fristaden

Så var det dags för lite summering igen. Sedan sist så har det varit en till träff med uppsatskursen, vilket slutade i lite bakläxa. Mitt ämne och litteraturen jag ville använda verkade inte stämma överens enligt vår handledare. Jag har nästan blivit helt osäker på mitt ämne nu. Osäkerhet som kryper upp och ner med varje dag som går. Jag ska väl träffa min kritiska vän igen nästa vecka och bolla lite idéer, kanske jag lyckas komma fram till något.

Annars så var det filmning igen i torsdags, de resterande scenerna skulle sättas. Mindre dialog den här gången men det tog nästan på pricken lika lång tid som förra gången. Precis innan jag var klar så nämnde regissören att filmen i sin helhet skulle visas på en filmfestival i Lund i Maj. Så skoj. Ska bli väldigt kul att se hur allt blev sedan.

Fruns bror har varit här i några dagar. Han åkte igår och skulle vidare för att träffa någon studiekompis eller så. Dagen innan så hämtade vi upp honom i Hässleholm, passade även på att doppa hunden i sjön utanför staden. Fin badplats som påminde ruskigt mycket om Siljan. Jag vadade nämligen ut med uppkavlade byxben för att kolla vad Ejra skulle göra. Hon traskade villigt ut en bit tills hon kom på att det faktiskt var lite djupt. Hon såg VÄLDIGT förvånade ut.

Imorgon ska vi fira min fru...hon blir 32!!! Hurraaaaaa.... jag hade en suverän idé för hennes födelsedag men det gick inte att genomföra i år. Varför har medeltida föreningar/sällskap/muséer inte öppet som man själv vill på en söndag? ARgh....! Men vi ska iväg till Fredriksdal i alla fall. Det vill hon göra...Ejra följer väl med ändå, eftersom vi är så häftiga i vår flock? Haha.... Men jag har en sak att överraska med imorgon Söndag ändå. En trappa....lite ljus....leder till....en speciell present!

Summary in English:

And so we had our final meeting up with the exam-group at Uni. It appears that my approach was the wrong one, our lecturer saw it as a dead end. So that didn't weakened my worries about not finishing in time. Arggghh....

Thursday was the 2nd and last day of filming. This time it was less text but the ammount of time was almost spot on the same as last time. After completing the last scene the director told me it was to be shown at a filmfestival in Lund. I would be contacted about the exact dates later. Cool to see the finished result!

My brother-in-law was here on a brief visit but left yesterday. He was due to meet some friend from his time in Uni. Just the day before we picked him up in a town he did some walkabout in (or rather the outskirts of town!)... it was Ejra's premiere swim too. We let her wade out to me near the shore, so she's tried it all right. I think she kind of liked it.

My wife turns 32 tomorrow, so we'll do some celebrating, but not my initial choice of planning her day. That didn't happen this year since the place I had in mind is pretty much not happening on weekends. We'll go to an outdoor garden instead. Ejra will come along too. I have a special gift for my wife tomorrow....a staircase, a trail of candles...a box........inside a special present!

Idag är det Långfredag...mycket viktig dag som man känner att, ja, det liksom hänger i luften att ett avgörande har blivit slutfört. Jesus Kristus, Via Dolorosa och Golgatha. Jepp...idag är en sorgens dag. Vi minns Jesus lidande på korset. Av respekt har det inte blivit någon tv, musik eller något sådant som inte MÅSTE göras. Det känns bra.

I Onsdags så träffade jag min goda vän Mie inne i Malmö. Så kul att få se henne igen. Hon var glad och pigg som vanligt. På något vis så har vi skapat en form av nordiska när vi träffas och pratar. Jag tror vi ska ta och träna upp henne i svenska. :-D  Hon är så kul, för hon tycker bl.a. om HIP-HOP så länge det inte är på danska, för då förstår hon allt, även om det är "dåliga texter". Kanske jag ska rekommendera Veronica Maggio? Hon är väl lite kul som jag minns. Vi gick mest omkring och pratade och åt lunch innan jag behövde åka in till Lund för att träffa min "kritiska vän" inför att skriva min B-uppsats (fy vad jag är nervös över att inte hinna klart innan 24 Maj!). Hon var mycket trevlig och lite lagom busig, så jag tror att vi kommer att kunna samarbeta bra.

Idag var jag iväg på en filminspelning inne i Malmö. Det var en från jobbet som läser filmteknik som behövde någon till en roll i deras produktion, så jag tänkte att det kunde vara kul att för det första få se hur en filminspelning kan se ut, och för att det alltid är kul att få hjälpa till om man kan. Det låg i ett område en bit ut från Värnhem som jag inte hade varit förut, så det var lite "skattkarta" över det hela. Men jag hittade stället till slut - och precis utanför stod min jobbarkompis Pär. Väl uppe så var det en liten väntan, strax efter 17. Sedan kom Anton, som jag skulle spela mot, en trogen MIF supporter men skön humor. Regissörerna bad oss sedan gå igenom manuset, som skulle delas upp i 3 delar för att göra det lättare. Den första delen repeterades först några gånger innan vi fick kameratid. Och jag var imponerad, småskaligheten till trots så hade de allt - scripta, ljussättning, kameraräls och en massa tekniska prylar. Dessvärre kunde jag inte sätta alla repliker på en gång.

Det är skillnaden motför teater till exempel, vare sig det är Tomteland eller Teaterfolket, där man får lång tid på sig att känna in, bearbeta in texten med sina motspelare på ett helt annat sätt. Jag hade bara träffat Anton ikväll...så det var annorlunda att helt plötsligt "leverera text" på kommando. Till sist gick det i alla fall. Så vi repeterade varje del av manuset innan det blev kameratid. Mellan scenerna var det väntan på ommöblering i studion. Jag kan tänka mig att det är väldigt mycket mer väntan vid en större inspelning, nu fick jag en liten uppfattning. Sedan var det här också teater med...vad ska vi säga, allvarligare teman och känslor. Förut har det varit lite gladlynta roller med glimten i ögat - nu var det ilska, vrede och hårda ord. Det var kul att få utforska den sidan också...alla har ju en mörkare halva, som Lee Press-On sjunger. Det tog tid alltså, för vi var inte klara förrän 22:15. Bussen går bara en gång i timmen på helgdagar (Långfredag) så nästa gick alltså 23:20 från Värnhem. Ugh.. jag kom hem lite efter 23:40 (så det var en snabb buss...inte så många som åker så sent, vilket betyder att bussen stannar färre gånger.) och tog en tur med Ejra...hon var inte svår att övertala minsann! God natt....sova nu....

Short summary in English:

Today is Good Friday and we remember the sacrifice and death of Jesus Christ. We have not had any tv, radio or that stuff today, only doing things that needed to be done out of respect. Via Dolorosa and Golgahta.

This Wednesday I met up with my Danish friend Mie in Malmö. She was cool and funny as always and we had a short but great time. When we meet we converse in a joint-nordic language that works all too well. I need to teach her some more Swedish, becuase she is actually good at it. :-D What is funny about her is that she loves HIP-HOP music as long as she doesn't understand the wranchy lyrics. After we ate lunch I had to go to Lund to meet up with my "critical friend" (a system for self-help from the Uni - students helping each other to complete our dissertations). She was nice and I think we are going to co-operate well.

Today I also went to a movie set for filming. A guy at work is studying film at Uni and they needed someone to fill the shoes of a role. I was offered and accepted. For one, this could be my chance to see how it works at the set, and also that it would be fun to help out. I was there on time at 17:00 and shortly after the other actor came. The scene was divided into 3 and we rehearsed each part before we went in front of the camera. At first I didn't do so well. In "regular" drama you often meet your other castmembers before rehearsals and also you have more time to let the script sink in. Now it was just to "deliver" on command. But it went better as the evening progressed. There was a lot of waiting inbetween shots, I can only imagine how it must be in a larger production. I was impressed, btw, by the effort they had put into it. I mean, there were clap-boards, stage mikes and what have you? Another thing that was interesting was the dramaturgy. I have only done light roles before, often comical. This time I needed to express anger, rage and use harsh words. Fun to explore that side too, in the words of Lee Press-On, the darker half.

Det var en bra dag idag. Morgonen började med att folk från jobbet ringde och sjöng NALLESÅNGEN. Helfestligt. Igår och dagarna innan den 31 Mars så har frun gått omkring och haft för sig hemligheter i massor. Idag visste jag inte så mycket om vad som skulle hända - vilket var precis som hon hade planerat. Först så öppnade jag en del presenter från familjen och vänner och tog det allmänt lugnt. Sedan skulle vi iväg till en av fruns skolkamrater och "hälsa" på, samt ge bort ett påskägg fullt av nyttiga godsaker (kex, ost och frukt) för att hon är så snäll och passar vår hund ibland. Sedan bar det av iväg till Skrylleområdet utanför Dalby. Wow....jag visste inte alls vad som stod på. Till slut så stannade vi till i ett vackert kuperat område med fulla väskor på ryggen, efter en tids vandring. Där dukade vi upp överraskningsmat som frun hade lagat till (smaskigt...) och avnjöt fin ost på kex och delade på en flaska Merlot rödvin (ahhh...). Där satt vi i solen och pratade om allt möjligt. Jag kände mig så lycklig. Sedan fick jag till slut hennes gåva till mig, hemmagjorda POI varsamt nedlagda i en hemmålad ask. SÅÅÅ snygga... det är träningspoi med självlysande bollar i ändarna. Ska nog testa dom ikväll för att se hur de lyser!!! Jag kunde inte sluta svinga dom....

Nu sitter vi hemma och jag skriver ner det här lite försynt (ska stryka mina jobbkläder snart också, ska nalla mig imorgon.) Bland gåvorna idag (en del öppnade jag faktiskt INNAN - nu i veckan) är HELA serien + extramaterialet till "John Safran vs. God" på DVD, cd-skivor med Lee Press-On och härliga häftiga foton - alla från min extrafamilj i Australien. Hemifrån kom det en spännande DVD om Úgganåker (hembygden min) och nya sommarkläder som ska på min slimmade sommarkropp sedan (ehhh?), en Tigerram med bilden från Sci-Fi mässan i svartvitt, mera kläder och ett par grattiskort. Från min superbra danske vän kom det hemlagade karameller och en "Olsenbanden" DVD (jag tror det heter lika i Norge - kan vara Norge + Danmarks svar på svenska "Jönssonligan").

Jag är nöjd...ännu en siffra till protokollet. 31 är inte så illa....  :-D

Short summary in English:

Today was a great day. It all began with people from work calling in and singing the BEAR-SONG. So radical. Just prior to March 31st my wife had been planning and scheming in secrecy a plenty. I knew little of today but all was neatly planned. At the start of the day I opened a lot of presents and relaxed. Then we were off to see my wife's classmate who looks after our dog once in a while, to give her an Easter egg full of goodies (cheese, biscuits, fruits). We left the dog there and me unknowingly I was "kidnapped" to a huge park area called "Skrylle" where finally, afte lots of walking settled down near a nice scenery of stones and hills. There we had picnic and enjoyed some red wine, crackers and cheese of our own. Nice. After that she gave me her present; hand-made POIs! Neatly packed in a hand painted wooden box. Of course I had to try them in action! They glow in the dark, something I need to try out tonight.

Now we are at home and I try to recap everything that's been going on today. Among the gifts were crazy cool stuff, like: the complete series of the show "John Safran vs. God" + extras, cd's by Lee Press-On and a cool photo cd from my second family in Australia. From home I got heaps of cool clothes and a DVD about my home-province, specifically the area of Úgganåker. Also, a fluffy Tigger photo-frame that had a b/w photo from the Sci-fi convention. From my cool Danish friend I got a classic DVD with the Olsenbanden.

I am pleased...31 is not so bad is it?

Hej igen. Klockan är ställd fram en timme (sommartid, yay!) och jag känner mig lite halvt trött när klockan passerat midnatt för över en halvtimme sedan. Suck. Jag håller på med ännu en hemtenta, slutspurten för "Mötesplats Jerusalem" nu. Den var väldigt intressant, jag har fått en massa ny intryck av konflikten i Mellanöstern. Det jag vill ta med mig känns det som, är det hebreiska ordet chai - som betyder liv. När man har läst böcker av fantastiske Amos Oz blir man glad och allvarlig på samma gång. Nog behöver folket där i Israel & Palestina liv, mer liv än död. Uppsatsen är halvvägs färdig nu. Känns skönt att det går åt rätt håll. Frun är konstant trött och påminde mig om att jag egentligen borde lägga mig.

Huff....jag är verkligen trött. Får nog skriva något djupt och bra någon annan gång. Ska försöka lägga upp lite på engelska snart, och få upp lite texter om historia, tro och annat spännande och kontroversiellt. God nattus!  Chai(m)......liv!

Sitter och slöfurfar med melodifestivalen i bakgrunden, är egentligen inte så engagerad. Men det är svårt att få bort den här sången med The Ark, den sätter sig som ett ekorrhjul med den trallvänliga melankoliska texten. Det verkar som om de vinner faktiskt. Inte mig emot, den är lite annorlunda och så är de roliga på något sätt. Lite skönt att Lordi skakade tävlingens grundvalar förra året, det var alldeles för mycket vardagsrumsmys förut. All förändring är väl på gott och ont förstår jag. Kul förut när det fanns en riktig orkester och när alla sjöng på sina egna språk. Lite charm kanske?

Jag har helg nu...så skönt. Jag misslyckade med första tillfället med tentan om "Arvet från antiken och tidig medeltid" så jag var ganska nervös men samtidigt taggad idag. Vi hade tid från kl 08:00-13:00 och jag satt nog till 12:20 i allafall. Det kändes lite lättare den här gången, även fast jag inte hade pluggat tillräckligt kändes det som. När jag kollade mina anteckningar efteråt så överensstämde mycket av svaren med det jag skrev på tentan. Jag får se hur det gick sedan om ca 1,5 vecka kanske. Tidigare i fredags så gick det bra med recensionen på kursen, det är konstigt så nervös och darrig man kan bli på rösten. Det är en sak att stå på scen inför helt främmande människor...men att stå inför ett fåtal människor som också är främmande var visst värre på något konstigt vis. Nåväl, det blev gjort i varje fall.

Imorgon bär det av till Malmö. Den kvartalbaserade Scandinavian Sci-Fi & Fantasy convention hålls på Mässan mellan 10.30 och 18.30. Det ska bli riktigt skoj. Lite synd att jag inte har någon likasinnad att åka dit med. Saker är oftast roligare om man kan dela det med någon. Men jag tycker det är kul ändå. Förra året vandrade någon stackars kille runt i en Wampadräkt i värmen där inne. Och så har vi alla dessa trekkies som snackar klingon eller något annat obskyrt språk. Det blir iallafall ett skojigt spektakel. I vår har jag ingen kamera med, men det blir många bilder på näthinnan.  Rapport kommer!

Idag har varit en körig dag. Först iväg till universitetet på morgonen till lektion 10:15-12.00. Kursen om Jerusalem som pågår hela månaden ut är mycket ambitiös, och vi förväntas skriva och läsa en massa mest hela tiden. Till på fredag ska jag hålla ett föredrag om en bok av Amos Oz i 5 minuter. Tidigare i veckan fick jag veta att jag inte klarade tentan. Dragspel!!! Så nu på lördag så är det dags igen. Ahhh...klant mig. I alla fall...idag så hade vi en massor av information från universitetet först på SOL-centrum och mellan 13.00-15.00. sedan på UB från 15:15-16:15. Min buss hem skulle gå 16:25 men jag fick ta en senare...suck.

Det var idag som vi också skulle ha en liten samkväm med teaterfolket i Malmö med start kl 18:00. Gissa om jag har känt mig stressad??? Idag har jag inte alls vilat mer än kanske 2 minuter i sträck mellan alla transportsträckor. Buhuu stackars mig? Njaa.. men det blev lite mycket bara. Är SÅÅ trött nu. Väl framme i Malmö ikväll så åt vi god buffé på BIG BOWL och bowlade som galningar efteråt. Jag har inte fått in någon snits på bowling egentligen...är nog rätt så kass. Men det är kul ändå. Nu är det sängen som gäller... aj min skalle!

Igår var sista föreställningen av "Askungen". Det var nästan som på premiären, alla nerver satt på rätt plats och det var som om alla verkligen gav allt. Någon replik hamnade kanske lite på kant men spelglädjen var det inget fel på. I stort så var det en framgång.

Efteråt så kom det fram en dam och klagade så på min roll, hon kunde inte förstå varför Askungens pappa var så väldigt mesig. Det bekymrade henne under hela spelet, men vi fick ett ganska intressant samtal efteråt om det. Rollen ÄR ju så, då kan man väl säga att man har lyckats i så fall (?) med att beröra även sådan punkt i människors känsloliv? Det var den första som har sagt så. Givetvis är det inte så kul för Askungen att ha en sådan undanfallande far men på slutet så blir det ju annorlunda. Han tar för sig mer och allt blir som i de flesta sagor. Teater är ju så fantastiskt eftersom man faktiskt berör alla olika beroende på människors olika livsresor. Det har kommit fram barn som har haft en annan syn på min roll; en del har tyckt att jag har varit snäll, lite läskig (kan vara längden från fotsulan till huvudet) eller så ville de leka med mig. Tänk så olika sätt att se på en roll. Tidigare har jag ju mest spelat komiska roller hos Tomten - som busmus eller något troll med attityd. Nu har jag fått använda större känslospektra dessa två år med teaterfolket. Det är mycket intressant att testa nya tekniker, uttryck och man lär sig hela tiden av andra. Ge och ta är mycket viktigt, utan att hålla för hårt på sitt revir. Jag har mött alltför många genom åren som inte vill dela med sig eller har en spärr för att knappt kunna prata med andra som inte är på samma "nivå". Mycket tråkigt. Nog har det funnits sådana tendenser även inom teaterfolket, men de är ett fåtal, som tur är. 

Efter föreställningen så röjde vi upp på scen 3. Allt skulle antingen slängas, packas ner eller flyttas. Det blev många turer uppför trappan till Universum (teaterfolkets lager- allt i allorum). Som mest hektiskt bar jag och styvmodern, syster leda och musen Quno upp allt i loppet av 30-45 minuter. Flaskor skulle pantas på Netto av mig och Quno. På vägen tillbaka passerade vi en grupp knarkare med för många öl- och spritflaskor. Vi mötte syster Lida precis innan vi skulle gå tillbaka till scen 3. Hon skulle med lite saker till bilen sin. Inte långt efter kom hon tillbaka till scen 3 och berättade att samma gäng som vi mötte hade ställt sig vid hennes bil (på dagen kl 15 ungefär) och skulle urinera på den! Hon hade sagt något mindre charmerande till dom och då hade gått till bilen bakom hennes och gjort det de skulle. Suck..!!! Scenen var snart ren från alltifrån hus, grusgång och utemöbler som användes i pjäsen. Vi gick till Sultan Palace för en matbit hela gänget. Där blev det tacktal och turkisk buffé, samt en liten present. Vi fick alla ett litet baddjur; jag fick en blå anka. Efter middagen så åkte jag hem, bussen hade jag missat vid 20:15 så jag fick ta bussen som kom en timme efter. Kollektivtrafik på en söndag, hurra!

Jag är mycket nöjd med hela tiden som det här varade. Nu får vi se vad som ligger framför i teaterväg.

Nu har det varit snökaos i Skåne. Häromdagen skulle jag ha tenta i Lund. Det visade sig att det inte gick några bussar på morgonen. En taxibil gjorde en usväng precis vid busshållplatsen, stannade till och frågade med bruten svenska om jag ville åka med in. Taxi in till Lund utan att betala? Ja, faktiskt. Trevligt med snälla människor. Jag kom i god tid till tentan...om den gick vägen får vi se senare.

Igår skulle vi till Lomma för bankärenden och köpa socker. Vi tog en genväg...ha, ha...men så körde vi fast när vi fick möte (man ska INTE köra lite "åt sidan för sina kära medtrafikanter") med en annan bil. Det var till att försöka skotta fram bakänden av bilen, fast det var mest frun som gjorde det. Jag själv hade alldeles för dåliga kläder. Det var ju tänkt att bara åka in till samhället och göra några ärenden, så jag hade en väst, en fleecetröja med tunn t-skjorta under. Därtill ett par lågskor. Fy pekk så det blåste på slätten. Det var konstant ihållande snöblåst. Urk. Vi kom loss till slut med hjälp av lite sand och vilja. Ha, ha...vilket äventyr.

Idag har vi dubbelföreställning av Askungen. Det blir den sista "riktiga" föreställningen eftersom det imorgon är en extrainsatt föreställning. Då blir det städning efteråt, och sedan god mat förmodar jag. Hoppas det blir bra.

Så har vi fått ännu en dag att komma ihåg, tack så mycket - USA. Alla hjärtans dag alltså. När det är precis uppe i nyllet på en hela tiden så kan man inte hjälpa att bli påverkad av alla hjärtan och röda saker som hör till. Så också jag faktiskt. Jag tog en sväng till jobbet igår och bad att få ett hjärta var till alla i ensemblen, de som sköter ljud/ljuset och scenografi. Idag fick alla ett varsitt hjärta - tror de uppskattade det. Idag hade vi ju som sagt en till föreställning, vilken de flesta kände som om det gick lite på tomgång och sången satt lite dåligt (tyckte jag för egen del). Vår regissör var däremot väldigt nöjd och tyckte att det nu som aldrig förr såg ut som vi var övertygande. Kan det ha varit en skugga av Norénångset över oss ikväll kanske?

Det som var lite kul ikväll var ändå att barnen som vanligt fick komma ner på scenen och hälsa, en del ville ha autografer på sina program med (gulligt). Bland alla vuxna och barn var det en mamma som sade att hon kände igen mig från någonstans. Jag blev väldigt förvånad. Till slut kom det fram att de hade varit i nallebutiken och gjort nallar och ungarna mindes mig. De berättade om sina kaniner som de gjorde när jag var där. Trevligt!

Föreläsning imorgon med vår galne professor. Handlar om medeltida krigsföring då, kan bli lärorikt.

"Fantasin kan bli till verklighet", sjöng vi ut i en rungande våg. Premiären igår gick kanonbra. Vi samlades som vanligt omkring 17.30-17.45 för smink och kostym. Två av ensemblen under 18 år fick ett varsitt "hur man skriver kalligrafi"-blad av mig så att när de blir supersnygga och rika också ska kunna skriva supersnyggt och rikt (ha,ha). Askungen dras fortfarande med en jobbig förkylning som får henne att pipa vid höga toner. Den lille musen hade med sig sitt Nintendo DS för att demonstrera lite spel, men mer om det snart.

Hela ensemblen verkligen lyste och gjorde sitt bästa igår. Stackars styvmodern hade lite jobbigt med replikerna tyckte hon men hon klarade sig ur kniporna mycket proffsigt. Publiken applåderade i och efter sångerna, jag tyckte att det kändes som att "nu är det på riktigt". Hela sagan flöt på bra och efter slutsången så kom publiken ner för att hälsa på sina skådisar. Det var ett par av oss som inte hade några alls som kom och sa "Oj så kul", "Grattis till bra föreställning" eller "Bra jobbat". Men vi höll oss till varandra och fick dom orden av vår nöjde regissör istället. Visst hade det varit kul om någon tomtenisse från Dalarna hade varit på plats, några jobbarkompisar eller annan släkt och vänner, men jag var så pass nöjd över vår gemensamma insats att det inte gjorde så mycket. Det kom ett par sms istället, i vår teknologiska värld är det möjligt att vara närvarande enkom i text. :-)

Efter allt folk hade gått hem så utbringade vi en festlig skål för varandra mitt på scenen i kostym, i champagne och alkoholfritt vin. Kort därefter så bytte vi om och tog oss till scen 2 som ligger bredvid vår loge. Där hade Fru Mild dukat upp ett långbord, ljus/ljudteknikerna hade ordnat med fin bakgrundsmusik i alldeles perfekt pratvolym och längs med en av väggarna fanns ett bord med tre stora brickor med mat. Något för alla minsann, köttbricka, fiskbricka och en vegetarisk bricka. Smaskdags! Sedan följde en skojig kväll som inkluderade dåliga historier och alternativa scener och även helt alternativt upplägg för pjäsen som vi tills dess såg som Askungen. Musen med sitt Nintendo hade med runt 5-6 spel att visa. Bäst var Pyro och ett till som jag inte minns titeln på. Det var någon form av superhjälte som var lite annorlunda och humoristisk. Det blev lite sent och lätt förvirrad kom jag inte ihåg att det gick bara en buss hem i timmen efter 22 så jag gick tidigare och fick vänta på hållplatsen i ca 25 minuter. Vilken miss! Det var lite kallt. Kom iväg 00.14.....ugg. Trött. Men vaknade nu idag lördag helt glad igen. Ha, ha. Borde städa lite nu faktiskt...får göra det när jag kommer hem efter 16. Har föreställning kl 15 idag igen.

Så var det sista genrepet över. Nu är det en dags vila innan det blir premiär den 9:e februari. Det har gått väldigt bra tycker jag och hela ensemblen verkar laddad att ge järnet på fredag. Det var lite överraskande, för idag så var hon som skrivit musikalen på plats för att se genrepet. Ha, ha. Lite kul. Imorgon är det en slödag utan vare sig jobb, skola eller repetetioner men jag ska ändå läsa lite Antikhistoria och lite om Beuwulflegenden inför måndagen. Oj så trött jag är. Nu för en tid är jag ensam hemma. Vovven Eira och frun har åkt norröver för att vara hos hennes föräldrar ett tag. Lite skönt att vara för mig själv, faktiskt, även om saknaden är kvar.Det är nog något i min släkts gener som gör att det är så. Vi brukar tycka om att vara för oss själva, fara på jobb i långa dagar eller veckor i sträck. Hjärnan fungerar på ett annat sätt när man är för sig själv och fundera över sin tillvaro...oj så filosofiskt det blev nu. Nu ska jag nog sova lite.

Hej och välkommen till fristaden. Här kan jag lufta lite av varje om mig själv och förhoppningsvis så finner du, ärade besökare, något som kan vara till tillfällig förströelse en tid i cyberrymden.

Jag heter alltså Christian och är just nu (2006) 30 år och älskar livet. Jag är född och uppvuxen i Hälsingland där mitt hjärta finns, i skogarna, bergen och det talade målet. Ovanåker, Lillbo och Edsbyn var hela världen när jag var liten och de här utflykterna till Bollnäs kändes som att åka så långt som det gick att åka. Ändå hörde man ju om andra länder som fanns bortom Bollnäs. Så världen behövde ju vara större än så. Jag levde i en lite kanske för skyddad värld där allt bara var lek och roligt mest hela tiden. Somrarna hos mormor i Roteberg finns som levande lapptäcken i mitt minne med varm hjortronsylt och glass varvat med galna lekar på stenar och i träd. Redan då började jag fundera på Gud och fick, efter att jag fått höra att det alltid fanns en ängel vid min sida, ett panikryck blandat med klurig tävlan då jag provade springa ifrån ängeln.

Skolan var kul förutom en maktdemonstrerande fröken i ÅK 1-3 som jag aldrig tyckte särskilt mycket om. Men det var kul med alla kompisar som man kunde få. Kände tidigt dragning åt konstnärliga uttryck och det bara blev mer o mer naturligt med att rita/teckna och teater när man kom upp i gymnasiet. Var med i en frivillig dramagrupp ett tag. Kände efter skolan (man var lite skoltrött) att det skulle vara kul att få syssla med konst på riktigt. Vad kan vara bättre än en folkhögskola? Jag skulle bli konstnär o sälja massor av tavlor. Nu blev det inte riktigt så men jag har haft nytta av mina kunskaper i olika jobb efter det. Jag har ett förflutet som Tomtenisse också, nedan är ett par roller därifrån och en bild från "Folk & Rövare i Kamomilla Stad", där jag spelade Överkonstapel Bastian. Kolla gärna på min teatersida!

                          

Sedan man blev miljöskadad av nyårsmatinén IVANHOE så har jag varit intresserad av äldre tider och har fått mer chans att leva ut den delen under de senaste 7 åren. Det har blivit lite samhällskultur över medeltiden och andra perioder tack vare media och film med sin flört mot fantasy.

Vad mer om mig? Känns nästan som att jag påbörjade en biogafi som spårade ur alldeles nu. Vi kan väl säga mer att jag tycker mycket om film. Nordiska språk och kultur är ett annat intresse. Jag ska försöka få ordning på allt senare, det är mitt första bloggförsök.