off at £185. The Mrs. was lying in our room feeling ill. But she did come out for the evening meal, after we had texted her. I later realised she might not find her way on her own and went after her. I found he close by our room and could guide her to the restaurant (the hotel grounds are close to a labyrinth). During dinner she got her gift and went to try it on before returning. Our table was attended by a funny waiter who was stubborn in talking to us in Arabic once he heard us speak (mostly the Mrs. of course!) when we thanked for nice service. He also taught us some new words. Tomorrow we'll all take it very easy since we are all feeling ill. Here are the victims:

31 Maj.

Vaknade strax före 07. Frun hade mardröm men lyckades somna om igen, tursamma människa. Min mage bråkar igen, vågar nog inte äta mer än omelett idag heller. Argh...ingen får bli sjuk till hemresan, då får man ju slå läger utanför toaletten i planet. Frun sov ännu vid 08 men får jag ingen frukost blir det nog värre. Jag åt frukost med mor och far och höll på att brinna upp. Så varmt det var idag, runt +35 grader i luften - man svettas nästan inte. Det blev ett par slappa timmar vid poolen idag, kan jag lugnt säga. Skuggan hjälper till när man ska återhämta krafterna. En kille försökte lura på oss dyra halsband men Ingela hjälpte oss att pruta ner till vad de egentligen var värda: lite mindre än halva priset. Ändå valde vi bara ett av de 6-7 som han ville sälja. Han blev inte så glad tror jag, avslöjad! Ha, ha.

Servicefolket börjar känna igen oss vid det här laget. Pizzabagaren kallade mig vid namn idag och en del försöker hjälpa oss med vår stapplande arabiska. Jag lyckades faktiskt beställa en alkoholfri drink hjälpligt på arabiska idag. Språket flyter lättare i munnen än innan vi kom hit, av naturliga orsaker. Men jag är säker på att det mesta kommer att försvinna när vi kommer hem eftersom vi inte har möjlighet att hålla det vid liv.

Klas har fått ett jobbigt lock för örat. Det är inne på tredje dagen nu, samtidigt som Kenneth, Ingela och Eva-Lena är illa magsjuka fortfarande. Trots det så ska vi till "Villa Kunterbunt" vid basar-området ikväll för att fira fader och Kenneth. Ali Baba bazar ska få en sista finkamning innan vi slutar handla på den här resan. Imorgon ska vi fara hem vid 10:15, då en buss från hotellet tar oss till flygplatsen.

23:40. Nu är vi hemma på rummet igen. Det var ganska bra mat borta på Kunterbunt. Jag fick personalen att ställa upp på musik och sång för Kenneth och fader efter maten och jag tror alla tyckte det var kul. De hade klätt en tomat med folie formad till en fågel och sedan tryckt in ett ljus i den. Kul. Efter det hade jag och frun fyndat lite saker. Jag hittade till slut en dubbel CD med Nancy Ajram och en till med Alabina. Två för £100 var helt ok men inget bra prutpris. Annat fynd var i butiken Daniel Papyrus, där vi handlade en matta och en guld/blå långskjorta till mig för sammanlagt £400. Rätt bra pris, fast det ska bli skönt att slippa behöva pruta hela tiden när vi lämnar det här landet. Nu ska vi se Austin Powers 2 (med arabisk text + skojig reklam i pauserna) och pimpla 7up.

Summary in English:

May 31^st.

I woke up before 07. The Mrs. had a nightmare but was able to go back to sleep again, lucky one. My stomach is giving me a hard time again, just as before I shall not eat anything but omelette today either. Argh...no one is allowed to be ill when we go home, otherwise they will have to camp outside the plane's lavatory. My wife was still asleep around 08 but if I didn't get any breakfast soon it would get worse. I had breakfast with mum and dad and almost combusted into flames. It was so hot today - surely around + 35 degrees in the air - you were almost not able to break into sweat. There were some lazy hours by the pool. The shade helped regain all the strength one lost in the sun. A guy tried to sell us expensive jewellry but Ingela helped us get a haggle price down to what it actually was worth, which was less than half the price he tried to get from us. Still we only chose one of the 6-7 things he tried to trick us to buy. He was not happy, busted. Ha, ha.

The hotel staff now recognize us. The pizza baker called me by name today and many more are doing their best to help us with our staggering Arabic. I actually managed to order a non-alcoholic drink in Arabic today. The language flows more easy in the mouth by now, compared to when we got here, for obvious reasons. But I am sure it will all mostly diminish when we get back home to Sweden since we have no means to keep it alive.

Klas has some problems with his ear, counting on the third day now. Some others, like Kenneth, Ingela and my aunt Eva-Lena, are very sick to their stomachs still. Despite that we'll go to "Villa Kunterbunt" tonight to celebrate Kenneth and my father's birthdays. The Ali Baba casbah will have a final combing before we stop buying stuff on this trip. Tomorrow a bus will arrive at 10:15 to take us to the aiport.

23:55. Now we are back in our room again. Kunterbunt offered fairly good food. I managed to get the staff involved in singing and playing instruments for my dad and Kenneth and I think all of them in our group thought it was kind of fun. The staff had wrapped a big tomato in aluminum foil shaped as a bird and stuck a candle in it. Crazy fun. After our meal we strolled around the casbah and me and my wife found a couple of things and a bargain or two. I found more music; a best of 2 CD case with Nancy Ajram and Alabina's new album. I got both for £100 which wasn't a good haggle price. In the Daniel & Papyrus shop we found a carpet and a blue/gold/yellow long shirt/serk for £400 - which was a good price, but it will be so nice to get away from the haggle culture when we leave this country tomorrow. Now we'll watch Austin Powers 2 with Arabic subtitles and drink som 7up.

1 Juni.

Idag vaknade jag runt 06.30. Idag ska vi åka hem, jag kan knappt bärga mig. Som vi har varit sjuka känns det enormt skönt att få komma hem till det vi känner till. Just nu slötittar jag på Egyptisk kanal 2, om en australiensisk tjuv och en självmordsbenägen kvinna, hotellpersonal är hon nog. Det är lågt ljud på för fruns skull, som ännu sover, så jag kan bara gissa mig till handlingen med den arabiska textningen. Det mesta packades aldrig upp när vi kom hit så det som vi behövde packa gjordes faktiskt igår. Fader är knalldålig idag fick jag höra vid frukost så jag sprang över med två tabletter Resorb till honom. Först hällde jag upp ännu en till mig, jag har mycket att tacka Resorb för, som har hållit min mage någorlunda stabil den här veckan. Så jag passade på att spela in en videoreklamjingel som jag sedan ska sälja till företaget till överpris i Sverige. Ha, ha. Det är en fin dag idag. När vi packade ihop fick vi se en skymt av ett väldigt intressant elsystem under sängen! Innan vi gick lämnade vi en lapp som tack för all städning och vacker handdukskonst. Vid poolen var det en papegoja som traskade runt.

10:15. Nu skulle snart bussen komma och alla kom mer eller mindre fram till receptionen i lagom tid. Ett par gruppbilder togs precis innan bussen kom och vi var de första som klev på en sval buss innan den skulle komma att bli packad med folk, allt eftersom den for mellan hotellen. Då vi passerade halvt färdiga hus, ökensand, palmer och vilt körande trafik var jag glad över att vara på väg hem. Aldrig förr när jag har varit på resande fot har jag känt det så tydligt. Ofta har jag annars känt en smått melankonisk men nöjd saknad efter landet jag lämnar och att jag är på väg hem, hur skönt det ändå är att komma hem. Inte i det här fallet! Jag tyckte att det skulle bli skönt att slippa prutandet, bakteriafloran, anarkin på vägarna, alkogelen och att folk överlag var så hetsiga.

Vi passerade passkontrollen och många som jobbar där är inte i fas med varandra. På en skylt stod det: "Ni måste lägga all vätska i en påse", men när frun frågade en kontrollant om det bara viftade han förbi henne lite irriterat. Andra blängde surt när vi, 10 personer, rörde oss över golvet. När vi väl hade gått igenom alla kontroller så väntade...affärsgator! Det var som en ringlande palett i färger bestående av handdukar, Faraonernas Egypten och svindyra matställen, som vilken galleria som helst. Det gjorde mig nästan snurrig. Vi gick runt där alla och en del av gruppen ville handla, fast det verkligen var flygplatspriser. Fader skulle köpa 2 flaskor vatten, 1 burk Pringles och 3 KitKat som tillsammans landade på otroliga £83! Aj i plånboken. När han fick veta det köpte han bara vatten och en KitKat innan det var färdigt. Jag och frun hade bara $ kvar att handla för och vår nota för en varsin Powerade blev $16! Aj! Men trots att allt var mycket dyrare än på gatorna eller basarer så hittade vi en hatt och en bok om Egyptens historia som våra absolut sista köp.

Det blev en lång kö till flygbussarna men vi fick en bra plats till slut. Het dag utanför. Solen tryckte ner mig mot asfalten och jag fick använda viljestyrka för att inte böja mig efter dess vilja. Till slut klev vi på planet. Det blev en eländigt lång resa i 5 timmar. Trångt åt benen, skrikiga ungar, ljummen luft att andas och bara jobbigt att flyga helt enkelt. Tursamt nog tror jag att jag somnade en stund i början av färden, men sedan började jag få "myror i kroppen". Jag ville sträcka på mig, få breda ut mig lite - men, nej då! Knän skall böjas ner mot golvet...argh. Ett tag var paniken där...alla skrikande ungar...stank av svett, flottig mat och annat...bara slå mig loss, springa friiiiii mot utgången och hoppa ut med närmaste fallskärm. Choklad hade lugnande effekt på mig till sist, så jag kunde uppskatta färden över Vitryssland och Litauen innan vi for över Östersjön. Man var något stel när vi till slut fick kliva av planet. Plågad och dryg är bättre ord. Men nu var vi tillbaka till grönska, till "riktig" och snäll mat och vi slapp pruta för den!

Efterspel.

Hur kom det sig att vi kunde ha blivit så sjuka där borta egentligen? En möjlig teori fick vi av våra vänner "tofsarna" i Lund. Vi avhöll oss från kranvatten, som sagt var, och drack mestadels fruktsaft från mango och annat. De berättade då att de mesta juicedrinkarna och fruktsafterna blandas ut med just kranvatten! Oj då...

Summary in English:

June 1^st.

Today I woke up at 06.30. Today we're going home, I can't wait. Since we've been so ill it feels good to come back to what we know. Right now I am semi-watching on Egyptian channel 2, about some Australian thief and a suicidal woman, probably a hotel employee. I have almost no sound on since the Mrs. is still fast asleep, so I can only guess the story line with this Arabic subtitling. Most of our stuff was not unpacked when we got here so what we needed to pack we did yesterday. My father is very ill today so earlier I ran over to their room with some Resorb pills. Before that I poured myself a Resorb drink, I have much to thank Resorb for, for keeping my stomach fairly stabile during these days. So I took the opportunity to record a silly commercial video jingle which I intend to sell to the company at an overprice when I get home to Sweden. Ha, ha. It's a nice day today. When we packed the last of our things we got a glimpse of a very interesting electronic system under our bed! Before we left we lay a note on the bed, thanking for good service and towel art. The pool was visited by a parrot that strolled about.

10.15. Now the bus would be here any minute and everybody in our group came to the reception more or less in time. We took a couple of group pictures just as the bus pulled in and we were the first to pick and choose seats in a cool bus, that would later become crammed with people. As we then passed half-finished houses, desert sand, palm trees and crazy driving traffic I was relieved to be on my way home. Never before have I felt it so clearly while travelling. Often I have otherwise felt a melancholy but satisfied longing for the country I'm about to leave and the fact that I am on my way home, how good it always feels to be coming home. But not in this case! I felt it would be so nice not having to deal with the haggle system, bacteria, the road anarchy and that people were so over the top anymore.

We passed the passport control and many working there didn't seem to be in tune. One sign read: "You will have to place all liquids in a bag", but when the Mrs. asked one of the control people he just waved her to continue, seemingly irritated. Others just glanced somberly as we, 10 persons, moved across the airport floor. When we finally had passed all controls there were....shopping streets! It was like a snake-curved palette of colours made up by towels, Faraonic Egypt and ridiculously expensive food bars, pretty much like any other shopping centre. It made me a little dizzy. My dad was buying 2 bottles of water, 1 Pringles jar and 3 KitKats but dispersed some of the goods when the bill ended on £83! Me and the Mrs. only had $ left and our bill for 2 Powerade was $16! Ouch! Despite everything being more expensive than at the casbahs we did find a fairly cheap book about Egypt's ancient history and a hat. They were our absolute final buys.

There was a long line to the airbus but we got nice spots in the end. Hot day outside. The sun pushed me to the ground and I hade to use will power not to succumb. At last we got on the plane. It proved to be a terrible and long journey for 5 hours. No leg space, yelling kids, lukewarm air to breathe and just plain...pain. Lucky me I fell asleep in the beginning but later on I just felt trapped and this "creeping sensation" all over my body. I wanted to stretch out, bu no! Knees are meant to bend towards the floor...argh. For a while panic kicked in...all the screaming kids...the smell of sweat, greasy airplane food and other things...just to break away, run freeeee towards the exit and jump out with the nearest parachute. In the end, chocolate had a calming effect on me, so I could appreciate the view over Belarus and Lithuania before we crossed the Baltic Sea. Getting off the plane, I felt like I hadn't used my muscles for ages. Tormented is a better word. But now we were back to green fields, to "real" and kind food and we didn't need to haggle for it!

Aftermath.

How come we could become so ill over there? One possible theory we got from our Coptic friends in Lund. We didn't drink tap water, as said before, and drank mostly fruit juices and drinks from the hotel. They then told us that those fruit drinks (mango, among others) are mixed with precisely that, tap water! Oops...

  
  
  
   
  

Midsommarafton och vår treåriga bröllopsdag passerade obemärkt här. Det kändes inget bra så vi beslöt att ta igen det på midsommardagen. Vi tog bilen och bara åkte ut i den skånska landsbygden. Nja, först så var vi och virrade runt i Helsingborg innan vi lyckades hitta ut. Den staden är dåligt skyltad! Men efter det så stannade vi i Hyllinge för att handla lite grillmat, mycket grönsaker. Sedan for vi runt en bit ut i Skåne och beundrade det vackra landskapet. Regnet hängde i luften men det droppade bara när vi åkte. Vi tog en chans och svängde helt impulsivt vid en skylt som det stod Klåveröds strövområde. Där fanns det en lägerplats med bänkar och en stuga precis ovanför en damm som vi tog med maten till. Vilken plats det var. Solen var varm men inte stekande och luften bjöd på sköna svala vindar. Vi grillade tomater, korv och vitlöksbehandlat kött och Ejra fick springa och jaga körsbärstomater. Efter maten tog vi en liten tur längs med de vackra stigarna. Bokskogarna är helt förtrollande vackra och dammen var kul för Ejra, som nästan föll i vattnets djupa del. Jag vet inte om hon förstår att det är djupt eller om hon bara busar. Vi blev borta hela dagen och när vi kom hem så var vi så trötta att vi somnade.

Igår söndag 22 Juni kom ett par vänner upp från Kävlinge och så for vi till ett tältmöte som EFS anordnade utanför Höganäs. Vi fikade en lång stund och snackade innan vi bestämde oss för att åka. Vi diskuterade skillnader i vårt samhälle och hur det var på Bibelns tid i Israel och länderna runtomkring. Varför sker det så få synliga under med människor också? En av slutsatserna vi kom fram till var ju att människor i vårt land har ju "allt" redan. Vad ska de med Gud till? Men vi var nog alla fyra ganska hungriga på övernaturliga beröringar och var lite frågande till varför det inte ligger närmare till hands. När vi åkte så började det regna (igen!) och så åkte vi fel några gånger innan vi kom fram. Det var fullt i tältet så vi hamnade längst fram. Talaren var pastorn från vår kyrka i Landskrona och det som var ganska fränt var att han berörde exakt det vi hade talat om vid bordet i vardagsrummet!

Idag är den stora postdagen! Födelsedagspresent ska upp till lillebror och brev ska sändas till Rebecca. Annars har ju telefonen lagt av igen, ska ringa bredbandsbolaget och fråga vad som är fel. Vi måste ju kunna ringa ju. Dags att ge Ejra hennes frukost.

Summary in English:

It's hard to know how to dress when the wheather is so changable, shifting from sunshine to rain and heavy ocean winds. It sometimes feels like I'm back on the Faroe Islands. Of late me and the Mrs. went to IKEA to buy some shelves and by doing so we have freed lots of space on the floor. There are not too many boxes left on the floor now, so soon we'll have a nice flat. But it sure takes time to get all organised, I can only imagine how long it will take to get a house in order.

On June 15^th we stole two friends away for the Medieval days of Lund. We even dressed them up in Medieval wardrobe. At first they seemed a bit awkward about it but as time went on I think they kind of liked it. After dinner (pizza) we went to see "Indiana Jones and the kingdom of the crystal skull".

Midsummer and our three year wedding anniversary passed unnoticed. It felt bad so we decided to make it up to ourselves by going on a small road trip. We went without any set goal for the trip and it was exciting, first we went about in Helsingborg and couldn't find our way out for a while. Disturbing, that city needs some better road signs for sure! Our first official stop was in Hyllinge where we bought some barbecue food, loads of veggies. Although rain was in the air it merely drizzled a bit as we head out in the great unknown. By chance we followed a sign which said Klåveröds strövområde (Klåveröd walking area). There was a plain camp cabin and a place to barbecue, just above a dam below where people were fishing. It was a wonderful place to be and we put on some tomatoes, sausages and a garlic steak. Our dog Ejra chased cherry tomatoes from time to time. After feeding time we took some time and walked along one of many trails in the forest. Ejra almost fell into the dam after going to close to the deeper section. I wonder if she has any notion of water depth or if she's just plain silly. Upon home-coming we were beat and fell asleep without any problem.

Yesterday, Sunday 22 two other friends came up from Kävlinge to go with us to a tent meeting arranged by EFS (Evangeliska Fosterlands Stiftelsen = Evangelical Country Association) outside Höganäs, a bit north of us. We had tea and cookies while we talked before actually going. We discussed a lot of things, like the difference between the soceity in our days compared to the one in Israel in biblical times. Why are there so few visible wonders happening in our part of the world? One of our conclusions for that was that people in our country have all they need, what would they need God for? The four of us were all starving for the supernatural to be stronger and more apperant in our lives. When we actually went to the meeting we begun by taking wrong turns in the rain. The tent was full when we reached it and we got our seats in the very front. The speaker was the pastor of our church in Landskrona, and it was pretty cool that he spoke of the exact things that we had previously discussed over the table in our living room!

Today is the big mailing day! One birthday present is to be shipped to my younger brother and a letter to Rebecca. Apart from that, our phone line is down again. I have to call the internet/phone company and complain. We need to be able to call... it's time to serve Ejra breakfast now.