fristaden

28 Juni 2009

Fy så dålig jag har varit på att updatera min blogg. Det har hänt så mycket sedan sist. Jag tänkte nästan bara låta olika tankar flöda och kortfattat beskriva dom. Kanske blir det osammanhängande och jobbigt att hänga med?

Bra.

Efter att allt besvär i början av Malvas liv så har det sakta men säkert stabiliserats. För två veckor sedan var vi på återbesök i Lund och då hade allt växt och läkt som det skulle. Det har känts så bra, och personalen i Lund har varit helt fantastisk! Jag tycker det är en förmån att få följa Malva helt från början och vidare. Det kommer jag nog att ha igen längre fram.

För några månader sedan när jag skulle till jobbet hände en annan kul grej. Där sitter jag och halvsover på tåget då jag får höra två människor samtala växelvis på svenska och hebreiska. Jag blir så nyfiken att jag när tåget stannar ber om att få spela in några fraser på min MP3 spelare. Det är inte så ofta jag får sådant mod att bara be saker om främlingar så jag hade debatt i huvudet ett tag innan jag slog slag i saken. Jag tänkte att jag inte få låta chansen gå förbi. Hur ofta annars får jag en chans att fråga hebreisktalande, eller ens träffa några, för att dryfta språkliga ting? Det är ett ganska häftigt språk tycker jag och en del ord är väldigt lika arabiska.

En av fältdagarna under min praktik under lärarutbildningen gick till Köpenhamn. Jag älskar att vandra i den staden. Den här gången följde jag med mina handledare och en klass som hade till uppgift att enskilt berätta om någon byggnad eller plats som var historiskt intressant. Jag har varit på ett par platser som jag annars skulle ha missat. Köpenhamn har väldigt fina gröna oaser mitt i storstadsbullret. Lite som London, faktiskt. Man kan gå avsides från de trafikerade gatorna och genom en smidesjärnsport, där det är tystare, doftar liv och man höra hur vinden spelar genom trädens löv.

Om någon dag till så ska vi på semester. Det känns som jag behöver det mycket just nu. Senare i sommar ska vi träffa min danska vän Mie och få se henne uppträda på ett musikcafé i Svalöv. Det var länge sedan vi kunde umgås och jag behöver verkligen få ordning på min danska. När jag talar danska låter det säkert väldigt lustigt. Kanske som den här stereotypa bilden av en asiat som ibland förmedlas av Hollywood, när den ska tala engelska? Jag får se om jag lyckas klämma in en språkkurs i danska nu till hösten. Jag skulle vilja kunna på riktigt.

Dåligt.

Hämlängtan. Det är dåligt, speciellt som det finns en hel hop av plikter här nere i Skåne som ska underhållas. Ibland vill jag bara trycka på en knapp så att allt här nere stannar av en tid och åka upp till Hälsingland, träffa släkt och göra andra saker som hörde till livet innan jag blev hobbyskåning. Det vore kul att få kunna umgås lite med mina bröder, åka på tur, fiska och sådant. Sommar känns också väldigt mycket Tomteland i Dalarna, som har gett mig så mycket. En del av mig har en förståelse för att om jag var där - så skulle det inte vara på samma sätt som när jag var på toppen av min nissekarriär (2002-2003), och kemin i relationerna med andra nissar har säkert ändrats sedan dess. Men jag längtar ändå ibland.

Lärarutbildningen har inte imponerat. Jag har fått ett par tankeställare efter att jag var ute på min andra praktikperiod i Helsinborg. Vad är det jag håller på med??? Än så länge vet jag inte det. I början av kursen tänkte jag att det givetvis finns en inkörningsperiod innan det känns bekvämt att vara lärarkandidat. Nu efter andra omgången så känns det inte bättre än, till viss del lite sämre, men det har lite med den allmänt dåliga självkänslan att göra. Kanske jag borde fixa till den innan jag går vidare, men hur gör man det? I mitt fall kan jag inte känna läraryrket som ett kall, mer som ett medvetet val, det är ett ganska fritt och flexibelt yrke som betalar hyran varje månad. Klarsynthet, kom!

Summary in English:

June 28^th 2009

Man, I am bad at updating my blog. So many things have happened since the last entry. I thought maybe I will just let thoughts flow and briefly describe them. It might be a bit unconnectedly and hard to read?

Good.

After all the turmoil in the beginning of Malva's life, things are slowly getting normal. Two weeks ago we went back to Lund for a return visit and we were pleased to know all had mended as it should. It has felt so good and the staff in Lund has been quite fantastic! I see it as a benefit to have followed Malva's development right from the start. I think I will be happy I did in the long run.

A couple of months ago when I was on my way to work a rather fun thing happened. There I'm sitting half asleep on the train when I can hear two people speak by turns in both Swedish and Hebrew. I get so curious that I ask them to record a few phrases on my MP3 player. It's not too common for me to ask things of total strangers, so before I could muster the courage I had debates in my mind. I thought that it would be a waste if I didn't make use of this opportunity. How often do I get a chance to ask Hebrew speakers, let alone even meet any, to broach lingvistic matters? It's a cool language and some words are similar to Arabic ones.

During my internship at a school (as a part in my teacher's education) one day was set up to go to Copenhagen. I love to stroll in that city. This time I joined my mentors and a class that was supposed to individually tell something about a building or site of historical importance. I now have been to some places that I otherwise would have missed. Copenhagen has very nice green oasis areas in the middle of the big city noise. A lot like London, actually. You can step aside from the pavements, through ironwork gates, where it's more quiet, smells of life and you can hear the wind play among the leaves of the trees.

In a day or so we are going on a vacation. It feels like it's much need for me right now. Later this summer we are going to meet my Danish friend Mie and see her perform at a music café in Svalöv. It was a long time since we could spend some time and I really need to improve my Danish. When I do try to speak Danish I'm sure it sounds funny. Maybe a little like the stereotype Asian that sometimes is portrayed in Hollywood movies, speaking English? I might be able to squeeze a language course in Danish now this Autumn. I'd like to know how to do it right.

Bad.

Homesick. It's bad to be home with all the duties bound to Skåne. Sometimes I would like to press a button so everything comes to a halt and then go up to Hälsingland province, meet family and do things that were connected to my life before I became a citizen of Skåne. It would be fun to go trekking, fish, spend time with my brothers and that sort of things. Summer also feels very much like Santaworld in Dalcarlia province, which has given me so much in the past. A part of me has an understanding that if I was there - it would probably not be in the same way as when I was at the peak of my Father Christmas' elves career (2002-2003), and the chemistry in relations between other elves has surely been altered since then. But I still long for it sometimes.

The teacher's education has not impressed. I have got a few eye-openers after returning from my second internship period in Helsinborg. What am I doing??? Up until now I really don't know. In the beginning of the course I was aware that there probably meant that you need some testing period before it gets better. To feel comfortable with it. But now, after the second period I am not too sure anymore. It feels a bit worse actually, than when I started, but that can have something to do with my overall poor self-confidence. I should fix that before I move on to the next level, but how will I do it? In my case I can't really see the teacher proffession as a calling, more like a concious choice, it's fairly free-hands and flexible that pays the rent every month. Come clarity!