Nu är cirkeln sluten / It has come full circle
Idag torsdagen den 6 december så har jag varit krasslig i ungefär en vecka. Vad har skett då? I tisdags (4/12) så missade jag den sista tentan före julen. Eller...jag tänkte göra ett försök trots att kroppen protesterade å det högsta! Väl vid högskolan så fick jag ett allvarligt fall av näsblod som inte ville sluta helt förrän efter 45 minuters kamp. En stund innan vi skulle börja träffade jag min samarbetspartner Jahna, som jag skulle leda dramaövningen med. Men jag kände att benen nästan vek sig av utmattning och den här skitförkylningen och bestämde mig för att åka hem. Suck! Det här var viktigt, vi skulle leda dramaövningar i par och sedan göra en skrivning om va som skedde under passet. Nu när jag inte kunde vara med så blev det genast svårare att kunna skriva om något, som jag inte ens har sett! Jag fick e-brev från en av mina lärare nyss och tydligen ska vi lösa det genom att göra en variant på övningarna på något vis nästa vecka. Undrar vad det innebär?
Med förkylningen har jag också behövt sjukskriva mig från jobbet den här veckan, bägge av de enda dagar som jag fick i veckan. Det kändes lite surt, som jag säkert sade förra gången så behöver vi alla pengar som vi (jag) tjänar. Hemska saker som hyra, mat, bensin och annat viktigt behövs tas hand om. Men till lördagen så MÅSTE jag vara frisk, då ska vi ut och käka lite med jobbet inne i Malmö. Fy pekk för förkylningar.
De har börjat visa den amerikanska versionen av "The Office/Kontoret" med Steve Carell på svensk tv nu. Den når inte alls upp till samma nivå som den brittiska men verkar vara lite småkul ändå. Amerikanare har inte samma svart humor tror jag. Den är så himla rolig!
Summary in English:
Today on Thursday, December 6th I have been having a cold for a week. So what's new? First of all, this Tuesday I missed out on the last drama-exam before Christmas due to this cold. We were supposed to lead a drama exercise in pairs and I thought I would give it a go and go in to Uni despite the protests from my body. Upon arrival I had a nose-bleed attack that didn't ease up fully until after 45 minutes. So I decided to go home. It was an important day, we would lead the exercise and then later write something that applied to that exersice. Now, how would I be able to write about something that I hadn't seen? One of my teachers sent me an e-mail and assured me we would sort things out next week.
Due to this cold I have hade to call in sick for my two days of work this week. Not cool. As I mentioned before we really need the money, all the money we (I) make, for the rent, food, petrol and other necessities. On Saturday I NEED to be well, since we will eat out with the bear-builders at work.
They have begun showing the American version of "The Office" with Steve Carell as the leading man. It was fun alright, but it doesn't meet the standards of the British original by a longshot. I guess Americans don't understand the special "dark" humor.
Med förkylningen har jag också behövt sjukskriva mig från jobbet den här veckan, bägge av de enda dagar som jag fick i veckan. Det kändes lite surt, som jag säkert sade förra gången så behöver vi alla pengar som vi (jag) tjänar. Hemska saker som hyra, mat, bensin och annat viktigt behövs tas hand om. Men till lördagen så MÅSTE jag vara frisk, då ska vi ut och käka lite med jobbet inne i Malmö. Fy pekk för förkylningar.
De har börjat visa den amerikanska versionen av "The Office/Kontoret" med Steve Carell på svensk tv nu. Den når inte alls upp till samma nivå som den brittiska men verkar vara lite småkul ändå. Amerikanare har inte samma svart humor tror jag. Den är så himla rolig!
Summary in English:
Today on Thursday, December 6th I have been having a cold for a week. So what's new? First of all, this Tuesday I missed out on the last drama-exam before Christmas due to this cold. We were supposed to lead a drama exercise in pairs and I thought I would give it a go and go in to Uni despite the protests from my body. Upon arrival I had a nose-bleed attack that didn't ease up fully until after 45 minutes. So I decided to go home. It was an important day, we would lead the exercise and then later write something that applied to that exersice. Now, how would I be able to write about something that I hadn't seen? One of my teachers sent me an e-mail and assured me we would sort things out next week.
Due to this cold I have hade to call in sick for my two days of work this week. Not cool. As I mentioned before we really need the money, all the money we (I) make, for the rent, food, petrol and other necessities. On Saturday I NEED to be well, since we will eat out with the bear-builders at work.
They have begun showing the American version of "The Office" with Steve Carell as the leading man. It was fun alright, but it doesn't meet the standards of the British original by a longshot. I guess Americans don't understand the special "dark" humor.
Nallemode och förkylning / Bear-fashion and a cold
Tack för Bafucin! Det är en riktig hjälpare i nöden. Ja, ni gissade rätt, jag är förkyld. Men inte en helt vanlig förkylning, nej, den här har satt sig mer på halsen än någon annanstans. Det är för illa alltså.... allt började efter torsdagen 29/11. Vi har haft nallemodevisning på jobbet då, vilket var annorlunda och kul även om jag var lite halvlåg till manns. De hade byggt ut en riktig modegång som olika butiker använde sig av. När det var våran tur så hade vi kantat hela gångens sidor med fluff och ställt ut några nallar strategiskt vid ridån (läs svart tygstycke). Michelle och Sanja (chefer) hade skrivit ett manus till som en nallebyggare läste från medan vi andra agerade enligt det. På torsdagen kändes det lite osäkert och allt gick på under 15 minuter men till slut blev vi nog rätt så proffsiga och landade på en sluttid av 25 minuter. Det blev en mindre succé och bra tillfälle att visa upp sig som butik.
Eftersom det gick så fort på torsdagen betydde det att jag kunde åka hem tidigare, och följdaktligen också följa med till den andra bönegruppen som träffas den dagen. Jag brukar annars jobba just den dagen och just i brottet av den tiden och har bara varit med en gång hittills på hela hösten. Så vi åkte dit, men vad ingen hade berättat var att hela familjen var sjuk i feber och förkylning sedan länge. Mycket riktigt så satt de och hostade sig igenom kvällen, deras unge var en skicklig hostare må jag säga. Efteråt kunde jag få lite känningar att något inte stod "rätt" till i kroppen men trodde jag bara var trött (trötthet i sig sänker immunförsvaret). Efter den modeshowen på fredag kände jag mig rätt så illa...halsen smärtade och jag fick frossa när jag väl kom hem. Argh.. fast på något vis så verkade allt "gå ner" igen tills jag skulle sova. Övertygad om att kroppen spelat mig ett spratt stoppade jag i mig alla vitaminer och frukter jag kunde klara av innan jag for till jobbet på lördag morgon. Dagen gick ganska bra men det var som jag hade en pulserande klappning i kroppen rätt så snart. Efter sista modevisningen var jag helt förstörd och skulle ändå jobba i några timmar till. På något vis höll jag ut till det sista. Det var nog mycket för pengarnas skull. Jag är tacksam för alla pengar som jag kan tjäna när vi har det lite knapert. Jag har liksom inte råd att vara sjuk känner jag, speciellt som frun inte har fått tag på något jobb än. Det blir lätt en liten katastrof. Just därför blev jag lite sur att de inte sa något. De kunde ha sagt om de visste om sig att de var sjuka: "Vi har feber och är förkylda sedan en tid tillbaka, kanske vi kan ta det någon annan dag?". Men neeeej då! De körde på som vanligt. I och för sig så kanske de inte visste att det mesta hänger på mig för att få ihop det till hyran. Men hallå, vem vill bli sjuk? Och när förkylning är en av de mest smittsamma sjukdomar så kan man väl anta att man inte ska vara bland människor, för att minska smittrisken. Jag blev bara sur över det hela. Det är väl dags att ta ett till Bafucinpiller kanske...?
Nedrans skit också. Den här bloggsidan är förfärligt dålig! Om man inte sparar en gång var femte minut så bara loggas man ut medans man skriver om man vill förhandsvisa eller välja att spara efter att ha väntat en stund. Ôkke himla bôs! Jag har precis förlorat hela min engelska summering och massor av det svenska också (sparades senast 8:25 och nu är klockan 9:47). Gå och dö din fula bloggsida... grrr....!!!!
Nåväl, låt oss skriva om det så hastigt försvann, en gång till! Jag skrev förut att det rör på sig i musikvärlden på många sätt. En artist som jag skulle vilja undersöka just nu är Tarja Turunen och hennes nya "Winter Storm". Hittills så har jag bara hört och sett videon till "I Walk Alone". Den är mycket filmisk och lite drömsk, nästan hämtat ifrån Tolkiens Midgård. Tarjas röst passar bra till sådan musik tycker jag. Stilen känns lite lättare än när hon var med i Nightwish. Kritikerna har i Sverige inte varit nådiga mot "Winter Storm". Jag ska nog ta reda på det själv, om den är bra eller inte. Tydligen är det som en fantasiberättelse hela skivan. Kanske det har fungerat som terapiarbete också, för att bearbeta bråket med gamla bandmedlemmar?Jag kan tycka att det var lite onödigt att hon fick sparken på det sättet som det hände, med att bli offentligt uthängd med det där brevet som bandet skrev. Sedan har ryktena gått över hela internet, varför hon blev sparkad. Det ska man nog ta med en nypa salt tror jag. Det finns alltid två sidor av ett mynt, nämligen.
Summary in English:
Thanks for Bafucin! Yes, you guessed it, I have a fever and a cold - not your usual cold but one that has attacked my throat more than anything. It all begun on November 29th. At work we've had bear-fashion with us walking back and forth on stage and also on a catwalk they had built. It was great fun. At first our catwalk was finished after just 15 minutes but as we became more secure our 2 last shows clocked at about 25-30 minutes. Our bosses had written a script for us, one read it and the rest acted on stage to what was being said. I think it was a great oppurtunity to show the shop.
Since it only took 15 minutes on Thursday it meant I could go home earlier, thus enabling me to tag along to the 2nd prayer group we are involved in. I have only once been to this one since the time it's at collides with my job's time-table. But this night I could all of the sudden come along. So we went, but what no one had told me was that the family that would host the event (always the same one) were sick of fever and had been battling a nasty cold for quite some time now. Sure enough, they coughed themselves through the entire evening, their child being the master-cougher of them all. As we later drove off home I could feel something wasn't "right" in my body but dismissed it as me being tired (tiredness in itself lowers the body's defences). After the bear-fashion on Friday I could feel my throat clogging and I also had the shivers that evening, though it seemed to subside when it was time for bed. Thinking my body had played me in jest I hurried to work on Saturday morning after eating some fruits and vitamines. In the beginning of that day everything was peachy but soon I got this sick-beat throbbing in my body and after the last bear-fashion show I felt totally wasted though I had hours left on my shift. I held on despite the pain in my throat. I stuck around mostly for the money, since we are in slight economic distress. I can't really afford to call in sick at the present, especially when my wife can't seem to get a job to balance it a bit. That is exactly why I became a bit cross with the situation with the prayer group. They could easily have told us that they were sick: "We have a fever and cold, meybe we could postpone this to another day?". But noooo! They just kept on going as if they weren't sick. I do admit that they might not have known that Iit depends solely on me to get money for rent. But hello, who in their right mind wants to get a fever and a cold? And considering that a cold is one of the most contagious diseases there are, you would probably don't want to be around people. It really bugged me. Maybe it's time to have another Bafucin pill...?
Crap... totally wacky! This blogg-page really sucks - unless you save your work every five minutes or so, you log out unwillingly while you are writing something and it won't get saved. Such a waste of time, it gets me mad. I have just lost my entire English summary and also loads of Swedish material without knowing it. Drop dead you funking blogg-page... grr!!!
Here we go again. It's moving in the music business. One of the artists that I will keep an extra eye out for is Tarja Turunen and her album "Winter Storm". So far I have only seen her video for the song "I Walk Alone". It has movie-like qualities and is very beautiful in my opinion, takes my mind to places like Tolkiens Middle-Earth. The style fits Tarja's voice nicely, I think the album is a much lighter creation than when she was in Nightwish. The critics have not been merciful in regards to this album in Sweden. But I will find it out for myself. Apparently, it is like a epic fantasy-story the whole album. Maybe it has served as a form of theraphy to write this for Tarja, also to process the brawl she had with her former band. I can feel that the way she was hung out by the rest was very unjust, writing a public letter and all. I also think that one should be catious in believing all the rumors on the net, on why she was sacked. There are always two sides to every story.
Den 30:e november / November 30th
Nu är det 31 dagar kvar på året, dags för bokslut? Den här dagen har ett gammalt talesätt över sig: "om Anders braskar skall julen slaska (braska = bli kallt)". Jag vet inte hur det är med den saken, och vem är nu den här Anders? Kanske det är dagen 30/11 själv? Det stämmer nog, för namnsdag idag har Anders. Idag är det + 4 grader så om man vore vidskeplig betyder det alltså att det blir kallt på julafton. Uppvärmning av vår jord sätter nog stopp för vintern ändå och så får de en rejäl snöstorm i Kenya istället. Tänk om allt skulle vändas upp och ner så att vi fick tropiskt klimat här uppe med malariamygg och krokodiler.
Dagen är mest känd i Sverige för att Karl XII blev skjuten i Norge i slaget vid Haldens fästning (Fredriksten) 1718. Det har hållts vissa marscher runtom i Sverige för att hålla minnet av det, mest av övernationalister som ogillar invandrare och vill hålla Sverige "rent". Karl själv, enligt historiska källor hade ju både turkar, österopéer och andra i sin armé, så det blir ju lite konstigt med moderna hata-invandrare-marscher. Jag vet inte om det är så bra att fira någon på det sättet, för att han ville kriga som en galning. Andra marscher har börjat gälla som har ett annat budskap, där man ska minnas slaget i Norge som något att ta avstånd ifrån. Historia kan var intressant och lärorikt men man ska nog veta vem man upphöjer, varför och hur.
Summary in English.
Today we have 31 days left of this year, time to have a summary soon? For this day there's an old superstitious saying: "If Anders be cald, then yule will be rinan (cald = cold, rinan = rainy/slush - Old English.)." Anders is the name in the calendar on the 30/11. I'm not sure if thatt would be true, it means that since today we have +4 degrees outside, we'll have a biting cold Christmas. I guess the up-n-coming global warming will halt that and Kenya will have a blizzard. What if everything would be turned on an end and we'd have malaria mosquitos and tropical climate with loads of crocodiles.
This day is, however, most famous for the death of the king Carl XII in Norway at the fortress of Halden 1718. All over Sweden there are marches to commemorate the event, mostly done by ultra-nationalists who can't stand immigrants and want to perserve the Swedish "blood purity". According to historical sources, Carl did enlist both turks, eastern Europeans and other nationalities to his army, so the modern "hate-immigrants" marches feel a bit misplaced. I'm not convinced it's such a cool thing to commemorate a person who really was a war-monger. There are plenty of other marches that carry a different message, that the battle in Norway is someting to distance oneself from. History is interesting and can be educational but one should know who you are giving an elevated role, why and how you do it.
Karl XII
Dagen är mest känd i Sverige för att Karl XII blev skjuten i Norge i slaget vid Haldens fästning (Fredriksten) 1718. Det har hållts vissa marscher runtom i Sverige för att hålla minnet av det, mest av övernationalister som ogillar invandrare och vill hålla Sverige "rent". Karl själv, enligt historiska källor hade ju både turkar, österopéer och andra i sin armé, så det blir ju lite konstigt med moderna hata-invandrare-marscher. Jag vet inte om det är så bra att fira någon på det sättet, för att han ville kriga som en galning. Andra marscher har börjat gälla som har ett annat budskap, där man ska minnas slaget i Norge som något att ta avstånd ifrån. Historia kan var intressant och lärorikt men man ska nog veta vem man upphöjer, varför och hur.
Summary in English.
Today we have 31 days left of this year, time to have a summary soon? For this day there's an old superstitious saying: "If Anders be cald, then yule will be rinan (cald = cold, rinan = rainy/slush - Old English.)." Anders is the name in the calendar on the 30/11. I'm not sure if thatt would be true, it means that since today we have +4 degrees outside, we'll have a biting cold Christmas. I guess the up-n-coming global warming will halt that and Kenya will have a blizzard. What if everything would be turned on an end and we'd have malaria mosquitos and tropical climate with loads of crocodiles.
This day is, however, most famous for the death of the king Carl XII in Norway at the fortress of Halden 1718. All over Sweden there are marches to commemorate the event, mostly done by ultra-nationalists who can't stand immigrants and want to perserve the Swedish "blood purity". According to historical sources, Carl did enlist both turks, eastern Europeans and other nationalities to his army, so the modern "hate-immigrants" marches feel a bit misplaced. I'm not convinced it's such a cool thing to commemorate a person who really was a war-monger. There are plenty of other marches that carry a different message, that the battle in Norway is someting to distance oneself from. History is interesting and can be educational but one should know who you are giving an elevated role, why and how you do it.
Karl XII
Ännu ett moment avklarat / Another part finished
Idag (26/11) så hade vi vår fysiska del av examination 3. I vår grupp samlades vi en timme innan vi började för att gå igenom alla moment som vi skulle ha i vårt tema "vet du vem du är?" och följdfrågan "vet du vem du är om det du inte är inte fanns?". Efter våra gestaltningar följde ett mycket intressant samtal om hur vi skapar våra identiteter. Den andra gruppen hade också ett tema som följde vårt, så det blev en fin avrundrning. Men vi dyker så djupt in i lite psykologiska utmarker att det ibland blir lite jobbigt kan jag känna. Det avslöjas saker för mig själv om mig själv som kan vara lite jobbiga att bearbeta.
Efter vi var klara så skulle vi snöra på oss skorna. Då gick brandlarmet! Det hörs överhuvudtaget inte alls i dramasalarna, tur att ett par som hade gått ut i förväg kom tillbaka och sa till oss.
Jag tog tillfället i akt att besöka Sci-fi bokhandeln som nästan nyss har öppnat portarna i Malmö. Den är mycket mindre än de i både Göteborg och Stockholm men samtidigt mysigare kan jag tycka, med ett perfekt läge, inte för uppenbart och inte för svår att hitta. Jag hittade (årets julklapp för medie-populärkulturnördar?) en kul bok som jag har tänkt att ge bort men också skulle vilja läsa själv: "The Zombie Survival Guide". Den är en humoristisk bok som beskriver zombieutbrott som om det vore en möjlig verklighet, vilket jag tycker är galet.
Nu får jag nog ägna frun lite uppmärksamhet, hon har dragit sig undan med en bok. Vanligtvis betyder det att hon tycker jag är frånvarande och tråkig, får väl försöka ändra på det. Men jag är nog lite låg idag, tänkt en del på Mikael och saknar att kunna dela t.ex. snack om The Zombie Survival Guide, Star Wars eller bara garva ohämmat. Jag skulle nog vilja ha fler vänner som delar mina intressen tror jag. Hur göra då?
Summary in English:
Today on the 26th we had our physical exam, the third one at Uni. We made some preparations an hour before and I think we pulled it off rather nicely. Our theme was "Do you know who you are?" and we also had a follow up question that was more philosophical in nature: "How do you know who you are, if what you are not, would not exist?". The other group also did something in the line of our work so we had a great discussion afterwards. This course is interesting but it often mess with my head since we are travelling in the outskirts of psychology. It reveals things that aren't always so pleasant with yourself.
When we were due to leave the building the fire-alarm had gone off and we hurried out. Lucky us, a couple of the others had gone ahead and ran back to tell us. We then heard the alarm, but it was not to be heard in our drama rooms. That's bad!
I took the opportunity to visit the Sci-fi bookshop that has newely opened in Malmö. The shops that exist in Stockholm and Gothenburg are larger than the one in Malmö but this new one is more cozy, you might say. I bought this funny book today: "The Zombie Survival Guide". I have thought of it as a Christmas gift but I think I would want that for myself someday too. It seems like it's written in a way that takes Zombies seriously at the same time as it's just plain humor. I really liked that.
Now I reckon I ought to give my wife some attention. She has withdrawn with a book and it often implies that I don't give her enough attention and/or she thinks I'm boring. That is something I need to remedy. I feel a bit low, I think of my friend Mikael. How cool it would be if I could talk to him about..for instance the Zombie Survival Guide or Star Wars or just laugh out alouid with him. I feel I would very much like to have friends to share stuff like this with. How shall I accomplish that?
Efter vi var klara så skulle vi snöra på oss skorna. Då gick brandlarmet! Det hörs överhuvudtaget inte alls i dramasalarna, tur att ett par som hade gått ut i förväg kom tillbaka och sa till oss.
Jag tog tillfället i akt att besöka Sci-fi bokhandeln som nästan nyss har öppnat portarna i Malmö. Den är mycket mindre än de i både Göteborg och Stockholm men samtidigt mysigare kan jag tycka, med ett perfekt läge, inte för uppenbart och inte för svår att hitta. Jag hittade (årets julklapp för medie-populärkulturnördar?) en kul bok som jag har tänkt att ge bort men också skulle vilja läsa själv: "The Zombie Survival Guide". Den är en humoristisk bok som beskriver zombieutbrott som om det vore en möjlig verklighet, vilket jag tycker är galet.
Nu får jag nog ägna frun lite uppmärksamhet, hon har dragit sig undan med en bok. Vanligtvis betyder det att hon tycker jag är frånvarande och tråkig, får väl försöka ändra på det. Men jag är nog lite låg idag, tänkt en del på Mikael och saknar att kunna dela t.ex. snack om The Zombie Survival Guide, Star Wars eller bara garva ohämmat. Jag skulle nog vilja ha fler vänner som delar mina intressen tror jag. Hur göra då?
Summary in English:
Today on the 26th we had our physical exam, the third one at Uni. We made some preparations an hour before and I think we pulled it off rather nicely. Our theme was "Do you know who you are?" and we also had a follow up question that was more philosophical in nature: "How do you know who you are, if what you are not, would not exist?". The other group also did something in the line of our work so we had a great discussion afterwards. This course is interesting but it often mess with my head since we are travelling in the outskirts of psychology. It reveals things that aren't always so pleasant with yourself.
When we were due to leave the building the fire-alarm had gone off and we hurried out. Lucky us, a couple of the others had gone ahead and ran back to tell us. We then heard the alarm, but it was not to be heard in our drama rooms. That's bad!
I took the opportunity to visit the Sci-fi bookshop that has newely opened in Malmö. The shops that exist in Stockholm and Gothenburg are larger than the one in Malmö but this new one is more cozy, you might say. I bought this funny book today: "The Zombie Survival Guide". I have thought of it as a Christmas gift but I think I would want that for myself someday too. It seems like it's written in a way that takes Zombies seriously at the same time as it's just plain humor. I really liked that.
Now I reckon I ought to give my wife some attention. She has withdrawn with a book and it often implies that I don't give her enough attention and/or she thinks I'm boring. That is something I need to remedy. I feel a bit low, I think of my friend Mikael. How cool it would be if I could talk to him about..for instance the Zombie Survival Guide or Star Wars or just laugh out alouid with him. I feel I would very much like to have friends to share stuff like this with. How shall I accomplish that?
Värdefullt / Precious
Idag den 25 november har jag jobbat i nallebutiken Build-A-Bear i över ett år, vi började den 6 oktober. Det är dags att summera lite hur det har varit hittills. Jag tycker att det i början var lite stapplande att komma in i rollen som nallebyggare: att stå i kassan, hur man skulle kunna leva upp till att vara en positiv förebild för gästerna och leva i bra förhållande till arbetskompisarna. Vägen har varit lite krokig då jag ofta har fått ge efter andra saker som krockat med jobbtiderna men det har varit värt det hela. Att ha varit utan jobb så länge när jag väl kom ner hit till Skåne har verkligen inte varit någon höjdare. Så det är inte för inte som jag är tacksam, glad och sprallig för mitt jobb. Jag tror nog att det är mer än bara ett jobb för mig det här, precis som med Tomteland (www.santaworld.se) i Mora. Jag kanske inte tjänar storkovan eftersom jag inte jobbar så mycket, tack vare studier som också ska skötas. Men å andra sidan får jag något ut av att vara nallebyggare som inte kan mätas i pengar. Just det här med att få göra människor glada i en sorts lekfullt allvar trivs jag väldigt med. Sedan har ju människor åsikter om jobbet, men det är ju ett fritt land (än så länge). Det är några som inte tycker jag ska ta så allvarligt på detta, då det "bara" är ett extrajobb.
En väldigt positiv förmån hittills har varit att få göra tjänsteresor (mat och resa betald) till butiker i Danmark och träffa nallebyggare där att samarbeta med. Jag tycker om varje tillfälle jag får att lära nya danska ord och få göra ett litet inhopp i den danska språkkulturen, som den språknörd jag är. När man är i en butik i Danmark så blir man efter några timmar ganska bra på att få koll på det danska talsystemet. Det hjälper väldigt mycket faktiskt. Visst kan man gå över till engelska om det kniper men det känns lite fegt när danska ändå är ett grannspråk. Man får väl anstränga sig lite! Det är helt möjligt att förstå och till viss mån även tala danska (med kul svensk brytning) om man vill. Hittills har jag varit till (utan inbördes ordning till bilderna) butiken i Köpenhamn (Tivoli), Fields nära Österport och den i Lyngby. Vikingnallen kom med ändå, för att den såg kul ut.
Så visst trivs jag med jobbet. Nu i oktober så fick vi vår första tass på vår namnskylt för att vi har jobbat ett år. Jag blev så glad för det på något vis. Det känns som att man blir omhändertagen på ett sätt som jag inte har varit med om inom en annan koncern eller på ett annat jobb. Hmm...men det är ju så, det liknar inget annat jobb! Och som jag nämnde någon gång förut så fungerar det också väldigt bra med arbetskompisarna förutom en som jag fortfarande inte får något riktigt grepp om. Men det verkar som hon ska ta tjänstledigt ett tag nu för en längre resa. Jag fattar inte vad det kan vara - det är klart att man inte kan ha bra kemi med alla i hela världen. Hur skulle det se ut egentligen?
Det enda som jag går och är rädd för är väl att jag pga klantighet ska mista jobbet. Vi har lite som inom baseball, tre slag och sedan är man ute - även om de inte håller så hårt på det i de Skandinaviska butikerna kanske. Men just det här att bli prickad känns hårt. Jag vet att jag inte ska tänka så men det ligger hela tiden i bakhuvudet och gnager: om jag skulle komma försent en gång för mycket och det skulle göra så att jag miste jobbet. Många skulle nog tycka att det vore att överdriva - det är ju bara ett jobb, gå vidare. Jag trivs så bra där att det vore en obehaglig förändring att behöva ge upp det känner jag nu.
Så, ett år har gått... hoppas jag får fortsätta leva nalledrömmen ett tag till.
Summary in English:
Today, the 25th of November I have been working at Build-A-Bear for over a year, we began on October 6th. It's time to do a short summary of it all. Honestly, at first I felt it to be quite hard to become a bear-builder; all this with standing by the register or being a good role-model for our guests coming into our shop. The road has been narrow but it has all being worth of giving up other things that might and has collided with the job. After having been without a job for so long ever since I got here to Scania I feel so fortunate to have this now. To me, even if it's part time, it's more than just a job. Very similar to Santaworld outside Mora (www.santaworld.se) I feel that it gives payment in other currency than just money. The happy faces and smiles gives me so much in return, even if people in my near surroundings would view upon it otherwise.
One of the benefits of working at build-a-bear has been the trips over the strait to shops in Denmark, all included with travelling and food. It has been fun to be able to work with co-workers in Denmark, I love every opportunity I get to fill my Danish vocabulary with new words and also try my own Danish among Danes. After ever so many hours in a shop in Denmark you really get the hang of the Danish number system. It sure helps a lot, sure you can switch to English at will but that could be considered lazy since it's a neighbour-language. It is perfectly possible to understand Danish as a Swedish person, and even speak in Danish (with a cool Swedish accent!) if you want to. So far I have been to the shops in Copenhagen, at Fields and in Lyngby.
So sure enough, I am enjoying my job. It's more than a job - just because it doesn't look like anything else that I have done so far. On our 1-year-anniversary we got our first paw on our name-tags. I thought it was something special, a recognition of some sorts. Everything is peachy - and as I probably mentioned before there is only one that I haven't come to terms with, but apparently she is due to leave for a longer trip in January. You can't work well with everyone or see eye to eye all the time. That would be strange, right?
My only fear is just to loose my job. We have it set like in baseball; three strikes and your'e out! I don't think the shops in Scandinavia are so stern with their policy but nevertheless it sort of hangs over me. I'm slightly terrified of being too late for work, that it would indeed cost me my job. Many might think I am exaggerating and blowing it up into porportions but I really like it at my job.
So, a year has past...hopefully I can live the bear-dream a while longer.
Att leva i hets / How to live hectic
Ibland blir det så att man tar på sig en massa saker eller anmäler sig till aktiviteter frivilligt utan att kanske tänka på vad man håller på med. Så känner jag lite nu. Först och främst i livet bland aktiviteter kommer mitt jobb: nallebutiken i Triangelns köpcentrum. Det är så fantastiskt bra jobb, kul med variation och skojiga medarbetare. Det påminner mycket om Tomteland fast det inte är lika mycket teater över det hela. Jobbet är viktigt eftersom det ger oss mat på bordet. Det går på ett fortlöpande schema där vi hittills har fått skriva när vi kan jobba en månad i taget (om vi t.ex. befinner oss i november månad så ska vi skriva när vi tror att vi kan vara på jobb i december). Men nu har det ändrats till två månader i taget. Sista anmälan om att kunna jobba i jan/feb skulle alltså lämnas in i november. Det har visat sig vara lite struligt,
För, eftersom jag också studerar så blir det lätt lite knivigt vad gäller skolans schema, att det ska passa in med jobbet. Lite krockar får man räkna med, och cheferna på jobbet är verkligen inte omöjliga. Man kan pussla hit och dit så att det kan passa med andra aktiviteter i livet. Scheman blir lätt överlappande i det oändliga, speciellt som högskolan inte lägger schemat för våren för i mitten av december. Därför blev det lite rysk roulette att pricka in jobbdagarna för jan/feb. Jag hoppas det går vägen. Kursen "Pedagogiskt drama" I-IV inne i Malmö är verkligen intressant. Ibland lite för intressant då jag kommer underfund med sidor hos mig själv som jag kanske skulle vilja ändra på och så ges det också information till hur man skulle kunna göra. Kurs ett är nu godkänd och klar, kurs två har gått in i en ny fas och en klass på 18 personer har just blivit 9. Det är annorlunda.
Mitt emellan så har den frivilliga teatergruppen Teaterfolket hamnat. Nedan är en bild som också sattes in i de större tidningarna här nere i Skåne, vår version av bröderna Grimms "Askungen", som vi spelade i februari 2007. Det schemat för både repetition och speldagar för den nya uppsättningen, "Klas Klättermus", måste också finna en plats i mitt ekonomiska och tidsmässiga liv. Det känns inte som jag riktigt kan ge 100% i den gruppen. Det är ju "bara" ett fritidsintresse på ett sätt. Vi har ändå kommit en bra bit på väg redan, så jag känner det som att jag skulle vilja försöka ge det en chans. Om jag gör det blir det en fin trilogi av pjäser och också bra att ha i sitt konstnärliga CV längre fram.
Efter alla dessa scheman har blivit gjorda har det tillkommit en till aktivitet som nästan jämt krockar med de ordinarie scheman jag har. Den är också frivillig, en cellgrupp eller bönegrupp med folk från en kyrka i Landskrona som vi har börjat gå till. Det är mycket nu...
Fler scheman som hetsar på är väl hur vi ska göra i jul. Vart ska vi åka, om ens vi åker någonstans? Det är 45 mil mellan våra föräldrapar och vi är inte helt bekväma hos våra respektiva svärfamiljer någon av oss. November blir december innan vi hinner blinka och vi har fortfarande inte bestämt hur vi ska göra. Det blir ju lite rörigt. Föregående jular har vi antingen varit i Edsbyn eller så har vi varit hos våra egna familjer. Det fungerade bäst tyckte jag, fast det var ju tråkigt att inte få vara med frun min. Jag antar väl att jag borde "bjuda igen" genom att fira 2 jula på rad uppe i Jursla men jag vet också vad den miljön gör för mig - jag blir en liten försiktig och tyst Christian. Vilken hets att få ihop allting! Tänk om vi skulle stanna i Skåne? Det vore inte heller kul då vi knappt känner några här nere, och de ska väl ändå bort till sina familjer. Hm, jag får väl hetsa vidare med alla scheman hit och dit ett tag till verkar det som.
English summary:
Sometimes you are busy with too many things and sign up to even more things that you can handle. That is the case in my life right now. First of all among all my activities is my job at build-a-bear. That is the top proirity since it puts food on the table. We now get time-table forms to fill out for two months in a row, which messes up the rest of my planning with other things.
I also have the educational drama course to take care of at universiyt of Malmö, it is nr two on my list and is developing into almost a life-changing experience. You really look at yourself differentley, sometimes it's kind of unsettling. The time-table from my work sometimes go against the one set at Uni and it gets a bit complicated at times. However, my bosses are cool people and anything can be fixed with a flick of a pencil.
In between these two "activities" is the drama group I'm a part of; Teaterfolket (Theatre People). It's nothing I get paid doing, apart from the reward of being on stage. That time-table also sometimes collide with either uni or work, so then I need to make my priorities. I don't feel I can give 100% in this group due to this - but still we have advanced quite a bit as far as the reading of the script and all. It would be nice to make it a trilogy, this production being the third with the same group. It would be nice to have for the artistic CV.
Another thing to make our lives hectic is the fact that we don't know where to celebrate Christmas. Where should we go, if anywhere? We don't feel totally comfortable in the prescene of each other's in-laws and it's 45 Swedish miles between the families. The previous years we have either (for the two first years) spent Christmas up in Edsbyn with my family or been separated to spend it with our own families. I thought the latter worked best even if it wasn't by any means an ideal situation. I guess we need to decide before November turns into December. Hectic living...
Blir det en tredje gång med Teaterfolket?
Will there be a 3rd time with the drama group Teaterfolket?
För, eftersom jag också studerar så blir det lätt lite knivigt vad gäller skolans schema, att det ska passa in med jobbet. Lite krockar får man räkna med, och cheferna på jobbet är verkligen inte omöjliga. Man kan pussla hit och dit så att det kan passa med andra aktiviteter i livet. Scheman blir lätt överlappande i det oändliga, speciellt som högskolan inte lägger schemat för våren för i mitten av december. Därför blev det lite rysk roulette att pricka in jobbdagarna för jan/feb. Jag hoppas det går vägen. Kursen "Pedagogiskt drama" I-IV inne i Malmö är verkligen intressant. Ibland lite för intressant då jag kommer underfund med sidor hos mig själv som jag kanske skulle vilja ändra på och så ges det också information till hur man skulle kunna göra. Kurs ett är nu godkänd och klar, kurs två har gått in i en ny fas och en klass på 18 personer har just blivit 9. Det är annorlunda.
Mitt emellan så har den frivilliga teatergruppen Teaterfolket hamnat. Nedan är en bild som också sattes in i de större tidningarna här nere i Skåne, vår version av bröderna Grimms "Askungen", som vi spelade i februari 2007. Det schemat för både repetition och speldagar för den nya uppsättningen, "Klas Klättermus", måste också finna en plats i mitt ekonomiska och tidsmässiga liv. Det känns inte som jag riktigt kan ge 100% i den gruppen. Det är ju "bara" ett fritidsintresse på ett sätt. Vi har ändå kommit en bra bit på väg redan, så jag känner det som att jag skulle vilja försöka ge det en chans. Om jag gör det blir det en fin trilogi av pjäser och också bra att ha i sitt konstnärliga CV längre fram.
Efter alla dessa scheman har blivit gjorda har det tillkommit en till aktivitet som nästan jämt krockar med de ordinarie scheman jag har. Den är också frivillig, en cellgrupp eller bönegrupp med folk från en kyrka i Landskrona som vi har börjat gå till. Det är mycket nu...
Fler scheman som hetsar på är väl hur vi ska göra i jul. Vart ska vi åka, om ens vi åker någonstans? Det är 45 mil mellan våra föräldrapar och vi är inte helt bekväma hos våra respektiva svärfamiljer någon av oss. November blir december innan vi hinner blinka och vi har fortfarande inte bestämt hur vi ska göra. Det blir ju lite rörigt. Föregående jular har vi antingen varit i Edsbyn eller så har vi varit hos våra egna familjer. Det fungerade bäst tyckte jag, fast det var ju tråkigt att inte få vara med frun min. Jag antar väl att jag borde "bjuda igen" genom att fira 2 jula på rad uppe i Jursla men jag vet också vad den miljön gör för mig - jag blir en liten försiktig och tyst Christian. Vilken hets att få ihop allting! Tänk om vi skulle stanna i Skåne? Det vore inte heller kul då vi knappt känner några här nere, och de ska väl ändå bort till sina familjer. Hm, jag får väl hetsa vidare med alla scheman hit och dit ett tag till verkar det som.
English summary:
Sometimes you are busy with too many things and sign up to even more things that you can handle. That is the case in my life right now. First of all among all my activities is my job at build-a-bear. That is the top proirity since it puts food on the table. We now get time-table forms to fill out for two months in a row, which messes up the rest of my planning with other things.
I also have the educational drama course to take care of at universiyt of Malmö, it is nr two on my list and is developing into almost a life-changing experience. You really look at yourself differentley, sometimes it's kind of unsettling. The time-table from my work sometimes go against the one set at Uni and it gets a bit complicated at times. However, my bosses are cool people and anything can be fixed with a flick of a pencil.
In between these two "activities" is the drama group I'm a part of; Teaterfolket (Theatre People). It's nothing I get paid doing, apart from the reward of being on stage. That time-table also sometimes collide with either uni or work, so then I need to make my priorities. I don't feel I can give 100% in this group due to this - but still we have advanced quite a bit as far as the reading of the script and all. It would be nice to make it a trilogy, this production being the third with the same group. It would be nice to have for the artistic CV.
Another thing to make our lives hectic is the fact that we don't know where to celebrate Christmas. Where should we go, if anywhere? We don't feel totally comfortable in the prescene of each other's in-laws and it's 45 Swedish miles between the families. The previous years we have either (for the two first years) spent Christmas up in Edsbyn with my family or been separated to spend it with our own families. I thought the latter worked best even if it wasn't by any means an ideal situation. I guess we need to decide before November turns into December. Hectic living...
Askungen / Cinderella 2007
Blir det en tredje gång med Teaterfolket?
Will there be a 3rd time with the drama group Teaterfolket?
Neyo
Igår den 8 november var det röj i Triangeln inne i Malmö. Redan när jag kom till jobbet hade de börjat rigga upp ljudet och bygga en scen strax utanför H&M. Eftersom började jobbet och dagen flöt nästan på som vanligt, förutom att folk vblev mer och mer luggade av hur allt rörde sig i centret ju närmare kl 18 det blev. Då skulle nämligen NEYO ge en "gratiskonsert" (sponsorer AB?!!!!) mitt i Triangelns köpcentrum. Vilket tryck det blev, vilket oväsen från publiken! Jag fick en liten frist att gå och undersöka läget. Det var som att alla butiker hade tömts på kunder (förutom vår butik).
Tydligen lanserade Telenor en ny musikmobil i år och så var väl Neyo med på ett hörn. Av de 3 konserter som han skulle ge i Sverige så hamnade den i Malmö just i vårt center. Det är bra PR. Jag har faktiskt dålig koll på den här Neyo men att döma av alla dessa ungdomars skrik och sorl så är han nog hip, i en hip-hop-r&b-värld.
Summary in English:
Yesterday the shopping centre Trianglen (The Triangle) in Malmö was visited by the singer NEYO. I could see the preparations for the show as soon as entered the building, and then it was 5,5 hours away from when it would actually begin. Telenor launched the new music mobile phone and Neyo would have one of his 3 concerts in Sweden in our centre. That is good PR I tell you. We could hear the noise from the crowd even in our shop and it's only a 2 minute walk away. All the shops were empty of people (save ours!), it was a bit weird. The teens were all hyped up about it as they were running past. What a crazy night!
Tydligen lanserade Telenor en ny musikmobil i år och så var väl Neyo med på ett hörn. Av de 3 konserter som han skulle ge i Sverige så hamnade den i Malmö just i vårt center. Det är bra PR. Jag har faktiskt dålig koll på den här Neyo men att döma av alla dessa ungdomars skrik och sorl så är han nog hip, i en hip-hop-r&b-värld.
Summary in English:
Yesterday the shopping centre Trianglen (The Triangle) in Malmö was visited by the singer NEYO. I could see the preparations for the show as soon as entered the building, and then it was 5,5 hours away from when it would actually begin. Telenor launched the new music mobile phone and Neyo would have one of his 3 concerts in Sweden in our centre. That is good PR I tell you. We could hear the noise from the crowd even in our shop and it's only a 2 minute walk away. All the shops were empty of people (save ours!), it was a bit weird. The teens were all hyped up about it as they were running past. What a crazy night!
Det gör ont när scheman krockar - Time-table chaos
Jag har scheman att hålla isär vad gäller teatern (frivillig, ej något betalt - bara äran att vara på scen) högskolan och jobbet i nallebutiken. Det har blivit så att hos nallarna ska man fylla i 2 månader i taget när man kan arbeta. Krocken består i att högskolans schema för jan/mars inte är satt än därför att jag går en kurs där och inget program. Hur ska jag då kunna veta nu vad jag gör på högskolan i jan/mars och kunna anpassa det til schemat från nallebutiken som ska vara inlämnat senast den 10/11 nu på lördag? Arghh... för däremellan så kläms teaterns speldagar. Det schemat är faktiskt klart på många sätt. Men det hjälper ju inte. Om jag inte vet vilka dagar jag måste vara på högskolan så lämnar det bara helgerna fria att jobba på i jan/feb...de dagarna i sig är ju speldagar på MAF, så det krockar bra.
Frun tycker att jag borde säga upp teatern i år. Det vore lättast att göra. Faktiskt så halvtrivs jag bara i den gruppen, speciellt nu efter att ha läst "Kommunikation för ledare" av Björn Nilsson och Anna Karin Waldemarson så förstår jag min roll i just den här gruppen. Jag är den som inte säger så mycket och den som man kan ha lite roligt med, ska inte sticka upp alltför mycket. Det är ingen roll som jag är särskilt nöjd med och efter att ha läst boken så förstår jag att de sociala rollerna flyter runt och vill inte ha förändring. Om förändring kommer så blir det oroligt i gruppen. Kanske det behövs en ny människa där ändå, så att allt vänds på sin ände? Det är det negativa, men det positiva är att jag får en trilogi av barnteater i rad. Det vore skoj på många sätt att vara Bamsefar. Han som spelar Brummelman är verkligen kul och att få ha gjort en till produktion som jag kan lägga till mitt konstnärliga CV vore bra. Dessutom tänkte nog några från norr komma ner och se den. Men nu vet jag inte hur det blir. Jag måste in med "när kan jag arbeta jan/feb" till nallarn innan lördag i varje fall. Argh igen...
Summary in English:
I hate it when time-tables collide. Now I need to balance between the theatre (non mandotory and I don't get paid), work and university. Maybe I will drop the theatre this year?
Frun tycker att jag borde säga upp teatern i år. Det vore lättast att göra. Faktiskt så halvtrivs jag bara i den gruppen, speciellt nu efter att ha läst "Kommunikation för ledare" av Björn Nilsson och Anna Karin Waldemarson så förstår jag min roll i just den här gruppen. Jag är den som inte säger så mycket och den som man kan ha lite roligt med, ska inte sticka upp alltför mycket. Det är ingen roll som jag är särskilt nöjd med och efter att ha läst boken så förstår jag att de sociala rollerna flyter runt och vill inte ha förändring. Om förändring kommer så blir det oroligt i gruppen. Kanske det behövs en ny människa där ändå, så att allt vänds på sin ände? Det är det negativa, men det positiva är att jag får en trilogi av barnteater i rad. Det vore skoj på många sätt att vara Bamsefar. Han som spelar Brummelman är verkligen kul och att få ha gjort en till produktion som jag kan lägga till mitt konstnärliga CV vore bra. Dessutom tänkte nog några från norr komma ner och se den. Men nu vet jag inte hur det blir. Jag måste in med "när kan jag arbeta jan/feb" till nallarn innan lördag i varje fall. Argh igen...
Summary in English:
I hate it when time-tables collide. Now I need to balance between the theatre (non mandotory and I don't get paid), work and university. Maybe I will drop the theatre this year?
Soul Survivor & England
Soul Survivor och England.
Framme! Arrived!
Ja, vi hade det bra borta i gamla England när vi for dit. Det var väl inte exakt det vädret som vi hade hoppats på men det var mycket varmt i våra hjärtan. Jag älskar England och dess livsstil. Låt oss hoppas och be att den får bestå. Första stoppet var ju Stansted och sedan vidare mot London. Jag tycker Stansted verkar bättre än Heathrow, det är inte samma hets där. Jag kan lite tycka att Monty Pythons ord från "Heliga Graalen" passar in, när kung Arthur säger: "Åh, låt oss inte fara till Camelot, det är ett löjligt ställe.". Men istället byter man ut Camelot mot Heathrow... ha, ha! Det tog en liten stund innan engelskan satte igång, mycket beroende på att frun och jag snackade svenska med varandra hela tiden och inte så mycket hade andra att använda engelskan på annat än biljett-försäljare eller vid matställen. Men det var ju en rätt så god början bara det tycker jag. Vi tog oss från flygplatsen med National Express mot London ganska snart. Jag kunde inte sluta le när jag såg alla vägskyltar och vägar, vi var i England! Det låter lite fånigt kanske, men genom de sista 10 åren har jag blivit mer och mer anglofierad. När jag talar engelska så kommer brittiskt uttal helt automatiskt och jag har faktiskt svårt att härma t.ex. amerikansk engelska. Den har nog aldrig tilltalat mig...och så har jag fått stor hjälp av min brittiska vän Xanthe.
English summary:
Yes, we had a great time in ol´ England. The wheather was not all that good but our hearts were warm. I love England and its way of life. Let's pray it will withstand. Our first stop was Stansted airport and then London. I always thought of Stansted as a much better place than Heathrow, not as much stress. The words of King Arthur from "Monty Python & the Holy Grail" makes perfect sense: "Oh let's not go to Camelot, it's a silly place" but then replace Camelot with Heathrow. Haha! Well, it took me a while before my English kicked in. Me and my wife only spoke Swedish and the only times I used English was when we met ticket salesmen or ordered food. I felt a bit rusty. I was so happy, being back in England again. For the past 10 years I have become more and more of an anglophile. I use British pronounciation in every situation, prefer Smarties over M&M's and drink my tea! My British friend Xanthe has also been a great influence I'm sure..
Deras långfärdsbussar i England är en absolut njutning (förutom de trånga toaletterna!). Första vändan skulle vi in till London. När vi kom fram låste vi in våra väskor och bar med oss bara en varsin liten ryggsäck. Det var skönt att sträcka lite på benen efter både flyg och bussfärd. Vi höll oss mest kring området runt busstationen Victoria Station och en bit runt Green Park, fast det skulle ta evigheter innan bussen som skulle ta oss till Shepton Mallet kom. Allt vad vandrarhem, bussar och annat som man måste boka heter, var ju redan beställt i förväg. Så vi visste noga och väl att vi skulle vara i London och drälla i många timmar. P.g.a. skral ekonomi så väljer man alltid det som blir bäst för plån-boken ...eh...snål? Som en tyst fristad i stadsdjungeln så är Green Park en av de ställen där man kan koppla av. Härligt landskap och massor av träd. Det var för mig också ett kärt återseende av en lyktstolpe som jag såg första gången 2004. Den är som hämtad från C.S. Lewises böcker om Narnia, ja, man kan nästan förvänta sig att Herr Tumnus ska skutta fram i gläntan. Jag undrar om parkplanerarna tänkte på det när de ritade parken?
En annan märklig sak fick vi se i Westminister. Där finns en mycket fin katolsk kyrka och på anslagstavlan så dök ett välbekant efternamn upp. En viss Jean Gulliou skulle visst spela där den dagen. Det lät otäckt likt författaren Jan Gulliou. Frågan är bara...vad skulle den vänstervänlige ateisten Jan göra i en kyrka???
English summary:
Going by bus in England is an absolute joy (apart from the cram-spaced toilets!). We were in London for a while before we would go down to Shepton Mallet but since London is so BIG we mostly stayed around the area near Victoria Coach Station and Green Park. It was a nice change to be able to walk for a moment, since we'd been mostly in a plane or a bus up until now. Green Park is a nice haven, away from traffic, buzzing sirens and people, where you can enjoy almost total silence in some parts. It's fairly big and has a couple of slopes and nicely placed trees. For me it was also a reunion with a lamp post I saw for the first time in 2004 when we were there for the first time. It's like taken from the books of C.S. Lewis about Narnia. One could almost expect to see Mr. Tumnus skipping from the glade. I do wonder if the park-planners had that in mind when they designed the park? In Westminister there is a beautiful Catholic church. When we closed in to check it out we could see on the notice board that a Jean Gulliou would play there that day. That name sounded close to the Swedish author Jan Gulliou, but it had to be a coincidence. Surely, what would left-wing atheist Jan do in a church???
Efter ett antal timmar av turistande (den här gången hittade vi mycket lättare) så skulle vi till sist kliva på bussen söderut. Jag ville gärna njuta av resan men jag somnade till ett par gånger. När jag inte sov så tittade jag på omgivningarna eller läste lite. När vi väl kom fram så var det mörkt. Vi hade sagt till säng & frukoststället att vi skulle komma lite före 23.00 i e-brevet som vi sände innan vi lämnade Sverige. Haha... nu var vi minst 20 minuter sena. När vi klev av så gjorde också två amerikanare det. De skulle var frivilliga under festivalen och hjälpa till med allt möjligt. De bestämde sig för att gå hela vägen till området West Showground, 4 miles - ca 6 km mitt i mörka natten! Hu... fast vi såg dem senare skymta förbi under festivalen så de kom dit helskinnade. När vi till slut kom fram till Maplestone säng & frukost så väntade Donald och Gillian Sinclair på oss. De var fantastiska människor med en sådan tydlig gästfrihet. Vi kände oss som hemma på en gång..men somnade ganska duktigt efter lite té och mackor.
Dagen efter skulle vi försöka hitta ett sätt att ta oss ut till Showgroundområdet. Från Shepton Mallet skulle det gå bussar fick vi veta. Vid frukosten träffade vi två andra gäster: en äldre och en lite yngre man. De var trevliga att prata med och det var nyttigt för vår engelska också. Men så fort vi nämnde Soul Survivor så sjönk tonen genast. Den äldre mannen sa något i stil med: "Jag skulle inte åka dit om jag var ni, de är konstiga där borta." Jag blev lite obekväm men strax efter så visade det sig att de bägge skulle hålla i lite saker och vara talare någon gång under festivalen. De var Mike Pivalachi och Andy Croft och faktiskt de som var huvudtalarna! Mike grundade Soul Survivor en gång...och jag hade ingen aning om vilka de var. De erbjöd sig att skjutsa oss till festivalen. Innan dess så skulle de tvätta kläder inne i byn. Vi tog också en liten tur dit, då det var vandringsavstånd från vårat säng & frukostställe. Det var en mysig liten by, Shepton Mallet.
English summary:
Hours of touristing in London later, we finally got on the bus to take us down south. I fell asleep during travel time to and from. When I didn't sleep I read or just admired the surroundings. When we got there it was dark and about 11 pm. We didn't get to our B&B until well after 11.30 pm. The place was called Maplestone and was run by Donald % Gillian Sinclair. They were the greatest hosts and had tea, sandwiches and biscuits ready for us. We just hit the sack straight after that. But we did get some cool snapshots before we dozed off.
The house in itself was an old weavers' cottage from the 17th century. I just loved it! When morning broke we had breakfast downstairs. Two more guests were also there; one younger and one older guy. They were very nice and we had a good chat. But as soon as we mentioned Soul Survivor the older guy's tone dropped and he said: "I wouldn't go there if I were you. The people over there are weird." Straight afterwards he just came clean and told us he was a bit sneaky. Actually, both of them were in fact the main speakers of the festival. They also offered us a lift to Bath & West Showground, where the festival was being held. Before that we went into Shepton Mallet for a tour. It was a nice little hamlet with lots of history. Actually the little hamlet was twinned with Bollnäs (!) to my utter surprise. Talk about being close to home.
Väl framme vid West Showground så blev vi tilldelade en plätt att slå upp tältet på. Hela området var indelat i färger, som vit by nr 2, grön by nr 1 o.s.v. Vi hamnade i Blå by nr 5. Det kändes som om att de hade skockat ihop alla utlänningar på en och samma plats. I vår by hade vi irländare, skottar och ester som närmaste grannar. Första kvällen så var det ett inledningsmöte i deras JÄTTETÄLT. Jag har nog aldrig sett ett större tält någon gång. Ovanligt också att folk köar för att komma in till gudstjänst. Här i Sverige så är det snarare svårt att få någon till en gudstjänst. De hade ett gediget och samspelt lovsångslag som fick igång alla. Det var en helskön upplevelse med ca 10.000 unga (mest) och äldre människor som lovsjöng Gud som en stämma. Första kvällen så svarade ett stort antal på inbjudan till frälsning. Det rörde i mitt hjärta, en mycket fin stund.
Dagen efter så kom det hela igång på riktigt. En typisk dag kunde se ut så här:
08:00. Vaknar upp vacklar till toaletten.
08:30. Frukost!
09.30. Seminarium.
10.30. Morgonmöte i tältet.
13.00. Lunch???
14.30. Seminarium.
15.30. Botanisera bland böcker, musik...snacka med folk.
16.00. Seminarium, sedan äta något fiberfattigt.
19.00. Kvällsmöte i tältet.
22.00. Konsert eller hänga på något café.
23.30. Sova?
Det var så tydligt att det här var något för de mycket yngre, de mellan 15-24. Frun har velat åka till Soul Survivor så länge att när det äntligen var tid så hade festivalens fokus gått förbi henne på något vis. Kändes ibland som att man skulle ha varit 21 för att det skulle gälla till 100% för mig själv. Men bortsett från det så var det en härlig tid på festivalen. Undervisningen, seminarierna och människorna var helt fantastiska. En intressant iakttagelse var att man faktiskt kunde vandra omkring där sent, sent om natten på området utan att riskera att bli uppviglad eller så av fulla människor - till skillnad motför Roskilde- eller Hultsfredsfestivalen. Skönt! På kvällarna så var det alltid konserter och filmvisningar. Jag gick bara på en konsert, men det var så bra att det räckte för hela veckan! Det har blivit lite av min personliga favorit. Bandet var SPOKEN GROOVE från USA. Oj, vilken energi, passion och glöd! De var ett tvåmannaband på sång och gitarr. Paul, gitarrist med härligt fantastiskt spel på sin akustiska gitarr, och Peter, en sångare med teatraliska förtecken. Deras konsert liknade inget annat och det var en musikalisk, poetisk resa från scenen. Bland det roligaste var när de försökte läsa från en vattenflaska från Wales, på walesiska. Jag brukade ta tillfället i akt och snacka lite med dom vid bokborden när vi var i närheten. Paul gillade också Star Wars, ett pluspoäng! Jag har två kompiskort med mig och Peter & Paul här nere på sidan. Ett annat favoritkort är också den lilla tjejen som tänker ta kort på mig under en gudstjänst. Hon sprang runt och tog bilder på allt och alla. Jag var nog den enda som gav lite uppmärksamhet så hon lekte lite med mig med sin kamera. Det här kortet togs precis när hon upptäckte att jag siktade på henne med min kamera. Då fick hon bråttom att ta kort. Sött.
Efter en dryg vecka så var vi ganska nöjda. De kalla nätterna, matlagning över spritköket och campingliv tog ut sin rätt. De sista dagarna började vi så smått prata med våra grannar, mest de från Irland och Estland. Då var det så dags. Esterna bjöd oss på hamburgarfest och de var jättehärliga människor. Irländarna sjöng en knäpp sång om en guldfisk som hette Bob. Den var väldigt underlig och hade förfärligt lätt att fastna i huvudet. Jag fick faktiskt tillåtelse att filma dom. Ha ha.
English summary:
We then finally arrived at the West Showground area. It was a huge field of grass and we were appointed a place in the corner. They had everything split up in colours, i.e. - blue village, white village etc. We got to be in Blue village nr 5, where it seemed as they had placed most of all the foreigners. In our part we had Irish, Estonians and Scottish as neighbours. When the festival did begin it began with an evening meeting in a HUGE tent, the largest I've ever seen. It took well over 10.000 people and it was quite cool to be worshipping together with so many. It was also unusual to see people queing to get into a place of worship. In Sweden it's hard to get people in to churches so it was a bit different to see so many wanting to get in the tent. On the first night, a great number of people responded to the prayer of salvation. It touched my heartstrings.
On the next day it began for real. A typical day could look like this:
08.00. Wakes up and stagger to the lavatory.
08.30. Breakfast!
09.30. Seminar
10.30. Morning meeting.
13.00. Lunch?
14.30. Seminar.
15.30. Cruising through the book- cd-stands, talking to people.
16.00. Seminar, then off to eat something low of fiber!
19.00. Evening meeting.
22.00. Either go to a concert or hanging out at a café.
23.30. Sleep?
It soon became clear that this was a festival for the younger bunch, between 15-24 years. My wife had been wanting to go to Soul Survior way before she met me, now when she finally got the chance it was almost like the opportunity for her age at the time had sort of passed. I don't know how to explain it. At times it felt like you should have been 21 to really have the festival apply 100% to yourself. Still, what was good, was REALLY good. The teaching, the seminars and the people were absolutely fantastic! Another interesting observation I made was the fact that young girls could walk alone around the festival grounds well after midnight without being harrassed, or drunk gangs trying to beat up some loner middle-aged guy in an alley. What a difference if you compare to any other secular festival. Impressive. Night times offered a lot for those nocturnal people. A concert and a film show every night. I only went to one concert but it was enough to last for the entire week. The band was SPOKEN GROOVE from the US & A. What energy, what passion! They were a two-piece acoustic-slam-poet-dramatic band made up of Peter on vocals, a guy with a lot of heart for dramatic expressions, and Paul, a very skilled guitarrist that handled a guitar in a way I have never seen anyone do before. The most memorable moment on stage was when they tried to read the label on a water bottle from Wales, in Welsh! I spoke with Peter & Paul when I had the chance afterwards and they were super people. Paul liked Star Wars too by the way. That scores extra points! There are two friend-photos with me, Paul & Peter below on this page. Another of my favourite photos is of the little girl below. She ran around during one of the services taking pictures on everyone. I was one of the few who gave her recognintion so she tried to play with me with her camera. This photo is taken at the instant when she realize that I am aiming at her with my camera. Then she became very busy. Sweet.
After the week was over we could really feel the effects of a camper's life. Cold nights, very basic breakfast made over a spirit burner kitchen and the very busy time-table had left us a bit fatigue. Those last days were when we finally begun talking to our neighbours for real. The Estonians invited us to a hamburger party and they were the friendliest people. The Scottish had already left but the Irish were SO funny. The entire week they had been singing this weird song about a goldfish named Bob. I got the permission to film them actually. Ha ha. The song got stuck in your head for hours if you heard it.
Efter sista stora kvällsmötet (den STORA finalen, där Mike, som vi träffade redan på Maplestone, bl.a. skuttade runt på scenen och sjöng en alldeles egen variant av Blue Suede Shoes.) så var det ju dags att packa ihop allt. Vi fick faktiskt skjuts in till Shepton Mallet av Brad, en av våra värdar. I byn träffade vi på ett gäng nordirländare som också skulle hem. De var i en "hoppig" ålder. Bussen kom efter en stund där vi stod i regnet. Den skulle ta oss till Bristol och därifrån skulle vi byta buss mot London. Enligt biljetten skulle vi ha ungefär 45 minuter på oss inne i Bristol men den här dagen så skulle tydligen någon fotbollsstjärna gifta sig så allt blev försenat. Inte bara det, i bussen blev en av nordirländarna så åksjuk så att en mystisk magsaftsarom snabbt spred sig. Urk!
Vi hann med en lunch på Subway i Bristol innan nästa buss gick, fast det var mer som att frun satt torrskodd inne på stationen medans jag halvt som halvt trevande i en främmande stad trotsade regnet för att skaffa mat! Äntligen gick bussen. Torrt, varmt och skönt att få sitta en stund igen. Vi hade en tid att passa med vandrarhemmet i London och vi visste inte riktigt hur lång tid det skulle ta från Victoria station när vi väl hade kommit fram. Men i bussen kändes sådana strapatser långt, långt borta.
London återbesökt! Efter en lång promenad genom Hyde Park från stationen kom vi till slut fram till Hyde Park Hostel vid Inverness Terrace. Det är ett bra alternativ för oss som inte är helt täta i plånböckerna. Vi kom också fram i tid, så det blev inga extra avgifter eller att våra platser skulle avbokas. Vårt rum var ett sexbäddsrum. Där bodde också lite annat folk, basker, spanjorer och en och annan österrikare. Frun luftade sina trötta fötter men hade så ont efter vandrandet att hon inte ville gå alltför långt. Så vi höll oss mest runtomkring området nära vandrarhemmet. Vi ville bägge till Kensington Temple och fick veta att det skulle vara något speciellt där på kvällen. Efter mycket snurrande och frågande så hittade vi till slut rätt, runt 22 på kvällen. Vi kunde nästan följa ljudet av medryckande musik. Där inne så hade de nämligen femtionårsfirandet av Indien som en självständig stat och det var massor av människor uppklädda i fina indiska saaris och andra skojiga kläder. Efter underhållningen så blev alla bjudna på en låda indisk mat (såååååå gott!!!).
Eftersom frun hade ont i fötterna så strövade jag själv mesta tiden den helgen på gågatorna. Bara under dagtid då. Något som var så uppenbart var den muslimska dominansen när det gällde butiker i området. Det stod halal nästan i varje hörn med matställe där. Det kändes lite som i Melanie Phillips bok "Londonistan". I matbutiker som Tescos så kunde man finna underverk som 2 liters Dr. Pepper. Jag köpte ingen men det var ändå intressant att se att det fanns. Vi gick tillsammans för att hitta presenter till familjer och vänner den allra sista dagen innan avfärd. Jag tror att vi hittade giltigt skojiga saker till de allra flesta. Sedan for vi med Ryanair igen hem till Sverige. Det var skönt att vi reste i dagsljus (tidig kväll). När svärfar mötte upp oss vid Skavsta så var jag härligt trött och sov länge den natten...
England var kul och hoppas att vi snart kan åka dit igen.
Summary in English:
So, after the grand finale (where Mike leaped around on stage singing his very own amplified version of Blue Suede Shoes!) it was time to go home. Our village host, Brad, drove us in to Shepton Mallet and we were soon bus-driven again. After a short bus change in Bristol it was time to submerge into oblivion and get some sleep.
Upon arrival at Victoria Station we had to hurry by foot to our hostel in London on a specific time to check in. It was a swift walk I tell you! Still too cheap (read poor!) to take the bus or a taxi we hurridly made the passage through Hyde Park AAAAAND we made it in time. But it did cost, my wife's feet didn't like that walk one bit and she got blisters on them. We decided to remain in the area of the Hyde Park Hostel for the rest of our stay. However, that very night we decided to go to Kensington Temple. At first we didn't really find it, or remembered where it was. But by the help of an American couple we managed to locate it. As we approached the building we were drawn to the lively music. Inside, they celebrated India's 50th anniversary as a sovereign state. Lots of music, dancing and people dressed up in fancy Indian clothing! Afterwards everybody got a box to go with Indian spicy food. Delicious!!!!!
I took some strolls around the block by myself whenever my wife wanted to stay indoors. The hostel is a good choice for us low of funding. Nice staff too. While walking around the block the muslim dominance was so obvious around places to eat and in the shops. Almost everywhere you could see halal signs - very much like how Melanie Phillips described in her book "Londonistan". We did findpresents for our loved ones before we went home. When we finally came to Sweden and my father-in-law met up at the airport I was so very tired. I think I slept tight that night...
England was fun and hopefully we can soon go back.
Ja, vi hade det bra borta i gamla England när vi for dit. Det var väl inte exakt det vädret som vi hade hoppats på men det var mycket varmt i våra hjärtan. Jag älskar England och dess livsstil. Låt oss hoppas och be att den får bestå. Första stoppet var ju Stansted och sedan vidare mot London. Jag tycker Stansted verkar bättre än Heathrow, det är inte samma hets där. Jag kan lite tycka att Monty Pythons ord från "Heliga Graalen" passar in, när kung Arthur säger: "Åh, låt oss inte fara till Camelot, det är ett löjligt ställe.". Men istället byter man ut Camelot mot Heathrow... ha, ha! Det tog en liten stund innan engelskan satte igång, mycket beroende på att frun och jag snackade svenska med varandra hela tiden och inte så mycket hade andra att använda engelskan på annat än biljett-försäljare eller vid matställen. Men det var ju en rätt så god början bara det tycker jag. Vi tog oss från flygplatsen med National Express mot London ganska snart. Jag kunde inte sluta le när jag såg alla vägskyltar och vägar, vi var i England! Det låter lite fånigt kanske, men genom de sista 10 åren har jag blivit mer och mer anglofierad. När jag talar engelska så kommer brittiskt uttal helt automatiskt och jag har faktiskt svårt att härma t.ex. amerikansk engelska. Den har nog aldrig tilltalat mig...och så har jag fått stor hjälp av min brittiska vän Xanthe.
English summary:
Yes, we had a great time in ol´ England. The wheather was not all that good but our hearts were warm. I love England and its way of life. Let's pray it will withstand. Our first stop was Stansted airport and then London. I always thought of Stansted as a much better place than Heathrow, not as much stress. The words of King Arthur from "Monty Python & the Holy Grail" makes perfect sense: "Oh let's not go to Camelot, it's a silly place" but then replace Camelot with Heathrow. Haha! Well, it took me a while before my English kicked in. Me and my wife only spoke Swedish and the only times I used English was when we met ticket salesmen or ordered food. I felt a bit rusty. I was so happy, being back in England again. For the past 10 years I have become more and more of an anglophile. I use British pronounciation in every situation, prefer Smarties over M&M's and drink my tea! My British friend Xanthe has also been a great influence I'm sure..
Deras långfärdsbussar i England är en absolut njutning (förutom de trånga toaletterna!). Första vändan skulle vi in till London. När vi kom fram låste vi in våra väskor och bar med oss bara en varsin liten ryggsäck. Det var skönt att sträcka lite på benen efter både flyg och bussfärd. Vi höll oss mest kring området runt busstationen Victoria Station och en bit runt Green Park, fast det skulle ta evigheter innan bussen som skulle ta oss till Shepton Mallet kom. Allt vad vandrarhem, bussar och annat som man måste boka heter, var ju redan beställt i förväg. Så vi visste noga och väl att vi skulle vara i London och drälla i många timmar. P.g.a. skral ekonomi så väljer man alltid det som blir bäst för plån-boken ...eh...snål? Som en tyst fristad i stadsdjungeln så är Green Park en av de ställen där man kan koppla av. Härligt landskap och massor av träd. Det var för mig också ett kärt återseende av en lyktstolpe som jag såg första gången 2004. Den är som hämtad från C.S. Lewises böcker om Narnia, ja, man kan nästan förvänta sig att Herr Tumnus ska skutta fram i gläntan. Jag undrar om parkplanerarna tänkte på det när de ritade parken?
En annan märklig sak fick vi se i Westminister. Där finns en mycket fin katolsk kyrka och på anslagstavlan så dök ett välbekant efternamn upp. En viss Jean Gulliou skulle visst spela där den dagen. Det lät otäckt likt författaren Jan Gulliou. Frågan är bara...vad skulle den vänstervänlige ateisten Jan göra i en kyrka???
English summary:
Going by bus in England is an absolute joy (apart from the cram-spaced toilets!). We were in London for a while before we would go down to Shepton Mallet but since London is so BIG we mostly stayed around the area near Victoria Coach Station and Green Park. It was a nice change to be able to walk for a moment, since we'd been mostly in a plane or a bus up until now. Green Park is a nice haven, away from traffic, buzzing sirens and people, where you can enjoy almost total silence in some parts. It's fairly big and has a couple of slopes and nicely placed trees. For me it was also a reunion with a lamp post I saw for the first time in 2004 when we were there for the first time. It's like taken from the books of C.S. Lewis about Narnia. One could almost expect to see Mr. Tumnus skipping from the glade. I do wonder if the park-planners had that in mind when they designed the park? In Westminister there is a beautiful Catholic church. When we closed in to check it out we could see on the notice board that a Jean Gulliou would play there that day. That name sounded close to the Swedish author Jan Gulliou, but it had to be a coincidence. Surely, what would left-wing atheist Jan do in a church???
Efter ett antal timmar av turistande (den här gången hittade vi mycket lättare) så skulle vi till sist kliva på bussen söderut. Jag ville gärna njuta av resan men jag somnade till ett par gånger. När jag inte sov så tittade jag på omgivningarna eller läste lite. När vi väl kom fram så var det mörkt. Vi hade sagt till säng & frukoststället att vi skulle komma lite före 23.00 i e-brevet som vi sände innan vi lämnade Sverige. Haha... nu var vi minst 20 minuter sena. När vi klev av så gjorde också två amerikanare det. De skulle var frivilliga under festivalen och hjälpa till med allt möjligt. De bestämde sig för att gå hela vägen till området West Showground, 4 miles - ca 6 km mitt i mörka natten! Hu... fast vi såg dem senare skymta förbi under festivalen så de kom dit helskinnade. När vi till slut kom fram till Maplestone säng & frukost så väntade Donald och Gillian Sinclair på oss. De var fantastiska människor med en sådan tydlig gästfrihet. Vi kände oss som hemma på en gång..men somnade ganska duktigt efter lite té och mackor.
Dagen efter skulle vi försöka hitta ett sätt att ta oss ut till Showgroundområdet. Från Shepton Mallet skulle det gå bussar fick vi veta. Vid frukosten träffade vi två andra gäster: en äldre och en lite yngre man. De var trevliga att prata med och det var nyttigt för vår engelska också. Men så fort vi nämnde Soul Survivor så sjönk tonen genast. Den äldre mannen sa något i stil med: "Jag skulle inte åka dit om jag var ni, de är konstiga där borta." Jag blev lite obekväm men strax efter så visade det sig att de bägge skulle hålla i lite saker och vara talare någon gång under festivalen. De var Mike Pivalachi och Andy Croft och faktiskt de som var huvudtalarna! Mike grundade Soul Survivor en gång...och jag hade ingen aning om vilka de var. De erbjöd sig att skjutsa oss till festivalen. Innan dess så skulle de tvätta kläder inne i byn. Vi tog också en liten tur dit, då det var vandringsavstånd från vårat säng & frukostställe. Det var en mysig liten by, Shepton Mallet.
English summary:
Hours of touristing in London later, we finally got on the bus to take us down south. I fell asleep during travel time to and from. When I didn't sleep I read or just admired the surroundings. When we got there it was dark and about 11 pm. We didn't get to our B&B until well after 11.30 pm. The place was called Maplestone and was run by Donald % Gillian Sinclair. They were the greatest hosts and had tea, sandwiches and biscuits ready for us. We just hit the sack straight after that. But we did get some cool snapshots before we dozed off.
The house in itself was an old weavers' cottage from the 17th century. I just loved it! When morning broke we had breakfast downstairs. Two more guests were also there; one younger and one older guy. They were very nice and we had a good chat. But as soon as we mentioned Soul Survivor the older guy's tone dropped and he said: "I wouldn't go there if I were you. The people over there are weird." Straight afterwards he just came clean and told us he was a bit sneaky. Actually, both of them were in fact the main speakers of the festival. They also offered us a lift to Bath & West Showground, where the festival was being held. Before that we went into Shepton Mallet for a tour. It was a nice little hamlet with lots of history. Actually the little hamlet was twinned with Bollnäs (!) to my utter surprise. Talk about being close to home.
Väl framme vid West Showground så blev vi tilldelade en plätt att slå upp tältet på. Hela området var indelat i färger, som vit by nr 2, grön by nr 1 o.s.v. Vi hamnade i Blå by nr 5. Det kändes som om att de hade skockat ihop alla utlänningar på en och samma plats. I vår by hade vi irländare, skottar och ester som närmaste grannar. Första kvällen så var det ett inledningsmöte i deras JÄTTETÄLT. Jag har nog aldrig sett ett större tält någon gång. Ovanligt också att folk köar för att komma in till gudstjänst. Här i Sverige så är det snarare svårt att få någon till en gudstjänst. De hade ett gediget och samspelt lovsångslag som fick igång alla. Det var en helskön upplevelse med ca 10.000 unga (mest) och äldre människor som lovsjöng Gud som en stämma. Första kvällen så svarade ett stort antal på inbjudan till frälsning. Det rörde i mitt hjärta, en mycket fin stund.
Dagen efter så kom det hela igång på riktigt. En typisk dag kunde se ut så här:
08:00. Vaknar upp vacklar till toaletten.
08:30. Frukost!
09.30. Seminarium.
10.30. Morgonmöte i tältet.
13.00. Lunch???
14.30. Seminarium.
15.30. Botanisera bland böcker, musik...snacka med folk.
16.00. Seminarium, sedan äta något fiberfattigt.
19.00. Kvällsmöte i tältet.
22.00. Konsert eller hänga på något café.
23.30. Sova?
Det var så tydligt att det här var något för de mycket yngre, de mellan 15-24. Frun har velat åka till Soul Survivor så länge att när det äntligen var tid så hade festivalens fokus gått förbi henne på något vis. Kändes ibland som att man skulle ha varit 21 för att det skulle gälla till 100% för mig själv. Men bortsett från det så var det en härlig tid på festivalen. Undervisningen, seminarierna och människorna var helt fantastiska. En intressant iakttagelse var att man faktiskt kunde vandra omkring där sent, sent om natten på området utan att riskera att bli uppviglad eller så av fulla människor - till skillnad motför Roskilde- eller Hultsfredsfestivalen. Skönt! På kvällarna så var det alltid konserter och filmvisningar. Jag gick bara på en konsert, men det var så bra att det räckte för hela veckan! Det har blivit lite av min personliga favorit. Bandet var SPOKEN GROOVE från USA. Oj, vilken energi, passion och glöd! De var ett tvåmannaband på sång och gitarr. Paul, gitarrist med härligt fantastiskt spel på sin akustiska gitarr, och Peter, en sångare med teatraliska förtecken. Deras konsert liknade inget annat och det var en musikalisk, poetisk resa från scenen. Bland det roligaste var när de försökte läsa från en vattenflaska från Wales, på walesiska. Jag brukade ta tillfället i akt och snacka lite med dom vid bokborden när vi var i närheten. Paul gillade också Star Wars, ett pluspoäng! Jag har två kompiskort med mig och Peter & Paul här nere på sidan. Ett annat favoritkort är också den lilla tjejen som tänker ta kort på mig under en gudstjänst. Hon sprang runt och tog bilder på allt och alla. Jag var nog den enda som gav lite uppmärksamhet så hon lekte lite med mig med sin kamera. Det här kortet togs precis när hon upptäckte att jag siktade på henne med min kamera. Då fick hon bråttom att ta kort. Sött.
Efter en dryg vecka så var vi ganska nöjda. De kalla nätterna, matlagning över spritköket och campingliv tog ut sin rätt. De sista dagarna började vi så smått prata med våra grannar, mest de från Irland och Estland. Då var det så dags. Esterna bjöd oss på hamburgarfest och de var jättehärliga människor. Irländarna sjöng en knäpp sång om en guldfisk som hette Bob. Den var väldigt underlig och hade förfärligt lätt att fastna i huvudet. Jag fick faktiskt tillåtelse att filma dom. Ha ha.
English summary:
We then finally arrived at the West Showground area. It was a huge field of grass and we were appointed a place in the corner. They had everything split up in colours, i.e. - blue village, white village etc. We got to be in Blue village nr 5, where it seemed as they had placed most of all the foreigners. In our part we had Irish, Estonians and Scottish as neighbours. When the festival did begin it began with an evening meeting in a HUGE tent, the largest I've ever seen. It took well over 10.000 people and it was quite cool to be worshipping together with so many. It was also unusual to see people queing to get into a place of worship. In Sweden it's hard to get people in to churches so it was a bit different to see so many wanting to get in the tent. On the first night, a great number of people responded to the prayer of salvation. It touched my heartstrings.
On the next day it began for real. A typical day could look like this:
08.00. Wakes up and stagger to the lavatory.
08.30. Breakfast!
09.30. Seminar
10.30. Morning meeting.
13.00. Lunch?
14.30. Seminar.
15.30. Cruising through the book- cd-stands, talking to people.
16.00. Seminar, then off to eat something low of fiber!
19.00. Evening meeting.
22.00. Either go to a concert or hanging out at a café.
23.30. Sleep?
It soon became clear that this was a festival for the younger bunch, between 15-24 years. My wife had been wanting to go to Soul Survior way before she met me, now when she finally got the chance it was almost like the opportunity for her age at the time had sort of passed. I don't know how to explain it. At times it felt like you should have been 21 to really have the festival apply 100% to yourself. Still, what was good, was REALLY good. The teaching, the seminars and the people were absolutely fantastic! Another interesting observation I made was the fact that young girls could walk alone around the festival grounds well after midnight without being harrassed, or drunk gangs trying to beat up some loner middle-aged guy in an alley. What a difference if you compare to any other secular festival. Impressive. Night times offered a lot for those nocturnal people. A concert and a film show every night. I only went to one concert but it was enough to last for the entire week. The band was SPOKEN GROOVE from the US & A. What energy, what passion! They were a two-piece acoustic-slam-poet-dramatic band made up of Peter on vocals, a guy with a lot of heart for dramatic expressions, and Paul, a very skilled guitarrist that handled a guitar in a way I have never seen anyone do before. The most memorable moment on stage was when they tried to read the label on a water bottle from Wales, in Welsh! I spoke with Peter & Paul when I had the chance afterwards and they were super people. Paul liked Star Wars too by the way. That scores extra points! There are two friend-photos with me, Paul & Peter below on this page. Another of my favourite photos is of the little girl below. She ran around during one of the services taking pictures on everyone. I was one of the few who gave her recognintion so she tried to play with me with her camera. This photo is taken at the instant when she realize that I am aiming at her with my camera. Then she became very busy. Sweet.
After the week was over we could really feel the effects of a camper's life. Cold nights, very basic breakfast made over a spirit burner kitchen and the very busy time-table had left us a bit fatigue. Those last days were when we finally begun talking to our neighbours for real. The Estonians invited us to a hamburger party and they were the friendliest people. The Scottish had already left but the Irish were SO funny. The entire week they had been singing this weird song about a goldfish named Bob. I got the permission to film them actually. Ha ha. The song got stuck in your head for hours if you heard it.
Efter sista stora kvällsmötet (den STORA finalen, där Mike, som vi träffade redan på Maplestone, bl.a. skuttade runt på scenen och sjöng en alldeles egen variant av Blue Suede Shoes.) så var det ju dags att packa ihop allt. Vi fick faktiskt skjuts in till Shepton Mallet av Brad, en av våra värdar. I byn träffade vi på ett gäng nordirländare som också skulle hem. De var i en "hoppig" ålder. Bussen kom efter en stund där vi stod i regnet. Den skulle ta oss till Bristol och därifrån skulle vi byta buss mot London. Enligt biljetten skulle vi ha ungefär 45 minuter på oss inne i Bristol men den här dagen så skulle tydligen någon fotbollsstjärna gifta sig så allt blev försenat. Inte bara det, i bussen blev en av nordirländarna så åksjuk så att en mystisk magsaftsarom snabbt spred sig. Urk!
Vi hann med en lunch på Subway i Bristol innan nästa buss gick, fast det var mer som att frun satt torrskodd inne på stationen medans jag halvt som halvt trevande i en främmande stad trotsade regnet för att skaffa mat! Äntligen gick bussen. Torrt, varmt och skönt att få sitta en stund igen. Vi hade en tid att passa med vandrarhemmet i London och vi visste inte riktigt hur lång tid det skulle ta från Victoria station när vi väl hade kommit fram. Men i bussen kändes sådana strapatser långt, långt borta.
London återbesökt! Efter en lång promenad genom Hyde Park från stationen kom vi till slut fram till Hyde Park Hostel vid Inverness Terrace. Det är ett bra alternativ för oss som inte är helt täta i plånböckerna. Vi kom också fram i tid, så det blev inga extra avgifter eller att våra platser skulle avbokas. Vårt rum var ett sexbäddsrum. Där bodde också lite annat folk, basker, spanjorer och en och annan österrikare. Frun luftade sina trötta fötter men hade så ont efter vandrandet att hon inte ville gå alltför långt. Så vi höll oss mest runtomkring området nära vandrarhemmet. Vi ville bägge till Kensington Temple och fick veta att det skulle vara något speciellt där på kvällen. Efter mycket snurrande och frågande så hittade vi till slut rätt, runt 22 på kvällen. Vi kunde nästan följa ljudet av medryckande musik. Där inne så hade de nämligen femtionårsfirandet av Indien som en självständig stat och det var massor av människor uppklädda i fina indiska saaris och andra skojiga kläder. Efter underhållningen så blev alla bjudna på en låda indisk mat (såååååå gott!!!).
Eftersom frun hade ont i fötterna så strövade jag själv mesta tiden den helgen på gågatorna. Bara under dagtid då. Något som var så uppenbart var den muslimska dominansen när det gällde butiker i området. Det stod halal nästan i varje hörn med matställe där. Det kändes lite som i Melanie Phillips bok "Londonistan". I matbutiker som Tescos så kunde man finna underverk som 2 liters Dr. Pepper. Jag köpte ingen men det var ändå intressant att se att det fanns. Vi gick tillsammans för att hitta presenter till familjer och vänner den allra sista dagen innan avfärd. Jag tror att vi hittade giltigt skojiga saker till de allra flesta. Sedan for vi med Ryanair igen hem till Sverige. Det var skönt att vi reste i dagsljus (tidig kväll). När svärfar mötte upp oss vid Skavsta så var jag härligt trött och sov länge den natten...
England var kul och hoppas att vi snart kan åka dit igen.
Summary in English:
So, after the grand finale (where Mike leaped around on stage singing his very own amplified version of Blue Suede Shoes!) it was time to go home. Our village host, Brad, drove us in to Shepton Mallet and we were soon bus-driven again. After a short bus change in Bristol it was time to submerge into oblivion and get some sleep.
Upon arrival at Victoria Station we had to hurry by foot to our hostel in London on a specific time to check in. It was a swift walk I tell you! Still too cheap (read poor!) to take the bus or a taxi we hurridly made the passage through Hyde Park AAAAAND we made it in time. But it did cost, my wife's feet didn't like that walk one bit and she got blisters on them. We decided to remain in the area of the Hyde Park Hostel for the rest of our stay. However, that very night we decided to go to Kensington Temple. At first we didn't really find it, or remembered where it was. But by the help of an American couple we managed to locate it. As we approached the building we were drawn to the lively music. Inside, they celebrated India's 50th anniversary as a sovereign state. Lots of music, dancing and people dressed up in fancy Indian clothing! Afterwards everybody got a box to go with Indian spicy food. Delicious!!!!!
I took some strolls around the block by myself whenever my wife wanted to stay indoors. The hostel is a good choice for us low of funding. Nice staff too. While walking around the block the muslim dominance was so obvious around places to eat and in the shops. Almost everywhere you could see halal signs - very much like how Melanie Phillips described in her book "Londonistan". We did findpresents for our loved ones before we went home. When we finally came to Sweden and my father-in-law met up at the airport I was so very tired. I think I slept tight that night...
England was fun and hopefully we can soon go back.
Semester / Vacation
Så är det dags för lite semester. Jag och frun ska till England, till SOUL SURVIVOR. Det är en av Europas största kristna festivaler med fullt ös av bra musik och spännande undervisning. Frun har velat åka dit hur länge som helst medan jag redan innan jag träffade henne var lätt skeptisk. Det var inte för att det var dålig undervisning, mer för att jag som en rockare innerst inne fruktade enbart popmusik där borta. Men nu efter några år så är jag äldre och har därmed breddat min musiksmak (tro det eller ej alla ni som är 18-25, men ni kommer att ändras i takt med att ljusen blir fler på födelsedagstårtan) till att inkludera folk, rap, hip-hop och till och med pop. Jazz och gospel däremot, kommer jag nog troligen aldrig förstå någon gång.
Så vi drar upp mot Norrköping imorgon direkt efter att jag kommer hem från jobbet, så jag får käka i bilen upp. Lördag blir det en stor marknad nära Finspång och söndag åker vi med Ryanair till Stansted. Hellre det än Heathrow. Det är tydligen ett galet ställe. Vi åker med buss ner sedan till Shepton Mallet och sover där en natt innan vi far med lokalbuss till ett stort mässområde där festivalen hålls. Kul! Jag ska passa på att skriva lite resedagbok. Det hjälper bra att hjälpa minnet sedan...det märkte jag när jag kom hem från Färöarna 2003 och tänkte: "vad var jag med om nu igen?". Vi ska ha med ett spritkök att laga mat vid, tur nog så har jag en vän i Sundsvall som är brittisk, och hon kunde lätt hjälpa mig att ge mig den information som jag behövde. T.ex. vad ett spritkök och vad vätskan som man använder heter på engelska. Nu vet jag! Nu ska jag fortsätta packa, imorgon väntar nallarna igen.
Summary in English:
Finally it's time for some vacation. Me and the Mrs. will go to the big Christian conference SOUL SURVIOR. It will surely be fun and there will be cool music and teaching too. Before when I was younger and prior to meeting my wife I was suspicious...being a hardcore rocker I almost shun pop music. Nowadays my taste in music has spread to stuff like rap and also some contemporary pop/rock. But I don't think I will ever understand either jazz or gospel music.
We'll go directly tomorrow as soon as I get home from work. I'll eat in the car! We'll go up to the Mrs. parents' place and on Saturday it will be a county town market nearby. We leave for the U.K. on Sunday and will go by coach from London down to Shepton Mallet. Then on Monday we will go to the site and install everything. Lucky me I have a British friend in Sundsvall, she helped me translate what I needed for this trip as we'll use a spirit burner to cook our meals. I didn't know the word for it until I asked her. Everything is all gas in the U.K. which I am not used to as a Swedish man. Now it's time to pack again...tomorrow I will work with the bears again.
Så vi drar upp mot Norrköping imorgon direkt efter att jag kommer hem från jobbet, så jag får käka i bilen upp. Lördag blir det en stor marknad nära Finspång och söndag åker vi med Ryanair till Stansted. Hellre det än Heathrow. Det är tydligen ett galet ställe. Vi åker med buss ner sedan till Shepton Mallet och sover där en natt innan vi far med lokalbuss till ett stort mässområde där festivalen hålls. Kul! Jag ska passa på att skriva lite resedagbok. Det hjälper bra att hjälpa minnet sedan...det märkte jag när jag kom hem från Färöarna 2003 och tänkte: "vad var jag med om nu igen?". Vi ska ha med ett spritkök att laga mat vid, tur nog så har jag en vän i Sundsvall som är brittisk, och hon kunde lätt hjälpa mig att ge mig den information som jag behövde. T.ex. vad ett spritkök och vad vätskan som man använder heter på engelska. Nu vet jag! Nu ska jag fortsätta packa, imorgon väntar nallarna igen.
Summary in English:
Finally it's time for some vacation. Me and the Mrs. will go to the big Christian conference SOUL SURVIOR. It will surely be fun and there will be cool music and teaching too. Before when I was younger and prior to meeting my wife I was suspicious...being a hardcore rocker I almost shun pop music. Nowadays my taste in music has spread to stuff like rap and also some contemporary pop/rock. But I don't think I will ever understand either jazz or gospel music.
We'll go directly tomorrow as soon as I get home from work. I'll eat in the car! We'll go up to the Mrs. parents' place and on Saturday it will be a county town market nearby. We leave for the U.K. on Sunday and will go by coach from London down to Shepton Mallet. Then on Monday we will go to the site and install everything. Lucky me I have a British friend in Sundsvall, she helped me translate what I needed for this trip as we'll use a spirit burner to cook our meals. I didn't know the word for it until I asked her. Everything is all gas in the U.K. which I am not used to as a Swedish man. Now it's time to pack again...tomorrow I will work with the bears again.
Måndag / Monday
Skåne är hittills rätt så bra. Kul att vara tillbaka på jobbet....annars är det lite segt. Är det så att skåningar är svåra att komma nära eller är det fel på oss? Under de 3 år som vi har bott här så har vi endast ett annat par som vi umgås med lite till och från. Det saknar jag nog mest tror jag, goda vänner som man kan umgås och göra saker tillsammans med. Måndag är skit. Bara en till dag i veckan utan riktiga saker att se fram emot. Vi ska väl ordna lite inför resan till England idag och åka ett lass med skräp till sopstationen i Lund. Sedan blir det tisdag.... :-(
Summary in English:
Skåne (Scania) is quite ok I guess. It's fun to be back at work..otherwise....lame. Maybe the natives are hard to get close to down here, or maybe it's us? We haven't really got any connections apart from another couple which we meet occasionaly during our current 3 years down here. I think I miss that the most, people to hang out with. Monday again...it's crap. Just another day in the week with few things to look forward to. We'll get some stuff organized today for the upcoming trip to the U.K. Then it becomes Tuesday.... :-(
Skrålande sommarfester / Ear-biting summer parties
Suck. Jag blir så led på all festmusik som ALLTID kommer upp vid VARJE fest. Det är ju inte ens bra halvtaskig musik som de spelar på någon Cd-spelare eller dator. Någon borde göra revolt! Bara totalvägra att spela "En kungens man" eller 80-tals dängor som inte säger något i alla fall. Lite positivt är att nya radiosånger blir halvt accepterade numera. Det är säkert en tradition med festmusik, men alla traditioner är ju inte bra traditioner, tänk bara på tjurfäktning. Det kan vara ett generationsskifte på gång dock. Ut med Björn Rosenström, Lena Ph och schlager....in med lite alternativ rock.
Jag tror nog att de flesta är lite hjärntvättade över vad bra musik är. Vad gör musik bra? Är det att kunna sjunga med och verkligen veta vad sångerna heter bara för att alla andra alltid har gjort det? Ja, det kan vara så ibland. Eller så kan man låta sina öron uppleva något nytt - så att inte vaxet torkar in alldeles. Ha, ha. Festmusik för mig är något lätt igenkännande som får mig att bli intresserad av det jag hör, snarare än att jag har musiken som ett överdådigt bakgrundsljud som jag visserligen känner igen, men struntar i. Vad är det för kul med det? Jag tror att människor är lite tröga och lata i grunden, mig själv inräknad. Men man kan faktiskt motarbeta det genom att fundera, använda sin fantasi lite mer kanske. Tummen upp för lite variation på fest!
English summary:
I just get so fed up with the standard party music at parties that ALWAYS gets played at EVERY party. It isn't even good "bad" music. Somebody should start a musical revolution, just refuse to play those standard songs. On the other hand, some new songs are actually introduced gradually. Out with the eurovision craze and in with some good alternative rock.
Maybe most people are a bit brainwashed about what constitutes good music? Is it that you must be able to sing to it or really know about the songs just because it's tradition? It can be that way. Or else... you let your ears hear something all new. Party music to me is just that, a combination of maybe recognizing some beats that leaves me wanting for more, rather than just being hum-drum with the music as a background sound that I may or may not recognize, but I really could care less about it. We should all use our imagination instead. Thumbs up for new songs at parties!
Jag tror nog att de flesta är lite hjärntvättade över vad bra musik är. Vad gör musik bra? Är det att kunna sjunga med och verkligen veta vad sångerna heter bara för att alla andra alltid har gjort det? Ja, det kan vara så ibland. Eller så kan man låta sina öron uppleva något nytt - så att inte vaxet torkar in alldeles. Ha, ha. Festmusik för mig är något lätt igenkännande som får mig att bli intresserad av det jag hör, snarare än att jag har musiken som ett överdådigt bakgrundsljud som jag visserligen känner igen, men struntar i. Vad är det för kul med det? Jag tror att människor är lite tröga och lata i grunden, mig själv inräknad. Men man kan faktiskt motarbeta det genom att fundera, använda sin fantasi lite mer kanske. Tummen upp för lite variation på fest!
English summary:
I just get so fed up with the standard party music at parties that ALWAYS gets played at EVERY party. It isn't even good "bad" music. Somebody should start a musical revolution, just refuse to play those standard songs. On the other hand, some new songs are actually introduced gradually. Out with the eurovision craze and in with some good alternative rock.
Maybe most people are a bit brainwashed about what constitutes good music? Is it that you must be able to sing to it or really know about the songs just because it's tradition? It can be that way. Or else... you let your ears hear something all new. Party music to me is just that, a combination of maybe recognizing some beats that leaves me wanting for more, rather than just being hum-drum with the music as a background sound that I may or may not recognize, but I really could care less about it. We should all use our imagination instead. Thumbs up for new songs at parties!
Tomteland 2007 / Santaworld 2007
Cirkusen var helt kanonkul. Tänk så fantastiskt skickliga nummer de kan skapa, artisterna. Jag tror jag gillade lindansarna och den ungerske jonglören bäst. Man blev ju lite imponerad när han slängde upp 7 käglor som ingenting. Ja, ja.
Det var alltså ett litet besök på Tomteland utanför Mora idag. Som vanligt så får man en liten härlig magkänsla när man kommer dit. Det var ju där som den riktiga teaterträningen började för mig. Improvisera, möta ALLA typers människor och få nöta in repliker "på riktigt". När jag kom dit strax före 10 idag så hade allt och inget förändrats, ofta på olika plan och nivåer. Jag snackade lite med nisse-vaktis innan jag gick för att byta om. Det är klart, när jag pratade med honom så märkte jag så väl hur allt har förändrats. Min senaste "helsäsong" var 2005 efter vi hade gift oss, frun och jag. Så mycket ändras hela tiden, ja hela livet är föränderligt, ständigt och jämt. Om jag skulle ta och skriva några nisse-memoarer över hur det har varit, vilka som har kommit och gått och vad som har skett under de senaste 5 åren hade det nog blivit intressant läsning, för mig själv inte minst.
Men det var kul. Så snart nisseuniformen satt som den skulle var det lite som om tiden inte fanns igen, konstnärligt sett. Jag blev förnissad! Tomtenisse på språng igen, men denna gång utan mina jongleringsbollar. De ligger nere i Skåne. Jag fick träffa Tomten såklart, Nisse-Kram, Nisse-Strössel, Häxan, Sagofén, ett par troll, en alv och såklart.....de enerverande busmössen. De knöt fast luvan i mitt nissebälte/förkläde idag. Heja. Barnen (och de vuxna) hade det kul under dagen tror jag, trots ett eländigt regnväder som forsade ner. Efter några timmar så åkte jag därifrån, stannade vid Noret och fick syn på SHREK för extrapris. Väl hemma i Edsbyn så upptäckte jag att någon hade glömt att lägga i filmen! Uj! Efter ett telefonsamtal skulle den snälla dalkullan skicka filmen till adressen i Edsbyn.... man måste alltid kolla om filmen faktiskt ÄR i asken. Lita aldrig på expediter. :-D
Summary in English:
The Circus was a treat. So many nice tricks and performances - I was most impressed by the line dancers and the juggler from Hungary. He was so amazing, holding up to 7 pins in the air at the same time.
Today was my 2007 visit to Santaworld outside Mora to see my friends over there. It's a special place. After all, it is where it all began for my and drama, "for real". Everything from meeting and dealing with all sorts of people, getting the lines right and improvising. So what did I learn from this visit? Well, everything and nothing has changed, it's a constant process with people coming and going, ideas being raised and shot down the next day. If I would write my "Santa's helper memoirs" for the past 5 years it would prove to be some interesting reading. Not to mention for myself!
I got to meet most of Santaworld's inhabitants dressed as a helper. Despite the rain showers (it just wouldn't stop!) I reckon most people enjoyed themselves greatly at Santaworld today. I spent a couple of hours there before I went home, only to first stop at Noret (a shopping centre in Mora) to stretch my legs. There I found SHREK to a rudely discounted price and bought it. When I got home to Edsbyn the box was empty! After a quick phone call the clerk told me they would send the disc to the address in Edsbyn... you ALWAYS have to check that the disc is in the box. Never trust a sales clerk! :-D
Det var alltså ett litet besök på Tomteland utanför Mora idag. Som vanligt så får man en liten härlig magkänsla när man kommer dit. Det var ju där som den riktiga teaterträningen började för mig. Improvisera, möta ALLA typers människor och få nöta in repliker "på riktigt". När jag kom dit strax före 10 idag så hade allt och inget förändrats, ofta på olika plan och nivåer. Jag snackade lite med nisse-vaktis innan jag gick för att byta om. Det är klart, när jag pratade med honom så märkte jag så väl hur allt har förändrats. Min senaste "helsäsong" var 2005 efter vi hade gift oss, frun och jag. Så mycket ändras hela tiden, ja hela livet är föränderligt, ständigt och jämt. Om jag skulle ta och skriva några nisse-memoarer över hur det har varit, vilka som har kommit och gått och vad som har skett under de senaste 5 åren hade det nog blivit intressant läsning, för mig själv inte minst.
Men det var kul. Så snart nisseuniformen satt som den skulle var det lite som om tiden inte fanns igen, konstnärligt sett. Jag blev förnissad! Tomtenisse på språng igen, men denna gång utan mina jongleringsbollar. De ligger nere i Skåne. Jag fick träffa Tomten såklart, Nisse-Kram, Nisse-Strössel, Häxan, Sagofén, ett par troll, en alv och såklart.....de enerverande busmössen. De knöt fast luvan i mitt nissebälte/förkläde idag. Heja. Barnen (och de vuxna) hade det kul under dagen tror jag, trots ett eländigt regnväder som forsade ner. Efter några timmar så åkte jag därifrån, stannade vid Noret och fick syn på SHREK för extrapris. Väl hemma i Edsbyn så upptäckte jag att någon hade glömt att lägga i filmen! Uj! Efter ett telefonsamtal skulle den snälla dalkullan skicka filmen till adressen i Edsbyn.... man måste alltid kolla om filmen faktiskt ÄR i asken. Lita aldrig på expediter. :-D
Summary in English:
The Circus was a treat. So many nice tricks and performances - I was most impressed by the line dancers and the juggler from Hungary. He was so amazing, holding up to 7 pins in the air at the same time.
Today was my 2007 visit to Santaworld outside Mora to see my friends over there. It's a special place. After all, it is where it all began for my and drama, "for real". Everything from meeting and dealing with all sorts of people, getting the lines right and improvising. So what did I learn from this visit? Well, everything and nothing has changed, it's a constant process with people coming and going, ideas being raised and shot down the next day. If I would write my "Santa's helper memoirs" for the past 5 years it would prove to be some interesting reading. Not to mention for myself!
I got to meet most of Santaworld's inhabitants dressed as a helper. Despite the rain showers (it just wouldn't stop!) I reckon most people enjoyed themselves greatly at Santaworld today. I spent a couple of hours there before I went home, only to first stop at Noret (a shopping centre in Mora) to stretch my legs. There I found SHREK to a rudely discounted price and bought it. When I got home to Edsbyn the box was empty! After a quick phone call the clerk told me they would send the disc to the address in Edsbyn... you ALWAYS have to check that the disc is in the box. Never trust a sales clerk! :-D
Slutklämmen i Hälsingland / Last days in Hälsingland
Onsdagkväll. Det var länge sedan sist men ikväll ska jag faktiskt på cirkus. Imorgon blir det en tur till Tomten för att se hur allt står till. Det var också länge sedan. Det är värst vad man gör saker för så länge sedan när man bor i Skåne. :-D Men först är det alltså cirkus. Mina favoriter är nog akrobater och elefanter.
Skönt att min uppsats till slut blev godkänd. Nu slipper jag oroa mig ett tag igen, för studier och skriva, skriva, skriva. Jag har ju jobbat åt broder i veckorna. Idag blev också målning och kittning av fönster klart. Livet är bra ibland när man kommer till slutet av tunneln. Det är slutklämmen för min tid i Hälsingland för den här gången. Jag far ner till svärföräldrarna (där även frun väntar) på måndag. Därefter ska vi åka söderut.
Summary in English:
Today I'm going to the circus, that has come to our village. It was quite a few years since the last time and I am looking forward to it. Also, tomorrow I'm going to visit Father Christmas again.
My paper is FINALLY accepted and approved by uni. I can relax a bit. I also finished with the window putty and painting the windows today. Phew....also, my last days in Hälsingland is drawing to a closure. I will go down to my in-laws on Monday (where the mrs. is also) and we'll go together down south.
Skönt att min uppsats till slut blev godkänd. Nu slipper jag oroa mig ett tag igen, för studier och skriva, skriva, skriva. Jag har ju jobbat åt broder i veckorna. Idag blev också målning och kittning av fönster klart. Livet är bra ibland när man kommer till slutet av tunneln. Det är slutklämmen för min tid i Hälsingland för den här gången. Jag far ner till svärföräldrarna (där även frun väntar) på måndag. Därefter ska vi åka söderut.
Summary in English:
Today I'm going to the circus, that has come to our village. It was quite a few years since the last time and I am looking forward to it. Also, tomorrow I'm going to visit Father Christmas again.
My paper is FINALLY accepted and approved by uni. I can relax a bit. I also finished with the window putty and painting the windows today. Phew....also, my last days in Hälsingland is drawing to a closure. I will go down to my in-laws on Monday (where the mrs. is also) and we'll go together down south.
Midsommarfest / Midsummer party
Igår Midsommar var vi bjudna till en fest hos min svägerska Kerstins föräldrar, ett fantastisk hus som är hämtat delvis från lilla huset på prärien och Lórien samtidigt. Det måste nästan ses, med dess snickarglädje och massiva stockar med fina smidda lyktor strategiskt utplacerade runtom. I mitten av trädgården har de byggt en enorm uteplats med en pool i mitten. Jag, mor och far var först där och fick en alkoholfri välkomstdryck av Kerstins syster Ingela. Hon lade sig sedan på en solstol och lapade. Det var ganska varmt ändå även om det blåste lite smått. Efter en stund kom Kerstin, Kenneth, Sverre & Klas också. Kerstins mamma Inger hade bullat upp med massor med mat. Först var det lite lätt kallskuret och bröd. Gott, gott värre.
Sedan var det dags för bad. Ohhh så länge sedan jag har simmat. Första doppet för i år blev alltså 23 juni. Märka det i kalendern. Rackarns så sent det blev i år. Jag brukar vara tidigare, till och med frugan har badat tidigare i år. I poolen i Eriksnäsbo guppade snart fyra halvfeta valrossar. Kul, det fanns faktiskt en del badleksaker också, som flyttuber, flytstolar m.m. Stolarna var dock nästan omöjliga att ta sig upp på men lätta att ramla av. Haha!
I vanlig midsommarordning så blev det en till omgång mat och snaps kring bordet. För oss nyktrare personer så fanns det vanlig läsk, lättöl och vin. Jag drack det Californska Inglenook St. Regis och det är ett ganska gott alkoholfritt vin, men inte lika fylligt som Rotlack. Det som följde var en match i både kubb och boule. Det är faktiskt svårare än vad det låter. Utomhusspel är sociala isbrytare och det kan spelas av alla åldrar, så att det t.ex. inte blir en liten elitgrupp i gruppen som spelar X-box eller Wii. Vilket också är skoj, men då tar man ju liksom inte hänsyn.
Ja, det var en bra midsommar. Vore kul sedan att ha ett eget ställe som påminner om Eriknäsbo. Kul att bjuda långväga gäster på fest i 3 dagar eller liknande. Bada, spela, sjunga och ha allmänt trevligt. Någon borde skriva nya snapsvisor, och också våga utmana festmusiken som snurrar på varje fest. Jag får ta upp det i ett annat inlägg.
Summary in English:
Midsummer was great with lots of food. We were invited to my sister-in-laws parents in Eriknäsbo and their house is beautifully set in a garden. It reminds me of both the little house on the praire and Lórien at the same time. I took my first swim for the year on the 23th of June then in their outdoor pool. Nice! We also played some outdoor games like kubb (hailing from the viking age) and boule. It is actually harder than it sounds. It was the best Midsummer in ages. I dream about having my own place where I can invite people for Midsummer. That would be grand.
Sedan var det dags för bad. Ohhh så länge sedan jag har simmat. Första doppet för i år blev alltså 23 juni. Märka det i kalendern. Rackarns så sent det blev i år. Jag brukar vara tidigare, till och med frugan har badat tidigare i år. I poolen i Eriksnäsbo guppade snart fyra halvfeta valrossar. Kul, det fanns faktiskt en del badleksaker också, som flyttuber, flytstolar m.m. Stolarna var dock nästan omöjliga att ta sig upp på men lätta att ramla av. Haha!
I vanlig midsommarordning så blev det en till omgång mat och snaps kring bordet. För oss nyktrare personer så fanns det vanlig läsk, lättöl och vin. Jag drack det Californska Inglenook St. Regis och det är ett ganska gott alkoholfritt vin, men inte lika fylligt som Rotlack. Det som följde var en match i både kubb och boule. Det är faktiskt svårare än vad det låter. Utomhusspel är sociala isbrytare och det kan spelas av alla åldrar, så att det t.ex. inte blir en liten elitgrupp i gruppen som spelar X-box eller Wii. Vilket också är skoj, men då tar man ju liksom inte hänsyn.
Ja, det var en bra midsommar. Vore kul sedan att ha ett eget ställe som påminner om Eriknäsbo. Kul att bjuda långväga gäster på fest i 3 dagar eller liknande. Bada, spela, sjunga och ha allmänt trevligt. Någon borde skriva nya snapsvisor, och också våga utmana festmusiken som snurrar på varje fest. Jag får ta upp det i ett annat inlägg.
Summary in English:
Midsummer was great with lots of food. We were invited to my sister-in-laws parents in Eriknäsbo and their house is beautifully set in a garden. It reminds me of both the little house on the praire and Lórien at the same time. I took my first swim for the year on the 23th of June then in their outdoor pool. Nice! We also played some outdoor games like kubb (hailing from the viking age) and boule. It is actually harder than it sounds. It was the best Midsummer in ages. I dream about having my own place where I can invite people for Midsummer. That would be grand.
Konstpaus / Art stop
Alla målningar / teckningar är till salu. Kontakta mig om ni är intresserade!
All paintings / sketches are for sale. Contact me if you are interested!
1 Olja, 45 x 55 cm. Björnprofeten inspirerad av 2 Kungaboken 2:23-24.
2 Olja, storlek? Gjógv, Färöarna.
3 Olja, 54 x 55 cm. Kontrollzon, ry. зона контроля
4 Olja, 25 x 30 cm. Ljus i din innersta kammare.
5 Olja, bortskänkt. Andetemplet inspirerad av 1 Korintierbrevet 6:19.
6 Olja, 33 x 41 cm. Borgholms fästning, Öland.
7 Olja, storlek? Et lux perpetua, lat. Må evigt ljus (skina på dem).
8 Olja, 50 x 55 cm. Ad noctum, lat. På kvällen. Självporträtt i stearinljus.
9 Olja, 29 x 33 cm. Skogens väktare.
10 Olja, bortskänkt. Lovsång.
11 Olja, 46 x 65 cm. Saknad.
12 Akryl, storlek? Rafn tímin, isl. Korp-timmen.
13 Kritteckning, A4. Drakmorgon.
14 Kritteckning, såld. Stenbordet inspirerad av böckerna om Narnia.
15 Kritteckning, såld. Kvitebjorn kong inspirerad av norsk folksaga.
16 Kritteckning, A4. Lovsång II.
Sommartid /Summertime
Hemsidor är inte vad de borde vara. Jag vet hur jag skulle vilja ha en hemsida men inte hur jag tekniskt sett skulle göra en. Så frustrerande! jag skulle vilja lägga ut mer av min konst, kanske lite dikter på ett hörn och lite teaterstycken i filmformat. För att inte tala om musikfilmer, korta snuttar med mig och gitarr. Men som det är nu får jag nöja mig med den här bloggen. Inte för att den är dålig men det är inte så ofta som andra människor läser i den..verkar som det blir min alldeles egen skryt- och skrävelhörna med någon nypa av seriös fakta.
Vad har hänt då? Jaa....en hel massa. Nallebutiken för det första, där fick jag 2 dagar under hela juni och som det säger sig självt så räcker inte det till en hel hyra, mat, bensin och busskort. Så jag fick dra åt Hälsingland för att arbeta extra hos min bror utanför Bóllnääs (går inte riktigt att härma deras dialekt i skrift), medan jag bor hos mor & far i Edsbyn.
Det fungerar bra, jag ska vara här under hela juni nu och så far jag åter till Skåne i början av juli. Efter allt med universitetet, alla dessa uppsatsseminarer och opponering av uppsatser så ville jag bara bort ifrån all stress, vår lägenhet med snedtak och alla "måsten". Jag älskar mitt Hälsingland och i synnerhet mitt Ovanåker, närheten till grannlandet Dalarna och allt som finns i omgivningen. Det blir lite som en sorts hatkärlek, trots att det är massa ego i bygden med att höra till rätt eller fel släkt, kyrkoprestige och bandydyrkan så är det ändå ens hem. Rötterna går djupt och lojaliteten till hemlandet finns djupt i hjärtat. Nu när man har fått känna på det som man alltid har velat göra (och som inte har funnits i socknen så mycket), med teater och annat, så vet jag inte hur man skulle kunna återfinna sig själv när det inte finns så mycket här uppe. Jag var aldrig riktigt intresserad av vare sig motorsport, spela bandy eller knacka plugg på SP-fönster. Nog för att det finns bostäder här men inte några i mitt tycke intressanta hobbies eller jobb. Lösningen kanske ligger i att själv starta upp något eller så skaffa något sommarboende. Lösningen kanske ligger i att själv starta upp något eller så skaffa något sommarboende här och jobba med det jag tycker om på annan ort? Det är klart att det redan finns eldsjälar, som Alftas Jon Anderzon. Kanske man ska kontakta den mannen längre fram?
Som sagt var så fick jag en rest på min uppsats som ska kompletteras senast den 21 juni. Som tur var så är det inte så väldans mycket som ska rättas till tror jag. Det är de allra sista styckena som var alldeles för korta. Jag kan förstå varför handledaren tyckte så, för det skrevs ungefär 5 minuter efter ordinarie inlämningstid och var så hastigt att jag aldrig egentligen gillade min avslutning. Det som jag blev mest nöjd med var nog början av min uppsats, och förstås frugans snygga tabeller som hon gjorde åt mig. :-D Jag skulle egentligen ha börjat skriva på resttentan nu i helgen men så kom inte böckerna i tid, så jag får nog hämta ut dem i morgon måndag. Jag siktar enbart på att bli godkänd. Som det är nu skulle jag minst av allt vilja studera något mer på ett tag, men samtidigt ligger jag efter i livets barometer. Som 31 ska man egentligen ha studerat klart, ha eget hus och säkert 2,5 barn. Jag är inte klar med skola i minst något år till, har för dålig ekonomi för att kunna ha hus och är feg när det gäller barn. Heja! :-(
I maj så stod det klart att vår film som tävlade i gyllene bullentävlingen vann! Tack alla ni som tog er tid och röstade. Det gav sig verkligen. Ingen av oss "skådisar" var med på prisutdelningen men filmlaget fick en varsin medalj i form av...ja, ni gissade rätt - en kanelbulle. Kul. Även om jag inte fick betalt så var det ändå en skojig erfarenhet, film är tekniskt svårare såtillvida att man måste ha "det" redo för omtagningar. Inte lätt att fixa det varje gång. Men det är en styrka samtidigt, att man får klanta sig, vilket är svårare att reparera när det gäller teater. Då måste det sitta liksom.
Nu ska jag försöka få något nyttigt gjort. Jag skaffade Slaget om Midgård 2 hit upp för att äntligen få leka av mig lite, men efter jag hade intstallerat och avinstallerat diverse spel så klagar datorn på fel i direct 3D funktionen och den vill inte få det att fungera igen. Kanske lika bra, så jag använder tiden till något bättre - som att till exempel få ordning på den här B-uppsatsen någon gång? Haha.....
Summary in English:
Homepages aren't what they supposed to be. I can hardly wait until I too can put up what I want on a private homepage. As of now I don't know how to do it, even if I know exactly what I want to share on it. Frustrating. I will settle with this blog at the moment. My private space for bragging and boasting....with small insightful truths inbetween.
Summaries are hard to write sometimes...to cut it short; I'm back in Edsbyn during June (see map) and will work extra at my brother's company. The bear-workshop could only give me 2 days for June, which wouldn't be help me to pay rent, petrol or buscard. This trip is an act of survival. I will be back in Skåne (Scania) in the beginning of July and hopefully we will make it at least some day, to go to my good friend Mie in Denmark. It's good to be home in Edsbyn but I wonder if I could live here permenantly after now tasting the good life with drama and other stuff that a city have to give? Those things are pretty much non-existant here. You should have a solid interest in either motor sports, bandy or work in industries to feel at home here I think. It develops into some kind of a hate-love for me I guess. I love the old culture, the tradition and history of my province.
My paper in history is yet not approved. I got some things to complete and re-write until 21st of June. I am working on that right now but it would have been easier if the books I'd ordered had come on Friday and I could have written plenty during the weekend. Maybe they come on Monday? I will try to get something done soon tonight.
Our film won! Thanks for voting everyone. That was a cool experience.
Vad har hänt då? Jaa....en hel massa. Nallebutiken för det första, där fick jag 2 dagar under hela juni och som det säger sig självt så räcker inte det till en hel hyra, mat, bensin och busskort. Så jag fick dra åt Hälsingland för att arbeta extra hos min bror utanför Bóllnääs (går inte riktigt att härma deras dialekt i skrift), medan jag bor hos mor & far i Edsbyn.
Det fungerar bra, jag ska vara här under hela juni nu och så far jag åter till Skåne i början av juli. Efter allt med universitetet, alla dessa uppsatsseminarer och opponering av uppsatser så ville jag bara bort ifrån all stress, vår lägenhet med snedtak och alla "måsten". Jag älskar mitt Hälsingland och i synnerhet mitt Ovanåker, närheten till grannlandet Dalarna och allt som finns i omgivningen. Det blir lite som en sorts hatkärlek, trots att det är massa ego i bygden med att höra till rätt eller fel släkt, kyrkoprestige och bandydyrkan så är det ändå ens hem. Rötterna går djupt och lojaliteten till hemlandet finns djupt i hjärtat. Nu när man har fått känna på det som man alltid har velat göra (och som inte har funnits i socknen så mycket), med teater och annat, så vet jag inte hur man skulle kunna återfinna sig själv när det inte finns så mycket här uppe. Jag var aldrig riktigt intresserad av vare sig motorsport, spela bandy eller knacka plugg på SP-fönster. Nog för att det finns bostäder här men inte några i mitt tycke intressanta hobbies eller jobb. Lösningen kanske ligger i att själv starta upp något eller så skaffa något sommarboende. Lösningen kanske ligger i att själv starta upp något eller så skaffa något sommarboende här och jobba med det jag tycker om på annan ort? Det är klart att det redan finns eldsjälar, som Alftas Jon Anderzon. Kanske man ska kontakta den mannen längre fram?Som sagt var så fick jag en rest på min uppsats som ska kompletteras senast den 21 juni. Som tur var så är det inte så väldans mycket som ska rättas till tror jag. Det är de allra sista styckena som var alldeles för korta. Jag kan förstå varför handledaren tyckte så, för det skrevs ungefär 5 minuter efter ordinarie inlämningstid och var så hastigt att jag aldrig egentligen gillade min avslutning. Det som jag blev mest nöjd med var nog början av min uppsats, och förstås frugans snygga tabeller som hon gjorde åt mig. :-D Jag skulle egentligen ha börjat skriva på resttentan nu i helgen men så kom inte böckerna i tid, så jag får nog hämta ut dem i morgon måndag. Jag siktar enbart på att bli godkänd. Som det är nu skulle jag minst av allt vilja studera något mer på ett tag, men samtidigt ligger jag efter i livets barometer. Som 31 ska man egentligen ha studerat klart, ha eget hus och säkert 2,5 barn. Jag är inte klar med skola i minst något år till, har för dålig ekonomi för att kunna ha hus och är feg när det gäller barn. Heja! :-(
I maj så stod det klart att vår film som tävlade i gyllene bullentävlingen vann! Tack alla ni som tog er tid och röstade. Det gav sig verkligen. Ingen av oss "skådisar" var med på prisutdelningen men filmlaget fick en varsin medalj i form av...ja, ni gissade rätt - en kanelbulle. Kul. Även om jag inte fick betalt så var det ändå en skojig erfarenhet, film är tekniskt svårare såtillvida att man måste ha "det" redo för omtagningar. Inte lätt att fixa det varje gång. Men det är en styrka samtidigt, att man får klanta sig, vilket är svårare att reparera när det gäller teater. Då måste det sitta liksom.
Nu ska jag försöka få något nyttigt gjort. Jag skaffade Slaget om Midgård 2 hit upp för att äntligen få leka av mig lite, men efter jag hade intstallerat och avinstallerat diverse spel så klagar datorn på fel i direct 3D funktionen och den vill inte få det att fungera igen. Kanske lika bra, så jag använder tiden till något bättre - som att till exempel få ordning på den här B-uppsatsen någon gång? Haha.....
Summary in English:
Homepages aren't what they supposed to be. I can hardly wait until I too can put up what I want on a private homepage. As of now I don't know how to do it, even if I know exactly what I want to share on it. Frustrating. I will settle with this blog at the moment. My private space for bragging and boasting....with small insightful truths inbetween.
Summaries are hard to write sometimes...to cut it short; I'm back in Edsbyn during June (see map) and will work extra at my brother's company. The bear-workshop could only give me 2 days for June, which wouldn't be help me to pay rent, petrol or buscard. This trip is an act of survival. I will be back in Skåne (Scania) in the beginning of July and hopefully we will make it at least some day, to go to my good friend Mie in Denmark. It's good to be home in Edsbyn but I wonder if I could live here permenantly after now tasting the good life with drama and other stuff that a city have to give? Those things are pretty much non-existant here. You should have a solid interest in either motor sports, bandy or work in industries to feel at home here I think. It develops into some kind of a hate-love for me I guess. I love the old culture, the tradition and history of my province.
My paper in history is yet not approved. I got some things to complete and re-write until 21st of June. I am working on that right now but it would have been easier if the books I'd ordered had come on Friday and I could have written plenty during the weekend. Maybe they come on Monday? I will try to get something done soon tonight.
Our film won! Thanks for voting everyone. That was a cool experience.
Nu är det sommar...
Soluppgång. Den här oljemålningens färger stämmer inte helt med verkligheten, den morgonen var fantastisk. Jag fick till himlen rätt bra men molnen liknar något av Edvard Munch, Goya eller något annat obskyrt. Målningen är för övrigt till salu. :-D
Summary in English:
Sunrise. The colours in this oil-painting aren't quite true to reality, that morning was fantastic. I reckon I got it right with the skyline but the clouds look like something from Munch, Goya or some obscure resemblance. The painting is for sale if you want it. :-D
Det sista rycket med universitetet / Last days of Uni
Nu var det ett tag sedan sist. Mycket har hänt, ja, det är svårt att veta var jag ska börja. Kortfattat så vann vi filmtävlingen, uppsatsen är inlämnad och det är med andra ord snart slut på universitet för den här gången. Jag ska göra ett sista ryck nu. Det går på vilja bara, för inspirationen är sedan länge förbi. Vi blev indelade två och två i en sorts mentorskap som jag tyckte fungerade bra, kul också att tala historia med någon som är inne i samma situation. Men nu ska det bli hemskt skönt att få lämna allt bakom mig över sommaren. Frågan är bara hur det kommer att gå? Min uppsats skrevs i sitt nuvarande skick under 24-25 timmar i sträck, och har därför fullt av notfel, syftningsfel, stavfel och lösa trådar. Det känns lite B med min B-uppsats och det enda som jag egentligen är nöjd med är inledningen...och så fruns fantastiska tabeller som hon gjorde åt mig. Haha! Klockan är snart 7 på morgonen och vi ska ha våra opponentseminarier med start idag. Jag orkar knappt....är så trött.
Här blir det så varmt att inte bara en finsk lapphund nästan kriverar av värmen. Det var lite över 27 grader varmt i natt.....det är bara för mycket. Men lever man som vi på övervåningen på en villa så stiger ju värmen alltid när det är varmt...till min stora ilska. Jag är ingen värmemänniska och undviker helst så mycket sol som möjligt när det är för varmt. Undrar hur jag ska göra när jag en gång kommer tillbaka till Australien eller när jag någon gång åker till Israel och Turkiet? Det får bli ett annat problem i en annan tid. Nu ska jag försöka fokusera på dagens uppgifter.
Summary in English:
It's been a while since I last wrote I know. What is there to tell? Well, my last days of Uni is to come, we won the film competition and I have finally handed in my paper for this history course. I don't know how it will be recieved by the others in my group. It is the least scientific paper considering its many spelling errors, wrong source testing and that sort of thing. It was created to its complete edition for about 24-25 hours...being tired in the end I didn't see the errors. I am up for a jig saw discourse later...argh.... I am so fed up with this at the moment.
It is also too hot here. Our house is heated double time in the summer, living on the 2nd floor of all things. I hate it. I am not a summer and sun person. Wonder how I will cope with a future holiday in Australia (again) or Israel and Turkey?
Här blir det så varmt att inte bara en finsk lapphund nästan kriverar av värmen. Det var lite över 27 grader varmt i natt.....det är bara för mycket. Men lever man som vi på övervåningen på en villa så stiger ju värmen alltid när det är varmt...till min stora ilska. Jag är ingen värmemänniska och undviker helst så mycket sol som möjligt när det är för varmt. Undrar hur jag ska göra när jag en gång kommer tillbaka till Australien eller när jag någon gång åker till Israel och Turkiet? Det får bli ett annat problem i en annan tid. Nu ska jag försöka fokusera på dagens uppgifter.
Summary in English:
It's been a while since I last wrote I know. What is there to tell? Well, my last days of Uni is to come, we won the film competition and I have finally handed in my paper for this history course. I don't know how it will be recieved by the others in my group. It is the least scientific paper considering its many spelling errors, wrong source testing and that sort of thing. It was created to its complete edition for about 24-25 hours...being tired in the end I didn't see the errors. I am up for a jig saw discourse later...argh.... I am so fed up with this at the moment.
It is also too hot here. Our house is heated double time in the summer, living on the 2nd floor of all things. I hate it. I am not a summer and sun person. Wonder how I will cope with a future holiday in Australia (again) or Israel and Turkey?
Däckproblem /Tyre trouble
Urgh...var i kyrkan i Landskrona för andra gången och frun verkar trivas hittills (förutom ett pladder-snedsteg från min sida som fick henne att bara önska att jag var stum). Får se senare om det blir där vi ska hålla till? När vi skulle hem sedan så lät det konstigt från bilen...vi stannade ca 50 meter innan vi skulle svänga ut på E20 mot Malmö.....och bakre vänsterdäck var punkterat! ARghhh.... det såg ut som någon hade snittat det faktiskt. Två hackhål syntes på sidan närmast fälgen. Vi lyckades stanna till vid räddningsstationen och ringde tofsarna. Stortofs var på jobbet men hans föräldrar hälsade på och kunde tillsammans med lilltofs åka upp för att hjälpa oss. Medan vi väntade så gick jag till Ö&B för att skaffa skedar till vår smältande glass (vi hade precis handlat lite innan vi skulle åka mot Malmö.)...och lite annat snaskigt. När jag kom tillbaka så kom hjälpen nästan på en gång. Efter lite pyssel så lyckades vi få på ett av vinterdäcken. Vi kunde ta oss hem!!! Jaaa....................!
När vi kom hem så fick frun fixa i vårat lilla men fungerande trädgårdsland. Jag hade fullt upp med att förbereda för min hemtenta (inlämning 16 Maj!). Kul var det när Ejra jagade strålen från trädgårdsslangen när frun skulle vattna. Haha...oj, så hon sprang! Nu är det sängdags...uj så trött man är.
Summary in English:
After attending church and then stopping by to do some shopping on the way home in Landskrona today, we heard a weird thumping noise from the rear end of the car. As we stopped about 50 m before the road turned into motorway we realized we had a flat tyre. Arrrghh.....! It also looked as if someone had stabbed it with a knife of a sharp object. Crappers! Fortunately we got some help from the parents of one of our friends who were in the area at the right moment! So we could come home without any further misfortunes. Yayyyyyyy!!!
Today we did some (or....more, my wife) work in the tiny garden. It was so funny when our dog tried to catch the water from the hose. Now it's time for bed....gosh, I'm tired.
När vi kom hem så fick frun fixa i vårat lilla men fungerande trädgårdsland. Jag hade fullt upp med att förbereda för min hemtenta (inlämning 16 Maj!). Kul var det när Ejra jagade strålen från trädgårdsslangen när frun skulle vattna. Haha...oj, så hon sprang! Nu är det sängdags...uj så trött man är.
Summary in English:
After attending church and then stopping by to do some shopping on the way home in Landskrona today, we heard a weird thumping noise from the rear end of the car. As we stopped about 50 m before the road turned into motorway we realized we had a flat tyre. Arrrghh.....! It also looked as if someone had stabbed it with a knife of a sharp object. Crappers! Fortunately we got some help from the parents of one of our friends who were in the area at the right moment! So we could come home without any further misfortunes. Yayyyyyyy!!!
Today we did some (or....more, my wife) work in the tiny garden. It was so funny when our dog tried to catch the water from the hose. Now it's time for bed....gosh, I'm tired.