Dagen efter...
Igår var sista föreställningen av "Askungen". Det var nästan som på premiären, alla nerver satt på rätt plats och det var som om alla verkligen gav allt. Någon replik hamnade kanske lite på kant men spelglädjen var det inget fel på. I stort så var det en framgång.
Efteråt så kom det fram en dam och klagade så på min roll, hon kunde inte förstå varför Askungens pappa var så väldigt mesig. Det bekymrade henne under hela spelet, men vi fick ett ganska intressant samtal efteråt om det. Rollen ÄR ju så, då kan man väl säga att man har lyckats i så fall (?) med att beröra även sådan punkt i människors känsloliv? Det var den första som har sagt så. Givetvis är det inte så kul för Askungen att ha en sådan undanfallande far men på slutet så blir det ju annorlunda. Han tar för sig mer och allt blir som i de flesta sagor. Teater är ju så fantastiskt eftersom man faktiskt berör alla olika beroende på människors olika livsresor. Det har kommit fram barn som har haft en annan syn på min roll; en del har tyckt att jag har varit snäll, lite läskig (kan vara längden från fotsulan till huvudet) eller så ville de leka med mig. Tänk så olika sätt att se på en roll. Tidigare har jag ju mest spelat komiska roller hos Tomten - som busmus eller något troll med attityd. Nu har jag fått använda större känslospektra dessa två år med teaterfolket. Det är mycket intressant att testa nya tekniker, uttryck och man lär sig hela tiden av andra. Ge och ta är mycket viktigt, utan att hålla för hårt på sitt revir. Jag har mött alltför många genom åren som inte vill dela med sig eller har en spärr för att knappt kunna prata med andra som inte är på samma "nivå". Mycket tråkigt. Nog har det funnits sådana tendenser även inom teaterfolket, men de är ett fåtal, som tur är.
Efter föreställningen så röjde vi upp på scen 3. Allt skulle antingen slängas, packas ner eller flyttas. Det blev många turer uppför trappan till Universum (teaterfolkets lager- allt i allorum). Som mest hektiskt bar jag och styvmodern, syster leda och musen Quno upp allt i loppet av 30-45 minuter. Flaskor skulle pantas på Netto av mig och Quno. På vägen tillbaka passerade vi en grupp knarkare med för många öl- och spritflaskor. Vi mötte syster Lida precis innan vi skulle gå tillbaka till scen 3. Hon skulle med lite saker till bilen sin. Inte långt efter kom hon tillbaka till scen 3 och berättade att samma gäng som vi mötte hade ställt sig vid hennes bil (på dagen kl 15 ungefär) och skulle urinera på den! Hon hade sagt något mindre charmerande till dom och då hade gått till bilen bakom hennes och gjort det de skulle. Suck..!!! Scenen var snart ren från alltifrån hus, grusgång och utemöbler som användes i pjäsen. Vi gick till Sultan Palace för en matbit hela gänget. Där blev det tacktal och turkisk buffé, samt en liten present. Vi fick alla ett litet baddjur; jag fick en blå anka. Efter middagen så åkte jag hem, bussen hade jag missat vid 20:15 så jag fick ta bussen som kom en timme efter. Kollektivtrafik på en söndag, hurra!
Jag är mycket nöjd med hela tiden som det här varade. Nu får vi se vad som ligger framför i teaterväg.
Efteråt så kom det fram en dam och klagade så på min roll, hon kunde inte förstå varför Askungens pappa var så väldigt mesig. Det bekymrade henne under hela spelet, men vi fick ett ganska intressant samtal efteråt om det. Rollen ÄR ju så, då kan man väl säga att man har lyckats i så fall (?) med att beröra även sådan punkt i människors känsloliv? Det var den första som har sagt så. Givetvis är det inte så kul för Askungen att ha en sådan undanfallande far men på slutet så blir det ju annorlunda. Han tar för sig mer och allt blir som i de flesta sagor. Teater är ju så fantastiskt eftersom man faktiskt berör alla olika beroende på människors olika livsresor. Det har kommit fram barn som har haft en annan syn på min roll; en del har tyckt att jag har varit snäll, lite läskig (kan vara längden från fotsulan till huvudet) eller så ville de leka med mig. Tänk så olika sätt att se på en roll. Tidigare har jag ju mest spelat komiska roller hos Tomten - som busmus eller något troll med attityd. Nu har jag fått använda större känslospektra dessa två år med teaterfolket. Det är mycket intressant att testa nya tekniker, uttryck och man lär sig hela tiden av andra. Ge och ta är mycket viktigt, utan att hålla för hårt på sitt revir. Jag har mött alltför många genom åren som inte vill dela med sig eller har en spärr för att knappt kunna prata med andra som inte är på samma "nivå". Mycket tråkigt. Nog har det funnits sådana tendenser även inom teaterfolket, men de är ett fåtal, som tur är.
Efter föreställningen så röjde vi upp på scen 3. Allt skulle antingen slängas, packas ner eller flyttas. Det blev många turer uppför trappan till Universum (teaterfolkets lager- allt i allorum). Som mest hektiskt bar jag och styvmodern, syster leda och musen Quno upp allt i loppet av 30-45 minuter. Flaskor skulle pantas på Netto av mig och Quno. På vägen tillbaka passerade vi en grupp knarkare med för många öl- och spritflaskor. Vi mötte syster Lida precis innan vi skulle gå tillbaka till scen 3. Hon skulle med lite saker till bilen sin. Inte långt efter kom hon tillbaka till scen 3 och berättade att samma gäng som vi mötte hade ställt sig vid hennes bil (på dagen kl 15 ungefär) och skulle urinera på den! Hon hade sagt något mindre charmerande till dom och då hade gått till bilen bakom hennes och gjort det de skulle. Suck..!!! Scenen var snart ren från alltifrån hus, grusgång och utemöbler som användes i pjäsen. Vi gick till Sultan Palace för en matbit hela gänget. Där blev det tacktal och turkisk buffé, samt en liten present. Vi fick alla ett litet baddjur; jag fick en blå anka. Efter middagen så åkte jag hem, bussen hade jag missat vid 20:15 så jag fick ta bussen som kom en timme efter. Kollektivtrafik på en söndag, hurra!
Jag är mycket nöjd med hela tiden som det här varade. Nu får vi se vad som ligger framför i teaterväg.
Kommentarer
Trackback