Varför medeltid?
En rättfärdig fråga, mina vänner. Så länge jag kan minnas så har jag varit intresserad av gammal tid och det mesta runt det, i varje fall inom den Nordisk/Anglosaxiska grenen. Jag tror det började med att man fick se IVANHOE på nyårsdagen som liten. Vilka färger, sådana modiga hjältar, tvetydiga skurkar och väna, sköna damer. :-) Även fast jag nu vet att allt är väldigt tillrättalagt och de historiska felen bara hopar sig i den filmen, så var det ju ändå startskottet kan man säga och minnet av hur det kändes att leva sig in i den är ju ändå kvar. Vi kan säga att 1980-talets Ivanhoe är en romantisk saga med viss historisk anknytning.
Renässansen är skyldig till mycket, på gott och ont. Av ondo är den syn på medeltiden som har kommit att dominera västerlandets tankar ända in i vår tid. När renässansen tagit snurr så skulle världen vara upplyst och fri från Gud, egentlig moral och det fokuserades på naturvetenskaplig filosofi. Ideal från antiken värderades högt och medeltiden var just medel-tiden, mellan antiken och ränessansens "högstående kulturer". Medeltiden var enligt filosofer på 1500-1600-talen den stora mörka svackan. I den levde människor i okunnighet och under starkt förtryck från kyrkan, det synsättet stöter man på titt som tätt när man snackar med människor idag också. Att tänka något sådant kan inte vara mer långt bort från sanningen! Medeltiden var en expansiv tid och människor gjorde banbrytande upptäckter. Tack vare kyrkans inflytande lärde sig människor läsa i större utsträckning i och med att kyrkorna grundade lärosäten så tidigt som på 1100-talet. Kyrkokritiker (eller de som ogillar allt som är kristet i allmänhet) brukar påstå att folk inte visste vad som sades i kyrkorna under den tiden, och människor bara fick någon lång räcka på latin helt utelämnade åt den maktgalne prästen. De som bodde i större städer fick nog säkert gudstjänster delvis på latin men i landsortskyrkorna hölls det på folkspråket (fornsvenska) av rent praktiska skäl. Inte många bönder i låt oss säga Trönö, Hedemora, Hagby eller Bälinge kunde latin och det låg i kyrkans vilja att folk skulle förstå vad som sades i kyrkan. Annars är det väl ingen mening med det. Om något är viktigt som jag vill att andra ska förstå i ett sammanhang i Sverige, inte håller jag mitt anförande på kinesiska för att det kanske är ett viktigt affärsspråk? Handeln med andra folkslag än nordbor förde med sig nya uppfinningar så tidigt som under vikingatiden, och eftersom människor inte har ändrats så oerhört mycket till hjärna och beteende så är det ju lite ologiskt om de helt plötsligt blev "korkade" eller oupplysta när medeltiden "började" (tunn gräns mellan vilken tid som börjar o vilken som slutar. Mer som när man knäpper händer, att de går in i varandra). När man läser lite gamla skrifter så ser man att t.ex. handelsskeppen blir större under tidig medeltid, men i Norden behåller de vikingatidens form på fören, för att kunna ta sig fram snabbt. Sedan tar de stora koggarna över i.o.m. Hansan, men det är en annan historia, som man säger.
De här medeltidsmarknaderna som man kan besöka runtom i Sverige under sommarmånaderna ger blott en svag nyans av hur det verkligen kunde ha varit. Och alla som någon gång har besökt en sådan marknad har säkert mött alla möjliga färger, lukter och smaker som alla vill ha din uppmärksamhet samtidigt. Jag kom iväg på allvar för första gången 1997, då till Visby med far min. Det bara sade "klick" och jag visste att det här skulle komma att forma mycket av mitt framtida liv och intresse för medeltiden. Jag hade redan börjat skriva kalligrafi, testat lite brädrollspel och läst fantasy. Kungen av alla var ju Tolkiens böcker, men även C.S. Lewis serien om Narnia, Robert Jordan, Michael Moorcock & Terry Brooks föll mig i smaken. Terry Pratchet var inte långt efter. Sällan har jag garvat så åt en fantasyparodi som utstpelar sig i en välbyggd och fungerande fantasyvärld. Men problemet har varit att jag inte kunnat riktigt delat själva medeltiden i sin rena form med någon/några annat än flyktigt eller så har vi haft de som gärna har omfamnat fantasydelen av medeltiden men ryggat undan så fort jag nämnt Gud eller Jesus. Ungefär som det har stuckit till i dom. Så jag gick lite som i en öken en period, tills jag träffade min fru och kunde dela saker och få tillbaka så mycket mer inom vad som visade sig vara ett gemensamt intresse. Så från 2003 så åker vi ut då vi kan och är i närheten för att medverka/närvara vid olika tillställningar, allt ifrån tornerspel, marknader till gudstjänster. Givetvis har vi snygga och tuffa kläder med i bagaget då! Här i Malmö har jag fått privilegiet att testa historisk svärdfäktning, något som vore kul att få utvecklas i. Det ger lite motion med, då det varvas med boxning (måste få muskler för att klara 1000 hugg vid ett tillfälle) Jag valde långsvärd eftersom det fäktmönstret är så snyggt. Få se om jag testar något annat sedan.
Medeltiden är här för att stanna!