fristaden

Nytt år och nya upplevelser. Uppsatsen har hägrat mest hela jul- och nyårshelgen och än är det inte i hamn. Men jag gjorde ett ryck med hjälp av min fru att få någon som helst struktur på eländet för några dagar sedan. Den tredje januari blev vi bjudna hem till min skrivkamrat Gunilla som jag skriver uppsatsen med, på middag. Jag trodde att vi skulle arbeta lite med texten också, så jag hade med lite böcker för uppdraget. Då vi kom dit var också en annan familj där som verkade väldigt trevliga. Det var dukat för mat och samtal, så något skrivande blev det inte tal om.

Under middagen så kom jag på att familjerna kände varandra väldigt bra medan jag och frun inte visste något mer om någon annan än Gunilla. Så jag bad alla berätta lite om sig själva under en runda. Mitt i rundan så pep frun till och hela rummet bara fryste till. "Aj, ursäkta. Det var en katt!", sa hon högt och ljudligt. Hemma hos Gunilla huserar nämligen en hel mängd djur, eftersom hon bor på en gård. Innan middagen så strök det en katt eller två på golvet under bordet. En av dom hade tydligen tråkigt och ville leka med fruns fot. Det var så kul.

Det var också dubbelbokat med jobb och skrivning av uppsats nu i januari. Vi skriver ju schema månad för månad när vi kan jobba. Jag trodde att vi skulle bli klara på Malmö Högskola med uppsatsen, eller åtminstone de 75% som lärarna begärde innan det blev jul. Men riktigt så bra blev det inte, vi hade material långt under 50% om ens 25% klart, vilket kändes mycket fattigt. Men då jobbschemat gjordes så hade jag tanken på att vi skulle ha fått ordnat tillräckligt. När det inte blev så hade jag redan fått fyra dagars jobb i rad på schemat, som nu minst två behövde bytas bort fort. Det gick smidigt tack vare snälla medarbetare så i start med tisdag ska vi skriva klart skiten!

Så hände det en pinsam den 5:e på ICA. Vi var och handlade lite idag och jag packade medan frun betalade i kassan. Då säger mannen bredvid (som också packade ner varor) något som jag inte uppfattar, mer än "...packar" på skånska. Jag tyckte att det blev pinsamt och ville inte säga "vad sa du?" utan nickade bara leende. I vanliga fall har jag inte svårt med skånska men just då var det tydligen svårt. Så gick vi ut och jag kom på att jag borde ha berättat det för frun, vad som hände. Så jag babblade på högt och brutalt. Då får jag se att mannen ser mig, hans bil står mitt emot våran, två bilar åt höger. Mitt huvud far in i bilen, "nu blev det ännu mer pinsamt", sa jag och berättade allt när vi styrde hem mot lägenheten. Oj, så det kan bli.

Summary in English:

New Year and new experiences ahead. Our Uni report has been with me for the entire holiday and it's not over yet. Luckily, my wife has helped me get some structure for it. The third of January we were invited to my writing companion for dinner. I thought we were to write something also but it became a talkative dinner with another family being there too.

During dinner a funny thing happened. My companion, Gunilla, has quite a few cats and before dinner one of them lay under the table. When we ate shortly after we asked each other about life and who we were, since my wife and I didn't know many there. Right in the middle of a discussion my wife yelped and everyone became dead silent. She shouted: "Ouch, sorry! It was a cat!". The cat had apparently dug into her foot. It was so funny.

It has, of late, also been double-booked with work alongside with the report now in January. We make wishes for our working time-table one month at the time and it is very hard to know what lies ahead, you need to make a lucky guess sometimes. I thought we would finish up with the expected 75% for our report before Christmas. Not so, when we met with our teachers for the last time before Christmas we were not even 50% finished, maybe not 25%, it felt poorly. When our time-table was made I was confident that it would go well. When it didn't and the work sheet came I suddenly had four days in a row of work, that needed to go right away. With the help of nice co-workers I can have time to write the crappy report.

A funny thing happened on January 5^th in our local supermarket. We were out shopping and at the cash register my wife paid and I packed the groceries. A man beside me (who also was packing groceries) begun talking to me and the only thing I picked up was "packing" in Scanian accent. I thought it felt a bit awkward to say "what did you say?" so I nodded politely. Usually I don't have any trouble understanding Scanian but that night it was a bit shady, apparently. We left the shop and it struck me that I should tell my wife what had just happened. So I went on like a windbag a bit too loud in the parking lot on our way to the car. Once there I realise the man I am talking about is just standing by his car, just two cars away to the right, on the opposite side of us. My wife has got into the car already, my head goes into the car and I say quickly: "now it got even more embarrassing", and told her the full story as we drove home. That is the way the cookie crumbles.