fristaden

Redan nytt år snart. Heja, jag hängde inte helt med. Det har varit ganska intressant år på många sätt. Främst är det kul att se hur Malva växer och utvecklas. Det är faktiskt jättekul. Under året har tyvärr det skett lite omorganiseringar inom släkten och det har påverkat dynamiken. Mer om det lite senare, låt oss bara säga att förändring inte alltid behöver vara bra. Om några veckor måste jag lära mig skriva 2011 istället för 2010. Ha, ha.

Att vi hade en sådan bra vinter/vår och helt oslagbar sommar var nog allra bäst. Varför ska folk hela tiden dra iväg utomlands? Vilken SKÖN sommar vi hade nu. Här i Landskrona drog vi ner till havet och badade ofta i somras. Ejra var lite försiktig men älskade plaska runt. Malva var en riktig badare, blev ibland svårt att få upp henne från vattnet. Det var en extra bonus att se båtar längre ut och gamla Danmark i horisonten (oj vad jag längtar till broderlandet!). Vintern som föregick var lång och kall - men så skön luft! Kul att jag kunde vara med i ett globalt videoprojekt som heter "Life in a day". En av initiativtagarna var ingen mindre än Ridley Scott. Jag vet inte än om jag kom med, men även om jag inte blir inklippt i den slutgiltiga filmen så tackar jag för chansen. Jag behöver något kreativt emellanåt.

Jag fick besök av släkt inte mindre än 3 gånger i år, trots att det är så långt emellan orterna. Det uppskattade jag enormt. Ett plus för dem var att få möta en av släktens yngsta också, så det var en bonus dem förunnat. Inte många hemifrån skulle åka ner är jag säker på. Men mor och far är inte svåra på sådant, förutsatt att de är lediga. En av de tre resorna var till min lillebrors 30-årsfest. Det blev en heldag på Liseberg, alldeles galet. För tredje året i rad så blev vår butik (Build-a-bear) framröstad som Årets Butik i Skandinavien! Det kändes häftigt, med tanke på att vi är 9-10 anställda, vi är den ENDA butiken i hela Sverige OCH att vi har 9 butiker i Danmark och 3 i Norge att tävla emot. Det kändes klockrent. Det har blivit lite fler timmar jobb också. Också.. bäst!!!

Det bästa kan också ha varit att äntligen få sluta den sämsta högskolan hittills. Ja, vänner, vi talar om Malmö Högskola. Min lärarexamen är därifrån och jag läste all pedagogik på den skolan. Själva lärarpedagogiken har jag knappt någon aning om, det verkade som att det inte fanns någon riktning på den undervisningen. Svaret jag ofta fick var att "men det är på partnerskolorna (praktiken) som det händer, det vi kallar undervisning och gruppdynamik." Det må så vara, och jag hade i och för sig en ganska bra mentor där i Helsingborg. Men att inte ha någon form av genomgång, rollspel eller någon bas för hur man undervisar till blivande lärare känns som ett bottenskrapstilltag. Jag kände mig minst sagt tafatt när jag skulle stappla fram på gymnasieskolan och vara en bra lärarstudent och vuxen förebild.

Heja! MAH kanske är bra på att vara en genus-högskola? Men annars, om man bor i Skåne, kanske man ska rekommendera Kristianstad till de som vill bli lärare. Har hört rykten om att skolor inte gärna vill ha nyutexaminerade just från Malmö Högskola. Tänk om det är....sant? Examen har inte garanterat något alls. Jag har inget lärarjobb än trots otaliga sökningar. Har nu fått för mig att jag kanske behöver läsa till ett ämne. Valet föll på religion och det river igång inne i Lund i början av 2011. Även om jag inte ser fram emot att behöva studera så ser jag ändå fram emot att studera i Lund, där var det ordning och reda när jag läste historia 2006-07.

Det har fryst fast nu. Efter en rad omvälvningar skilde sig min äldre bror med sin fru efter ganska lång tid tillsammans. Ganska snart blev det ny dam, nya förutsättningar och nya spelregler. De gifte sig jättefort och damen i fråga hade 3 barn sedan tidigare och var hängivet Jehovas Vittne. Sedan dess har telefonen tystnat i stort och det är lite som att någon har tryckt på en strömbrytare.

Jag har alltid haft lite farhågor om att vi tre bröder på något sätt ska förlora den bra kontakten (sånt har hänt) som vi har haft och utvecklat under några år. Nu känns det lite som det är på väg åt det hållet. Nu är det mest sporadiska kontakter med storebror och så får jag oroväckande rapporter hemifrån om ovilja att kontakta familjen. Eftersom jag bor i Skåne är det svårt att verifiera sådana rapporter. Men det här kan jag tycka är lite underligt: mina bröder bor i samma stad, enligt Enrio 680 meter ifrån varandra, det tar 2 minuter med bil från A till B. Och ändå är det "svårt" att få till något umgänge. Det tycker jag är sämst! Jag lever med rätt så många frågetecken angående detta. För det första krävs det någon instiftare för att något ska hända, det mesta bara startar inte av sig självt. Vad eller vem är det som utlöser saker hemmavid tro? För det andra så kan inte alla ha rätt. Någon måste fara med osanning eller något som ligger i nära släktskap med det. Om jag kunde reda ut en del så vore det bra. Själv är jag ingen tankeläsare så människor får nog snällt berätta vad de vill ha sagt.

Massor som händer, en del bra saker och andra inte fullt så bra. Men det är ju så livet fungerar. Just nu kämpar jag mot resterna av en ohelig förkylning. Det känns att jag blir bättre så det finns ingen anledning att klaga riktigt. På Måndag kommer tjejerna hem (frun och dottern). Tills dess kan jag och Ejra leva rövare här i lägenheten och hoppas att vi kan julpynta lite i processen. Jag tänker nog sluta skriva extra på engelska framöver. Jag tror nämligen att den lilla skara som ens hittar min FRISTAD är svenskar. Känns lite onödigt att glänsa med min engelska när de i så fall redan kan svenska. Oj, oj, oj....

______________________________

Summary in English will be discontinued for the time being.

Send e-mails if there are questions about that.