fristaden

29 Juli.

Jag åkte upp till Ugganåker redan lördagen den 26 juli för att hälsa på klanen, Ejra var med som ett tyst men trevligt sällskap. Vägen jag valde var E4-E6 förbi Jönköping (man måste ju göra ett stop vid A6), vidare förbi Vättern (fler än jag som vill bada?) innan det började kännas "hemma" vid Dalagränsen. Det var lite kul med Ejra när vi stannade. Hon blev så nyfiken på direkten och skulle undersöka allt. När vi stannade vid Vätterviksbadet fick hon dock snällt vara kvar i bilen, då det var hundförbud vid stranden. Jag tog några bilder precis innan jag hoppade i det svinkalla vattnet. Kameran gömde jag noga i mina kläder. Lite dumt att vara själv på en sådan här resa när det gäller värdesaker men som man kan se så blev kameran inte stulen. Vid ett av våra sista stopp när vi var i Dalarna så lekte jag lite med självutlösaren på kameran, svårt att komponera bilder bra.

Det tog dryga tolv timmar innan jag var framme i Edsbyn. Då var vi rätt så trötta kan jag säga och slocknade duktigt. Dagen efter fick jag känna efter en stund för att förstå vart jag var någonstans. Men jag var ju i Edsbyn. Jag brukar försöka ha som rutin att besöka och umgås med så många jag kan och också ta en tur till gravbacken när jag är hemma. Kenneths vagnhall är lika imponerande som alltid. De har fått nya husdjur där, en liten haj och en papegoja. Bara man kör runt lite i trakterna är allt plötsligt så väldigt annorlunda än nere i Skåne. Skylten med björnstråk är obetalbar. Klas och Sverre hade med sig lille Bamse som snabbt blev en lekkompis till Ejra. Som de sprang runt på gräsmattan! När de sedan blev utmattade av lek så somnade de tillsammans.

  
  

Jag hade ett par delmål med den här resan. Först var det ju kul att få se ugganåkersbygden igen, träffa familjen och vänner där. Men ganska högt upp på listan var också att besöka min engelska vän Xanthe uppe i Sundsvall, kombinerat med att gå till Stjärnornas Krig-utställningen i Örnsköldsvik. Så efter några dagar runt i Edsbyn åkte jag upp mot Sundsvall. Ejra fick vara hemma på spa. Jag hade på mig t-skjortan som Klas gav mig, med Stjärnornas Krig texten på, men lämnade kepsen hemma för att inte verka alltför fanatisk. Utställningen har hittills bara getts på ett par utvalda platser i Europa: Lissabon och Porto i Portugal, London i England, Bryssel i Belgien och Örnsköldsvik i Sverige. Nästa stop 2008 verkar bli Madrid i Spanien. Att den gavs endast i Örnsköldsvik i hela Norden tyckte jag var stort och som den Stjärnornas krig-fantast jag är kunde jag såklart inte hålla mig borta!

Färden upp gick bra men det var inte helt lätt att hitta stället min vän bodde på, när jag väl hade kommit ut ur Sundsvall. Men med lite hjälp av telefonguidning och min väns make Roger så kom jag till slut fram. Skönt att sträcka på benen. Deras hus var stort, nog vill man ha hus när man såg det. Det här var första gången som jag träffade lilla Hannah också. Jag tänkte att en nalle är ju aldrig fel, så familjen blev lite större den dagen. Ha, ha.

Jag hade bara träffat Roger som hastigast på både vårat och deras bröllop så jag visste egentligen inte vem han var. Det visade sig vara en trevlig kille med mycket bestämda åsikter och kärlek till allt som går fort. Viktigaste var att han verkade ha hjärtat på rätta stället. Det var skönt att veta att jag inte ensam skulle stå för Stjärnornas Krig-galenskapen. Roger hade redan varit till utställningen en gång innan jag kom upp! Nu var alltså högtidsstunden här. Xanthe gjorde en fantastiskt god middag innan vi packade in oss i bilen på väg till Örnsköldsvik. Landskapet vid Höga Kusten är väldigt speciellt och var en fin bakgrund till lite uppdateringssamtal. Det händer så många saker med ens vänner när man inte träffas så ofta verkar det som. Men hon verkar trivas i sin roll som mamma och det är inte svårt att förstå när man umgås med Hannah. Vilken liten bus!

Luften var varm när vi kom fram och jag saknade redan luftkonditioneringen från bilen. Men det gjorde inte så mycket ändå, när jag visste vart vi var på väg. Ett eller två övergångsställen senare stod vi äntligen framför museet och såg den jättelika banderollen för utställningen. Det kändes nästan historiskt, i alla fall på det personliga planet. Väl inne i byggnaden kom en flodvåg av återblickar från barndomen: leksaker, seriealbum, prylar och inte minst de första minnena av filmerna. Allt blandades runt i en stor nostalgisk hyllning till fenomenet Stjärnornas Krig. Utställarna hade verkligen inte sparat på krutet. Här fanns mängder av modeller, produktionsskisser och prylar från alla sex filmerna. På bottenvåningen var det mest modeller och produktionsskisser, med fördel från de tre nyaste filmerna. Informations-skyltarna vid en del grejer var verkligen intressanta för alla filmintresserade. Det fanns material för bakom-scenerna såväl som fiktiva fakta att frossa i. De andra våningarna var ännu mer imponerande, med de flesta dräkterna och kostymerna till de karaktärer som man verkligen minns. Darth Vader hade fått ett alldeles eget rum, där hans långsamma andetag gav det en speciell stämning. Kul var det också att se Boba Fett, Stormtrupper och Ewoker. Det här är hantverk tycker jag. Visst kan det ha sina förtjänster med DAB (Data animerade bilder) men det har nästan blivit för kletigt verklighetstroget nuförtiden att det nästan inte imponerar mig längre. Det är nästan så att man hellre föredrar Ed Wood scenografi i ren protest.

  
  
  
  
  
  
  
   
   

Vi tog en paus för lunch och glass efter några timmar. I anslutning till cafét så fanns ju naturligtvis en prylbutik med hutlösa priser. Man kunde också filma en sekvens med stormtrupper och ljussabel som man kunde ta med sig hem på DVD men kön av barn var så lång att jag avstod. Skulle kännas lite konstigt tror jag att stå där, lång som en wookie och blicka ut över kön av lintotteskallar.

En av många höjdpunkter på utställningen var att äntligen få se C-3PO och R2-D2 i naturlig storlek. Dessa "otursförföljda" robotar som speciellt i episod 4-6 har den viktiga humoristiska rollen för att väga upp de många gånger allvarliga teman som finns i Stjärnornas krig. Det var så häftigt att bara få vara nära dessa dräkter. Vi tog oss därifrån efter lite till tittande och körde ner till hamnen, där en fullskalig modell av ett Naboo jaktplan stod uppställt! Så synd bara att det inte var en TIE jagare eller en X-vinge, men nog var det kul ändå. Nöjda och väldigt nostalgiska åkte (åtminstone jag) vi tillbaka mot Sundsvall. Vi gjorde ett kort stopp precis vid Höga kusten bron och beundrade utsikten. För alla er som på något sätt tycker att Stjärnornas krigs universum är spännande men har missat utställningen, tyvärr, det finns ingen tröst. Den borde ha varit ett måste för alla som har det minsta intresse av film och definitivt för er som är sålda på fenomenet. Men för er stackare tänkte jag vara extra generösa med bilder i det här inlägget.

Samma kväll åkte jag hem och mötte mina bröder på vägen mellan Söderhamn och Bollnäs. De skulle ut med hundarna och jag hängde på. En av rottweilerhundarna gjorde dock utfall mot mig, vilket inte var så kul. Det var tillrättavisning och ignorera på hög nivå som gällde. Jag skulle jobba lite senare i veckan så jag fick åka mot Skåne några dagar efter resan till Sundsvall.

Resan ner blev lite längre än väntat. Jag hamnade på fel väg och tänkte inte så mycket på det förrän jag närmade mig Göteborg! Jag var trött och ouppmärksam och hamnade "lite" fel. Argh...! Så jag virrade runt och kom ner via Varberg, letade upp en dansk radiokanal och körde på. Kvällsljuset var det inget fel på. Kustlinjen var så fin den kvällen och jag hade skaffat en 2 liters Coca-Cola för att hålla mig vaken. Väl framme i Landskrona kom det en överraskning. Frun hade gjort en kaka och bad mig sitta ner i soffan. Jag förstod ingenting. Kakan kom och på den stod det 1+1=3. Nej men...vi ska få barn! Så allt "morgonmys" i Karlstad lyckades alltså. I början av april blir det livat.

  
  

Summary in English:

July 29^th

I went up to Ugganåker on Saturday the 26^th to visit the clan, Ejra was with me as a friendly but silent companion. I took the E4-E6 road through the country, passing Jönköping and I also made a stop at the Vätterviks bathing camp. Dogs were not allowed on the premises so Ejra had to sit tight while I took a swim in the freezing cold water. Refreshing! I hid the camera in my clothes, that's the way to do it when travelling alone. But as you can see by now, the camera didn't get stolen. As we later came into Dalecarlia we made our last stop before getting home and I fooled around a little bit with the self timer. It's not the easiest thing to get good pictures that way.

Overall it took us about 12 hours to reach Edsbyn. I hit the sack without any persuation. When I woke up I had to think for a while before I understood where I was. I was in Edsbyn of course. Whenever I get back home I usually try to visit as many family members and friends as possible and also take a trip to the graveyard. At Kenneth's office they had had two new pets, a parrot and a small shark. Just taking a ride around Ugganåker countryside all things are very different to my life down in Skåne. The bear trail sign is priceless. Klas and Sverre brought their little dog Bamse who instantly became a playmate for Ejra. They ran around the grass like crazy but later fell asleep.

  
  

I had a couple of goals for this trip. Firstly, it was so nice to be in the province and meet family and friends. But secondly, it would also be an opportunity to visit my friend Xanthe up in Sundsvall, and combine that with a visit to the Star Wars exhibition in Örnsköldsvik. So after a couple of days around Edsbyn I went. I left Ejra with my parents. The T-shirt of the day was the Star Wars logo one that Klas gave me, but I decided to leave my cap at home to not appear too fanatic and nerdy. The exhibition had previously been in: Porto and Lisbon in Portugal, London in England, Brussles in Belgium before it came to Örnsköldsvik, Sweden. Next stop for 2008 seems to be Madrid, Spain. I think it was rather cool that it only came to Örnsköldsvik in the entire Nordic region, instead of, let's say....Stockholm. And as the Star Wars fan I am I just couldn't keep away.

The journey up went well although it was a bit of an ordeal to find the place my friend lived at, once out of Sundsvall centre. But after som phone-guidance and the help of my friend's husband Roger, I soon arrived. Nice to stretch your legs. Their house was big, it made me want a house as well. This was also the first time I met little Hannah. Before I left Skåne I built a bear at work, a bear is never wrong. So the family got extended that day, ha, ha.

I had only met Roger briefly at both our and their wedding, so I really didn't know him. He turned out to be the nicest guy with very strong opinions and a love for anything that goes fast. The most important thing was that he had the heart on the right spot. It was also good to know that I wasn't going to be the only one appearing to be mad for Star Wars. Roger had already gone up to the exhibition grounds once before I came! So this was the moment. Before we packed ourselves into the car Xanthe made a delicious dinner. The landscape around the high coast is somewhat perfect in acting as a backdrop for conversations. So many things are going on in friends' lives when you are not able to update yourself on a regular basis. But Xanthe seems to enjoying her role as a mother. And I am not surprised after meeting Hannah.

The air was hot when we arrived and I found myself missing the air conditioner as we stepped out of the car. It didn't bother me too much now that I knew we were on our way. Only one or two zebra crossings later we stood in front of the museum and saw the gigantic poster advertising the exhibition. It almost felt historical, on a personal level. Once inside the actual building a tidal wave from my childhood hit me: the toys, the comics, gadgets and most of all, the first memories of the movies. All those things got mixed in a nostalgic tribute to the pehnomena that is Star Wars. They really spoiled us. Here were loads of miniature models, props, costumes and production art from all the six movies. The models were primarily on the first floor, most of them from the three new ones. The information signs were are true treat for us movie-freaks. Both behind-the-scenes and fiction writing and facts were available. The other floors were even more impressive, with most of the costumes and characters that were memorable. Darth Vader had his very own room and his slow breathing really laid down the atmosphere. I delighted in seeing Boba Fett, Storm Troopers and Ewoks too. This is craftmanship in my opinion. Sure, CGI (Computer Generated Images) effects have their charm to an extent, but it's all smeary authentic nowadays it hardly impresses me any more. It's almost that you want to put an ad out for Ed Wood production design as a protest!

  
  
  
  
  
  
  
   
   
   

We had lunch and an ice-cream after an hour or so. Adjoining the café was of course a small gadget shop with outrageous prices. You could also shoot your very own scene with Storm Troopers and a light saber and bring it home on DVD but the long line of children talked me out of it. Besides, it would look rather strange if I were to stand there, tall as a Wookie, and look down on those small curly heads.

One of many highlights was to finally see C3PO and R2-D2 in natural size. These two messed up droids were important as a humoristic duo, especially in episodes 4-6, to give some counter effect to the many times - serious themes you can see in Star Wars. It was so cool just to be close to those costumes. After some more viewing pleasure we departed and went to the docks, where they had a full scale replica of a Naboo starfighter! Too bad it wasn't a TIE fighter or a X-wing but it was fun nonetheless. As we drove nostalgic (at least I was) towards Sundsvall we made a stop at the High Coast Bridge and admired the scenery. And to all of you who are interested in Star Wars in any way but have missed the exhibition, there is no consolation I'm afraid. All who are interested in film in general and in Star Wars in particular, you just had to be there if you are a fan! For all of you I will be extra generous with images in this entry.

That very evening I went home and met my brothers cars on the road between Söderhamn and Bollnäs. They asked me if I wanted to come along and walk the dogs in the forest and I did. One of Kenneth's rotteweilers charged at me so I had to discipline and ignore it for a while. Later that week I would work in Malmö so I stayed only for a couple of more days in Edsbyn.

The trip south took longer time than anticipated. I took some wrong turns and didn't really think I was lost before I saw Gothenburg closing in. I was tired and fatigued by driving so long and thus didn't pay enough attention I guess. Argh...! Eventually I reached Varberg and managed to power up with a large Coca-Cola to stay awake and found a Danish radio station to get in the mood. The evening light was beautiful that night. When I finally reached Landskrona it was already dark. My wife had a major surprise in store, she made me sit down in the couch and later brought out a nice little cake. She had written 1+1=3 on it. Wait a minute...are we going to have children? So all the "morning cosy" in Karlstad paid off. In the beginning of April it will be full of life here!