Dags att hålla lite mer koll här...
Bokslut 2010 / Closing the chapter 2010
Ledig och fri - så läskigt. / Free - how scary.
Var är tiden? / Where is the time?
Gamla band kommer tillbaka / Old bands return
9 oktober 2009
Under min ungdom på 90-talet fanns det en hel del bra band som jag lyssnade på. Tidiga 90-talet nästan exploderade av band från hela världen som hade ett kristet budskap. De flesta hade en väldigt kort karriär medan andra har hållit sig kvar ända in i 2000-talet. Två av mina absoluta favoriter var Seventh Angel och Detritus, bägge från England.
Sångaren för Seventh Angel, Ian Arkley, gick efter spilttringen och två album vidare inom musik och har varit med i en mängd olika band med varierande framgång. Övriga medlemmar ”försvann” från musikscenen och gjorde annat. Bassisten Simon Bibby undervisade på en rockskola. Detsamma gällde för Detritus, som efter två album var slut. Sångaren Mark Broomhead skulle senare försöka få ihop något med Simon från S-A men bandet blev aldrig riktigt av.
Men så nu, 2009, så har det hänt något. Seventh Angel har återförenats! Gamla medlemmarna Ian Arkley, Simon Bibby, trummisen Tank är tillbaka. Med sig har de också Mark Broomhead! Oj, tänkte jag. Vilket rejält gäng. Härlig hårdrocksnostalgi. De har för närvarande återgett sina två första album nu och en ny skiva finns redan i handeln. Det låter lite långsammare nu, det kan bero på att Ian har haft mycket tid med sina andra band, som alla har varit dödsmetallinfluerade. Kul i alla fall.
Summary in English:
October 9th 2009
During my youth in the 90's there were a lot of good bands I used to listen to. In the early 90's there was an explosion of bands from all over the world who had a Christian message. Most of them were only brief mayflies while others have survived into the 21st century. Two of my absolute favorites were Seventh Angel and Detritus, both from England.
The singer for Seventh Angel, Ian Arkley, went on to other musical groups after the split and two albums. Other members ”disappeared” from the music scene to pursue other things. Bass player Simon Bibby taught in a rock school. The same fate shared the band Detritus, after two albums. Singer Mark Broomhead would later try to get a band together with Simon from S-A but the band never took flight.
But then, in 2009, something has happened. Seventh Angel is reunited! Old members Ian Arkley, Simon Bibby and original drummer Tank are back With them is also Mark Broomhead! I thought to myself, wow. What a bunch. Lovely metal nostalgia. They have now re-issued their first two albums and a brand new is now in the shop. It sounds a bit slower than the old ones, it might be because Ian spent a lot of time in his other bands, exploring death/doom metal. Fun nonetheless.
Resande / Travelling
Nu är vi ute på vår sista minisemester innan allvaret börjar i höst. I ca 6 dagar har vi nu varit runt Östergötland och kuskat. Snart bär det av mot Hälsingland och ska kanske vara där i lika många dagar. Jag hade nog velat ta en tur upp till Sundsvall också men det kan bli lite nätt om tid. Det är ändå bra att få vara resande ett tag.
Summary in English:
July 31st.
Now we are out on our last mini-vacation before all the serious business begins in the Autumn. For about 6 days we've been here around in the Östergötland province. Soon we are bound for Hälsingland and will maybe spend the equal ammount of days up there. I think I'd like to go to Sundsvall too but I think there will be too short of time. Still, it's good to be out travelling.
Bra och dåligt / Good and bad
28 Juni 2009
Fy så dålig jag har varit på att updatera min blogg. Det har hänt så mycket sedan sist. Jag tänkte nästan bara låta olika tankar flöda och kortfattat beskriva dom. Kanske blir det osammanhängande och jobbigt att hänga med?
Bra.
Efter att allt besvär i början av Malvas liv så har det sakta men säkert stabiliserats. För två veckor sedan var vi på återbesök i Lund och då hade allt växt och läkt som det skulle. Det har känts så bra, och personalen i Lund har varit helt fantastisk! Jag tycker det är en förmån att få följa Malva helt från början och vidare. Det kommer jag nog att ha igen längre fram.
För några månader sedan när jag skulle till jobbet hände en annan kul grej. Där sitter jag och halvsover på tåget då jag får höra två människor samtala växelvis på svenska och hebreiska. Jag blir så nyfiken att jag när tåget stannar ber om att få spela in några fraser på min MP3 spelare. Det är inte så ofta jag får sådant mod att bara be saker om främlingar så jag hade debatt i huvudet ett tag innan jag slog slag i saken. Jag tänkte att jag inte få låta chansen gå förbi. Hur ofta annars får jag en chans att fråga hebreisktalande, eller ens träffa några, för att dryfta språkliga ting? Det är ett ganska häftigt språk tycker jag och en del ord är väldigt lika arabiska.
En av fältdagarna under min praktik under lärarutbildningen gick till Köpenhamn. Jag älskar att vandra i den staden. Den här gången följde jag med mina handledare och en klass som hade till uppgift att enskilt berätta om någon byggnad eller plats som var historiskt intressant. Jag har varit på ett par platser som jag annars skulle ha missat. Köpenhamn har väldigt fina gröna oaser mitt i storstadsbullret. Lite som London, faktiskt. Man kan gå avsides från de trafikerade gatorna och genom en smidesjärnsport, där det är tystare, doftar liv och man höra hur vinden spelar genom trädens löv.
Om någon dag till så ska vi på semester. Det känns som jag behöver det mycket just nu. Senare i sommar ska vi träffa min danska vän Mie och få se henne uppträda på ett musikcafé i Svalöv. Det var länge sedan vi kunde umgås och jag behöver verkligen få ordning på min danska. När jag talar danska låter det säkert väldigt lustigt. Kanske som den här stereotypa bilden av en asiat som ibland förmedlas av Hollywood, när den ska tala engelska? Jag får se om jag lyckas klämma in en språkkurs i danska nu till hösten. Jag skulle vilja kunna på riktigt.
Dåligt.
Hämlängtan. Det är dåligt, speciellt som det finns en hel hop av plikter här nere i Skåne som ska underhållas. Ibland vill jag bara trycka på en knapp så att allt här nere stannar av en tid och åka upp till Hälsingland, träffa släkt och göra andra saker som hörde till livet innan jag blev hobbyskåning. Det vore kul att få kunna umgås lite med mina bröder, åka på tur, fiska och sådant. Sommar känns också väldigt mycket Tomteland i Dalarna, som har gett mig så mycket. En del av mig har en förståelse för att om jag var där - så skulle det inte vara på samma sätt som när jag var på toppen av min nissekarriär (2002-2003), och kemin i relationerna med andra nissar har säkert ändrats sedan dess. Men jag längtar ändå ibland.
Lärarutbildningen har inte imponerat. Jag har fått ett par tankeställare efter att jag var ute på min andra praktikperiod i Helsinborg. Vad är det jag håller på med??? Än så länge vet jag inte det. I början av kursen tänkte jag att det givetvis finns en inkörningsperiod innan det känns bekvämt att vara lärarkandidat. Nu efter andra omgången så känns det inte bättre än, till viss del lite sämre, men det har lite med den allmänt dåliga självkänslan att göra. Kanske jag borde fixa till den innan jag går vidare, men hur gör man det? I mitt fall kan jag inte känna läraryrket som ett kall, mer som ett medvetet val, det är ett ganska fritt och flexibelt yrke som betalar hyran varje månad. Klarsynthet, kom!
Summary in English:
June 28th 2009
Man, I am bad at updating my blog. So many things have happened since the last entry. I thought maybe I will just let thoughts flow and briefly describe them. It might be a bit unconnectedly and hard to read?
Good.
After all the turmoil in the beginning of Malva's life, things are slowly getting normal. Two weeks ago we went back to Lund for a return visit and we were pleased to know all had mended as it should. It has felt so good and the staff in Lund has been quite fantastic! I see it as a benefit to have followed Malva's development right from the start. I think I will be happy I did in the long run.
A couple of months ago when I was on my way to work a rather fun thing happened. There I'm sitting half asleep on the train when I can hear two people speak by turns in both Swedish and Hebrew. I get so curious that I ask them to record a few phrases on my MP3 player. It's not too common for me to ask things of total strangers, so before I could muster the courage I had debates in my mind. I thought that it would be a waste if I didn't make use of this opportunity. How often do I get a chance to ask Hebrew speakers, let alone even meet any, to broach lingvistic matters? It's a cool language and some words are similar to Arabic ones.
During my internship at a school (as a part in my teacher's education) one day was set up to go to Copenhagen. I love to stroll in that city. This time I joined my mentors and a class that was supposed to individually tell something about a building or site of historical importance. I now have been to some places that I otherwise would have missed. Copenhagen has very nice green oasis areas in the middle of the big city noise. A lot like London, actually. You can step aside from the pavements, through ironwork gates, where it's more quiet, smells of life and you can hear the wind play among the leaves of the trees.
In a day or so we are going on a vacation. It feels like it's much need for me right now. Later this summer we are going to meet my Danish friend Mie and see her perform at a music café in Svalöv. It was a long time since we could spend some time and I really need to improve my Danish. When I do try to speak Danish I'm sure it sounds funny. Maybe a little like the stereotype Asian that sometimes is portrayed in Hollywood movies, speaking English? I might be able to squeeze a language course in Danish now this Autumn. I'd like to know how to do it right.
Bad.
Homesick. It's bad to be home with all the duties bound to Skåne. Sometimes I would like to press a button so everything comes to a halt and then go up to Hälsingland province, meet family and do things that were connected to my life before I became a citizen of Skåne. It would be fun to go trekking, fish, spend time with my brothers and that sort of things. Summer also feels very much like Santaworld in Dalcarlia province, which has given me so much in the past. A part of me has an understanding that if I was there - it would probably not be in the same way as when I was at the peak of my Father Christmas' elves career (2002-2003), and the chemistry in relations between other elves has surely been altered since then. But I still long for it sometimes.
The teacher's education has not impressed. I have got a few eye-openers after returning from my second internship period in Helsinborg. What am I doing??? Up until now I really don't know. In the beginning of the course I was aware that there probably meant that you need some testing period before it gets better. To feel comfortable with it. But now, after the second period I am not too sure anymore. It feels a bit worse actually, than when I started, but that can have something to do with my overall poor self-confidence. I should fix that before I move on to the next level, but how will I do it? In my case I can't really see the teacher proffession as a calling, more like a concious choice, it's fairly free-hands and flexible that pays the rent every month. Come clarity!
Födelsedag / Birthday
31 Mars
Idag har jag varit trött. Upp vid 05:50, gå ut med hunden och sedan frukost en stund innan tåget går 07:45 till Malmö. En ny kurs började idag och då betyder det ett par (fyra) dagar från 09:15-16:00 varje dag. Föreläsningar och diskussioner. Maten till Ejra tog slut för två dagar sedan så jag fick skolka den sista timmen i Malmö för att hinna hem och till Eslöv. Det är bara där som också är relativt nära som den mat Ejra tål (Carrier - lamm & ris) finns. Ikväll firade jag min födelsedag... det var jag, jag och jag. Jag är ju själv hemma fortfarande, fast Ejra får vara med på ett hörn också. Men istället för tårta får hon en bit banan. Om jag hade fått välja hade min födelsedag firats med massor av vänner och idealet hade kanske varit antingen som på målningen "På en sagoberättares afton" av R. Matthews eller att vi hade sjungit och dansat på värdshuset "Den stegrande ponnyn" i Fylke. Kanske en annan gång!
Summary in English:
31st March
Today I have been tired. Up at 05:50, walk the dog and then breakfast before the train leaves at 07:45 for Malmö. A new course started today - that means a couple of days (four) between 09:15-16:00 each day. Lectures and discussions. The food for Ejra ran out two days ago so today I had to cut class for the last hour at Uni to make it to Eslöv. It's only there that is relatively close by that Ejra's food (Carrier - lamb & rice) can be bought. Today I celebrated my birthday...it was me, me and me. I am home alone still, though Ejra can be at the party too. But instead of cake she will have a piece of banana. If I could choose my birthday would have been celebrated in the company of many friends and the ideal would perhaps have been as the painting "On a storyteller's night" by R. Matthews or that we'd sung and danced at the inn "The prancing pony" in the Shire. Perhaps another time!
Jag gillar billiga skivor / I like cheap albums
I förra veckan gjord jag ett kap. Malmö skivhandel hade rea och då fann jag en skiva med Eivør Pálsdóttir för endast 19 kronor!!! Den här skivan, "Eivør" är lite av en milstolpe i hennes karriär då hon samarbetar med musiklegenden Bill Bourne. Lite speciellt är också att skivan har sånger på fyra språk: färöiska, engelska, svenska och isländska.
Summary in English:
Last week I made a total bargain. The Malmö record store had a sale and then I found an album with Eivør Pálsdóttir for only 19 SEK!!! This record, "Eivør", is a bit of a milestone in her career as she is working with music legend Bill Bourne. It's a special album as it has songs in four languages: Faeroese, English, Swedish and Icelandic.
Liten Malva / Small Malva
Summary in English:
On the 17th of March 2009 at 19:57 we had a daughter weighing 2910 grams, that we have decided to name Malva. Here are som pictures at the bottom of the page. Further on I will put some of the journal diary notes from the time between 16-17 of March.
Nyårskaos / New Year Chaos
Nytt år och nya upplevelser. Uppsatsen har hägrat mest hela jul- och nyårshelgen och än är det inte i hamn. Men jag gjorde ett ryck med hjälp av min fru att få någon som helst struktur på eländet för några dagar sedan. Den tredje januari blev vi bjudna hem till min skrivkamrat Gunilla som jag skriver uppsatsen med, på middag. Jag trodde att vi skulle arbeta lite med texten också, så jag hade med lite böcker för uppdraget. Då vi kom dit var också en annan familj där som verkade väldigt trevliga. Det var dukat för mat och samtal, så något skrivande blev det inte tal om.
Under middagen så kom jag på att familjerna kände varandra väldigt bra medan jag och frun inte visste något mer om någon annan än Gunilla. Så jag bad alla berätta lite om sig själva under en runda. Mitt i rundan så pep frun till och hela rummet bara fryste till. "Aj, ursäkta. Det var en katt!", sa hon högt och ljudligt. Hemma hos Gunilla huserar nämligen en hel mängd djur, eftersom hon bor på en gård. Innan middagen så strök det en katt eller två på golvet under bordet. En av dom hade tydligen tråkigt och ville leka med fruns fot. Det var så kul.
Det var också dubbelbokat med jobb och skrivning av uppsats nu i januari. Vi skriver ju schema månad för månad när vi kan jobba. Jag trodde att vi skulle bli klara på Malmö Högskola med uppsatsen, eller åtminstone de 75% som lärarna begärde innan det blev jul. Men riktigt så bra blev det inte, vi hade material långt under 50% om ens 25% klart, vilket kändes mycket fattigt. Men då jobbschemat gjordes så hade jag tanken på att vi skulle ha fått ordnat tillräckligt. När det inte blev så hade jag redan fått fyra dagars jobb i rad på schemat, som nu minst två behövde bytas bort fort. Det gick smidigt tack vare snälla medarbetare så i start med tisdag ska vi skriva klart skiten!
Så hände det en pinsam den 5:e på ICA. Vi var och handlade lite idag och jag packade medan frun betalade i kassan. Då säger mannen bredvid (som också packade ner varor) något som jag inte uppfattar, mer än "...packar" på skånska. Jag tyckte att det blev pinsamt och ville inte säga "vad sa du?" utan nickade bara leende. I vanliga fall har jag inte svårt med skånska men just då var det tydligen svårt. Så gick vi ut och jag kom på att jag borde ha berättat det för frun, vad som hände. Så jag babblade på högt och brutalt. Då får jag se att mannen ser mig, hans bil står mitt emot våran, två bilar åt höger. Mitt huvud far in i bilen, "nu blev det ännu mer pinsamt", sa jag och berättade allt när vi styrde hem mot lägenheten. Oj, så det kan bli.
Summary in English:
New Year and new experiences ahead. Our Uni report has been with me for the entire holiday and it's not over yet. Luckily, my wife has helped me get some structure for it. The third of January we were invited to my writing companion for dinner. I thought we were to write something also but it became a talkative dinner with another family being there too.
During dinner a funny thing happened. My companion, Gunilla, has quite a few cats and before dinner one of them lay under the table. When we ate shortly after we asked each other about life and who we were, since my wife and I didn't know many there. Right in the middle of a discussion my wife yelped and everyone became dead silent. She shouted: "Ouch, sorry! It was a cat!". The cat had apparently dug into her foot. It was so funny.
It has, of late, also been double-booked with work alongside with the report now in January. We make wishes for our working time-table one month at the time and it is very hard to know what lies ahead, you need to make a lucky guess sometimes. I thought we would finish up with the expected 75% for our report before Christmas. Not so, when we met with our teachers for the last time before Christmas we were not even 50% finished, maybe not 25%, it felt poorly. When our time-table was made I was confident that it would go well. When it didn't and the work sheet came I suddenly had four days in a row of work, that needed to go right away. With the help of nice co-workers I can have time to write the crappy report.
A funny thing happened on January 5th in our local supermarket. We were out shopping and at the cash register my wife paid and I packed the groceries. A man beside me (who also was packing groceries) begun talking to me and the only thing I picked up was "packing" in Scanian accent. I thought it felt a bit awkward to say "what did you say?" so I nodded politely. Usually I don't have any trouble understanding Scanian but that night it was a bit shady, apparently. We left the shop and it struck me that I should tell my wife what had just happened. So I went on like a windbag a bit too loud in the parking lot on our way to the car. Once there I realise the man I am talking about is just standing by his car, just two cars away to the right, on the opposite side of us. My wife has got into the car already, my head goes into the car and I say quickly: "now it got even more embarrassing", and told her the full story as we drove home. That is the way the cookie crumbles.
Rakt ner i december! / Straight down to December!
Pang!
Så var vi inne i december med allt som det innebär. Igår var vi och köpte lite julklappar men lyckades stå emot köphetsen som många andra var inne i. Vi hittade faktiskt ett par bra saker. Efter 15.00 åkte frun hem och jag for bort till Triangeln och skulle börja jobba vid 16.00. Det var lite trögt på jobb igår, mycket därför att vi kanske såg runt 4-5 barn mellan kl 16-20. Det var mest vuxna i butiken igår.
När jag åkte hem visste jag att jag hade en hel del renskrivning av en inspelad intervju att göra. Lite uppsatsångest kan man säga. Frun hämtade mig vid stationen och när jag kom hem hade hon faktiskt hjälpt mig en hel del med det! Så lättad jag blev. Att komma hem strax före 22.00 men oftast lite efter 21 om kvällarna då jag jobbar hjälper inte med inspirationen. Så det var mycket uppskattat.
Idag har vi handledning. Ikväll är det cellgrupp. Inget känns kul, jag tror jag behöver fylla på kraft någonstans. Varför är det så ofta så?
Summary in English:
December 4th.
Bang!
And so we have entered December, and all that comes with that. Yesterday we were out buying some Christmas gifts and managed to stand firm against the shopping frenzy many people seemed to suffer from. We did find some cool stuff. After 15.00 the Mrs. went home and I headed for the Triangle shopping centre, where I would begin at 16.00. Work was a bit slow and mostly because we did only see 4-5 children between 16-20 o'clock. There were mostly adults in the shop yesterday.
When I got off and went home I knew I had some serious writing to do, transcribing a recorded interview. So slight anguish arose. The Mrs. picked me up at the station and at home it turned out that she had helped me with a lot of it. Relief!
Today we have guidience with our teacher - for our report. Tonight we have house group. Neither feels fun, I need to refill my tank with some power. Why does it happen so often?
En ny kärlek / A new love
30 november.
Jag har en ny kärlek, i musiken. Det är det kymriska bandet Pererin (som betyder Pilgrim) och skivan "Haul Ar Yr Eira (Sol på snön)" som har fått mitt inre i rörelse. Skivan är från 1980 och det märks att det är en progressiv ljudbild de har i sin folk-rock stil. Det här är så pass bra att jag blir lite förvånad att det inte går att få tag på i butikerna. Fast ändå, det är ju köp och släng som gäller i dagens musikvärld, så kanske inte så konstigt när allt kommer omkring.
De sjunger helt på kymriska och efter lite efterforskningar på nätet så är det lite svårt att finna inläggsinformation på konvolutet på engelska. Mellan 1980-82 släppte bandet tre LP skivor och en fjärde skiva gavs senare ut på kassettband. Men nu verkar det som de flesta har getts ut på CD. Gissa om jag ska hålla ögonen öppna!
Vad kan jag säga, det är mycket finstämt och vackert. Långa gitarrslingor på elgitarr och avancerade röstarrangemang blandas med flöjter och andra akustiska instrument till något nära på överjordiskt, gammalt och tidlöst samtidigt. Kymriska har en sådan vacker klang och är fint sångspråk. Av vad jag har läst om bandet så behandlar texterna romantiska, andliga och kymriska teman, just det kymriska är tydligen väldigt starkt - som en stolthet över sin region. Det här kommer att vara en medresenär för mig som "pilgrim" i den här världen för en låååååång tid framöver.
Summary in English:
November 30th.
I have a new love, in music. It's the Welsh band Pererin (meaning Pilgrim) and their record "Haul Ar Yr Eira (Sun on the snow)" that has stirred my inner being. The record itself is from 1980 and the progressive sound in their folk-rock style is evident. This is so good I am curious why you can't find these albums in the shops. Then again, the music industry of today is more of a worn-out and toss away mentality, so I shall not be surprised.
They only sing in Welsh and after some research on the web, it's apparently hard to come by English sleeve-notes. Between 1980-1982 the band released three LP albums and a fourth only on cassette for some time. But now it seems that all four can be found on CD's. I will keep my eyes open for them for sure!
What can I say, it's very beautiful and mellow. Long electric guitar licks and advanced voice arrangements mix with flute and acoustic instruments to create something close to etheral, old and timeless at the same time. Welsh has such a nice tone to it and is a good singing language. From reading about the band the lyrics have romantic, spiritual and Welsh themes, especially the Welsh theme is very strong - pride over the region Wales. This will be a companion for me as a "pilgrim" in this world for a looooooong time.
Stjärnornas Krig i Sverige / Star Wars in Sweden
29 Juli.
Jag åkte upp till Ugganåker redan lördagen den 26 juli för att hälsa på klanen, Ejra var med som ett tyst men trevligt sällskap. Vägen jag valde var E4-E6 förbi Jönköping (man måste ju göra ett stop vid A6), vidare förbi Vättern (fler än jag som vill bada?) innan det började kännas "hemma" vid Dalagränsen. Det var lite kul med Ejra när vi stannade. Hon blev så nyfiken på direkten och skulle undersöka allt. När vi stannade vid Vätterviksbadet fick hon dock snällt vara kvar i bilen, då det var hundförbud vid stranden. Jag tog några bilder precis innan jag hoppade i det svinkalla vattnet. Kameran gömde jag noga i mina kläder. Lite dumt att vara själv på en sådan här resa när det gäller värdesaker men som man kan se så blev kameran inte stulen. Vid ett av våra sista stopp när vi var i Dalarna så lekte jag lite med självutlösaren på kameran, svårt att komponera bilder bra.
Det tog dryga tolv timmar innan jag var framme i Edsbyn. Då var vi rätt så trötta kan jag säga och slocknade duktigt. Dagen efter fick jag känna efter en stund för att förstå vart jag var någonstans. Men jag var ju i Edsbyn. Jag brukar försöka ha som rutin att besöka och umgås med så många jag kan och också ta en tur till gravbacken när jag är hemma. Kenneths vagnhall är lika imponerande som alltid. De har fått nya husdjur där, en liten haj och en papegoja. Bara man kör runt lite i trakterna är allt plötsligt så väldigt annorlunda än nere i Skåne. Skylten med björnstråk är obetalbar. Klas och Sverre hade med sig lille Bamse som snabbt blev en lekkompis till Ejra. Som de sprang runt på gräsmattan! När de sedan blev utmattade av lek så somnade de tillsammans.
Jag hade ett par delmål med den här resan. Först var det ju kul att få se ugganåkersbygden igen, träffa familjen och vänner där. Men ganska högt upp på listan var också att besöka min engelska vän Xanthe uppe i Sundsvall, kombinerat med att gå till Stjärnornas Krig-utställningen i Örnsköldsvik. Så efter några dagar runt i Edsbyn åkte jag upp mot Sundsvall. Ejra fick vara hemma på spa. Jag hade på mig t-skjortan som Klas gav mig, med Stjärnornas Krig texten på, men lämnade kepsen hemma för att inte verka alltför fanatisk. Utställningen har hittills bara getts på ett par utvalda platser i Europa: Lissabon och Porto i Portugal, London i England, Bryssel i Belgien och Örnsköldsvik i Sverige. Nästa stop 2008 verkar bli Madrid i Spanien. Att den gavs endast i Örnsköldsvik i hela Norden tyckte jag var stort och som den Stjärnornas krig-fantast jag är kunde jag såklart inte hålla mig borta!
Färden upp gick bra men det var inte helt lätt att hitta stället min vän bodde på, när jag väl hade kommit ut ur Sundsvall. Men med lite hjälp av telefonguidning och min väns make Roger så kom jag till slut fram. Skönt att sträcka på benen. Deras hus var stort, nog vill man ha hus när man såg det. Det här var första gången som jag träffade lilla Hannah också. Jag tänkte att en nalle är ju aldrig fel, så familjen blev lite större den dagen. Ha, ha.
Jag hade bara träffat Roger som hastigast på både vårat och deras bröllop så jag visste egentligen inte vem han var. Det visade sig vara en trevlig kille med mycket bestämda åsikter och kärlek till allt som går fort. Viktigaste var att han verkade ha hjärtat på rätta stället. Det var skönt att veta att jag inte ensam skulle stå för Stjärnornas Krig-galenskapen. Roger hade redan varit till utställningen en gång innan jag kom upp! Nu var alltså högtidsstunden här. Xanthe gjorde en fantastiskt god middag innan vi packade in oss i bilen på väg till Örnsköldsvik. Landskapet vid Höga Kusten är väldigt speciellt och var en fin bakgrund till lite uppdateringssamtal. Det händer så många saker med ens vänner när man inte träffas så ofta verkar det som. Men hon verkar trivas i sin roll som mamma och det är inte svårt att förstå när man umgås med Hannah. Vilken liten bus!
Luften var varm när vi kom fram och jag saknade redan luftkonditioneringen från bilen. Men det gjorde inte så mycket ändå, när jag visste vart vi var på väg. Ett eller två övergångsställen senare stod vi äntligen framför museet och såg den jättelika banderollen för utställningen. Det kändes nästan historiskt, i alla fall på det personliga planet. Väl inne i byggnaden kom en flodvåg av återblickar från barndomen: leksaker, seriealbum, prylar och inte minst de första minnena av filmerna. Allt blandades runt i en stor nostalgisk hyllning till fenomenet Stjärnornas Krig. Utställarna hade verkligen inte sparat på krutet. Här fanns mängder av modeller, produktionsskisser och prylar från alla sex filmerna. På bottenvåningen var det mest modeller och produktionsskisser, med fördel från de tre nyaste filmerna. Informations-skyltarna vid en del grejer var verkligen intressanta för alla filmintresserade. Det fanns material för bakom-scenerna såväl som fiktiva fakta att frossa i. De andra våningarna var ännu mer imponerande, med de flesta dräkterna och kostymerna till de karaktärer som man verkligen minns. Darth Vader hade fått ett alldeles eget rum, där hans långsamma andetag gav det en speciell stämning. Kul var det också att se Boba Fett, Stormtrupper och Ewoker. Det här är hantverk tycker jag. Visst kan det ha sina förtjänster med DAB (Data animerade bilder) men det har nästan blivit för kletigt verklighetstroget nuförtiden att det nästan inte imponerar mig längre. Det är nästan så att man hellre föredrar Ed Wood scenografi i ren protest.
Vi tog en paus för lunch och glass efter några timmar. I anslutning till cafét så fanns ju naturligtvis en prylbutik med hutlösa priser. Man kunde också filma en sekvens med stormtrupper och ljussabel som man kunde ta med sig hem på DVD men kön av barn var så lång att jag avstod. Skulle kännas lite konstigt tror jag att stå där, lång som en wookie och blicka ut över kön av lintotteskallar.
En av många höjdpunkter på utställningen var att äntligen få se C-3PO och R2-D2 i naturlig storlek. Dessa "otursförföljda" robotar som speciellt i episod 4-6 har den viktiga humoristiska rollen för att väga upp de många gånger allvarliga teman som finns i Stjärnornas krig. Det var så häftigt att bara få vara nära dessa dräkter. Vi tog oss därifrån efter lite till tittande och körde ner till hamnen, där en fullskalig modell av ett Naboo jaktplan stod uppställt! Så synd bara att det inte var en TIE jagare eller en X-vinge, men nog var det kul ändå. Nöjda och väldigt nostalgiska åkte (åtminstone jag) vi tillbaka mot Sundsvall. Vi gjorde ett kort stopp precis vid Höga kusten bron och beundrade utsikten. För alla er som på något sätt tycker att Stjärnornas krigs universum är spännande men har missat utställningen, tyvärr, det finns ingen tröst. Den borde ha varit ett måste för alla som har det minsta intresse av film och definitivt för er som är sålda på fenomenet. Men för er stackare tänkte jag vara extra generösa med bilder i det här inlägget.
Samma kväll åkte jag hem och mötte mina bröder på vägen mellan Söderhamn och Bollnäs. De skulle ut med hundarna och jag hängde på. En av rottweilerhundarna gjorde dock utfall mot mig, vilket inte var så kul. Det var tillrättavisning och ignorera på hög nivå som gällde. Jag skulle jobba lite senare i veckan så jag fick åka mot Skåne några dagar efter resan till Sundsvall.
Resan ner blev lite längre än väntat. Jag hamnade på fel väg och tänkte inte så mycket på det förrän jag närmade mig Göteborg! Jag var trött och ouppmärksam och hamnade "lite" fel. Argh...! Så jag virrade runt och kom ner via Varberg, letade upp en dansk radiokanal och körde på. Kvällsljuset var det inget fel på. Kustlinjen var så fin den kvällen och jag hade skaffat en 2 liters Coca-Cola för att hålla mig vaken. Väl framme i Landskrona kom det en överraskning. Frun hade gjort en kaka och bad mig sitta ner i soffan. Jag förstod ingenting. Kakan kom och på den stod det 1+1=3. Nej men...vi ska få barn! Så allt "morgonmys" i Karlstad lyckades alltså. I början av april blir det livat.
Summary in English:
July 29th
I went up to Ugganåker on Saturday the 26th to visit the clan, Ejra was with me as a friendly but silent companion. I took the E4-E6 road through the country, passing Jönköping and I also made a stop at the Vätterviks bathing camp. Dogs were not allowed on the premises so Ejra had to sit tight while I took a swim in the freezing cold water. Refreshing! I hid the camera in my clothes, that's the way to do it when travelling alone. But as you can see by now, the camera didn't get stolen. As we later came into Dalecarlia we made our last stop before getting home and I fooled around a little bit with the self timer. It's not the easiest thing to get good pictures that way.
Overall it took us about 12 hours to reach Edsbyn. I hit the sack without any persuation. When I woke up I had to think for a while before I understood where I was. I was in Edsbyn of course. Whenever I get back home I usually try to visit as many family members and friends as possible and also take a trip to the graveyard. At Kenneth's office they had had two new pets, a parrot and a small shark. Just taking a ride around Ugganåker countryside all things are very different to my life down in Skåne. The bear trail sign is priceless. Klas and Sverre brought their little dog Bamse who instantly became a playmate for Ejra. They ran around the grass like crazy but later fell asleep.
I had a couple of goals for this trip. Firstly, it was so nice to be in the province and meet family and friends. But secondly, it would also be an opportunity to visit my friend Xanthe up in Sundsvall, and combine that with a visit to the Star Wars exhibition in Örnsköldsvik. So after a couple of days around Edsbyn I went. I left Ejra with my parents. The T-shirt of the day was the Star Wars logo one that Klas gave me, but I decided to leave my cap at home to not appear too fanatic and nerdy. The exhibition had previously been in: Porto and Lisbon in Portugal, London in England, Brussles in Belgium before it came to Örnsköldsvik, Sweden. Next stop for 2008 seems to be Madrid, Spain. I think it was rather cool that it only came to Örnsköldsvik in the entire Nordic region, instead of, let's say....Stockholm. And as the Star Wars fan I am I just couldn't keep away.
The journey up went well although it was a bit of an ordeal to find the place my friend lived at, once out of Sundsvall centre. But after som phone-guidance and the help of my friend's husband Roger, I soon arrived. Nice to stretch your legs. Their house was big, it made me want a house as well. This was also the first time I met little Hannah. Before I left Skåne I built a bear at work, a bear is never wrong. So the family got extended that day, ha, ha.
I had only met Roger briefly at both our and their wedding, so I really didn't know him. He turned out to be the nicest guy with very strong opinions and a love for anything that goes fast. The most important thing was that he had the heart on the right spot. It was also good to know that I wasn't going to be the only one appearing to be mad for Star Wars. Roger had already gone up to the exhibition grounds once before I came! So this was the moment. Before we packed ourselves into the car Xanthe made a delicious dinner. The landscape around the high coast is somewhat perfect in acting as a backdrop for conversations. So many things are going on in friends' lives when you are not able to update yourself on a regular basis. But Xanthe seems to enjoying her role as a mother. And I am not surprised after meeting Hannah.
The air was hot when we arrived and I found myself missing the air conditioner as we stepped out of the car. It didn't bother me too much now that I knew we were on our way. Only one or two zebra crossings later we stood in front of the museum and saw the gigantic poster advertising the exhibition. It almost felt historical, on a personal level. Once inside the actual building a tidal wave from my childhood hit me: the toys, the comics, gadgets and most of all, the first memories of the movies. All those things got mixed in a nostalgic tribute to the pehnomena that is Star Wars. They really spoiled us. Here were loads of miniature models, props, costumes and production art from all the six movies. The models were primarily on the first floor, most of them from the three new ones. The information signs were are true treat for us movie-freaks. Both behind-the-scenes and fiction writing and facts were available. The other floors were even more impressive, with most of the costumes and characters that were memorable. Darth Vader had his very own room and his slow breathing really laid down the atmosphere. I delighted in seeing Boba Fett, Storm Troopers and Ewoks too. This is craftmanship in my opinion. Sure, CGI (Computer Generated Images) effects have their charm to an extent, but it's all smeary authentic nowadays it hardly impresses me any more. It's almost that you want to put an ad out for Ed Wood production design as a protest!
We had lunch and an ice-cream after an hour or so. Adjoining the café was of course a small gadget shop with outrageous prices. You could also shoot your very own scene with Storm Troopers and a light saber and bring it home on DVD but the long line of children talked me out of it. Besides, it would look rather strange if I were to stand there, tall as a Wookie, and look down on those small curly heads.
One of many highlights was to finally see C3PO and R2-D2 in natural size. These two messed up droids were important as a humoristic duo, especially in episodes 4-6, to give some counter effect to the many times - serious themes you can see in Star Wars. It was so cool just to be close to those costumes. After some more viewing pleasure we departed and went to the docks, where they had a full scale replica of a Naboo starfighter! Too bad it wasn't a TIE fighter or a X-wing but it was fun nonetheless. As we drove nostalgic (at least I was) towards Sundsvall we made a stop at the High Coast Bridge and admired the scenery. And to all of you who are interested in Star Wars in any way but have missed the exhibition, there is no consolation I'm afraid. All who are interested in film in general and in Star Wars in particular, you just had to be there if you are a fan! For all of you I will be extra generous with images in this entry.
That very evening I went home and met my brothers cars on the road between Söderhamn and Bollnäs. They asked me if I wanted to come along and walk the dogs in the forest and I did. One of Kenneth's rotteweilers charged at me so I had to discipline and ignore it for a while. Later that week I would work in Malmö so I stayed only for a couple of more days in Edsbyn.
The trip south took longer time than anticipated. I took some wrong turns and didn't really think I was lost before I saw Gothenburg closing in. I was tired and fatigued by driving so long and thus didn't pay enough attention I guess. Argh...! Eventually I reached Varberg and managed to power up with a large Coca-Cola to stay awake and found a Danish radio station to get in the mood. The evening light was beautiful that night. When I finally reached Landskrona it was already dark. My wife had a major surprise in store, she made me sit down in the couch and later brought out a nice little cake. She had written 1+1=3 on it. Wait a minute...are we going to have children? So all the "morning cosy" in Karlstad paid off. In the beginning of April it will be full of life here!
Tidig morgon, sen kurs / Early morning, late course
Summary in English:
Monday morning. Nice, if you don't have to get up at 05 in order to have time to get things done and travel to Malmö before the new course will begin at 09.15. This is the last course for educational drama and it's a paper report course where we will write in pairs about anything linked to drama. Today it has also been a week since we had our final production and it feels quite distant already. I will write about our play in a different entry.
